Min erfarenhet är att det finns en eller få meditationstekniker som kan anses vara enkla och samtidigt djupgående. Att promenera vid stranden, titta ut genom ett fönster o.s.v. kan vara behagligt stilla och givande. Men det får mig inte att gå bortom den fysiska och mentala aktiviteten, bortom upplevelser, tankar och känslor.

Läste just på wikipedia om vem Krishnamurti var och stöd för. Han ansåg att det inte finns en tradition sannare än en annan, kanske gäller det även meditationsmetoder. Jag kan nog instämma med K.s liknelse vid att gå på stranden. Det meditativa tillståndet är väldigt naturligt och kan infalla vid många olika aktiviteter, men vanligen trängs det bort av våra tankar, oro och planering. Meditation är tekniker för att hamna i stillheten när man själv vill det.

Tänker att en uppfattning som säger att det inte finns någon ”tradition sannare än en annan” har sin begränsning i den egna relativa tanke uppfattningen. Är det då också så att man har uppfattningen att meditation som meditation, att det inte är någon avgörande skillnad? -Den meditativa stillhet jag kan känna vid en promenad längs stranden…Den är inte ens i närheten av den totala stillhet och utvecklingregelbundet erfarande av Varandet ger, bortom allt det relativa.

Vad är det som hindrar dig retep? Vad är det som  hindrar dig att gå bortom upplevelser, tankar och känslor när du promenerar vid stranden eller tittar ut genom fönstret?

Ett till Krishnamurti citat från samm sida.

"Det hade regnat starkt hela natten och i avloppskanalerna flöt det lerigt vatten ut i havet som fick det att se chokladbrunt ut. När du gick längs stranden var vågorna enorma och bröt ut med våldsamt brus och stor kraft. Du gick mot vinden och plötsligt kände du att det inte fanns något mellan dig och himlen, och den öppenheten var himlen. Att vara så fullkomligt öppen, utan motstånd, oskyddad och mottaglig för kullarna, havet och folket, det är meditationens sanna väsen. Att vara helt utan motstånd, utan inre hinder, att vara helt fri från alla små begär, impulser och krav, med alla sina små konflikter och skenhelighet, betyder  att man går igenom livet med öppna armar."

#4 Det som hindrar mig är själva aktiviteten, att gå att känna att tänka och uppleva! Allt detta tillhör det relativa, det fysiska, det mentala, den känslomässiga upplevelsen. Det kan vara och är ofta en härlig meditativ upplevelse. Men det är upplevelser jag har i sinnevärlden, med känslor och tankar. Det förblir så tills det sker att jag transcenerar och går bortom de fysiska och sinnliga aktiviteterna och erfar Det rena medvetandet, Varat, Samadhi. Meditation för mig betyder just detta, att gå bortom och att förenas med det Absoluta Det Rena Medvetandet. För att därigenom föra ut och levande göra det Gudomliga ljuset i mitt liv. Till livet jag lever och till alla jag möter.

#6

Du upprätthåller alltså din inre dialog när du går ut i naturen. Tar vi som exempel att du ser ett träd, så gör du trädet till ett träd, pga allt som du vet om trädet. Världen är världen för att du vet hur man gör världen till världen. Skulle du inte göra världen till det som du vet om världen så skulle världen vara annorlunda. Men så snart du stoppar din inre dialog är världen så som den ska vara. 

Om du lyckas med det är du i meditation även när du går ut i naturen och inte bara när du sitter hemma och mediterar och sluter ögonen.

Nej jag upprätthåller inte avsiktligt en indre dialog. Sinnet har spontant naturligt den funktionen, att uppleva allt i det yttre relativa. Den andra naturliga spontana funktionen sinnet har, är att söka sig till stillheten inom. Nej jag gör inte trädet till ett träd, världen till världen. Jag är ganska bra på att stänga av den inre dialogen, uppleva meditativ stillhet när jag går i naturen. Men det är inte det jag stannar vid. Jag vill erfara det som är bortom själva Källan för allt .

