Annons:
Etikettpsykologiskt-arbete
Läst 1605 ggr
FataMorgana
1/3/19, 4:09 PM

Projektioner

Några tänkvärda utdrag härifrån: http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:119974/FULLTEXT01

"När en person gör ett försök att upptäcka sin Skugga, blir han medveten om - och ofta skamsen - över egenskaper och motiv som han har förnekat hos sig själv men så tydligt sett hos andra, sådana saker som egoism, andlig lättja, tröghet; dagdrömmeri, beräkning, intrigmakeri; vårdslöshet, feghet; penninglystnad och habegär – kort sagt alla de småsynder som han förut har blundat för och sagt sig, att "det betyder ingenting – ingen märker det – förresten gör andra likadant". Om man känner vreden sjuda inom en när en vän förebrår en något fel, kan man vara tämligen säker på att just där hitta en sida av den egna Skuggan, som man inte är medveten om. Det är visserligen naturligt att bli förargad, när andra, som "inte är ett dugg bättre", kritiserar en för skuggfel. Men vad skall man säga, när ens egna drömmar - en inre domare någonstans inom en själv - förebrår en detsamma? "

"I drömmarna symboliseras Skuggan ofta av en fiende eller en på alla sätt opålitlig person av samma kön som drömmaren själv. Men där är det fråga om att inse att det är bättre att göra sin "fiende" till sin vän och därmed ta bort det hotfulla hos honom/henne"

"Mörkersidan blir en fiende, endast om den blir ignorerad och oförstådd."

  • Redigerat 5/28/21, 3:18 PM av FataMorgana
Annons:
FataMorgana
1/3/19, 4:24 PM
#1

Fortsättning ur samma länk: 

"Projektion är ett fascinerande fenomen som de underlät att undervisa oss om i skolan. Det är ett ofrivilligt överförande av våra omedvetna beteenden till andra, så att vi upplever som om de egenskaperna faktiskt existerar i den andra människan. När vi tycker illa om våra känslor eller oaccepterade delar i våra personligheter, så överför vi dessa egenskaper – som en slags försvarsmekanism – till yttre objekt och andra människor. När vi har ringa tålamod med andra, är det sannolikt så, att vi tillskriver dem vår egen känsla av underlägsenhet. Det finns förstås alltid en "krok" på vilken vi kan "hänga upp" vår projektion. Någon ofullkomlig egenskap hos andra människor aktiverar en viss egenskap hos oss själva som vi behöver uppmärksamma. Så det vi förnekar hos oss själva, projicerar vi ut mot andra människor."

[Vianca]
1/6/19, 11:30 AM
#2

Ack så irriterade man känner sig, när jag läser denna text så bubblar det upp saker som har gjort mig irriterad på andra människors attityder.  likväl så har jag valt att inte se min egen skugga det i obehagliga , tänkt att den försvinner så småningom. Men icke så poppar den upp när man minst anar det,det obehagliga. tack för länken,ska verkligen ta tag i detta nu.

FataMorgana
1/6/19, 3:11 PM
#3

Ja visst är det irriterande. Men jag tycker det är en tröst att veta att man inte är ensam om sin skugga, att det är något som berör oss alla och att även jag agerar krok åt andra ;-) 

Men annars håller jag med Jung om att det avskräcker många att möta sig själv. Citerar in den här texten från samma länk: 

"Detta är det första modprovet på den inre vägen, en prövning som är nog för att avskräcka de flesta, ty mötet med sig själv hör till de mera obehagliga ting man undgår så länge man kan projicera allt negativt på sin omgivning. Om man är i stånd att se den egna skuggan och stå ut med vetskapen om den, så är en liten del av uppgiften löst: man har då åtminstone lyft upp det personligt omedvetna till medvetandets nivå"

testbilden
1/21/19, 11:50 AM
#4

Vad kul, det här påminner mycket om en sak jag funderade på igår, då jag tänkte på hur jag äcklades av andras beteende! Men att en variant av det beteendet fanns I mig själv, det är nog därför man ser det så tydligt? Eller jag vet inte. Jag måste börja läsa Jung också känns det som..

[Vianca]
1/21/19, 4:11 PM
#5

Det är lättare att se flisan i sin broder öga. än att se bjälken i sitt eget öga. 

Att konfronteras med sin egen skugga är inte det lättaste utan det obehagligaste man har skapat i sitt tankemönster. man får gräva djupt inom sig, innan man hittar orsaken. fröet till det onda eller det omedvetna orsaken.

Som man sår får man skörda, heter ett sant ordspråk. men hur observant är man när man sår?

FataMorgana
1/21/19, 6:10 PM
#6

#4 

Människor beter sig förstås också illa, utan att det behöver betyda att det just skulle vara vårt egna beteende.  Det är snarare när man överreagerar på en annan människas egenskap eller läser ut något helt eget som man sen beskyller en annan människa för att vara, som tyder på att det är ens egna dåliga egenskaper som projiceras.  T.e.x  blir man ju inte till en misshandlare bara för att man reagerar starkt på misshandel, om du förstår vad jag menar. Men läs gärna Jung.  Det är mycket lärorikt om man vill arbeta på sig själv, att fundera på sig själv och iakta sig själv. Om jag hittar fler länkar ska jag posta dem till dig. Annars kanske det finns  böcker att låna på ett bibliotek. 

#5  

Ja det var en bra fråga, om jag förstår den rätt.  Hur observant är man rikigt? Helst ser man ju sig själv som den som är bäst och andra som sämre än sig själv, så hur mycket missar man i sin observation på riktigt? Hur mycket vägrar man att se? Hur observant jag själv är vågar jag nog inte svara på, men jag gör mitt bästa och försöker att ständigt iakta mig själv, varje dag, vare sig jag träffar människor på nätet eller utanför. När reagerar jag kraftfullt och när  överreagerar jag?  Är människan verkligen det som jag beskyller honom eller henne för att vara eller är det kanske mer mitt egna beteende än den andras?  Jag konfonterar mig ständigt med dessa frågor och kan bara hoppas att jag inte missar allt för mycket. Mer kan man väl ändå inte göra, än att försöka vara så uppmärksam som möjlig.

Annons:
[Vianca]
1/22/19, 10:22 AM
#7

#6 Håller med.

[Hukanson]
1/30/19, 3:34 AM
#8

Visdomen om att man inte ska döma andra (till ex du är dum, fet, ful, fel, fattig etc) och därmed mena att det är något sämre än man själv är - har givits oss därför att man normalt älskar andra på samma sätt som man normalt älskar sig själv. Men om man inte älskar sig själv i något avseende är det ofta så att man projicerar det då på andra och dömer dem som sämre utan att fästa avseende på att de faktiskt älskar det i sin person som man själv dömer som dåligt. Kanske det är så att om man dömer (sig själv) kommer man att bli dömd själv igen för att man dömer andra på två sätt - dels genom att relationen blir förstörd och dels för att folk blir uppmärksamma på ens egna svagheter.

Hur jobbar man bort självdomar och svagheter? En lösning är ofta att bli kär eller förälskad. En ny partner eller ett barn kan skapa mirakler. Annars kan man ta hjälp av en samtalsterapeut eller börja meditera. Men meditation kan vara en del av en främmande religion som man får med på köpet och det kan skapa problem. Att läsa böcker kan vara ett sätt att börja titta på sig själv och bli villigare att förändra sig. Bra diskussioner på iFokus är också en väg om man har tur.

FataMorgana
2/4/19, 1:43 PM
#9

#8  

Vore det så väl, att det skulle vara en lösning att förälska sig eller få barn, men jag är nog rädd för att det inte får människan att sluta att döma ut andra både till det ena och det andra som t.e.x till feg, lat, egoistisk, rasistisk osv…. Så  kanske man får lite mindre tid till att uppröra sig över andra, men man slutar inte att projicera dom egna negativa egenskaperna på andra för det. För att sluta projicera sina negativa egenskaper på andra  måste man först bli medveten dessa. Då upphör projektionen automatiskt.

FataMorgana
12/13/19, 12:36 PM
#10

Syndabocksyndromet

Citat: "Att kunna ”hålla” eller uthärda sina känslor innebär alltså att man förmår förena ambivalensen mellan motsatser och motstridiga känslor. I annat fall uppstår, vad Moxnes redogör för, en klyvning av motsatserna som innebär att de uppfattas som ett antingen/eller och utesluter varandra. Utan en integrering av motsatserna blir klyvningen farlig därför att den så ensidigt sätter upp en ”falsk” skiljelinje mellan ont och gott utan att ta hänsyn till verklighetens mycket mer komplexa natur. Det onda och icke önskvärda blir då så outhärdligt att de förpassas ner i vårt omedvetna skikt, skuggan. I krissituationer kan dessa förvandlas till monster som ohejdat bryter fram till vårt medvetna och kan projiceras på människor i vår omgivning som då betraktas som onda och blir på så vis våra ”skuggbärare” och syndabockar. 

