Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling - Psykologi

Nonduality/Advaita

2017-07-15 16:40 #0 av: ststro

Jag har under senare år börjat intressera mig för nonduality/advaita, men saknar personer att bejaka detta tillsammans med. Har förstått att denna rörelse är nästintill obefintlig i Sverige. Men även om det inte finns några aktiva lärare så bör det ju rimligtvis finnas fler än jag som "praktiserar" detta. 

Det är inte den intellektuella biten som intresserar mig mest. Jag är mer nyfiken på hur vi kan fördjupa våra relationer med hjälp av en djupare insikt om vilka vi är. Hör gärna av dig med tips om du vet något om detta!

Anmäl
2017-07-26 21:44 #1 av: Andreas_

Kul att du är intresserad av advaita! Glad

Och den intellektuella biten har ju inget värde i sig, mer än som "fingret som pekar mot månen", som de säger i Zen.

När vi verkligen förstår vilka vi är, tänker jag att våra relationer automatiskt djupnar, vi är ju inte separerade längre. Samtidigt är det kanske lätt att fly in i det absoluta, när den relativa verkligheten med relationer och annat bli för nära, gör oss sårbara, Så det är nog både och. Närhet kräver mod och vilja...

Varifrån kommer din fråga? Vad gör dig intresserad av just det?

Anmäl
2017-07-27 20:00 #2 av: Hugohugo

...Non duality finns i den första befallningen av de tio stora budorden... Själen och Gud som ett, och därmed ett med alltings enande?

Att bli ett med allt kommer vi först nå rätt och logik, upplysning kommer om det mesta efter man passerar bemästra de tio budorden, för bara med struktur kommer ens non duality att vara fullkomligt ett av vad som bara kan vara ett.

En liten non dualitet är lätt att bli fanatisk vid om man så vill. Och man kommer inte genom den finna en sann klarhet om vad som leder till äkta nondualitet, alltså:

Finns en risk att man kan vara non-dual på ett litet vis som är då man distansierar sig från skillnader men att man öppnar upp så man bara förs hit och dit utan ansvarsfullhet.

Anmäl
2017-07-27 20:05 #3 av: ststro

Tack för ditt svar Andreas! 

Jag har de senaste åren glidit ifrån den konventionella livsstilen och förlorat de flesta av mina vänner. Ännu har jag inte hittat mitt eget sätt att leva, men det står klart att jag inte trivs i den kultur jag föds in i. Tyvärr attraheras jag inte heller så mycket av de alternativa livsstilar jag känner till.

Det enda som riktigt har fångat mitt intresse är nonduality/advaita då det känns sant för mig. Jag tror inte att det existerar något separat jag eller fri vilja. Det är en insikt som har vuxit sig allt starkare hos mig. Min andra stora insikt är att livet (alla livsformer) är altruistiska och att det egentligen bara existerar kärlek. Dvs ondska är en illusion. Den sistnämnde insikten känner jag mig väldigt ensam om, så det vore intressant att höra om du eller någon annan här har upplevt någon liknande?

Anmäl
2017-07-28 10:08 #4 av: Hugohugo

För lite mer exakt vad jag ser det är lite frågan om:

I fred är alla ett, inget jag är utan en gemensam förbindelse, så  att det upphör vara åtskillnader som ett eller ett annat jag. Jaget har bara sin plats i freden, för det fungerar som ett mikro kosmos som bär med sig allt. För det bär med sig allt, så kan det fungera bättre till justera obalanser ifrån andra, samt vara friare.

Så jaget kommer inte först, men det vore en förlust utan ett jag.

Förvisso är all ondska på grund av lögn, men den är verklig, så länge någon väljer den. Undvik ondska och håll positiva tankar som grunder under detta skydd.

Om ondska bara var en illusion, så hade man inte behövt uppmärksamma den. Men bättre konstatera att saker har olika vis och verkligen älska, än distrahera sig eller fastna i ett perspektiv som inte vill se vad som finns.

Olikheter och mångfald kommer bara till sin rätta om det finns en gemensam plats av källa för dessa. Hela tanken med allt som finns är ändå att vara variationsfylld mångfaldigt, annars hade det hela tackat för sig och återvänt till varifrån det kom.

Även Gud som är alltings Enande fick för sig att göra åtskillnader för att just de andra skulle ha något att relatera till. En kärlek utan något utöver sig själv är ändå ensam, bara fred och samtycke förenar bägges själv utsträckningar som är kärleken.

...Jag får ursäkta om det inte är ett helt svar eller förklaring...

Anmäl
2017-07-28 13:27 #5 av: Hugohugo

#2

Risken hindret att övervinna är den lilla non-dualiteten. Den om tänker sig hur en dröm är ändå oftast med strukturer, men ren fantasi som ett från en sömnigt tillstånd som blir belyst, uppfattas som nondualt om man inte jämför det med annat, så ser man inte om det är den lilla non-dualiteten. Utan söka vilken inte går utan struktur som läggs till minnet, så kommer en inte låss ur sin blindhet eller starka upplevelse av ett trångsynt perspektiv.

Därför är det så strukturer som sällan skådas i vetenskap för tillfället, är vad som är redan i den uråldriga kunskap som i Kristendom, Islam och Judendomens tio stora budord (för de har ju en överlappning eller?). 

Logik ger struktur och något åt koncentration och sökande, så upplysning och vetande kommer för göra allt Helt, ett med allt.

Anmäl
2017-07-29 12:20 #6 av: ststro

Tack för att du engagerar dig i frågan Hugo. Tyvärr är jag inte så intresserad av förståelse. Det som intresserar mig är upplevelsen. Enligt min erfarenhet är upplevelsen det enda vi kan hålla för sant. Hur kan vi någonsin efrågasätta vår egen eller någon annans upplevelse? Upplevelsen gör aldrig anspråk på innehållet av upplevelsen och påstår att något är sant. Från upplevelsen synvinkel är drömmen lika sann som som det vakna. Men även detta är ur någon bemärkelse trams. Är det intressant att diskutera över huvud taget? Jag längtar mer efter att sluta diskutera och mötas i upplevelsen...

Anmäl
2017-07-29 13:43 #7 av: Hugohugo

#6 Om man är skarp i märka skillnader i sina upplevelser oavsett om det är språklig förståelse eller nån annan förståelse, det finns olika sinnen och olika intelligenser.

Språksinnet och disskussion och samtal är ren upplevelse också likväl som om man vill bara se ut över naturen och elementen i världen (syn sinnets upplevelse).

Rudolf Steiner sorterade det som så att vi har 12 sinnen. Var och en ger sin upplevelse. Typ som det med att vi har olika chakror, var och en ger sin upplevelse.

Språksinnet är bland de bästa att använda för att uppleva. Själen upplever att varje ord har LIV när det leder till själen som agerar det, så misstag i sina tankar sabboterar för det liv man ger sig själv. Vad för liv man uppnår ger skillnad i vad en är mogen att uppleva.

Men gott och ont, är väldigt basic att urskillja, tänk bara vill man mörda för dess egna skull eller vill man ha det positiva? Kompositionen är helt olika och det går uttala hela meningen om hur den ser ut.

Anmäl
2017-07-31 14:43 #8 av: Hugohugo

Så förutom det med sinnen som motsvarar olika upplevelser, som kan mer eller mindre för var och en för sig kan fokuseras på, så:

En dator behöver en vis logisk ordning av delar som har sina funktioner. Dessa funktioner blir ihop vad som är en helt fungerande dator. Samma sak är det med att leva som en rättfärdig människa, utan alla goda delar, så blir det inget heligt av det sammantagna.

Upplevelser är bra om de utvecklar en, för då blir det nytta med nöje ;-) ...Eller nytta som sen blir även nöje.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.