Det där får mig att tänka på något som en Rumi skrev om temat Gud en gång (egen översättning):

Jag försökte hitta honom på de kristnas kors, men han var inte där. Jag åkte till hinduernas tempel och till de gamla pagoderna, men jag kunde inte hitta ett spår av honom någonstans. Jag sökte efter honom i bergen och i dalarna, men varken i höjderna eller i djupen fann jag honom. Jag åkte till Kaaba i Mekka, men han var inte heller där. Jag frågade dom lärda och filosoferna, men han var bortom deras förståelse. Jag prövade mitt hjärta och där befann han sig  när jag såg honom. Han finns  ingen annanstans att hitta. https://www.aphorismen.de/zitat/11582

Glömde lägga in exemplet i texten - http://www.saiguru.net/dansk/artikel%20norr1.htm

Vad är det som ska diskuteras i denna tråd? Den där gamla regeringsutredningen om hur samhället bör hjälpa folk som lämnar sekter, den utredningen verkar inte diskuteras i de följande svaren i tråden.

Det finns kanske en dubbelhet i ämnet som går ut på att individen har rätt att göra sitt sökande samtidigt som samhället rent objektivt ser faror och oegentligheter i processen. Men varje individ är ju vuxen att göra sina egna erfarenheter i Vår Herres hage och vi ska välan inte vara överbeskyddande i något som tillhör individens sökande efter kärlek och mening i tillvaron. Men om Sverige fortfarande hade varit en protestantiskt statskyrka borde samhället stängt grinden för vissa möjligheter kanske. Det här mångkulturella samhället som inte lägger sig i om individer har en religion eller ej kanske förlorar all insikt i andliga ting eller vill de vara en högre insikt om en större sanning?

Hukanson: Sekterism är inte ett resultat av mångkultur. Sekterism beror inte på någon protestantisk statskyrka. FataMorgana: Sekterism förekommer även i vissa inriktningar av österländska religioner som tror att Gud bor i människans hjärta. Sekterism finns i avarter av religiösa grupper och rörelser. Men inte nog med det, sekterism förekommer även i vissa politiska sammanhang. Som om det inte är nog så kan sekterism förekomma i precis vilket socialt sammanhang som helst! Sekterism innebär att vissa åsikter enligt gruppen är fel och förkastliga och att personer som säger eller gör "fel" blir nedtryckta och mobbade och förringade. Sekterism kan förekomma i alla former av sociala sammanhang och grupper där människor umgås. Boten mot sekterism är att respektera människor även om de tror eller gör sådant de flesta i gruppen inte själva gör. Respekt för de som går andra vägar och tycker/tror annorlunda än dig själv och din grupp, det är lösningen mot sekterism. Men det är svårt. Respekterar du någon som tycker annorlunda än din grupp, ditt sociala sammanhang, då kan du också bli utmobbad ur din sekteristiska grupp. En sund grupp klarar av att medlemmar tror lite olika, och kan respektera avhoppare som väljer att gå en annan väg.

#5 

Naturligtvis förekommer det sekter  inom vissa ritklinjer av österländska religioner så som du skriver. Menar bara att om man vänder sig inåt och söker efter Gud i sitt eget hjärta i stället för att vända sig till olika religiösa grupper och rörelser så kan man heller inte falla offer för en sekt.

Österlandet är ju känt för att vara grupporienterat. De vill leva kollektivt, det finns inget alternativ. Det blir ett grupptryck och någon måste vara ledare för att avgöra svåra frågor. Men kristna västerlandet tror på att Jag Är i full frihet och kärlek. Det innebär att individen respekteras att vara en avbild av sin gud som är kraftfull och stark i sitt mänskliga jag. Så det finns ju en andlig förklaring till problematiken.

Människor kan välja att vara privat religiösa och då blir det så klart ingen sekterism. Oavsett om den privat religiösa själv söker gud i sitt hjärta i österländsk tradition eller är privatreligiös i västerländska religioner blir ingen sekterism om man är själv! Människor vill ofta ha gemenskap och då finns risk för sekterism. Lösningen är att respektera människor med trosuppfattning som avviker från de flesta i gruppen. Om en person tror annorlunda kan den respekteras som deltagare och vän även om gruppen i sin helhet har en helt annan trosbekännelse. När människor kränks och straffas för de tror eller praktiserar på ett sätt som gruppen och dess ledare inte står bakom, då blir det kränkande sjuk sekterism.

Varför ska regering ha med andlig att göra ,

all andlighet kränks så länge den inte är fri att skapa sin verklighet .