Det tragiska med syndabocksyndromet är att dessa skuggbärare får bära mer än sin personliga andel av det fula och onda, medan vi övriga tryggt kan luta oss tillbaka i förvissning om vår egen skenbara rättfärdighet. Detta är tragiskt, inte bara för syndabockarna utan även för oss alla i stort, därför att det hindrar vår egen växt och självmedvetenhet om endast delar av vår egen helhet blir synliga. "

http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:158450/FULLTEXT01.pdf

Dioramabyggare
12/14/19, 1:09 AM
#11

#3: tack FataMorgana för det insiktsfulla Jung-citatet!

(Själv tog jag för en tid sedan beslutet att göra en "astralresa", efter några veckors funderande på om jag skulle våga eller inte… jag hade ingen aning om vad det var jag skulle möta, eller hur jag skulle reagera på det… det påminde mig väldigt mycket om det tandemhopp med fallskärm jag för ett antal år sedan fick i födelsedagspresent. Vissa "vana" fallskärmshoppare lär ha upplevt att andra hoppet är värre än det första, och likadant känner jag inför tanken att eventuellt göra min astralresa nummer två…)

FataMorgana
12/14/19, 5:19 PM
#12

Intressant. Jag hade egentligen trott att det första hoppet skulle vara värre än det andra, med tanke på hur det ofta är våra rädslor och ångester för en sak som är värre än saken själv. Sen inser man att det ju inte alls var så hemskt som man trodde och att det var rädslorna och ångesterna som man hade innan som var det största problemet och som gjorde att man mådde som sämst.

[ghostdoggy]
3/8/20, 1:25 PM
#13

första hoppet är alltid det bästa oavsett hur det andra blir😉för du har möjligheten att styra hur du vill uppleva det eftersom det första hoppet sätter du grunderna el plattformen av din upplevelse,har ju själv ångest och har problem med något nytt som jag inte är van vid el har upplevt,men vet åxå med mig själv att slänger jag mig handlöst ut  och litar till att d blir till mitt kärleksfulla högsta goda så brukar d inte vara till något problem,sen ska vi inte låta andra styra hur det ska vara..är så lätt att fastna i andras upplevelser och på så sätt anammar vi det och ser det som ett potentiellt hot och vi förstör vår egen upplevelse,vi är alla unika och vi alla skapar våra egna livsvägar,låt inte någon ta det ifrån dig..det är bara du själv som kan bestämma hur du vill uppleva det,vill man ha en dålig erfarenhet så får man det åxå antagligen,sen ska man nog inte gå in med tanken att d kan inte blir värre..det kan det bli,vet av egen erfarenhet,det manifesteras fortare än du tror😂

Annons:
FataMorgana
3/8/20, 2:35 PM
#14

#13 

Ja som de vise säger, skapar man själv sin egen verklighet. Jag vet inte hur ofta jag  tänkt tanken att jag inte orkar mer och bara vill stanna i hemma i sängen för att slippa gå ut och vips så har jag blivit sjuk 😉 Det är riktigt otäckt hur snabbt det kan gå och hur vi själva kan ställa till det för oss. Men sen får man inte glömma vad du skriver, att slänger man sig handlöst ut och förlitar sig på att det blir till ens kärleksfulla högsta goda så brukar det inte vara till något problem. Det är bara inte så enkelt att praktisera det här till fullo. Men man lär sig av sina erfarenheter och ibland trillar man ner när man inte ser hålet i marken (fallgropen) på vägen man går på. Då är det bara att stiga upp och fortsätta sin vandring och kanske har man lärt sig var hålet i marken finns och kan kliva över det. Så lär man sig av sina misstag och kan växa som människa och i sin utveckling 🙂

[ghostdoggy]
3/9/20, 7:19 AM
#15

misstag är fruktansvärt nyttigt att göra,för hur ska vi annars lära oss?därför är det första hoppet alltid det bästa,för gör vi ett misstag så rätar vi till det i det andra,jag personligen vill inte göra samma misstag igen,för gör man d om å om igen så börjar tankarna snurra om vad för fel man gör.är många som fastnar i det,även jag har varit i ekorrhjulet å sprungit =) bästa är att ta tag i det direkt oavsett hur det känns,litar mer på intuitionen än vad jag litar på skallen,hjärnan ser ju bara potentiella hinder som ska ska hoppas över,tillslut blir d ju ouppnåligt och man har fastnat i det innan man ens börjat

FataMorgana
3/9/20, 5:43 PM
#16

Visst är dom nyttiga. Men jag måste medge att jag är en mästare på att göra samma misstag fler än en gång 😃Men på något sätt och vis verkar det som att jag ändå lär mig av mina misstag till slut och finner andra väger och andra sätt att möta mina problem med.

Upp till toppen
Annons: