Annons:
Etikettmeningen-med-livet
Läst 1951 ggr
[Hukanson]
7/25/19, 8:14 PM

Pengar eller Passion

Vad är meningen med livet ? dvs hur ska man egentligen leva för att det ska kännas meningsfullt?

Det brukar uppstå en känsla v djup tillfredsställelse och mening när man gör något skapande dvs när man är kreativ och lägger ned sin själ och fulla koncentration i det man gör, det man älskar att göra. 

Vad det är kan vara väldigt varierande, för dig kan vara att måla medans det är att lösa matteproblem för mig. Hon älskar att sjunga medan han tränar aikido. Det är olika.

Samhället blir alltmer pengar orienterat. Finansiell effektivitet, sparande, investeringar, budget, planering, målsättning. Lön efter prestation, månad eller projekt. Allting kostar pengar, allting måste betalas och det måste komma någonstans ifrån. Pengar är livsviktigt….eller?

Balans. Vi behöver balansera pengar och passion. Utveckla hela människan. Behålla kontakten med det inre barnet som kunde leva kärleksfullt passionerat utan några pengar alls.

Man kan känna en djup kris i typ tjugotre årsåldern när man upplever att man är fångad bland galningar som har slutat leva! Många gör sina livsval då. En del fortsätter att anpassa sig till kraven medans andra bejakar sin längtan till mer liv.

Kanske är det lättare nu än det var på min tid och kanske har kvinnor det lättare än män men jag tror att det fortfarande är svårt att upprätthålla den nödvändiga balansen. 

Att ge sig tid till att vara kärleksfullt kreativ och skapande levandegör och föryngrar när man är ung såväl som när man blir äldre. Varje person vet bäst vad det är, den enda som vet vad det är. 

Vad gör du för att känna mening med livet?

  • Redigerat 5/14/21, 5:39 PM av FataMorgana
Annons:
Hugohugo
7/26/19, 2:42 PM
#1

#0 Sammlar på visdom och mental och fysisk träning vilket kompleterar själen. Sen är alternativa tolkningar och mångtydighet humoristiskt för min del. 😉

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
7/26/19, 3:14 PM
#2

Gud ger balans till det vilket inte lyckas av sig självt, men vilken välkomnar all hjälp.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
7/26/19, 3:15 PM
#3

#0 Du själv då, om du svarar på frågan också? Undrar av ren nyfikenhet…

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Hukanson]
7/26/19, 3:58 PM
#4

Rent allmänt tycker jag att livet får mening med näring - mental och fysisk. Att komma ut i naturen och få frisk luft, att promenera eller jogga. Kan spendera timmar på gym och känner mig härlig efteråt. Prata med vänner naturligtvis. 

Ibland hittar man bra videos som öppnar ögonen och ger livet mening. Som denna nedan.

Hugohugo
7/26/19, 4:29 PM
#5

#4 Ok Hukanson, ska se vad video handlar om, tack för tippset.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Vianca]
7/26/19, 6:17 PM
#6

Kanske är det som är meningen med livet. Att man Inte vet vad som är meningen med livet i stort.

Annons:
[Hukanson]
7/27/19, 7:21 AM
#7

#6 intressant tanke - livets mening är att sova och inte veta vad som är meningen med livet….men det går emot alla uppmaningar till att vakna och bli medveten om att Gud vill att vi lever Himmelriket på Jorden och att snart måste vi göra det för att det är Planen som varit kyrkans sanning i över 2000 år. Det är ju ändå uppenbart att vi utvecklas med stor hastighet. Vi behöver bara balansera huvud, hjärta och händer så kommer vi snart dit.

[Vianca]
7/27/19, 9:26 AM
#8

#7 Gör det? Kanske är det en del av meningen. Sovandes tills man vaknar (till ett högre medvetande. Den ena ska dö, den andra få leva. Många olika aspekter av ett , korsfästelsen ect. Tolkningar är många och olika.

Hugohugo
7/27/19, 9:44 AM
#9

#6 Vianca

Meningen med livet är Livets Mysterie, ser jag det vara, det behöver vägledning och konfrontation. Jag tror att när en har utvecklats och är redo, så har ens Heliga Beskyddande Ängel visat en det. Det är så esserna ser på det, utifrån det vilket finns i boken "The sacred and the profane" (författad av Rabbi Desiree R. Ntolo). Men först så Förverkligar en sin Gudomlighet för att sedan komma så pass långt med sin Heliga Beskyddande Ängel har visat sig så man ser den med sina ögon, så samma eller som, annat fysiskt. Eftersom högre dimensioner kan göra sig uppenbara på lägre nivåer så vilket det 3 och 4 dimensionella, om de behöver det.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Hukanson]
7/27/19, 3:19 PM
#10

President Busch i USA har ett bevingat uttryck där han tillskriver livets mening med Att Shoppa och om det kanske är så att man är det man äter så det kan vara säkrast att göra som Socialstyrelsen rekommenderade en gång i tiden - äta 6-8 skivor bröd om dagen.

Men allvarligt; om man är vad man äter så är man vad man shoppar och allt man shoppar är varor och frågan blir då alltså - vill jag vara en vara?

Att vara eller inte vara, det är frågan.

Kanske noblare att odla sina egen föda och sy sina egna kläder? Bygga sitt eget hus och tillverka sina redskap i glada vänners lag. På så sätt återvända till naturen och meningen med livet.

Ni som läser datavetenskap, systemteknik och ekonomi på universitetet kan hoppa kommentaren. Men ge gärna tips på hur man genererar shoppingkapital.