#8

Nu vet jag inte vilken meditativa stillhet som du talar om. Men i den meditativa stillhet som jag försöker att beskriva finns det inget jag längre som vill erfara någonting. Det är en total frihet från ett jag och med allt vad det innebär. Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt, utan att man behöver vilja det. Tvärtom bromsar viljan snarare upp det hela. Man kan jämföra det med en sorts spännkraft. Ju mer upplyst man vill bli, ju större blir spänningen och ju mindre upplyst man vill bli, ju mindre blir spänningen och ju mer ljus kan lysa igenom och vill man inte bli upplyst alls, finns där ingen spänning.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

Tror visst vi pratar förbi varandra..Jag har mina erfarenheter och du dina. Håller med dig i att "Om den inre dialogen verkligen upphör träder Källan fram helt av sig självt". Vad jag förstår och har erfarenhet av så är det inte Källan som träder fram. Det är jag som träder in i Källan, i Det Rena Medvetandet. När det sker har dialogen upphört och då har jag inget jag, inga sinnesintryck, ingen rörelse. Rörelse och sinnesintryck har jag vid en promenad i naturen. Det kan jag uppleva och kalla meditativt men det är inte Samadhi, inte Atman, inte Varandet, inte Transcendentalt Medvetande.

 #10

Jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad det är som hindrar dig att erfara varandet, det rena medvetandet när du är ute i naturen och promenerar. Om mina tankar inte griper tag i mina sinnesintryck får ju alla sinnesintryck en helt annan kvalité och rörelsen också. Då finns det inget jag som rationaliserar sinnesintrycken.

När du sitter hemma och mediterar är du ju heller inte fri från sinnesintryck, några sorters ljud hör man alltid. Det kan vara att möblerna knakar eller att man hör vad grannen gör, ljudet från gatan, flygplan eller fåglar eller skällande hundar. Du känner också lukten av omgivningen som du befinner dig i och vilken smak du har i munnen och förstås känner du underlaget som du sitter på. Det enda sinnet som du har tagit bort är när du mediterar med slutna ögon är det visuella när du blundar.

För mig är naturen ett ställe som hjälper mig. för där luktar det gott och det ser vackert ut. Man hör vinden i träden, fåglar och bäckar och det ger mig ett inre lugn att uppleva den harmonin så att jag därifrån lätt kan erfara varandet, det rena medvetandet. Det är inget som jag behöver en speciell plats för eller göra något speciellt för att erfara, utan det kommer helt av sig själv när det mentala aktiviteten slocknat och den inre dialogen upphört.

Det rena medvetandet, varandet, är ju tillgänglit för var och en av oss här och nu, ovasett var vi än befinner oss. Vi behöver inte ta oss någonstans, göra någonting för att erfara det, utan det räcker med att sluta göra saker och ting, sluta försöka förstå med hjärnan, sluta sträva, sluta kämpa. Vi behöver bara sluta. T.om att sitta och skriva inlägg här och försöka få varandra att förstå, tar oss bara längre bort från varandet. Man kan inte nå det som finns bortom den mentala aktiviteten med mental aktivitet. Det är omöjligt. Det hindrar oss bara att se det som vi redan är. Som Krishnamurti sa är det verkligen väldig lätt, vi gör det bara så komplicerat.

Hej, meditatörer!

Min känsla säger att det finns tystnad i det relativa, det ytliga, men det finns en annan djupare tystnad. Den bortom den relativa tystnaden, den ytliga tystnaden. Att absorberas av den relativa tystnaden är vad meditation handlar om för mig.

Men jag vill inte luras att meditation är häftiga upplevelser, som att ta en drog. Det är ofta vardagligt och mekansikt. Något man gör för sig själv och andra utanför meditationen.

