Annons:
Läst 1367 ggr
mörkaögon
2018-02-09 18:58

I mina händer

Jag vill beskriva ett fenomen jag upplever och är intresserad av om någon annan upplever något liknande och/eller vet mer. :)

När jag fokuserar på "det andliga" och sätter mig med uppåtvända handflator får jag ofta till mig väldigt tydliga förnimmelser. 

Om jag fokuserar på någon som är sjuk får jag en känsla av att jag har ett varmt ljusklot, ungefär som en mini-sol, i varje hand och att värmen och ljuset strömmar upp genom mina armar till mitt hjärta och därifrån över till den som är sjuk. 

En annan gång skulle jag göra en avläsning (har nyligen börjat träna på detta) och fick då till mig två bortgångna hundar som satte sig, en i varje hand på mig och som gjorde att jag då kunde kommunicera med dem. 

Jag har länge känt till min andliga sida men inte tidigare valt att utveckla den av privata skäl. Har börjat utforska min andlighet mera det senaste halvåret. 

Tacksam för respons! :)

"En dag ska vi dö, men alla andra dagar ska vi leva"

Annons:
mitha58
2018-02-10 19:52
#1

Så intressant. Du är verkligen på gång i din andlighet o det viktiga är att träna o åter träna. Jag är själv väldigt andligt intr men för mig har det gått i vågor hur mkt jag har använt min gåva. Det som är fascinerande med utövandet är att det betyder så olika för oss människor. Jag får till mig att du ger healing med ”ljusklotet” o att du har gåvan att prata med djur men kan även betyda att du har ägt el haft nära kontakt med en/flera hundar som kan vara en av dina guider. Fortsätt precis som du gör o kolla upp om det finns någon andlig förening i din stad. Det finns så enormt mkt information på nätet, böcker o tidningar, Nära o Inspire, (Hoppas att det inte är reklam). Det är två bra tidningar att inhämta kunskap. Det är ca: 20 år sedan som mitt intresse började spira för mig och det var pga att jag blev medlem i en andlig förening där jag gick på deras föreläsningar och kurser regelbundet. Efter några år blev jag erbjuden att vara med i styrelsen o jag blev kvar i10 år. Från början umgicks jag o utövade min förmåga med dem i föreningen men jag sa ingenting till mina andra kompisar pga skepticismen. Efter ett tag var jag ärlig o uppriktig om mitt intresse som medförde att en del kompisar försvann men fick istället många andra vänner av samma intresse. Jag vet inte varför du inte vill el kan tala om detta intresse för andra men var bara lugn det kommer naturligt när du känner dig ”hemma” i detta intresse/ämne. Idag kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till mitt ”förra” liv för nu mår jag väldigt bra både fysiskt o framförallt psykiskt. Det är som att hämta gåvor från en källa som aldrig sinar. Lycka till o hör av dig gärna om hur det går för dig. Det är alltid lika intressant att lära sig av andras tekniker, kunskap o utveckling. Lycka till! Kram!

mörkaögon
2018-02-10 22:11
#2

#1 Tack så mycket för din fina respons! ❤️ Känns som om jag gett mig ut på en spännande resa. 😊

"En dag ska vi dö, men alla andra dagar ska vi leva"

Upp till toppen
Annons: