Jag tror att vissa drag är gemensamma, men sedan kanske det finns en skillnad i hur de agerar utåt sett. Jag kan tänka mig att man fortfarande har kvar en personlighet, även  när man är upplyst.

Om dessa två personer möts så har de nog ett stort samförstånd :)

Tack för svar. Jag hoppas i alla fall att man har kvar sin personlighet men att som du säger känner ett stort samförstånd.

Hittade förresten två böcker hemma som jag inte läst som jag tror passar in på min andliga väg, just nu: "Din inre borg, En resa till djupet av din själ" och "En ny jord, Ditt inre syfte" :)

Ofta pratar man om att vägen till upplysning kräver att man ger upp sitt ego med allt vad det innebär. Man kan lätt få föreställningen om att man måste göra sig av med hela sin personlighet.

Själv tror jag att upplysning inte tar bort personligheten, utan istället medför en förändring i personligheten, och att förändringen är mer som en personlig mognad, som bygger på erfarenheter och själv-reflektion.

Vi behöver ej vara rädda för att förlora något. Vi utvecklar det vi redan har. Vägen mot upplysning är fylld av en andlig kärlek, och i ljuset av den kärleken växer vår personlighet. :)

Intressanta böcker! Jag själv har faktiskt inte hittat någon bok som enbart är om upplysning. Ofta nämns upplysning i olika sammanhang som t.ex. buddhism, och många har olika syn på vad upplysning är, och hur man kommer dit.

Upplysning är ett medvetandetillstånd som bl.a.kallas Kosmiskt medvetande. Det är det tillstånd där vi är naturligt är medvetna och bekanta med de tre medvetandetillstånden vaken, dröm och sömn plus Transcendentalt Medvetande eller Varandet. I Kosmiskt medvetande har vi vår väl utvecklade personlighet kvar Samtidigt som vi har tillgång till Det Kosmiska, Universella Medvetandets egenskaper och kvaliteter. samförståndet är helt och naturligt, personligheten är kvar samtidigt som man också är medveten om en Kosmisk,Universell Verklighet. Två olika personer som är upplysta är olika i sina personligheter och sätt att vara men lika i sin Upplysning och Kosmiska Medvetenhet.

#3 Ja, det där med att ge upp sitt ego kan låta lite konstigt. Har också funderat på vägen till upplysning… Det kanske finns olika vägar eftersom vi är olika individer? Det gäller bara att hitta sin väg som känns rätt innerst inne.

#4 Tack för bra förklaring. Känner mig ganska ny i alla begrepp som finns. :)

Ja! Intuitionen är vår vän, i vårt sökande :)

Skulle vilja säga att det kanske inte är så mycket ett sökande, utan mer ett finnande det handlar om. Och säkert är det just det vi gör med hjälp av intuitionen. Finner att de olika vägar vi går, vid en viss punkt möter upp med varandra i det att vi erfar Varandet och Det Transcendentala Medvetandet. Utan att vara medveten om och ha erkänt detta för oss alla gemensamma och naturliga medvetandetillstånd, har vi ingen bro som för oss vidare till upplysning och Kosmiskt Medvetande.

Jag tror att våra andliga guider, det högre jaget eller våra skyddsänglar kan hjälpa oss att vandra vägen mot upplysning när vi befinner oss på jorden.

Det kan också vara så att vi alla har olika inriktningar både här på jorden och rent själsligt bortom jorden. Alla själar kanske inte har samma slutmål. Dessutom kanske alla slutmål är lika värdefulla – de är bara olika former av upplysningar. Våra änglar eller guider kan hjälpa oss att komma närmare det som är våran egen inriktning.

Jag tror att den som har en avsikt att nå en högre sanning kommer att få en inre vägledning av guider eller änglar, om hon eller han ber om det, och öppnar sig för det. :)

Yon! Så kan det kanske vara…men olika upplysningar? Hur tänker du dig det?

Jag har inte tänkt så mycket mer på det :) Det är ett av många alternativ man kan tänka sig.

Yon! Om vi utgår från att Upplysning är ett medvetandetillstånd, så som jag beskrev i #4. Då måste vi bestämt se "olika former av upplysningar" och "många alternativ" som något annat.

Är det så? Är det sant det du skrev i #4 ?

Ja! Jag kan inte annat än utgå från det, eftersom jag har egna erfarenheter av förstadiet till och glimtar av detta medvetandetillstånd.

Hur långt sanningen sträcker sig, vet jag ej. En fullständig andlig sanning kanske innefattar långt mycket mer, eller är mer djup och komplicerad, än vad vårt mänskliga sinne nöjer sig med att förstå.

Om vi når en sorts upplysning, kanske den upplysningen ändå bara lyser upp en liten del av det andliga universumet för oss. Kanske tror vi att det vi ser är den fullständig andliga sanningen, eftersom vi inte ser något mer, än det vi ser. :)

Men, om du frågar mig om det, så är mitt svar att jag inte vet :)

Tänker Yon att det du säger är helt riktigt! Och visst är det så att vårt sinne inte räcker långt, när det kommer till att uppfatta en sanning som hör till ett annat och högre medvetandetillstånd.

retep: Det är först nu jag blir medveten om att du verkar tänka med utgångspunkt i "Transcendental Meditation".

För den här diskussionens skull tänkte jag att det kan vara värt att nämna flera andra upplysningar.

De jag kommer på, såhär på rak arm, är buddhisternas Nirvana, eller att förenas med Gud enligt kristendom, eller att utlösa Kundalini och föra den till kron-chakrat enligt indisk filosofi (finns i Reiki med tror jag, samt att det förekommer i flera andra religioner, men beskrivs på olika sätt). Sedan finns också Krishna som man kan komma till insikt om.

Yon! Jag förstår din tankegång om olika sätt och vägar till att nå upplysning. Men upplysning är som jag sa ett medvetandetillstånd! Om man sen utvecklas till upplysning, genom att man följer olika religioner eller traditioner, om man kallar det Nirvana, Kosmiskt Medvetande, är anhängare av Krishna, Mediterar TM, håller på med Kundalini eller Reiki…så är de alla olika sätt och vägar! Själva tillståndet av Upplysning är det samma för alla! Däremot kan det säkert vara så att man utvecklar olika personlighet och karaktär beroende av den väg man följt, den kultur och tradition man tagit intryck av och förebilder man haft. Den största och viktigaste utvecklingen och mognaden av personligheten, är den som kommer som ett resultat av den Kosmiska medvetenhet Upplysningen ger.

#17 Jag tänkte att mitt inlägg (#16) var ett fristående informativt inlägg om vad det finns för inriktningar. Det var inte menat att relatera till mina tidigare inlägg.  

Men "Kosmiska medvetenhet Upplysningen" är väl ett begrepp från TM? De definierar det på ett särskilt sätt, och de utgår från att alla andra läror förespråkar samma sak som de förespråkar. Men håller alla andra läror med om det? Jag är ganska säker på att man stöter på stora meningsskiljaktigheter bara genom att börja med att jämföra buddhismen. De håller nog inte med dig.

Kosmiskt Medvetande är ett begrepp som används inom TM rörelsen. Det är hämtat ur den Vediska traditionen, som även omfattar Buddismen m.fl. För min del är det även okey om begreppet Nirvana och Kosmiskt Medvetande inte båda betyder och är en och det samma, Upplysning.

Det finns skillnader i hur man definierar och uppfattar t.ex. Nirvana inom Buddismen. Moksha finns det också olika uppfattningar om inom olika skolor och inriktningar. Samadhi uppfattas olika inom olika religioner och grupper. 

Nirvana svenska wiki

 Nirvana engelska wiki      

Nibbana och enlightenment        

Jag för min del tror inte att "upplysning" som det oftast förmedlas från upplysta gurus är det samma som Nirvana.

Tack för det Gaiatri! Det var också därför jag skrev att det är okey! Just för att begreppen är och beskriver det olika. Det är ju också så att inga begrepp eller beskrivningar kan förklara tillståndet av Upplysning.

Jag tror att det finns skillnader i uppfattningen och i hur man tolkar det hela beroende vad man lägger fokus på. 

En del verkar lägga fokus på själva samadhin eller upplevelsen av att trancendera, vara i varat, hur än det nu tar sig uttryck såsom i glädje, hänryckning, oneness, frid, sällhet, etc. 

I en del andra fall så läggs tonvikten på uppgående i ett högre medvetande som förändrar individen i sitt sätt att vara och tänka, eller att individen helt identifierar sig med det högre och det lägre då faller under medvetandets tröskel.

Om man helt identifierar sig med det högre medvetandet så äter man för att kroppen behöver näring, men man äter inte längre för att tillfredsställa en njutning från de lägre sinnena. Man är varken slav under tankar eller begär och använder sig av sin personlighet och personlighetens kroppar (mental, emotionell, fysisk) som ett instrument som själen kan uttrycka sig genom. Då är man nära Nirvana. 

Innan man nått den högre medvetandenivån eller fullständig identifikation med det högre medvetandet så ger samadhin gradvisa förändringar i personens uppfattning om sig själv och omgivningen och i sitt sätt att vara. 

Man är fortfarande en personlighet men har integrerat en viss del av själens energi och visdom. Man vet att själen är en och har erfarenheter av olika medvetandeutvidgningar och upplevelser av enhet, kärlek som är allomfattande, etc. Man är dock fortfarande intresserad av världsliga ting. 

Detta är ett helt naturligt stadium och man behöver inte försöka hoppa direkt till uppnående av det högre medvetandet där man inte längre har något intresse för det världsliga. Det är i detta stadium som man integrerar det högre medvetandet i personligheten och samtidigt som detta sker så integreras själsenergier även i omgivningen. 

Min uppfattning är att den nivå man oftast kallar upplysning idag är en nivå där man är i samadhi (dvs anjacentret och hjässcentret förenas och bildar en enhet) men personligheten är ännu inte helt upplyst av själens energi. En del skavanker finns ännu och man kan temporärt förledas och förblindas av den lägre personligheten. Detta tror jag eftersom att en del av de kända gurusarna verkar ha fallit för en del illusioner och begär fastän att deras aura bär mycket själs- och buddhienergi som man både känner av och påverkas av.

#22 Tack för en bra och intressant beskrivning :)

Jag tänker mig att vissa skolor inom buddhismen ganska tydligt anger vägen till deras upplysning (de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen). Samt att buddhismen i sin kärna motsätter sig idén om att det skulle finnas något tillstånd eller varande som består. Enligt dem finns inget som definierar ens "jag" eller själ. Nirvana beskrivs inte heller som något bestående tillstånd (som ex. ett himmelrike) (även om vissa inriktningar anför det medvetet eller omedvetet.) Deras upplysning innebär att inse det. Jag tänker mig att med den synen skiljer de sig från andra, och det blir svårt att säga att alla religioner och filosofier egentligen pratar om samma upplysning. Buddhismen var ett exempel här.

Tänker att även upplysta som är högt utvecklade har kvar en personlighet och en karaktär. Som kan komma till uttryck på olika sätt så länge de är kvar, lever och agerar i ett liv här på Jorden. När jag läser om och tar del av de olika benämningarna av Nirvana, Samadhi, Moksha…då kan jag också se det så som Gaiatri skriver. Men menar att dessa begrepp är att försöka sätta ord på något som i själva verket är olika medvetandetillstånd. Även en som redan är upplyst i meningen att ha uppnått det högre medvetandet och är upplyst av själens energi…som fortsätter att upplysas och höjas till än högre medvetandenivåer. Så är det Transcendentala Medvetandet eller Varandet, det tillstånd man integrerar med eller förenar sig med, i sitt eget medvetande. Kosmiskt Medvetande är den första nivån av upplysning och sedan ytterligare två därefter. I Kosmiskt Medvetande har man uppnått och förenat ett tillstånd där man är medveten om de fyra första medvetandetillstånden vakenhet, sömn, dröm och Transcendentalt Medvetande samtidigt. Det betyder inte att man medvetet tänker på att man är medveten om att man är vaken, att man sover, drömmer eller är i Varandet. Medvetenheten är intuitiv och styrs eller riktas genom medveten uppmärksamhet.

#24 Du menar att i kosmiskt medvetande så är man medveten om den fysiska tillvaron som vi vanligtvis befinner oss på som personligheter, samt att man kan med lätthet fokusera medvetandet på astralplanet om man behöver det ( fast de flesta gör inte det om det inte är för något speciellt uppdrag), man kan verka på astralplanet och/eller mentalplanet under nattens timmar med full medvetenhet om vad man gör, samt tillgodogöra sig all samlad kunskap inom det kollektiva medvetandet genom kausalkroppen? Samt att man inte sover när kroppen sover utan är fullt medveten och vaken och verksam på de inre planen?

#23 Inom esoteriken/teosofin så ses det också så att inget tillstånd är varaktigt. Den inre kärnan går ner i manifestation genom ett antal kroppar (vehikler) tills de når den lägsta punkten för manifestationen, sedan rör sig medvetandet upp genom de olika planen för att till slut nå "fadern" och det omanifesterade. Därefter upprepas processen om och om igen. Mellan manifestationerna så uppgår man pralaya eller nirvana då man är omanifesterad och i "vila".

Gaiatri! Vet inte riktigt hur jag skall svara på det du undrar? i #25, om du nu alls undrar eller om du menar hur något är? Det handlar inte om att "fokusera medvetandet på astralplanet" Inte alls om astralplanet, om du inte här menar att astralplanet är det samma som Varandet eller Rent Medvetande? Att transcendera och erfara Varandet, Medvetandet, det ser jag inte som något "speciellt uppdrag" Det ligger helt enkelt i sinnets natur att välja stillheten och saligheten i Det Transcendenta, i Varandet. Eftersom man ännu inte är upplyst på den högsta medvetandenivån, kan man ännu inte heller tillgodogöra sig all samlad kunskap. Andra regler är verksamma på denna kosmiska medvetandenivå Man kan sova när kroppen sover, men likväl vara intuitivt medveten. Kan aktivera sin medvetenhet och välja att agera eller inte " vara verksam på de inre planen"

# 27 Tack för svar! Jag undrar det jag undrar för att klargöra vad det är du menar när du skriver: 

"I Kosmiskt Medvetande har man uppnått och förenat ett tillstånd där man är medveten om de fyra första medvetandetillstånden vakenhet, sömn, dröm och Transcendentalt Medvetande samtidigt."

Eller som i detta fallet där det blev klargjort att du inte menade det jag frågade om. 

Så då innebär det kosmiska medvetandet helt enkelt att man kan förena själsenergierna med personlighetens energier men man är ännu inte helt medveten på själens nivå. Man är gruppmedveten men man är inte identifierad med själen på själens nivå där man medvetet fungerar genom kausalkroppen.

Vet inte om din sammanfattning är helt riktig, eftersom jag inte riktigt känner till din betydelse av Själen, Anden, vad du menar med gruppmedveten och betydelsen av astral och kausalkropp. I Transcendentalt Medvetande, i stunderna av Varande är man Själsmedveten och medveten om Anden. Men det innebär inte att all kunskap och medvetenhet är aktiverad. Varandet är ett tillstånd av latent, omanefisterad kunskap och medvetenhet. Det som erfars är helt enkelt Medvetandet och Medvetandets rena inneboende potential. Kosmiskt Medvetande innebär då bl.a. att man är medveten om denna Medvetandets potential och möjligheter till kunskap och samtidigt medvetenheten i, om vardagens relativa tillvaro.

#1 På tal om böcker om upplysning: Ett tips är att läsa om kundalini. Somliga menar att kundalini-kraften är den kraft som underligger alla substantiella vägar mot upplysning, oavsett vilken livsåskådning man har, och även om man inte har någon särskild livsåskådning alls. Kundalini finns tydligen beskrivet inom flera olika religioner men på olika sätt (men jag är inte expert på det :)

Kundalini Yoga är en metod för att samarbeta med denna kraft, men kraften är inte beroende av just yoga.

En organisation beskriver det såhär: ”There are a variety of perspectives on Kundalini provided by current texts and experts, each with their own special contribution. From our perspective, Kundalini is not a path in itself but a universal process. It is the essential common factor that is the key to all spiritual experiences regardless of an individual’s religious or spiritual orientation. Kundalini Shakti is the means for deepening our connection to our spiritual endeavor and to the Divine Source itself.” http://kundalinicare.com/?page_id=77

Här finns en internetbok http://www.biologyofkundalini.com/

Jag vet inte vad det finns för böcker på svenska, men på engelska finns det ett flertal som du hittar lätt på amazon.com (som även finns att beställa på svenska internet-bokhandlar, om du söker på ISBN-numret.) Det finns annars mycket att läsa på internet om det, främst på engelska dock.

Tack för boktipset! Har läst lite om kundalini. Ska titta på länkarna sedan. :) Men vad jag förstår ska man inte använda sig av sådan metod som enbart väcker kundalinin. Risken är att man får obehagliga upplevelser om man inte är lugn och trygg i sig själv först. Så just nu använder jag mig av meditation mm som hjälper mig att nå mitt inre och för att bl a ta bort blockeringar. Sedan när eller om jag blir redo kanske jag väcker kundalinin ändå och får bara behagliga upplevelser. Fast som du skriver så finns det ju olika namn för kundalinin och en del tror ju inte att den existerar alls. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska tro egentligen… Intressant är det dock! :)

#31 Det är mycket klokt det du skriver! Man ska ha en stor respekt för det hela.

Det finns folk som oavsiktligt utlöser kundalini genom användning av droger. Vad som sker är att kraften frigörs, men deras ego befinner sig fortfarande allt för mycket i ”framgrunden.” Egot kan inte hantera kraften på ett bra sätt, och effekterna är förödande. Det finns olika metoder för att väcka kraften, och vissa metoder är mer onaturliga än andra, och om personen inte är mogen så ökar risken för problem. Kundalini kan dra upp känslor och tankar till ytan, från det undermedvetna, och om man redan har fullt upp med att förtränga diverse problem, då kommer man bli man överväldigad när det plötsligt kommer mer till följd av kundalini, och man riskerar psykos.

Efter vad jag har läst om kundalini, så delar jag ditt synsätt. Man ska inte medvetet använda tvingande metoder för att väcka den (möjligtvis undantaget om man inte lever under en kunnig guru.)

Min personliga syn är att vi alla dras mot att väcka kraften, och att den kommer att väckas naturligt när vi är mogna för det. Personer som är sökare dras i den riktningen, men kraften kommer att vara sovande så länge man fortfarande inte är mogen. Sedan stiger den olika högt beroende på ens nuvarande kapacitet. Antagligen, vad jag tror, är uppvaknandet mycket mildare och långsammare när det sker vid rätt mognad. Vad jag har förstått är kraften, när den har vaknat, sådan att den själv söker sin väg genom kroppen och psyket. Man behöver således inte styra och ställa själv. Tvärt om: man ska undvika att styra och ställa då det ger negativ inverkan. Personen måste ingå i ett sorts samarbete där ödmjukhet och lyhördhet är en central del, och där egots impulser bitvis måste överges. Att överge egot kräver en personlig insikt och mognad.

Jag vill understryka att jag inte är särskilt kunnig inom området, så jag kan inte säga något med säkerhet.

Är den på riktigt eller inte? Oerhört intressant oavsett vad :)

Det sägs att Ramana Maharshi nådde fullt uppvaknande. Här är en bra dokumentär på 10 minuter: http://www.youtube.com/watch?v=rcvuctV0FJo

#22 så som du skriver här upplever jag att det är! På något sätt upplever jag i mitt inre att det bekräftar det du säger och det är intressant när andra har liknande verklighetsuppfattning som en själv. Därför ska det bli så intressant att fortsätta läsa de böcker du har tipsat mig om :) tack

Härlig tråd..😎

#32

"Min personliga syn är att vi alla dras mot att väcka kraften, och att den kommer att väckas naturligt när vi är mogna för det. Personer som är sökare dras i den riktningen, men kraften kommer att vara sovande så länge man fortfarande inte är mogen. Sedan stiger den olika högt beroende på ens nuvarande kapacitet. Antagligen, vad jag tror, är uppvaknandet mycket mildare och långsammare när det sker vid rätt mognad. Vad jag har förstått är kraften, när den har vaknat, sådan att den själv söker sin väg genom kroppen och psyket. Man behöver således inte styra och ställa själv. Tvärt om: man ska undvika att styra och ställa då det ger negativ inverkan. Personen måste ingå i ett sorts samarbete där ödmjukhet och lyhördhet är en central del, och där egots impulser bitvis måste överges. Att överge egot kräver en personlig insikt och mognad."

Jag anser inte mig själv så insatt i alla tekniker o former att nå så kallade "tillstånd", så jag ens kan delta i ett djupare samtal om det, utan vurmar för denna tanke att hela vårt väsen är så ordnat att om vi som du ovan (#32) skrivit, "hittar vägen" -med hjälp av vårt Högre Jag-genom själen .

Naturligtvis krävs personligt arbete -men jag tror en viss karma-bundenhet gör att vi har en viss begränsning , i vårt eget/kollektiva sammanhang.

För mig är sökandet efter upplysning lika naturligt som när växt växer ifrån frö till fullbordad, eller för den delen vilken sort av skapelsen som helst-både det vi ser/inte ser med våra fysiska ögon.

Att växa är att fullborda, finslipa, förverkliga och nå förfining-i syfte att kunna skapa/hjälpa annat till fulländning. Vad vi kallar det eller på vilket sätt det görs spelar ingen roll-slutprodukten blir densamma, alla väljer vi det vi lättast kan ta till oss.

Därför tror jag det är viktigt att inte hänga upp sig på en viss taktik eller utförande, utan hitta den väg som passar den unika form just man själv är (därför är sådana här resonemang viktiga).

Att få växa, ständigt genom insikt på den långa resa som för mig är  ursprunget ur ett andligt frö eller kalla det gnista av något större-det är en fantastisk sak.

Att växa är att hela tiden bege sig, försöka uppnå, hitta, "iklä sig den rätta personligheten", som de kristna väljer kalla det, även om en esoteriskt intresserad tolkar ordet "personlighet", annorlunda.

Alla sätt är rätt, det finns inget fel sätt att nå fulländning på, är man inte mogen för att växa i samma takt på ett plan, så gör man det på andra.."att vara mer"..-det är vår resa som egentligen aldrig tar slut.

Att stagnera, går emot vår natur -eftersom det är en omöjlighet. Däremot kan vi "sätta ner klackarna", som en slags protest ifrån egot. 

Det är något som fungerar för en tid, o som vi eventuellt tar till för att vi tror vi kan hantera ett beteende på så vis -men eftersom det är en slags illusion, kommer vi förlora tid på det sättet -dock är det ett sätt att nå upplysning det med..att "komma underfund" med samspelen i vår natur (som ni redan redogjort, till en del i tråden).

Allt växer-vare sig vi (tror vi) vill eller inte, alltså; "når vi upplysning"..hur vi än lever..och dör.

Att hitta sitt sätt, är en del av det.

Att hitta sitt sätt är visst en bra sak, men också den en del av illusionen, av det relativa livets ombytlighet. Är man medveten om att sin väg och sitt sätt, kommer att förändras under vägen och kanske leda en på oönskade avvägar? Då är det klart okey. Men om man vill att de olika och föränderliga vägarna i stället skall vara tydliga och lagda av de som gått före? Då kan det vara värdefullt att följa vägar, metoder och tekniker som redan är prövade och dokumenterade som fördelaktiga och bra att gå! Visa män och kvinnor som går före har givmilt berätt vägen för oss genom att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet av sådana metoder och tekniker till att fortare och behagligare nå framgång och upplysning.

#35 "Visa män och kvinnor som går före har givmilt berätt vägen för oss genom att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet av sådana metoder och tekniker till att fortare och behagligare nå framgång och upplysning."

Så sant Retep och mitt inlägg var inte menat att avskräcka folk ifrån att söka sådant stöd, eller kunskap-utan mer att göra det efter egen förmåga, utan tanke på grupptryck el. liknande.😎

Vi är ju så olika, en del är praktiskt lagda, andra teoretiskt och en del bägge..och alla varianter emellan.

Därför tror jag varje väsen behöver "ett skräddarsytt program", och där har vi vår magkänsla som hjälper oss.

Många åskådningssätt kräver nästan en elit-inriktad följsamhet av anhängaren till just ett tankesätt, vilket är fel-vi är ju och kommer alltid vara, trots vår samhörighet med varandra och alltet-unika!

Tror man att man måste vara på ett visst sätt för att kunna nå insikt eller förstå kunskap, krymper man ju inför ett faktum att vi är skapade för att kunna använda oss av den (kunskapen).

(nu blev det lite ot-ursäkta!)

#0 Tänkte på din fråga där-missade nästan kärnan i tråden😊..-så här tror jag (förenklat).

"Tycker två personer likadant när de är "färdiga" på jorden och upplysta?När man har en ren kontakt med Gud, fri från egna blockeringar."

*De två personerna är förmodligen på helt olika utvecklingsnivåer (#8)-för mig betyder helt upplyst, något i stil (typ)-som Urgrunden själv, som det många kallar Gud och tänker sig det allvetande.

*Egentligen är "ren kontakt", endast möjlig om man har samma frekvens som det man har kontakt med, möjligen kan man ta de olika mästarna som exempel här-de finns ju i alla religioner. Ren och fullständig kontakt kan man inte ha om man inte är tätt och helt utan störningar förbunden med källan själv, och det säger lite om hur svårt det är för en fysisk form att nå detta pga av just sitt fysiska tillstånd.

"Har de exakt samma kunskaper och tänk när det gäller olika saker eller är de individer med olika sorters tankar som hanterar problem på olika sätt."

*Även om vi aldrig kan fjärma oss ifrån "varandra" (om du nu tänker på en "högre tillvaro") -så har vi sannolikt inte exakt samma "funktion", där -då skulle vi ju inte kunna komplettera och hjälpa till i det skapande som hela tiden pågår på alla tillvaro-plan. Jag tror det är svårt att jämföra sk "färdigheter", på en sådan nivå. 

Det är det ju redan på vår egen, även om man är mindre skicklig på ett plan-är man bättre på ett annat och på så vis kompenserar vi oss själva och allt runt omkring. Och naturligtvis tror jag vi behåller vår kärna av vad vi kallar/tänker oss fysiskt som "jag" -men i en mycket förbättrad sådan (vi är i en teosofisk mening redan en del av det Jaget-fast i en mycket ändligare form)

 Vi behöver inte vara rädda att förlora något av oss själva, när vi arbetar mot upplysning-tvärtom!

#36 *Även om vi aldrig kan fjärma oss ifrån "varandra" (om du nu tänker på en "högre tillvaro") -så har vi sannolikt inte exakt samma "funktion", där -då skulle vi ju inte kunna komplettera och hjälpa till i det skapande som hela tiden pågår på alla tillvaro-plan. Jag tror det är svårt att jämföra sk "färdigheter", på en sådan nivå.

Detta tycker jag var intressant. Jag tror och hoppas också att var och en här på jorden har en särskild kunskap eller färdighet som bara man själv är expert på. Alltså man kanske inte alltid är "bäst" på en sak utan att man är skicklig på flera saker tillsammans som gör att man är unik på just detta. Att denna kunskap, som du säger, hjälper andra människor, djur, natur mm här på jorden. Så genom hjälp med kontakten med Gud/ upplysningen eller vad man ska kalla det så hjälper man alla på ett bättre sätt.

Så med andra ord behöver man inte vara t ex superduktig i allt som man kan fördjupa sig i här på jorden, matte, samhällskunskap mm mm när man är upplyst? Det vore en väldans press i så fall.😃

#36 Moonwing! Vill inte motsätta mig det du säger…men kan inte riktigt låta bli! För hur tänker du dig att vi alla skall kunna hitta det egna skräddarsydda program vi behöver? Magkänsla för vad och vilken väg att gå, eller något vi själv kommer på? Unika är vi men inte när det kommer till Det, till att ta del av det som påvisat av de som gått före är bra metoder och tekniker att använda. De metoder och tekniker jag tänker på är i sig unika och blir unika och en egen väg, genom det personliga och ditt personliga sätt att använda dig av dem. Jag menar också att vi fritt skall få välja vår väg att gå, men vet att vi i så mångt och mycket inte gör det endå, men luras att tro så! När Livet och De Vise bjuder oss och serverar möjligheter som är och blir unika vägar för oss. Då kan vi tillåta oss att vara trygga och veta att vi inte behöver vara rädda och argumentera emot.

#37 Ja, jag tror det förhåller sig så..-ungefär som man använder den gamla slitna frasen; "Kristi Kropp" -att vi alla har varsin viktig funktion i alltet och på så vis främjar varandra. På alla nivåer! 😉

#38 "Vill inte motsätta mig det du säger…men kan inte riktigt låta bli! 

För hur tänker du dig att vi alla skall kunna hitta det egna skräddarsydda program vi behöver? 

Magkänsla för vad och vilken väg att gå, eller något vi själv kommer på?"

🙂Ja, det gör inget , Retep..-alltid lika trevligt att samtala med er härinne..-men du har ju själv redan gett oss svaret!😎

#7"Skulle vilja säga att det kanske inte är så mycket ett sökande, utan mer ett finnande det handlar om. 

Och säkert är det just det vi gör med hjälp av intuitionen."

Om man kan kalla att man "själv kommer på det"-när man blir upplyst av Det Högre Jaget..tycker jag inte är fel..(sen i vilken form det uppdagas för individen kan ju variera)

..-jag håller ju tex inte med dem som påstår att vi endast "får våra ingivelser via den fysiska hjärnan", utan att det hela tiden genom själens försorg äger rum ett samspel mellan det fysiska och det Högre..eller tror du inte det förhåller sig så?

När jag läser din text ser jag egentligen inga motsättningar mellan det jag skrivit och du menar, därför vet jag inte riktigt, vad du tror jag inte delar..🤔

Jag protesterar ju inte mot några som helst metoder, av något slag-bara anför att det är viktigt att känns rätt för individen.

Därför vet jag inte riktigt vad du menar med följande;

"Jag menar också att vi fritt skall få välja vår väg att gå, men vet att vi i så mångt och mycket inte gör det endå, men luras att tro så!"

Är det ett slags självbedrägeri, som andra pådyvlar oss du menar?..eller vill du kanske förtydliga det lite..

#37 Du har rätt :) Man behöver inte vara superduktig, duktig, eller ens duglig i någon av våra jordiska ämneskunskaper och färdigheter. Många andliga mästare menar att vägen mot upplysning inte handlar om att tillförskaffa sig nya kunskaper eller färdigheter, utan det handlar om att ge upp allt man redan samlat på sig (alltså släppa sin fixering vid det). Det finns en välkänd zen-historia om detta. En professor besöker en zen-mästare. Professorn är ivrig att få ta del av mästarens insikter. Mästaren frågar om professorn vill ha te. Professorn håller fram koppen, och mästaren häller tills det rinner över. Professorn undrar varför, och mästaren säger att hans kopp redan är full. Vad han menar är att professorn har massa idéer om hur han tror att allt hänger samman, och därför är inte professorn redo att ta till sig något nytt. Han måste först tömma sin egen kopp :) http://users.rider.edu/~suler/zenstory/emptycup.html

 Jag gissar dock att kvaliteter som är värda att sträva efter är ödmjukhet, uppriktighet, villkorslös kärlek m.m., som stöd på vägen mot upplysning.

 --------

#38 Jag reflekterade över #36 och var på väg att delge mitt synsätt: I stora drag finns det möjligtvis två persontyper: en som föredrar att gå en väg som rekommenderas av andra människor, och där finns möjligtvis risk för en ”elit-inriktad följsamhet av anhängaren till just ett tankesätt”, för att använda Moonwings beskrivning. Den andra typen av person är helt intuitiv och följer ingens väg, men kan mycket väl hämta inspiration lite här och där, eller kanske främst stimulera sina egna reflektioner genom att läsa om andras metoder. Sedan kan man antagligen vara både och till olika grader. … och båda metoderna har troligtvis både för- och nackdelar.

Jag är en sådan person som hel går på intuition och på min höjd enbart hämtar inspiration hos andra. När jag hämtar inspiration, kopierar jag aldrig - eller mycket sällan - andras metoder rakt av, utan jag reflekterar kring metoderna och kommer på någon egen variant som kan vara helt olik. Alla mina tekniker om meditation, inriktning, initiativ, etc, kommer främst från min intuition. Konsekvensen av att följa sin intuition och sitt kännande är att man varierar sig ofta beroende på situationen, och det anser jag är en fördel.

Sedan finns det antagligen fördelar med ett motsatt förhållningssätt också om man personligen passar för det.

#40

" I stora drag finns det möjligtvis två persontyper:

 en som föredrar att gå en väg som rekommenderas av andra människor, och där finns möjligtvis risk för en ”elit-inriktad följsamhet av anhängaren till just ett tankesätt”, för att använda Moonwings beskrivning.

 Den andra typen av person är helt intuitiv och följer ingens väg, men kan mycket väl hämta inspiration lite här och där, eller kanske främst stimulera sina egna reflektioner genom att läsa om andras metoder. Sedan kan man antagligen vara både och till olika grader. … och båda metoderna har troligtvis både för- och nackdelar."

Fint beskrivet, jag har haft fördelen (och nackdelen)-att uppleva bägge, och jag vill ju påstå att den första helt klart ställer mindre krav på eget tänkande, och för den skull även ger en otrygg person en viss "trygghet", eftersom allt som individen får till sig är sas "redan berett".

Vill och önskar man sträva själv efter sanningarna, ej blir "mätt" av det som dukas fram -av "färdigformade åskådningssätt", blir tillvaron en aning tuffare, men man får en bestående "mätthet/inbördes ro"…det är inte den breda vägen..men i längden kan den stilla en hungrig själ.

Där menar jag att vår karma spelar in, av och på vilka grunder vi är här, kanske det inte främst handlar om andligt självförverkligande..och då är det inte fel att ha en trygg "färdig tro".

Därför är det också föredömligt att ej döma dem som vill leva sina liv på det sättet. Vi har alla vår egen takt vi utvecklas i, och kan och bör inte kräva att omgivningen "måste förstå" -men likväl kan vi förklara vårt förhållningssätt..så att vi själva förhoppningsvis erfar respekt inför det  sätt vi själva önskar växa på. Det sista du tar upp;

" Jag gissar dock att kvaliteter som är värda att sträva efter är ödmjukhet, uppriktighet, villkorslös kärlek m.m., som stöd på vägen mot upplysning."

-finns nästan inom alla former av andligt sökande, så det går att anamma och finslipa, för det gynnar vår allmänna moral och vår empati.

Därför kan man lite enkelt säga att alla läror som uppmanar till detta är av godo (och egentligen tränar varenda en av oss, att nå "högre höjder").😉

Alla når vi en gång vägskälet, där vi måste välja "sanningarna" själva.

När det skall ske, ingår i den kosmiska ordningen -"allt har sin tid", som en helig skrift så klokt anger.

Moonwing! När jag i #7 använder intuition och nämner det som ett sätt att finna. Då gör jag så för att markera att intuition är det sinnesinstrument som ligger närmast Det Transcendenta. Jag vill med detta markera en övergång, en bro som för över till Varandet och lämnar känslan och tanken för en stund. Jo jag håller absolut med om " utan att det hela tiden genom själens försorg äger rum ett samspel mellan det fysiska och det Högre..eller tror du inte det förhåller sig så?" Inte heller jag upplever att vi har några motsättningar, tycker det är givande och intressant att utbyta tankar. Eftersom vi har olika bakgrund och erfarenheter och för att vi kommunicerar utan att ha personlig kontakt. Kan jag uppleva en ovisshet kring hur och om vi delar uppfattning. Sen är det ju så att jag skriver för att dela med till alla som läser! Ja, vi kan nog kalla det för ett självbedrägeri, även att det inte är avsiktligt! Menar att vi i vår person tar så många intryck, (inte då nödvändigtvis pådyvlade av andra), Intryck och influenser som vi tar upp och integrerar med. Som vi gör till våra egna upptäckter och erfarenheter. Allt detta är okey och en del av vår personliga utveckling. Det jag menar med 'luras att tro så' är att vi i många fall ganska obemärkt har bildat oss en uppfattning och ett förhållningssätt, som kanske inte är så djupt förankrat i egen erfarenhet. Och som därmed kan driva iväg med nya tankar och influenser och bilda en ny uppfattning en annan väg att gå och prova på. När jag pekar på metoder och tekniker och de som gått före, pekar på intuitionen och en bro. Då är det för att tala om att De Vise som utvecklat dessa metoder och tekniker, har berätt och skapat en genväg åt oss. Och som sagt tidigare så är vi alla unika och har vår egen väg att gå. Det vi kanske missar och som jag vill peka på, är att göra sig medveten om att vägen är tvåfilig genom erfarenhet av Det Transcendenta, parallellt med erfarenheter i det personliga och dagliga. Dessa båda regelbundna erfarenheter hindrar oss från att driva iväg! skapar en förankring i oss och en inriktning på vägen, som vi inte kan tänka oss till.

#42

" Intryck och influenser som vi tar upp och integrerar med. Som vi gör till våra egna upptäckter och erfarenheter."

Jupp!..jag förstår precis vad du menar, precis som vi lär oss knyta våra skosnören genom våra föräldrars försorg-gör vi det själva, men på ett mer/nytt/annat personligt vis=vi har sas "adopterat en lärdom och personaliserat den".

Hmmm…jag tror, -att vi tror det..-kanske kan man lite förtydligande säga att vi formar den, föra att kunna använda den..

Jag förstår det även som du menar att vi tror vi gjort en egen upptäckt, utan att vi egentligen gjort det! En förmäten tanke, kanske men ändock inte -då vi verkligen genom vårt levande väsen gjort den upptäckten (men jag förstår vad du menar)

G de Purucker,  säger i " Hemliga Lärans Grundtankar kap;48 (har lånat och saxat text-för jag kan inte återge det, med egna ord så vackert)

"I denna andliga och intellektuella atmosfär hänvisar jag först till några av den uråldriga visdomens grundläggande påståenden. Det första av dessa säger att alla människor i sin innersta andliga väsensgrund är absolut och oskiljbart förenade, inte bara besläktade med varandra….

Genom varje monad strömmar därför, om vi vill det, flöden av intellektuell allvetenhet. Dessa flöden överförs till oss även genom den mellanliggande naturens förmörkande slöjor. Ty vi får både det andliga livet och den intellektuella allvetenheten - dvs sällhet och rent medvetande och ren förståelse - från det gudomliga som finns i hjärtat eller kärnan hos varje människa, liksom i hjärtat och kärnan hos varje varelse under oss.

… I somliga länder talar man om Kristus, i andra om Buddha, och på annat håll talar man om den som funnit Vägen, som funnit Tao.