☀️

Som jag sa så är det aktivitet som hindrar transcendens och erfarande av Rent Medvetande. Har du helt integrerat transcendentalt medvetande med dina övriga medvetandetillstånd, vaken, sömn och dröm och uppnått kosmiskt medvetande. Först då, som upplyst erfar du och lever med det Transcendenta Universella Rena Medvetandet, samtidigt med ditt relativa, vardagliga liv med aktiviteter och upplever.

#22 

Men vad hindrar dig från att gå ut i naturen och erfara det transcendenta medvetandet där? Att promenera runt och titta omkring sig, sätta sig ner på en bänk eller att gå i skogen, är det nu så mycket aktivitet det? Är det så mycket mer aktivitet än att sitta och upprepa ett mantra?

#22 Ja så kan det nog vara… Som vanligt beskriver du det mkt bättre än mig… :)

#23 Som jag försökt beskriva, så är Det Rena Medvetandet bortom all aktivitet. Det upplevs inte utan är rent erfarande, Varande. Det är ett eget totalt stilla medvetandetillstånd helt utan aktivitet. Upplevelser i naturen, förblir upplevelser i naturen. Transcenderar jag i naturen, så är det det Det Rena Medvetandet jag erfar. Det tillhör inte den relativa upplevelsevärden. Syftet med att sitta och upprepa ett mantra är inte för upprepandet utan för transcendensen och erfarande av Ren existens, Varande. ” Att promenera runt och titta omkring sig, sätta sig ner på en bänk eller att gå i skogen, är det nu så mycket aktivitet det? Är det så mycket mer aktivitet än att sitta och upprepa ett mantra? ” Allt detta är aktivitet, är nervsystem och sinnen i rörelse, är upplevelse och tillhör det relativa, vårt vakna vardagliga medvetandetillstånd. Jag kan sätta mig på en parkbänk och transcendera och erfara Transcendentalt Medvetande. Men inte transcendera och erfara Transcendentalt Medvetande medan jag går i naturen, i skogen och upplever.

Och om jag får flika in och förstått det rätt så kan man inte detta: "Men inte transcendera och erfara Transcendentalt Medvetande medan jag går i naturen, i skogen och upplever." Innan man är upplyst? :) för först då fungerar man som i två kanaler samtidigt sas? Förankrad i det transcendenta medvetandet men ändå upplevande av det relativa .

#25   

Jag håller inte riktigt med dig Retep. För av egna erfarenheter kan jag säga, att Här är det inte nödvändigt för mig  att sitta stilla i en speciell position, att upprepa ett mantra eller att kontrollera  min andning eller att fokusera på ett föremål som man gör vid vissa medtationsmetoder. Här är det alltid möjligt, var jag än befinner mig, att erfara det Rena Medvetandet. Om jag sen ligger, sitter, går, står, dansar, eller hänger upp och ner så är det bara Här och Nu möjligt att bli ett med Gud, ett med min sanna gudomliga natur och då är inte upplevelser i naturen upplevelser i naturen längre, utan allt får en helt annan kvalité som inte längre tillhör det relativa, vårt vardagliga medvetandetillstånd. För mig är en promenad ute i naturen inte längre samma sak som en promenad i naturen var för mig förr och allt detta utan jag att en enda gång skulle ha suttit mig ner och följt en viss meditationsmetod och därför kan jag inte hålla med dig om att man inte kan transcendera när man promenerar i naturen. Gud kan alltid lysa igenom oss med full kraft när som helst och var som helst. Bara vi tillåter det att ske. 

#26   

Trevligt att du är tillbaka!

"Men inte transcendera och erfara Transcendentalt Medvetande medan jag går i naturen, i skogen och upplever."

Innan man är upplyst? :)

Naturligtvis kan man det i naturen när man är ute och promenerar. Upplyst kan man bli när som helst och var som helst. Som jag försöker att säga; Gör det inte så komplicerat. Det tar dig bara längre bort från den inre frid som redan råder inom dig.

