Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Gud

Finns det något efter döden

2017-05-21 18:23 #0 av: [Sandraas1]

Jag skulle vilja lätta på mitt hjärta och skriva ett inlägg.  Jag har sedan i början av mars i år mått väldig psykiskt dåligt. Jag är ensamstående med en tonårsdotter på 16 år som har 3 olika diagnoser Lindrig utvecklingsstörning, ADHD, och så har hon Autism, min dotter föddes i vecka 32. Hennes pappa lämnade oss när hon var dryga 6 månader.  När min dotter var 1 ½ år träffade jag en ny man, vi var tillsammans i 11 år och han blev som en pappa till min dotter. Det tog slut då  jag kom på honom med att han var otrogen mot mig. Jag förlät han både 1-2-3 gånger, men när jag förstod att han inte skulle sluta vara med andra kvinnor så valde jag att kasta ut honom och begärde skilsmässa. Min älskade pappa som liksom han mådde psykiskt dåligt efter det att han hade gått i person och haft ett jobb som han älskade hamnade i en depression när han blev ålders pensionär och han sökte hjälp på psyket både via landstiget och privat men dom tog dessvärre aldrig min pappa på allvar att han mådde så psykiskt dåligt så den 30:e mars 2011 hoppade han framför tunnelbanan och omkom direkt. Min mamma som lider av svår autism kände ( och kan inte heller) pga av sig sjukdom känna någon sorg. Min pappa var när han levde både som en pappa och mamma för mig och mina syskon. Jag är äldsta barnet och fick ta hand om allt som hade med bouppdelningen kontakta begravningsbyrån. Jag var så förkrossat och ledsen över att ha förlorat min älskade pappa. Åren gick och även om jag tänkte på pappa min dagligen så kom man in i vardagen igen.  Och så kom år 2014 min lillasyster som även hon hade en tvillingsyster hade hängt sig i sin klädkammare. Det var hennes sambo som hade hittat henne hängd i taket när han kom hem från sitt kvällsskift. Jag var den som fick veta det sist utav alla att nu hade även min lillasyster tagit livet av sig. Det blev för mycket för mig och jag hamnade på sjukhus psyket.  Min dotters farmor och farfar tog hans om min dotter. Jag låg kvar på psyket i 10 dagar. Min lillasyster tvillingsyster hade denna gång sett till att ordna med allt det praktiska inför hennes begravning. Jag var sjukskriven lång tid efteråt och visste inte själv om jag ville leve längre. Gick och pratade med psykolog och läkare och dom sa att min 6 barn behövde sin mamma. Jag vill tillägga att jag var gift tidigare med en annan man som var väldigt sträng och jag fick inte jobba för honom, och fick 5 barn tillsammans med honom. Varje gång jag behövde handla något så var jag tvungen att fråga honom om pengar. Enligt hans regler så skulle jag ta hand om hemmet, städa, tvätta, laga mat, lämna barnen på dagis/skola. Fick absolut inte ha några fritidsintressen och träffa mina väninnor, så fick jag höra att jag varit med någon annan man och varit otrogen. Sådär höll det på i närmare 14 år och tillslut en dag så valde jag bara att sticka från hemmet, som kändes som ett fängelse. Det var då något år senare jag träffade mannen jag fick  min yngsta dotter med och som har 3 diagnoser Lindrig utvecklingsstörning, ADHD och autism. Min dotter har under hela sin grundskola gått i särskola och idag är hon 16 år och går första ring i ett särskolegymnasiet.

När min dotter inte varit hemma så har jag vid flera tillfällen försökt begå självmord. Precis som både min pappa och lillasyster gjorde. Vid flera tillfällen har jag skurit mig med rakhyvel i armarna och när väl blodet börjar rinna och rakhyveln skär sig igenom huden så slutar jag. Skickade ett sista farväl sms till mina nära och kära att jag inte orkar mera. Dom kontaktar ambulans och polis, som tar sig bryter sig in i lägenheten och tar mig till sjukhus. Vid 2 tillfällen, även dom gångerna var inte min dotter hemma så hade jag försökt mig på att hänga mig. Min näst äldsta son som bor i samma kommun och även har extra nyckel till min lägenhet hittade mig hängandes, men även då blivit räddade. även om jag inte minns då jag hade proppat mig full med sömntabletter och vaknat upp på sjukhus. Sociala inom kommun är inblandad, men dom hjälper varken min dotter eller mig, utan hänvisar oss att ta hjälp av våra släktingar, mina vuxna barn och vänner som ska hjälpa till. Förra söndagen då var en manlig vän hemma hos mig och min dotter hade kommit hem från att ha varit hos ett par vänner. Mamma GE MIG PENGAR vrålar hon till mig. 

- Nej, du får inga mera pengar av mig.

 - Då skriker jag....

Jag sa du får lov att skrika hur mycket du vill och mamma orkar inte längre höra på att du skriker, gapar och hotar mig. Du får skrika!!

Jag lämnade min lägenhet och hörde min dotter skrika där inifrån och skänkte en tanke till mina grannar i huset som hör min dotter skrika och gapa. Jag började tänka på min pappa och lillasyster och gick ner till pendeltågsstationen och vid båda ändarna vid pendeltågstationen finns det bommar som åker ner till pendeln kommer. Jag var totalt alldeles tom i huvudet och kände att jag orkade inte längre bli hotat av min dotter som hotat mig med kniv och även tända på lägenheten. Hade även tidigare försökt skära upp båda handlederna och även hängt mig, men alla dom gångerna blev jag räddade.  Jag var som en zoombie och helt tom i huvudet när jag började gå på rälsen och bara väntade på att pendeln skulle komma körande. Jag gick och gick där på rälsen, men så såg en förbi okänd förbi passagerare vad jag höll på att göra och larmade 112.

Jag vet inte, men det verkar ju vara så att det är min pappa och lillasyster som är uppe i himlen som vakar över mig och räddar mig gång på gång och vill att jag ska leva. Jag har försökt begära hjälp av soc och även när jag varit inne på psykavdelningar så har läkarna anmält till soc. Men ingen hjälp alls får jag av dom och dom hänvisar till min dotter har sin äldre bror i samma kommun och min första  stränga ex-make och även han som jag skilde mig ifrån att vända mig till dom för att få avlastning. Min dotters biologiska pappa försvann när hon var 6 månader och han avsade sig även vårdnaden på henne.

Jag är vill tillägga att jag är starkt Kristen och tror på vår Herre, vår Gud och Jesus Kristus. Någon som vet hur man kan få kontakt med dom döda.  Jag har inte mått så här dåligt sedan min pappa och syster begick självmord och vill förstås leva då jag har 6 barn ( även om dom 5 äldsta är vuxna) men när min 16 åring börjar då vet jag inte alls vad jag ska ta vägen. Skulle också gärna vilja veta om det finns något annat liv man börjar leva efter det att man dött. Lever man vidare på andra sidan  och bland sina döda anhöriga. Eller blir allt bara svart.

Vore väldigt Tacksam för svar från er andra medlemmar.

Anmäl
2017-05-21 19:06 #1 av: Mortiscia

Kort svar på din inledande fråga...

Finns det något efter döden? Nej.

Anmäl
2017-05-21 19:22 #2 av: Aleya

Att tänka på döden bör du inte göra just nu.
Vill du att din dotter ska må så dåligt som när du har fått höra att dina anhöriga har begått självmord?

Du behöver hjälp av sjukvården inte tänka på döden. Det finns hjälp att få så ring närmaste vc och be om hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-05-21 19:41 #3 av: Hukanson

Hallå Sandra men oj vilken kraft du ger i din skildring av din ångest över att du inte har en ordnad tillvaro som kan ge dig lugn och ro..och att få hjälp med din yngsta dotter som är litet självisk och instabil. Kanske du borde lita mer på dina sex vuxna barn att stödja dig...kanske dela mer kärlek och omtanke om varandra.

Döden finns ju inte tyvärr...det går inte att utplåna sig själv annat än att döda sitt levande kött. Men vad tjänar det till om man ändå måste vara likadan i andevärlden? I sanningens kranka blekhet och bländande ljus är det bättre att lösa problemen mens man har ett levande kött...sen kan det bli svårare. 

Du frågar om kontakt med de döda och det finns visserligen medier för sådant. Är det pappa du behöver prata med? Är han den ende som du tycker förstår dig, som betyder mycket för dig? Kanske ändå att en terapeutisk samtalskontakt skulle kunna fungera lika bra (efter ett tag).

Oneness can not be divided.

Anmäl
2017-05-26 14:47 #4 av: [Sandraas1]

Till DIG  Hukanson!!

Vad ger dig rätten att skriva så, som du gjort överst. Är du en sån som ska påpeka och yttra dig över vad andra medlemmar ska skriva och INTE skriva i sina inlägg. Min dotter OM du nu vill veta bor inte hos mig för tillfället och mina äldre barn har jag mycket hjälp utav.

Förstår inte varför Fokus.se har sådan medlemmar som dig Hukanson.  Du om något strör ju bara salt i såret och gör mitt mående ännu värre.

Anmäl
2017-06-02 13:04 #5 av: converge

Sandraas1 du säger att du är starkt kristen. Har du sökt stöd hos kyrkan?

Anmäl
2017-06-02 17:50 #6 av: [Sandraas1]

Jag har går till Kyrkan, men visste inte att man kunde söka tröst där....?

Anmäl
2017-06-03 10:40 #7 av: [Sandraas1]

Jag ber när jag går till kyrkan

Anmäl
2017-06-03 11:45 #8 av: Aleya

Finns präst och diakon att prata med om man vill ha stöttning och hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-08-03 13:44 #9 av: [Nronic]

Livet fortsätter för dem flesta efter livet på jorden.
Du kan ta kontakt med vem du än vill. Det räcker att du tänker på dem. Dem hör dig. Det är svårare för dem att ta kontakt med dig så att du fysiskt vet att dem är där. Ibland känner vi det inom oss att dem är där.

Anmäl
2017-08-03 15:40 #10 av: Hukanson

Det är nog sant att om man vill ha kontakt med sina avlidna släktingar sätter man upp fotografier på dem och tänker på deras minne och inkluderar i sina böner till det himmelska ljuset att man är villig att få medveten kontakt med sina andliga guider (släktingar) för sitt eget och allas högre bästa.  Men det är inget traditionell religion rekommenderar.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2017-09-07 19:13 #11 av: Tride

Många kristna kyrkor har samtalsgrupper för dem som behöver hjälp. Samt präster och diakoner har många gånger också terapeutisk utbildning.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.