 I samtliga fall syftar man på någon som så fullständigt har underordnat sin individualitet det universella, att han därigenom blir det andliga livets trogne överförare…

…Alla dessa olika namn och titlar har samma innebörd. Och vilken är denna?Den är att sinnet och hjärtat, förståelsen och medvetandet, och därför exemplet och livet, alla är enade. Alla arbetar de som en enhet längs samma väg, den väg som leder till det sublima mål vi visat på…"

Källa; Kapitel 48  (Den hemliga Lärans grundtankar-G de Purucker)

Allt sker på olika nivåer, jag vill alltid likna det vid en vanlig skolgång-för det förstår alla. Alla börjar inte första klass samtidigt osv..men det betyder inte att de inte kommer få samma utbildning. Så långt och mycket det är möjligt för individen att ta, in ges denne möjlighet att precis som du säger, göra gammal kunskap till sin..-men ändå förvalta och bygga upp med den och i sin tur ge den vidare, förhoppningsvis i en förfinad form så andra kan få nytta av den.

Så ja, du har rätt i din signatur, där du skrivit ..

"Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn"

Från #42 "När jag pekar på metoder och tekniker och de som gått före, pekar på intuitionen och en bro. Då är det för att tala om att De Vise som utvecklat dessa metoder och tekniker, har berätt och skapat en genväg åt oss."

Det som är intressant med detta är att det finns ganska många metoder och tekniker från olika håll som anser att de gått före och berett vägen. Metoderna kan vara mycket olika och förhållningssätt till sig själv och omgivningen kan också variera.

Vad man dras till varierar från person till person, och visst ibland kan man säker lura sig själv och följa metoder som är val från personlighetens lägre sidor och ibland kanske man följer metoder som man vet är urvuxna och begränsande men är en gammal trivsam vana.

Gaiatri! Vilka är de då dessa "ganska många metoder och tekniker, som anser att de gått före och berett vägen? Och vilka eller vilken av dessa erbjuder en enkel, naturlig och pålitlig metod att transcendera och utveckla en gedigen medvetenhet om livets båda sidor? Det Absoluta och det relativa, Varandet och görandet. Jag håller helt med om att det vi dras till varierar från person till person! Men ser det inte som ett argument som kan användas mot att ta tillvara de möjligheter som finns.

#45 Vad betyder det att "ta tillvara de möjligheter som finns"?

Betyder det att vi dras till de möjligheter som finns, och därmed engagerar oss i dem, och på så vis tar tillvara på dem genom att hålla kunskapen levande?

Jag tänker mig att alla personer inte dras till en särskild metod, för de ser den inte som en personlig möjlighet till upplysning, och därmed kommer de inte ta tillvara på den.

Om man dras till X så förefaller det vara så att man inte bryr sig om att ta tillvara på X, eftersom det upplevs vara ointressant. :)

#45 Det jag skrev i #44 var en reflektion. Det var inget argument mot att ta tillvara de möjligheter som finns. Men det finns ett flertal "upplysta" som lär ut olika metoder och tekniker. Många gånger är det andlig utveckling som serveras som snabbmat. Tekniker som ska få oss att också nå upplysning med minsta ansträngning. Ibland ska man leva ett asketiskt liv, i andra fall så lär man ut att man ska leva ett utsvävande liv. O.s.v.

Det som jag däremot skulle vilja argumentera mot är fokuseringen på en personlig befrielse. Man ska bli befriad och bli av med sina blockeringar. För vems skull behöver man bli befriad och bli av med sina blockeringar? Är det personligheten som vill befriad (och i så fall befriad från vad?), är det personligheten som vill förenas med själsmedvetandet och därigenom släppa taget om sin egen person och personliga befrielse?, Är det en insikt om att vi är en del av helheten som gör att vi vill ta del av själsmedvetandet för våra medmänniskors och hela planetlivets skull?

Hur kan man nå upplysning när medvetande är fokuserat på den egna personliga befrielsen? Jag skulle vilja säga att visst, man kan göra en insikt om att det finns ett högre mål och vilja nå det målet. Men sedan släppa taget om sin egen person. Man kan observera sig själv för att upptäcka vad man kan utveckla och vad som är brister och vad som är tillgångar. Och hur man interagerar med omgivningen. 

Men så fort man blir uppslukad av sina tankar om sig själv, vare sig det handlar om relationer till andra eller vad man kan eller inte kan eller att man vill nå denna efterlängtade befrielse och bli av med blockeringar, så dras man in i personlighetens värld och därmed det obefriade.

"Om man inte dras till X så …" skulle det vara i #46

"Om man inte dras till X så …" skulle det vara i #46

Självfallet följer det med en personlig befrielse som ett resultat av upplysning! Men det betyder inte att att man fokuserar på sin person och det personliga! Kanske är jag otydlig eller så kanske det beror på att det saknas erfarenhet av Varandet och vad Det Transcendenta är? När jag i #42 skriver om att vägen till upplysning är tvåfilig, både personlig och transcendent. Då är det för att jag vet att det är ett förenande och en medvetenhet om dessa båda som är upplysning på nivån av Kosmiskt Medvetande. Anledningen till att vi kommer till jorden och inkarnerar i en person är för att genom erfarenheter utveckla personligheten till att genom det individuella sinnet och medvetandet bli medvetna om och integrera med själsmedvetandet, Det Transcendenta Varandet. Vad som sker och hur utvecklingen fortsätter och hur dualiteten slutligen upphör är en fortsatt fråga

Yon! Det som kan upplevas vara ointressant är kanske det för att man inte har intresserat sig för att ta reda på mer. Med tanke på hur många olika möjligheter det kan finnas och inom olika områden. Så kan vi ju självklart inte ta del av eller engagera oss i alla. Däremot kan vi, innan vi tycker och menar att något är ointressant, välja att ta del av och mer ingående undersöka saken. speciellt om någon seriöst informerar en om att det finns en möjlighet värd att tillvarata. Sen är det ju så att jag egentligen bara berättar om och delger en kunskap och erfarenhet! Väl medveten om att var och får välja sin väg och följa sin näsa.

Hos alla de upplysta, i Kosmiskt Medvetande och på högre nivåer, som nu lever och vistas här på Jorden. Så använder de sig alla av den fysiska kroppen, de olika kropparna och personligheten på olika sätt! Eftersom egots personliga behov inte längre är i fokus sker det mer och mer sällan att det personliga blir styrande eller alls påverkat av yttre omständigheter eller händelser i ens liv och sociala liv. Alla de blockeringar och föreställningar som tidigare hindrade sinnet, kroppen och det personliga att erfara Det Transcendenta Själsmedvetandet är nu inte längre ett hinder. Men Själsmedvetandet agerar och uttrycker sig fortfarande genom det personliga, genom det från egot befriade sinnet och intellektet .

#51 "Däremot kan vi, innan vi tycker och menar att något är ointressant, välja att ta del av och mer ingående undersöka saken. speciellt om någon seriöst informerar en om att det finns en möjlighet värd att tillvarata." (min fetmarkering)

Jag ser en svårighet med att välja att ingående undersöka en lära med anledning av att någon seriöst informerar om den.

Själv vet jag inte vad det innebär att någon, som du skriver, ”seriöst informerar en om att det finns en möjlighet värd att tillvarata.”

Hur kan vi veta att någon ”seriöst informerar”, och hur kan vi veta att det är seriöst?

Det ligger i mitt antagande att alla förespråkare av alla läror anser att de seriöst informerar omvärlden om just deras sanning. Alla från scientologerna, till Jehovas vittnen, till kristna och buddhister anser sig informera seriöst.

Yon! Ditt antagande om att alla är seriösa är ju klart ett dilemma…men, faller det inte egentligen på sin egen orimlighet?! Det är ju trots allt du som tar, skall ta ställning till om något är seriöst eller ej? Du som avgör om någon är trovärdig eller ej. Du som informerar dig mer för att kunna göra en bedömning. För att slutligen vara den som gör ett val.

#54 "Ditt antagande om att alla är seriösa är ju klart ett dilemma"

Det är inte alls mitt antagande att "alla är seriösa". Du har missuppfattat det jag har skrivit.

Jag ska förtydliga. Jag skrev: "Det ligger i mitt antagande att alla förespråkare av alla läror anser att de seriöst informerar omvärlden om just deras sanning."

Vad är det jag antar här? Jo, jag antar att förespråkare själva anser att de är seriösa. Jag har inte uttryckt att jag antar att de är seriösa.

Så innan jag kan svara, måste du ta ställning till det jag har skrivit, utan den missuppfattningen.

Yon! Kanske har jag missuppfattat, men ser det fortfarande som att det är du som antar något! Jo jag kan också anta att de anser sig vara seriösa. Och eftersom jag antar det, så tror jag ju själv att de är det! Annars hade jag nog sagt att jag inte anser det, inte antar att de är seriösa! Sen kan man ju undra varför man skall anta något alls om man menar att det är någon annan som man menar anta något?! Ganska tvetydigt förhållningssätt, kan jag tycka.

#56 "men ser det fortfarande som att det är du som antar något!"

Ja. Jag antar något. Det är tydligt vad jag antar, och det är min avsikt att anta, snarare än att hävda.

"Sen kan man ju undra varför man skall anta något alls om man menar att det är någon annan som man menar anta något?!”

(Jag utgår från att du syftar på mig när du skriver ”man”. Dessutom: Jag använde ordet ”anser” när jag syftade på förespråkare, inte "antar")

Jag antar att alla förespråkare anser att de är seriösa. Jag ser inga konstigheter med att anta att de anser något.

Likställ det med följande mening: Jag antar att alla i Kalles fotbollslag anser sig vara bäst.

Det vore oklokt att påstå att alla i fotbollslaget anser att de är bäst, när jag inte vet. Likaså: Vi kan inte veta om alla andliga förespråkare anser sig vara seriösa (för att ta reda på det måste en undersökning göras), och därför görs istället ett antagande för diskussionens skull. Det är ett väl passande antagande.

”Ganska tvetydigt förhållningssätt, kan jag tycka. "

Är mitt förhållningssätt tvetydigt? Det verkar inte stämma. Tvetydigt betyder att något kan vara öppet för flera tolkningar. Du verkar således mena att mitt förhållningssätt är öppet för flera tolkningar. Så är inte fallet. Jag menar enbart att jag antar att alla andliga förespråkare anser något. Det går inte att tolka på flera sätt.

👋

retep

Du har undvikt att beröra kärnfrågorna. Istället har du valt att försöka problematisera det faktum att jag antar något. Det har visat sig att du har missuppfattat det jag har skrivit, vilket du medger, men sedan menar du att jag har ett tvetydigt förhållningssätt, vilket inte heller stämmer. Du verkar inte se eller förstå nyttan, i en diskussion, med att uttrycka ett antagande gällande vad någon anser, och du har antagligen missuppfattat förfarandet.

Jag antar att du inte är intresserad av kärnfrågorna (eftersom du har fokuserat på helt andra saker i dessa inlägg), men jag framhåller dem igen (från #53 ):

Själv vet jag inte vad det innebär att någon, som du skriver, ”seriöst informerar en om att det finns en möjlighet värd att tillvarata.”

Hur kan vi veta att någon ”seriöst informerar”, och hur kan vi veta att det är seriöst?

Visserligen har du givit ett svar som man kan anta berör  frågorna (från #54 ):

Det är ju trots allt du som tar, skall ta ställning till om något är seriöst eller ej? Du som avgör om någon är trovärdig eller ej.  Du som informerar dig mer för att kunna göra en bedömning.  För att slutligen vara den som gör ett val.

Jag skulle dock inte nöja mig med den förklarningen, utan jag tycker frågorna har ett större djup, och förtjänar ett utförligt svar, som jag dock inte kräver av någon. Blotta frågestänningarna är intressanta eftersom de är tankeväckande. Frågorna förhåller sig till en annan vanlig fråga, som kanske är av intresse för alla andra: Hur kan vi veta att en viss lära eller guru är trovärdig?

Yon! Då antar jag… att vi inte kan få ett helt tillfredsställande svar och säkert veta om en lära eller en viss guru är helt trovärdig. Frågan är bestämt också svår att avgöra med tanke på de förhållande som gäller för de flesta av oss. Får man t. ex. till sig kunskapen och läran direkt av en Guru? Eller på distans utan en personlig kontakt? Kan man få kunskapen och läran verifierad genom vetenskapliga studier? Genom andra i ett större kollektiv? Finns det en lång tradition bakom som kan anses trovärdig och pålitlig? Och viktigast och framför allt, kan jag själv verifiera och bekräfta läran och kunskapen genom egen erfarenhet? För egen del var det så när jag lärde mig TM, att jag kunde verifiera och bekräfta tekniken redan efter första meditationen! Kunskapen bakom och förståelsen kring läran integrerades därmed naturligt och spontant under den första tiden och har sedan förstärkts och breddats år för år. Detta beror på att kunskap i grunden är strukturerad i Medvetandet! Att man genom transcendering, i en teknik som t.ex. TM, i sitt individuella medvetande går bortom allt i den yttre tillvaron och förenas med det Universella Medvetandet. Där strukturen och fröet för all kunskap har sin källa, sitt enhetliga fält.

#60 Tack för en intressant delgivelse :)

Tack själv Yon…Du vände skutan på rätt köl.