#27 tack, det är trevligt att vara tillbaka och skriva lite igen. Nej, det behöver nog inte vara så komplicerat. Men för mig har jag faktiskt inte erfarit sådant lugn som just i meditationen, jag kan vara lugn och avslappnad i vardagen, men inte av samma dimension som i meditationen. Men alla har vi olika erfarenheter, och det är ju något bra i sig :) Sen om man nu kan transcendera annars än i meditationen vet jag faktiskt inte, men det kanske inte är så viktigt i slutändan :p Även om det så klart är intressant att prata och fundera om ibland…

#27 Tekniken Transecendental Meditation är verkligen väldigt okomplicerad. Så också mitt liv efter 45 år med TM och djupa, lyckliga, harmoniska, erfarenheter av livet. Det är ju inte frågan om att göra någon gämnförelse . Så jag vill bara gratulera dig till att du utvecklats till att leva i och med upplysning i ditt vardagliga liv.

#27

Vill också tillägga att, det du i #27 säger utifrån dina egna erfarenheter, och som "alltid är möjligt". Det är inte inte alltid möjligt för de flesta människor på planeten. Människor lever i stressiga samhällen, miljöer och omständigheter, vilket betyder att de inte bara sådär i vardagen kan bli eller vara så i balans, stilla och harmoniska att de kan uppleva och än mindre erfara transcendens och livets finare nivåer.

Det är av just den anledningen jag rekommenderar TM tekniken, som en enkel, naturlig och effektiv metod för personlig och andlig utveckling.

Med alltid möjligt menar jag att Gud alltid är närvarande i oss, ovasett var vi än befinner sig och vad vi än gör. Även i den värsta stressen, i den värsta miljön, i dom värsta omständigheterna existerar möjligheten att upptäcka den redan närvarande gudomliga kraften inom oss. Det finns liksom ingen plats och ingen tidpunkt där upplysning inte är möjligt. Men hur svårt det sen är att inse det på olika ställen och platser är förstås en annan sak och där håller jag med dig om att det kan bli svårt att vara så i balans och harmonisk, när man är på jobb t.ex och måste använda sig av huvdet mycket. Men i naturen behöver man inte göra så mycket och inte tänka så mycket och då kan meditationen träda in helt lätt och naturligt och förbereda en gyllene väg in i "finare nivåer", som man sen lättare kan ta med sig in i vardagen.

#31

Jag är väldigt optimistisk av mig, men också realist. Vill inte vara pessimistisk och negativ men vet hur det kan vara med mig själv någon gång ibland. Tänker att det kan vara mycket vanligt bland människor att trots att de är ute och går och vistas i naturen, så är de inte alltid där med sin uppmärksamhet och närvaro. Det finns ofta alldeles för mycket känslor, tankar och och oro i vägen. Många människor går inte ens ut i naturen, ser den inte och lägger ingen vikt vid den. Livet i våra moderna samhällen har vaggat in många i en glömska inför naturens och livets rikedom. Lagt en slöja över eller förvanskat livets andliga utveckling och möjligheter. För oss alla som upplever och vet att Gud och det gudomliga alltid är närvarande och möjligt för oss. För oss kan det vara självklart och enkelt, men inte för alla dem som inte har funnit fram till en öppning och en väg vidare…

Tack Fata Morgana, du sätter fint ord på det där väldigt enkla, ursprungliga, som samtidigt kan vara svårt att beskriva. Retep, visst varandet trancenderar allt, men - upplever jag - innefattar också allt; tystnad, barnskrik, frid, höstlöv och gamla mjölkpaket…  Tomhet och form i ett. I allt, i inget… 

Tänker formell meditation ofta är bra i början, men kanske skala av inte uppnå, hålla det enkelt, vardagligt, inte fastna i speciella tillstånd. Ibland fråga sig nyfiket, vem är den där "jag" som mediterar egentligen? :)

#33 Vad är formell meditation? För mig är meditation att skala av, att uppnå. Uppnå och ha skalat av. Det är enkelt, vardagligt, olika skiftande tillstånd. Nyfikenheten, upplevelsen av vem jag är och blir när jag utvecklas.