Existerar medvetandet som du beskriver, så undrar jag varför jag ska föreställa mig det. Jag borde väl kunna se det direkt? När jag går ut i skogen behöver jag inte föreställa mig träden för att bli varse om dem. Inte heller behöver jag föreställa mig diverse mediala fenomen eftersom de lever sitt eget liv i mitt huvud (om jag är medial). Du kanske kommer att påpeka att man vist kan se detta medvetande direkt, men varför ska jag då föreställa mig det?

Jag tror dock att man kan uppleva det du beskriver och att det mycket väl kan vara verkligt. Jag tror också att föreställningar kan tjäna något syfte i vår andliga resa. Jag vet bara inte vad nyttan med föreställningar är. Vad har du för nytta av att föreställa dig detta medvetande?

Denna fråga kan man ställa angående de flesta läror. Hur vet vi att ex. kristendomens eller buddhismens idéer representerar någon universell sanning, och inte enbart är människans fantasier. Man brukar säga att dessa läror ”bara är fingret som pekar på månen,” där månen representerar någon sorts universell sanning som vi kan uppleva här och nu precis som vi upplever andra saker. Jag är dock osäker på om den "måne" de förespråkar verkligen existerar, eller om det är ett påhitt. Jag tror att många fantiserar om "månen" och tror att den existerar bara för att de fantiserar om den.

Dessa tankar är funderingar jag haft sedan länge, och är inte något jag har skapat nu enbart för att vara kritisk. Jag hoppas det framgår att jag funderar kring en idé och inte kritiserar dig personligen.

Att föreställa sig något är att skapa en tanke, en idé och bild om något. Bilda sig en uppfattning och mening om hur något kan vara och fungera. Jag väljer att presentera tanken eller idén om Medvetandet så, för att skapa inspiration. För att berätta att vi alla kan vidga våra vyer. Att vi kan gå bortom vårt vardagliga medvetande och direkt erfara detta, Det Universella Medvetandet. De funderingar vi kan ha kring tro, olika läror och vad som är sant, de får alla sin förklaring genom ökad erfarenhet av Medvetandet och den Universella Intelligensen.

För att ytterligare utöka sitt medvetande, måste man ha eller skapa sig en tanke om att ens medvetande, som det är nu, är begränsat. Därefter skapa sig tanken om strävan efter ett utökat medvetande. Annars finns det ju inget att "utökas" till.

Men det finns en viktig ingrediens i detta som man kan ha svårt med, vördnad och respekt inför det som är. Det som du kallar för Universell Intelligens och som jag kallar för Gud.

Med mitt språk säger jag: För att kunna dras till Gud, måste jag först acceptera hans storhet och min betydelselösa funktion - utan honom. Först när jag i mitt huvud accepterat de två delarna, så kan resan mot den universella intelligensen påbörjas.

Och den syftar inte till att gynna mina tankar om mig själv, dvs bidra till högmod, för att jag ska bli någon slags supervarelse eller jag själv ska bli komplett på något sätt (återigen är ensam - betydelselöst), utan den syftar till hela mänsklighetens frammarsch i syftet att en dag bli förenade i denna "Universella Intelligens" eller Gud. 

Ett steg framåt för mig och mitt medvetande, ska kunna ge mänskligheten som helhet två steg framåt. Och det gör den, på mången fler sätt än vad som _just nu_ får plats i t.ex. mitt medvetande.

Några ord från mig…

Hej Lynx1

Jag ser och kallar också Universell Intelligens för Gud… och flera andra namn och begrepp…Medvetandet, Källan, Oceanen, Det Transcendenta, Varandet…

Och jag är helt med på att det skall syfta till mänsklighetens frammarsch. Och ett utökat medvetande som jag menar, betyder långt mer än att utöka sitt eget individuella medvetande.

Det Medvetande vårt kan "utökas" till det existerar redan, och har alltid gjort. Att bli medveten om Medvetandet, medveten om Gud, det handlar egentligen inte så mycket om att utöka sitt tänkande!

Eftersom Medvetandet och Gud redan existerar och finns Där handlar det istället om att bli stilla i sitt sinne och gå bortom tänkandet.

Det är när vi släpper uppmärksamheten kring oss själva och vad vi tänker. Det är då vårt sinne och kropp spontant transcenderar och direkt erfar Det Universella, Kollektiva Medvetandet, Intelligensen, Källan Och Gud.

Håller helt med dig om att allt finns där redan.

Det är våra handlingar som visar vem vi är och var vi är.. 

på vår väg.

Ord är bara ord 

om de inte understödjs av handlingar.. 

var ödmjuk och vet att alla har kunskap 

och se din jämlike i precis alla du möter.. 

så att inte ditt övermod tar över.

Fina tankar du har där gonzo! Kanske litet ironiska också…eller? Eftersom du skriver så i min tråd, kan jag berätta att jag för min del också understödjer mina ord med handlingar! Nu kanske du syftar på några specifika handlingar? I så fall får du gärna beskriva dem. Att vara ödmjuk och veta att alla har kunskap är en fin egenskap att ha. Liksom det är att dela med sig av kunskap till andra, på ett jämlikt sätt, utan övermod. Kanske är det så att du tror, tänker att jag inte har ödmjukhet och att jag skriver av övermod. Jag vet och kan förstå om det av en del uppfattas så. Men min ambition är att dela med mig av en kunskap som tillhör alla.

Nej, det var inte så jag menade utan ville bara spinna vidare på trådens ämne med mina tankar.. syftade inte till någon speciell :) 

/G