[Vianca]
7/27/19, 6:54 PM
#11

Vilken tur att vi alla är olika. Mycket vill ha mer, blir människan lyckligare om vi ska ha det senaste mode. Marknaden tillverkar vad vi efter frågar, om vi inte handlar våran så tas den bort helt enkelt. Tror att vi har kommit in i en köpspiral, där man inte tänker efter. Om vi behöver varan eller inte. Kan lyckan köpas för pengar, meningen med livet är djupare än så. Kanske följer man det yttre och tror att lyckan finns där?. Att följa det inre kräver tålamod, tillit och bara vara här och nu. Våra liv är så inrutade att man ska hinna med det mesta på så kort tid som möjligt, så glömmer vi av oss själva. Tills vi har gått in i väggen. Då först reagerar man, varför lyssnande jag inte på varning klockan.

[Hukanson]
7/28/19, 8:12 AM
#12

Det skulle kunna gå att koppla problemet med att vara eller inte vara till Edens Trädgård.

Adam och Eva fick inte äta av de förbjudna frukterna så länge de befann sig inne i trädgården. Men väl utanför började de att arbeta med att steg för steg utveckla en kapitalistisk värld av industrier som med sin kunskap producerade varor typ Finduslådor. Dem kan man som bekant äta. Då blir man en vara typ bestämt säkert.

Alternativt kan man hålla sig till att enbart äta av livets träd dvs naturprodukter som förhoppningsvis är rena och fyllda av livskraft. Levande föda är ju rekommenderat av vår Skapare. Frukter, örter och säd. Som Gud sa till Petrus enligt skriften: Slakta och ät, det Gud har skapat är rent och heligt och det ska ingen människa förringa. 

Kan man bli lycklig av att leva som en vara? eller är det på gott och ont och man riskerar att dö? Men är det vetenskapligt bevisat att de levande är lyckligare? Det borde kanske undersökas.

[Hukanson]
7/28/19, 11:12 AM
#13

Kanske livet har större mening än att lyckligt äta frukt. Vad säger Ärkeänglarna om saken? De säger att meningen med livet är att se åren i livet som en skola i individuell utveckling, att bli till som en gnistrande diamant.  Att genom slit och möda omforma sin kolbit till en strålande juvel. 

http://www.st-germain.se/arkeangel-gabriel-via-shanta-gabriel-23-juni-2019/

Kanske därför som vi bygger upp ett samhälle med skola och arbete.  Balanserat med lov och semester. Livets mening är att lära sig så mycket som möjligt. Bli bra på mycket. Göra en lista på allt man vill kunna och bocka av det allteftersom. Som typ Erik&Mackan.

Annons:
FataMorgana
7/28/19, 2:54 PM
#14

"U.G.: You want to see meaning in your life. As long as you persist in searching for a purpose or meaning to life, so long whatever you are doing will seem purposeless and meaningless. The hope you have of finding meaning is what is causing the present state of meaninglessness. There may not be any meaning other than this."

http://remembering-ug.blogspot.com/2012/07/passages-300812.html

[Hukanson]
7/28/19, 3:47 PM
#15

#14 om man söker meningen med livet genom att surfa websidor så stämmer ditt inlägg tämligen bra om man bejakar ett oroligt sökande efter "vind".  Även på internet måste man grunda sig och jobba långsiktigt med konkreta mål och resultat. Det finns väldigt sällan några snabba pengar eller någon annan som gör jobbet åt en.

FataMorgana
7/28/19, 5:48 PM
#16

#15 

Förstår inte vad du menar? Jag söker inte meningen med livet genom att surfa på websidor, utan jag  gillar helt enkelt U.G Krishnamurti och hans citat. De stämmer så väl överens med mina egna erfarenheter. Ibland skriver andra bättre än en själv och därför citerar jag, det som jag själv inte kan förmedla med ord, men som en annan kan bättre.

Men jag vet inte vad du menar med ett oroligt sökande efter "vind"? Han menar nog, för att försöka förklara med egna ord,  att så länge man söker, hoppas och strävar efter att finna en mening med livet så kommer man alltid att befinna sig i det motsatta tillståndet, dvs i ett hopplöst och meningslöst tillstånd. Kanske det är det som är meningen, att sluta söka? 

Själv tänker jag, att det är helt onödigt att ställa sig frågor som vad  meningen med livet är. En personlig, individuell mening kan man ju skapa sig, som ett jobb där man trivs och med hobbyn man gillar osv.  Men när det handlar om livets stora fråga, som vad meningen med mänskligheten är och varför finns vi till och vilken mening det har, tänker jag att jag med mitt förstånd ändå aldrig kan förstå det. Mitt jag och förstånd är bara en illusion och en illusion kan aldrig greppa tag om det verkligt verkliga, en illusion kan inte förstå sig på verkligheten, på Gud, på det som blir kvar när förståndet är borta. En illusion kan inget annat än producera fler illusioner och därför ställer jag mig inte ens sådana frågor längre.

[Hukanson]
7/28/19, 7:49 PM
#17

Det är möjligt att du #16 inte förmår själv komma till ett grepp om Gud med ditt förstånd men då är det ju så härligt ordnat att det finns en som hjälper dig, en som är villig att vara medlaren och kontakten mellan dig och Gud. Om du är villig att ta emot den hjälpen så är den tillräckligt gudomlig för att du skall kunna förstå och få det grepp du önskar och söker.

[Vianca]
7/28/19, 10:15 PM
#18

Gud finns. Gud finns inte. Vad är problemet? Jag är helt säker på att min kärlek inte är en illusion. Och jag är helt säker på att Gud inte finns på samma sätt som jag är säker på att det ingenting som liknar vad jag kan tänka mig när jag använder begreppet Gud. Citat av Simone Weil

Condor
7/29/19, 10:09 AM
#19

#17

Hukanson, ingen människas förstånd kan förstå gud eller vad gud är. Fata Morgana vet det för att hon har erfarit gud på ett sätt som inte har med förståndet att göra. Du försöker att förstå med förståndet för att du inte har erfarit gud och för att du inte lyssnar på folk som har erfarit gud. U.G. Kirshnamurti brukade säga till sina anhängare "Varför kommer ni till mig? Jag kan inte ge er någonting, utan bara ta ifrån er era illusioner".

Varken Jesus, Buddha eller andra upplysta har kunnat förmedla detta till andra människor. Du hjälper folk bara att bygga upp nya illusioner med det som du tror på och skriver.

FataMorgana
7/29/19, 10:24 AM
#20

#17 

Det finns ingen som kan hjälpa en med det, med att få  förståndet att förstå. Hela livet så som vi uppfattar det är en enda stor illusion. Hela vår personlighet som vi byggt upp enda sedan vi var barn är bara en illusion. När jag dör kommer hela världen och rummet som jag sitter i, så som jag uppfattar det, inte att existera för mig längre och själv kommer jag heller inte att finnas till.  Du kan jämföra våra liv som vi lever här på jorden som en dröm du har på natten. När du vaknar på morgonen är drömmen borta och allt som du gjorde eller som hände dig i drömmen spelar ingen roll längre. Det var bara en dröm. Precis så är det med livet. 

Men vad som är möjligt för oss här i livet, är att vi slutar titta på illusionen, att vi stoppar den så att rökridån som hindrar oss från att erfara Gud försvinner för en stund. Då kan man erfara att man till sin sanna natur redan är det högsta gudomliga som finns och att allt annat är en illusion. Men för det måste man sluta söka och sluta att försöka att greppa tag om Gud på ett rationalt sätt.

Annons:
[Hukanson]
7/29/19, 12:55 PM
#21

#19 jag ser bara en stor motsägelse i att å ena sidan säga att Jesus och Buddha hade Gudsupplevelser men å andra sidan säga att de inte har kunnat förmedla det till andra. Varför finns det då fortfarande religioner och lärjungar i deras namn, personer som respekteras som heliga?

#20 är det goda livet att sova/leva utan drömmar? som en fisk i akvariet skall man inte undra vem som har arrangerat det utan bara simma vidare? Visst är det så att vi har en helighetskropp med evigt liv men varför skulle då vårt medvetande vara betydelselöst? Nog vore det väl bra att förena det gudomliga med det mänskliga?

Condor
7/29/19, 3:38 PM
#22

#21

Saken är den, att gudsupplevelser inte sker på rationalt sätt, dvs. inte med förståndet, utan när förståndet är nertystad. Men när man förmedlar saker till andra, är det ett förstånd som förmedlar saker till ett annat förstånd på ett rationalt sätt.  Det kan bara bli fel och leda dig bort från gud. Du skulle tro på en rational subjektiv och dualistisk föreställning som förståndet gör sig av det som det inte kan förstå. Gud är inte rational och inte dualistisk.

Vem som t.ex. har en gudsupplevelse via en kundaliniresning, kan nog beskriva "ormen" och färgerna som man ser (även med stängda ögon) när kundalinin når kronchakrat. Man kan beskriva hur det känns som om man skulle stå i ett vattenfall, när vattnet kommer nerifrån och man kan beskriva fontänen som stiger upp ur huvudet och regnar ner på en i alla färger. Men den icke rationala delen av kundaliniresningen, att erfara enheten med gud, är obeskrivbar och för förståndet oföreställbar. Ett tillstånd utan förstånd och utan jag, utan tid och utan rum kan inte greppas av förståndet.

Jesus och Buddha lärde visdomar till folk, men de gjorde inga världsreligioner av lärorna. Ingen av dem beskrev gud. Det var andra människor som gjorde världsreligioner med en sorts hirarki av det.  Jesus själv kritiserade den judiska religionen och de skriftlärda och om han skulle leva idag, skulle han göra samma sak med de kristna religionerna.  Du skriver att det fortfarande finns lärljungar i deras namn, men varken Jesus eller Buddha har utnämnd dessa.  Vem som helst kan säga "i Jesus namn". Och?  Jesus uttalade sig egentligen mot det som kristendomen idag representerar. Han sa att det är den trånga porten som leder till livet och att det är få som finner den. Men religionernas port är bred som en ladugårdsport och majoriteten finner just den porten.

Och hur är det med de "heliga"? Vem bestämmer om någonting är heligt?  Tar vi som exempel "pater Pio". Han blev förföljd av kyrkan när han levde, men långt efter hans död blev han helgonförklarad. Ingen människa kan göra en annan "helig". Vi är ju egentligen alla heliga för att vi har gudomligheten i oss.  Det är subjektivt vad som är helig. Det som är heligt för den ena religionen, är inte heligt för den andra.

Condor
7/29/19, 4:52 PM
#23

Tillägg:

Ett par rader till det som du skrev till Fata Morgana. För fiskarna i akvariet är det lika svårt att begripa vår värld med datorer och smartphones och vad vi människor är, som det för våra förstånd att begripa gud. Fiskarna i akvariet vet nog att när skåpet brevid med fiskmaten öppnas, att de blir matade. Det är allt.  Vad de än skulle föreställa sig, så skulle det vara fel.

En helighetskropp är en föreställning som förståndet gör sig och utifrån egots illusion "har vi den", fast ingen kan förklara vad det är som vi har.   Meningen med våra medvetanden är att vi behöver ett medvetande för att leva. Men i ögonblicket som du dör/drömmen slutar kvittas det om du har ditt medvetande eller en myras medvetande. Medvetandet försvinner. Medvetandet är bara elektriska impulser i hjärnan. Ingenting i den här världen spelar en roll mer när de elektriska impulserna upphör. 

När du säger att du vill förena det gudomliga med det mänskliga säger jag dig att du inte behöver, för att allt är förenat.  Det existerar ingen separation. Separationen existerar bara i illusionen. Du behöver bara vakna upp ur illusionen för ett ögonblick för att se det.

Hugohugo
7/30/19, 1:06 PM
#24

#16  (FataMorgana) Frågan om vad meningen med livet är?, är passande för förbereda sig för vad ska komma från själens sammanhang, eftersom intellektet självt inte kan svara på det när det handlar om själen. Men för människans djuriska sida, så är meningen med livet likt andra djur eller bara med ytterligare former av mål i skapande av kultur och teknik. Andra frågor har mer verkan tillsammans med frågan om vad meningen är med livet (från en högre nivå, själens nivå).

#18 (Vianca) Det intellektet kan göra är ge symboler för Gud, men det är inte egentligen Gud, Gud är inte vilket det en symbol är, använt av intellektet. Men meningarna man gör med symbolerna/orden om Gud är riktiga om man är logisk och energiskt uthålligt observant av sig. Upplevelsen av Gud är extremt mycket mer skulle jag tro, men det lilla av det vilket är i intellektet av förståelse av Gud kommer ändå vara gilltig. Gör man på rätt vis och överlåter intellektet till själen, så det mentala leds av sin själ, så kommer Gud att uppenbara sig. Att hävda allt med intellektet och komplicera saken med olika förståelser av ämnen är inte annat än distraktion från att låsa upp för själen och Gud.

Jag skulle säga att intellektet är begränsat, men inte en illusion, eftersom det inte är meningen att det ska försvinna, det ska bara tämjas till ödmjukhet för öppna sig för själen och Gud.

Men som sagt av #20 FataMorgana, så håller jag med henne också, eftersom det mentala tillhör förändringen och är en illusion för det. Men däremot, så har man nytta av intellektuellt förstå Gud, annars har man ingen grund att komma vidare på, men däremot är det inte nödvändigt att man har massor av förståelse av Gud, utan att man bara bemödar sig med det lilla man har på ett riktigt vis av ödmjukhet.

#21  (Hukanson) Människan är mer djurisk innan själen balanseras med det kroppsliga, till det djuriska vilket ändå är förenat med det gudomliga är i det mentala det vi fritt minns och vårt ord "jag" är ett ord för göra plats åt själen om man även kan mena att "jag" är annat än allt det vi minns från livet, samt det vi minns av logiska resonmang vilket är del av intellektet.

#22  (Condor) "…Men religionernas port är bred som en ladugårdsport och majoriteten finner just den porten. …" 

Om man ser i boken "The sacred and the profane" (författad av Rabbi Désirée R. Ntolo) 

https://www.amazon.com/SACRED-PROFANE-Desiree-Ntolo-ebook/dp/B00PHZWWPO , så ser man att att det finns både falska och sanna religiösa ledare med sina system för att nå framt till uppleva Gud (och det i mer omfattande skala genom Förverkliga sin Gudomlighet, så som många profeter har gjort om inte alla profeter blir till av Gudomligt Förverkligande).

Annat:

Något som är annorlunda är inte samma som något är separerat. 

PS: Det jag sagt här finns med från boken jag nämnde, där ibland som handlar om De Tio Stora Budorden.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Condor
7/30/19, 3:04 PM
#25

#24

Vem som förmedlar en tro är en "falsk profet", fast han kanske själv tror på det som han förmedlar. Om någon ger en beskrivning av gud, kan du vara säker på att personen aldrig har erfarit gud.

Men vem som säger att han inte kan förklara vad gud är, men försöker att hjälpa folk att hitta gud, är det en annan sak. De flesta t.ex.  båda Krishnamurtis, Osho och andra säger att man först av allt måste göra sig av med allt som andra har berättat för dem om gud, alla trosystem. Man måste vara som ett tomt glas eller som Jesus sa, bli som barnen.  Många (t.ex. Osho) rekommenderar meditation, men egentligen finns det ingen väg som med säkerhet leder till gud. Problemet är att strävan också är ett hinder.  Osho t.ex. strävade i många år. Han hade ett program. för hela dagen. Löpning, meditation, asketiskt liv osv., men det blev han inte upplyst av. Till slut gav han upp. Han struntade i sitt program och drack till och med en öl. Det var just då som det hände, att han blev upplyst.

Kanske "hemligheten" är att man måste släppa taget för att det ska hända. Hos mig var det också en händelse som fick mig att släppa taget. Ingenting var viktigt för mig längre, men när det hände mig visste jag inte riktigt vad som stod på. Jag undrade varifrån min lycksalighet kommer, när jag egentligen borde vara olycklig. Jag undrade varifrån energiexplosionen i mig kom ifrån, när jag egentligen borde vara så trött att jag inte kan hålla mig vaken. Och jag undrade varför världen plötsligt såg ut som den gjorde och varför jag tänkte och kännde som jag gjorde.  Jag kunde inte gå förbi en tiggare länger utan att ge honom pengar. En gång gick jag vägen tillbaka i 10 minuter för att jag av gammal vana gick förbi utan att spendera. Det var en gammal kvinna som värmde sig jämte en maroniförsäljare.  Hon tittae på marken och skämdes att sitta där. Brevid en burk med foton, antagligen på hennes barn. Jag tyckte sååå synd om henne att jag som aldrig grät förr, fick tårar i ansiktet och gick tillbaka i kylan och gav henne en rejäl slant. Det var som om en ny människa föddes i mig. Jag fick nog med att det hände något andligt, men jag visste inte vad det var, för det var ju inte det som jag föreställde mig som upplysning. Var och en har sin egen väg. Därför kommer en äkta profet aldrig ge dig ett recept som garanterat leder till målet. Det är bara religioner och charlataner som gör det.

Eftersom Hukanson skrev om att förena det gudomlilga med det mänskliga, kan det ju bara betyda att han ansåg att det annars inte är förenat. I så fall skulle det vara separerat.

Budorden har nog Moses uppfunnit. Det fanns ju ingen polis på den tiden i öknen. Då behövdes det en grym och straffande gud för att styra folket.

FataMorgana
7/30/19, 3:09 PM
#26

#24 

Det är bara det, att varje gång jag frågar mig själv vad meningen med livet är, så tar det mig bara längre bort från själva livet, från mitt allra naturligaste tillstånd. U.G Krishnamurti sa också något i stil med att det är själva sökandet och själva strävan efter sanningen eller verkligheten som tar en bort från det som han kallar för det allra naturligaste tillståndet, det som andra kallar för upplysning. Det är alltså inget som man med viljeansträgning och möda kan uppnå eller skaffa sig och därför kallar han det för "akaulsal". Det har ingen orsak, men på något sätt tar sökandet och alla stora gudsfrågor slut genom det.

