Gud

Religionernas falska gudar

2019-06-24 12:15 #0 av: Condor

Nästan alla religioner har en eller flera gudar och en föreställning/beskrivning av dessa. För det mesta tittar de ner på jorden vad som händer och sen straffar dom de som inte är lydiga, ibland fulla av ilska. Vad är de egentligen ilskna av? Borde de inte veta i förväg allt från början till slut?

Universumet blev till av en bigbang. Först då skapades tid och rum. Om gud skapade tid och rum, måste det finnas en existensform utanför och utan tid och rum, som vi med våra förstånd inte begriper, där gud finns till. I religionernas böcker (bibeln t.ex.) befinner sig gud dock inom en tid, när han tittar ner på oss. Vad innebär egentligen tidlös? Låt oss göra ett litet tanke experiment. Tiden går med olika hastigheter, beroende på var man befinner sig. I närheten av ett svart hål går tiden långsammare. Ju närmare man kommer hålet, ju långsammare går tiden. I det svarta hålet stannar tiden helt.

I eller strax utanför ett svart hål skulle vi spagettiseras och slitas i stycken av gravidationen. Men tänk om vi skulle ha möjligheten att iakta universumet utifrån det perspektivet, då skulle vi se hur resten av universumet rör sig mycket snabbare, eftersom tiden går långsammare för oss. Nu kan vi närma oss så mycket att tiden nästan stannar. I så fall skulle vi uppleva hela existensen från början till slut inom ett par sekunder. Ännu närmare är det bara en bråkdel av en sekund och när vi är i det svarta hålet är början och slutet och allt som vi upplever emellan en och samma sak. För oss oföreställbart, men ändå existerar allt fortfarande, fast inte kronologiskt. Om gud skapade universumet, med tid och rum utifrån en tidlös existens, skapade gud allt samtidigt. Det betyder att framtiden också existerar och att gud vet om allt fråm början till slut. Han behöver inte bli arg eller besviken på vad människorna gör när han "tittar ner" på oss.

Nu ska vi ta itu med religioners naiva föreställningar om en gud som tittar ner och straffar. Gamla testamentets gud är Jahve. Från första början var Jahve en av många gudar, som delade upp jordens folk mellan varandra. Jahve fick Israeliterna. Sen 540 år före Kristus gjorde man (människor) honom till skaparen av himmel och jord, alltså hela existensen. Flummigt vad?

Om man läser GT ser man dock inte den kärleksfulla guden som Jesus pratade om, utan en ilsken blodtörstig psykopat, som mördar och förintar: https://www.bibeln.se/las/2k/jes#q=Jes+34

Jesus menade en helt annan gud. Han försökte att tala om det för judarna:

Citat ur Joh.8:

"Vi har Gud till fader och ingen annan.” 42Jesus svarade: ”Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. "

Det passar ju bra till den ilskna mördande psykpoaten i gamla testamentet. Jahve är djävulen enligt Jesus. Judarna fick ju betala för deras falska tro. Först lät Jahve Judarna yra omkring 40 år i öknen och sen fick de det "lovade landet". Ett land där de är omgivna av fiender och där de inte har fått leva i fred tills idag. Fienderna bor i länder där det finns olja. Bara i Israel finns det ingen olja. Frukterna av kristendomen ser man också. I tusentals år mördades människor i guds namn.

Dagens kristna ser sig som att alla går förlorade, utom dom som tror på Jesus. Egentligen menar de att de som inte tror på deras tolkning av bibeln går förlorade. Men det låter bättre att säga "tro på Jesus". Eftersom de anser att inte gå förlorade pga deras bibeltolkning, är det heller inte så viktigt att leva som Jesus säger.  Ofta möter man fundamentalistiska kristna som ljuger, är högmodiga, elaka osv. helt utan hjärta och empati. De har inte förstått Jesus kärleksbudskap och lever i en fantasivärld. Deras tro har gjort dem till zombies. Det är inga goda frukter.

Anmäl
2019-06-24 12:35 #1 av: Hukanson

Vad har religioner med verkligheten att göra? Kanske de är ett sätt, en metod, att medvetandegöra verkligheten som den är bakom kropps-sinnenas slöja? Det betyder inte att religionerna är verkligheten bara ett sätt att förhålla sig till verkligheten på den nivå som är möjlig och tillåten att finnas till. Verkligheten har sina lagar och de är absoluta. Religionens lagar är underkastade verklighetens lag om den fria viljan - ett begrepp som kan tolkas på två sätt. 

Oneness can not be divided.

Anmäl
2019-06-24 17:30 #2 av: Condor

#2

Jag är inte säker om jag förstår dig rätt, men svarar utifrån min förståelse. Man kan ju fundera på vad verklighet är. Verkligheten som vi upplever med våra sinnen är egentligen en illusion.  Men den betraktas av religioner som "verkligheten". Den "riktiga" verkligheten, alltså det oföränderliga gudomliga (vår sanna natur)  ligger dold för våra förstånd. Man kan också betrakta det utifrån en shamansk synvinkel. Där betraktas den "vanliga" verkligheten som vi uppfattar med våra sinnen som en verklighet, den andliga världen som en annan verklighet och ävern drömmar är en sorts verkllighet. Egentligen är det bara en fråga om hur man betecknar saker och ting.

Om vi pratar om det som förståndet uppfattar som verklighet, är lidandet som religioner har skapat mycket verkligt. Religioner filtrerar verkligheten genom deras trosystem. Om alltså verkligheten skiljer sig från deras tro, då är verkligheten för dom overklig. Bara tron är verklig.

Anmäl
2019-07-14 16:24 #3 av: Hugohugo

0# Man behöver sätta det Annorlunda först, så som naturens blommor och plantor, sedan Jagets stärkande före det jordiska vilket är empati, så svilket är minns sig själv och sedan lär i ödmjukhet av upplevelserna av världen. Med empati tar man det säkra före det farliga, medans dogmatiken tar det osäkra före det säkra (med andra ord de har osäkra fantasier eller ofullkomliga iaktagelser), sedan leder de det osäkra in i en sorts översäkerhet om vad det de "vet" är det enda och rätt oavsett motstatser och kompletarande synsätt. Det hela blir en början i osäkerhet och ger mer osäkerhet som frukten av att det började i ett frö av osäkerhet. 
(Inspirerat av boken The sacred and the profane, av Rabbi Désirée R. Ntolo)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.