Hugohugo
7/30/19, 4:46 PM
#27

#25 (Condor) Jag tror att betydelsen av ordet av Gud är ett mysterium tills man har upplevt Gud med sin själ, samt att när man upplever Gud, så kommer man inte kunna beskriva det Gud är för själen. Pratar man om Gud är det ett lånat uttryck från det man upplever i världen. Till exempel ett annat namn på Gud är namnet Skaparen. För de som vill ha en vink om ett passande namn för Gud, så är namnet Skaparen, kanske mer uppenbart för nybörjare. Att Gud har uppenbarat sitt uttryck i lägre dimensioner är uppenbart i den analyzen jag gav här. Att föredra är att man förankrar intellektet till den uppenbara visdomen. Det underlättar för en att välkomna själens närmande till det mentala i kroppen den är förenad med.

Det du upplevde skulle kunna vara en andlig förnyelse.

Detta jag sagt här är vad som ingår i De Tio Stora Budorden som Moses gav, de är bara andra tider när Moses levde, så sånt jag sa ska ha varit uppenbart för folket. Men det är utskrivet i boken The sacred and the profane, eftersom det behöver påpekas i modern tid. Som så i boken jag nämnde är författad av Rabbi Desiree R. Ntolo.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Annons:
Hugohugo
7/30/19, 4:48 PM
#28

#26 (FataMorgana)

 jag tror det han försökte säga är det mentala överdrivna  sökandet och strävandet som går bortom det grundläggande formerna, vilket är det komplicerade som  blir ett hinder och frustration. Eftersom själen ger en mer av sig när man lugnar eller är upphöjt fritt kreativt tillstånd, men sedan så ges allt av Skaparen/Gud. Man behöver fråga sig vilken är grunden, och utifrån jag läst det du skrivit så har du förstått en hel del, det är bara göra det perfekt enkelt och sedan uthålligt återkomma till utöva det. Men det är inte exakt samma vis för alla personer. De som kan det bättre är Mästare och Mästarinnor i de Gudomliga Mysterierna, så som Desiree själv är. (hon i boken The sacred and the profane, författad av Rabbi  Desiree R. Ntolo).

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Condor
7/30/19, 6:16 PM
#29

#27

Så ser jag också på saken.  Folk föreställer sig en person som gud, men gud är ingen person.  Men det finns egentligen inget riktigt ord för gud.  Att säga skaparen är nog bättre, men låter också lite som en person. Jag använder mig av ordet gud för att det egentligen kvittas vilket ord man använder sig av när alla ord är fel. Folk skulle ändå inte sluta upp att föreställa sig någonting, vilket ord jag än skulle använda. Men ordet gud förstår alla.

Vet inte vad du menar med att förankra intellektet till den uppenbara visdomen.  Boken du talar om känner jag inte.

Hugohugo
7/31/19, 9:09 AM
#30

#29 (Condor) Jag skulle gissa att allt vilket är mer än det 3-dimensionella, skull vara entiteter, därav personer, Så Gud är en person, men han har ingen fysisk kropp, Gud Bara ÄR, överallt och ingenstans så som något annat skapat. Om man har etablerat sin kontakt med vara i tillståndet av uppleva Gud ständigt, så kan man även prata med Gud och få svar som kommer med en röst som inte liknar något annat i skapelsen. Men om man bara fått uppleva en glimt av Gud, så är det nog mer som en form av energi och medvetenhet. En glimt av Gud kan man få utan ha eftersträvat den på något planerat och och avsiktligt formaliserat vis av mantra. Man behöver bara vara redo, än om det har gjorts ett val på ett eller annat vis. Men hur menar du att Gud inte är en person?

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
7/31/19, 9:20 AM
#31

#29 (Condor) "Vet inte vad du menar med att förankra intellektet till den uppenbara visdomen."

Den är den att man kan se en blomma med sinnena, man kan konstnärligt avbilda blomman och tala om den, upplevelsen av blomman är i samma värld något förankrat i den nivån av allt som finns. Det är en uppenbar visdom. När Gud skapade allting så gjorde han saker annorlunda än honom själv med ändå samma, så som blomman finns, så skulle Gud vara annorlund men samma som blomman, sen har vi ordet skaparen som är en nyckel, dörren är när man upprepa mantrat så stiger man till Guds nivå och dörren låses upp och man upplever Gud. Kännsla som är stadig och stark kan motsvara eller är  upprepandet av något, Därför kan man naturligt uppleva spontana glimtar av Gud, som bara kommer för man är i rätt tillstånd.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Hukanson]
7/31/19, 10:17 AM
#32

#31 att med intellektet förankra sig till den uppenbarade visdomen torde vara att söka Källan till denna visdom eller åtminstone att lovsjunga, prisa och tacka Källan (och hoppas att man därmed får någon respons). 

Man kan ju också göra detta uppenbarade TILL mänskligt intellekt. Det är det vi har börjat göra i den moderna världen de senaste 150 åren. Att vilja veta och forska allt om blomman gör ju att man kommer närmare Källan. Skönheten blir uppenbarad i det intellekt som förhoppningsvis är skönt och gott för Källan.  Att veta allt om Det Uppenbarade är våra drömmars mål. Kunskap är på gott och ont - vi kan bli högfärdiga och högmodiga och tro oss ha rätt att göra det vi inte borde - klona och skapa nya varianter.

FataMorgana
7/31/19, 11:13 AM
#33

#28   

U.G Krishnamurti sa vidare att varje tanke och varje gång man bedömer något som fult eller fint eller som heligt och oheligt, att det är en kontamination av medvetandet och där håller jag med honom, så som jag förstår det. 

Människan har en stor tendens att bedöma precis allt som det ena eller det andra. Människan för ständigt en inre dialog där allt ska klassas som endera bra eller dåligt, fult eller fint och allt som människan tar eller ser på ska kommenteras, som att det här är en stol, det där är ett bord, här är det varmt och där kallt osv , Ständigt och jämt för människan denna inre dialog med sig själv, även på stan kan man se hur människorna pratar för sig själva och hur upptagna de är i sina huvuden med att fundera och bekymra sig för alla möjliga saker och ting. Enligt Krishnamurti en kontamination av medvetandet, det som till sin sanna natur är helt helt rent och fritt från mänskliga tankar och omdömen. 

Och det märker jag själv, att ju tystare det är i mitt huvud, ju klarare ser jag saker och ting, för det är liksom inte jag som tar fram sanningen / verkligheten, utan det är verkligheten så som den är  som träder fram  när mitt jag slutat greppa tag om saker och ting, när mitt jag slutat bedöma saker som det ena och det andra, när min inre dialog tystnat. Vet inte om det är det som du menar med  "Eftersom själen ger en mer av sig när man lugnar eller är upphöjt fritt kreativt tillstånd" ? 

Men ja, det ger en mer när man lugnat ner sig, när den inre dialogen tystnat. Då kan jag se klart och tydligt hur det är, men så fort tankarna är där kontamineras medvetandet igen och därför finner jag det bara svårare och svårare  med tiden att skriva inlägg och förklara sådana här saker och ting. Det blir liksom fel oavsett, för jag kan i den inre tystnaden inte ta fram ett ord utan att tystnaden är borta och kontaminerat av mitt eget tänkande. Vad jag vill säga är, att jag själv inte behöver göra mycker för att erfara Gud, det rena medvetandet, eller vad man nu vill kalla det för, utan det är snarare när jag slutar att göra saker och ting som det sker. Men människan har så svårt att släppa taget, så svårt att sluta fundera över Gud, så svårt att sluta klamra sig fast vid sitt jag, att jag tror det är därför så svårt för människan att göra gudomliga erfarenheter.

Condor
7/31/19, 11:33 AM
#34

#30

Nu börjar våra åsikter att gå isär.  Det där med gud som person, dimensioner, själar osv. är en konstruktion/föreställning av förståndet. En konstruktion inom tid och rum. Men gud är utanför tid och rum och oföreställbar och utan ord. Det behövs inga ord eller förklaringar i en erfarenhet med gud. Det som du kallar andlig förnyelse kallar jag det naturliga tillståndet, som alltid har funnits till, men som befann sig dolt bakom förståndets rökridå.  Det var en händelse som hände för 20 år och sen dess har resan för mig fortsatt. Det som jag har sett och erfarit under den tiden, kan jag inte förklara och inte ens greppa tag i med förståndet. Om jag bara förklarar den delen som går att förklara, saknas den viktigaste delen. Men den delen har fått mig att sluta upp att försöka föreställa mig saker.

Annons:
Hugohugo
7/31/19, 12:53 PM
#35

#32 (Hukanson) Håller med dig till det mesta. Om jag missförstår dig eller Men om det du menar att det är högfärdigt att skapa nya varianter och klona, så håller jag inte med det. Eftersom den egentliga högfärden är att mena att man själv är Den Ende SKAPAREN till vilken vi alltid förblir en skapelse, men som skapelse kan vi vara också skapare i vår egen kontroll och bäst med hänsyn till att inte vara för omvälvande utan veta med säkerhet vad man gör innan man gör förändringar av hur saker är ibland mångfalden (troliga) oändliga.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
7/31/19, 1:15 PM
#36

#33  FataMorgana Jo du, det håller jag med dig om, du förstår en hel del.

Kort sagt så blir ens medvetande förorenat av att man börjar med dömer och bedömer innan man öppnat sig för det man möter det är som att själv vara osäker och försöka låtsas vara säker. Men egentlig säker upplevelse kommer med att man öppnar sig för det som uppenbarar sig.

Om man börjar i öppenhet, så kommer man på rätt vis lära sig något. Motsattsen leder till trångsynthet.

När man väl länge och väl fått varit i öppenheten, så då kommer man veta vad man ska kan kalla det (gäller för respektive av samma nivå man är på). Men däremot så kommer man inte med lägre nivåer så som intellektet att greppa vad mer och allt upplevelsen av Gud/Skaparen har att ge. Det är som att beskriva 3 dimensioner genom 1 dimension. Men så som en punkt i en dimension är som  ett klot i den tredje dimensionen, så har man ett ankare som blir en grund i det som är  kvar av intrycket, det är vad Namnet Gud eller Skaparen är ett ord för, ett ord som inte menar något för intellektet, utom som en extremt liten droppe av upplevelsen.

Jag tänker mig att Gud är överallt och ingenstans, så efterklangen av upplevelsen i intellektet är sådant förutom Namnet som kan hållas stadigt som en fråga som inte blir besvarad av intellektet, utom vid rätt tillstånd eller viljemässigt vilket gör att den frågan upprepas tills den får gensvar av Den Egentliga Gud, Gud är något som bara Är. Och än hur länge man upplever Gud, så kommer intellektet inte få något mer att säga än Namnet om man vill förenkla det. Vissa saker kan man mena om Gud, men det är bättre att låta sin själ visa vägen och ge en det exakta mantrat om man vill komma till ett stadigare tillstånd av förbli i balanserad medvetenhet av Gud. Glimatar av Gud är svåra gå runt och hålla kvar, det skulle vara svårt göra annat då.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
7/31/19, 1:49 PM
#37

#34 (Condor), ja man kan säga du är öppen av dig, vilket är utmärkt. Dessutom att förankra sitt intellekt i det uppenbarad på den fysiska nivån gör att man fortsätter behålla sig sannsad och inte blir kall och opraktisk till omvärlden. Vilket skulle hindra en från komma vidare.

Namnet Skaparen är inte en konstruktion som får en att missa Gud, utan den öppnar upp bron till det heliga gemenskapen med Gud. Gud är redan förenad med människan men det är från början inte fullt ut. 

Och din erfarenhet av förändringen, kanske inte var bara en andens förnyelse, jag själv har haft en andens förnyelse, så jag tyckte det påminnde om det du sa, men det behöver inte vara samma. Jag har ännu inte blivit säker på uppleva Gud på ett fullständigt vis, jag har bara en viss del av det eller kanske jag har inget mer att uppleva, men jag odlar frågan kvar fortfarande. En dag så upplever jag Gud ännu mer om det blir något mer av min strävan. Jag strävar inte med komplicera och göra det via intellektet, men jag kan förklara mycket av det jag upplevt för det har jag fått tillräckligt med tid för att förbereda mig för. Man börjar med öppenhet och förståelse kommer som är utöver intellektet men som intellektet använder sig av. Det är som enkelt sagt Namnet Skaparen/Gud, det är något intellektet kan få fram från den nivå den är på, men det är ändå en fråga efter mer än vad intellektet i sig kan fundera på.  Jag kan säga mitt intellekt får nya ord som inte är gjorda av intellektets regler.

 Intellektet ska inte ges chans att sätta ord på andligt, själsligt eller Gud förän det är moget, det är samma med ett barn som ska lära sig språket. Ord kan ges till andra, men man ska inte vara säker på exakt vad de menar förän man upplevt i ostördhet en längre tid. Man kan även låta bli sätta ord till sitt lösa läge i ens medvetande, och först nöja sig med använda dem med mening som kommer till en naturligt. För det är meningen att man ska så småningom ha kunskap och inte bara upplevelse på sin väg. Men den är förståss begränsad till följa mönster och ordna sig enligt något bortom intellektet, man underställer intellektet att bygga bron till själen utifrån det själen ger en, och själen ger en Gud. Det jag menar är Det Som Sägs Om Gud är begränsat och bara grundläggande till enkelheten Namnet Gud vilket intellektet inte förstår mer en något litet som påminner vara annorlunda men samma för mena Gud, så som en "blomma" är en liten del av meningen i ordet "Skapare", allt utom Gud är en skapelse, så blomman är som en påminnelse om att vilja uppleva Skaparen. Men det Gud är inte begränsat till bara vara en väg till ett tillstånd av uppleva Guds närvaro, utan även till uppleva själen dess verklighet i skapelsen vilket inte bara är begränsat till Endast Gud, än om Gud är den som ger allt, så kan själen relatera till andra själar och omvärlden från sin högre nivå under Gud.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Condor
8/1/19, 3:40 PM
#38

#37

Egentligen menade jag inte själva namnet "skaparen", utan föreställningarna som människor gör sig av namnet är en konstruktion av förståndet. Säger man "skaparen" låter det som en person som skapar. Men låt oss fundera vidare. Hela vår verklighet är en illusion. Den skapar vi själva med våra sinnen och förstånd. Vi alla är med våra sinnen kopplade till den här illusionen.  Det är inte så enkelt att säga, så som förståndet gärna ser det, att någon har skapat oss och den här världen och nu lever vi i den. Det finns ingenting inom illusionen som behöver att förenas med gud. Vår sanna natur är redan förenat med gud. Därför ser jag det inte som förnyelse om man erfar sin sanna natur/gudomlighet, utan man ser vad man alltid har varit.  Jaget/egot är en konstruktion av förståndet och måste ändå förnyas av förståndet varje ögonblick. 

Jag vet inte om jag har erfarit gud fullständigt. Kanske det finns begränsningar.  Det går ju heller inte att jämföra sådana erfarenheter med andras. Man kan bara jämföra en liten del. Men jag antar att det finns mer än det som jag har sett.

FataMorgana
8/1/19, 4:06 PM
#39

#36 

Så tänker jag också, att Gud är överallt och ingenstans 🙂I alla ting vi skådar och  i alla ting vi inte skådar är guds kraft alltstädes nävarande. Och när du skriver att intellektet inte kommer att få ut något mer än Namnet så länge man upplever Gud, så kan jag bara instämma om jag förstår dig rätt, för när jag hade min kundaliniresning var det det enda som jag visste, att det var Gud jag erfor. Fast nu blir det  fel igen, när jag skriver så, för egentligen fanns där inget jag och inget intellekt, utan det enda som fanns var Gud. Det var det som blev kvar när illusionen av jaget plötsligt var borta. Jag bara visste att det var Gud, det var det enda som jag förstod, men det var inte genom förståndets förståelse, utan genom den direkta erfarenheten, att till djupet av sitt inre inse att man till sin sanna natur är Gud själv och att samma Gud är "bosatt" i varje levande varelse ting. Den innersta kärnan i allt och alla och även i tingen vi inte skådar.

[Hukanson]
8/1/19, 4:57 PM
#40

Gud är i allt och alla men ändå är det en illusion för människan är så förståndig att hon bara har fel och fattar ingenting. 

Om förståndet är definierat som det medvetande människan har och får genom Solens ljus - varför är det ändå en illusion för er? Existerar ni bara i mörker, som nattens fjärilar?

Condor
8/1/19, 6:00 PM
#41

#40

Jag definerar förståndet som elektriska impulser i hjärnan. Blir det strömavbrott är det borta. Men din sanna natur existerar fortfarande i en annan form av medvetenhet, som inte är tillgänglig för förståndet.

Mörker är egentligen bara frånvaro av ljus, alltså ingenting som existerar som en egen sak.  Egentligen är det förståndet som skapar en rökridå som gör att vi inte ser guds ljus. Det är förståndet som får människor att leva i mörker.

Annons:
FataMorgana
8/1/19, 6:07 PM
#42

Och tystar vi ner förståndet och ser igenom dess illlusion så försvinner mörkret och guds ljus träder fram.

[Vianca]
8/1/19, 6:26 PM
#43

 #40 Det blir så uppenbart hurdana vi tror/vet vad Gud är. Om man tänker med jaget/ egot då vill människan framstå sig , om människan  känner sig ha fel eller känner sig kränkt . kanske inte så underligt , då vi tänker i jag/ego form.

 Tänker hurdana det har blivit , i 1 mos. Gud skapade människan till sin avbild. om man vänder på meningen , Människan skapade Gud av sin avbild. Då blir Guds begreppet hanterbart för språket och människan.

 Gud bortom språkliga förklaring/ mysteriet den inre upplevelsen är någonting annat.

Hugohugo
8/2/19, 11:09 AM
#44

#38 (Condor) I see, jag tror det finns alla "pusselbitar" av annorlundahet.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

Hugohugo
8/2/19, 11:10 AM
#45

#39 (FataMorgana) Det du skriver ser vist ut. Intressant upplevelse.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Hukanson]
8/2/19, 12:24 PM
#46

Jag ser mycket sanning i att "människan skapade gud av sin avbild" för det är inte lätt att förstå skaparen och upprätthållaren av universum när man kämpar för sin överlevnad bland våldsverkare och konkurrerar om knappa resurser. Då är det lätt att tro på en gud som är en GOD människa. Men det kan ändå vara så att Gud i sin kärlek just gav oss en människa som skulle förena alla med Gud genom sina oupphörliga ansträngningar att göra gott. 

Kanske ändå tiden har kommit för människan att med sin nya medvetenhet tänka större. För bara drygt hundra år sedan trodde vi att jorden var medelpunkten i den enda galaxen. I dag skådar vi ut i ett universum av 100 biljoner galaxer och undrar om det finns fler parallella universa?

Även om vi tror på en Skapare av vårt ofantliga universum kanske det finns parallella Skapare i ofantligt många parallella universum?

Tanken gör oss ödmjuka att vara tacksamma för det vi har och ta emot kunskap om vår tillvaros lagar och principer för det kan bara skydda oss och bevara oss från allt okänt som vi ännu inte vet om.

Condor
8/2/19, 5:25 PM
#47

#46

Hukanson, har du funderat på att om det finns en skapare, vem har då skapat skaparen? Och skaparens skapare? Och skaparens skapare skapare osv.?

Har du tänkt på om det skulle kunna finnas en annan sanning än att någonting är skapat?

[Hukanson]
8/2/19, 5:33 PM
#48

Nja jag funderar mer på upprätthållande. Allting i skapelsen är så skört. Planeternas avstånd med varandra. Farliga kometer och asteroider. Obalanser i solens energiflöden. Bakterier, Virus. Mutationer. Olyckliga tillfälligheter som får förödande konsekvenser. Det finns så mycket som kan "gå fel" i existensen.  Om det finns någon som beskyddar och upprätthåller det som är för en avsikt så måste det kallas kärlek (om det upplevs som välfärd).

Annons:
[Hukanson]
8/2/19, 9:31 PM
#49

#47

Alla barn föds i kärlek från sin skapare, från vår gemensamma skapare. Skaparen som älskar var och en av oss. Kärleken blir aldrig svagare, tvärt om förstärks den genom hela ditt liv. Vad du gör, hur du handlar förändrar inte den kärleken men det du väljer att göra påverkar dig och alla som finns omkring dig.

Väljer du kärleken så som skaparen gör så väljer du frid till dig själv och till dem du möter. Gammal som ung, fattig som rik, givmild som snål.

Den som bär kärleken i sitt hjärta gör inte skillnad på folk och folk. Den som bär kärleken behöver inte vara rädd. Den som bär kärleken går alltid vidare som en vinnare, som den som bär medaljen runt sin hals.

http://www.st-germain.se/arkeangeln-sandalfon-via-ann-gripenlof-18-maj/

FataMorgana
8/3/19, 5:11 PM
#50

#48  

Det kanske i slutändan inte gör så mycket om något "går fel" i existensen? De "fel" som du nämner som virus, bakterier, mutationer är kanske inget annat än gudomliga uttyck de med, dvs hur gud uttycker sig i materia. 

Vi har faktiskt flera procent virus DNA i vårt DNA. Virusar har varit viktiga för den mänskliga evolutionen.

Men även om det skulle hända något förödande för planeten tänker jag själv att det inte är så farligt, För dinosaurierna var det säkert förödande att de dog ut, men skulle de inte ha gjort det skulle vi inte existera. Kanske är det nästa gång vi som är dinosaurierna som måste lämna plats åt något annat. Säkert förödande för oss, men inte för det som vi lämnar plats åt. 

Men hur som helst, tänker jag att det inte är så farligt ,för till min sanna guodmliga natur behöver jag ingen planet och ingen kropp. Dvs jag behöver ingen illusion. Det gudomliga/ det eviga/ det oföränderliga lever för alltid vidare och kan inte dö bort. 

Krishnamurti sa att den kliniska döden bara är en Illusion. Kroppen kan inte dö, utan ändrar bara form. Och jaget som är en illusion kan heller inte dö, för att något som inte existerar kan inte  dö. 

De kemiska elementen som vår kropp består av kommer någon dag att befinna sig i andra levande varelser eller livsformer. Det kan gå till på det här viset, att när kroppen ruttnar hamnar dess beståndsdelar som kalcium, aminosyror, spårelement osv i jorden där de tas upp av växter som näring, Sedan kanske några djur eller människor äter växterna och till slut hamnar de i cellerna av en annan varelse. Och dessa växter och varelser är ett uttyck av det gudomliga, precis som vi. 

Det finns alltså inget att vara rädd för, för det finns inget som dör. Det enda som försvinner är illusionen av ett ego och all kunskap som vi samlat på oss. Men vår sanna gudomliga natur består och uttycker sig i andra livsformer i all evighet.

Upp till toppen
Annons: