Annons:
Läst 1609 ggr
Freijah
2017-03-10 08:45

Astrala övergrepp.. hjälp?

Hej!

Jag var under förra året med om något mycket omskakande. Jag skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med någon som kan prata med mig om det här då jag mår väldigt dåligt emellanåt.

Har blivit astralt utnyttjad och det har verkligen varit hemskt påfrestande på mitt psyke. De personer jag tror ligger bakom detta förnekar så klart allt, och jag känner att jag inte har någonstans jag kan vända mig för att få hjälp vilket känns fruktansvärt hopplöst.

Har sökt mig till den vanliga vården för samtalshjälp men tror inte att de kan hjälpa mig speciellt mycket, vet inte ens om jag kommer orka berätta för dom då det känns som att de ändå inte kommer tro mig.

Har väldigt svårt att lita på människor efter det här då de som jag vet vet någonting om detta både har varit vänner, en person som jag älskade djupt som jag trodde var min själstvilling samt andra bekanta.

Det känns som dom har förstört min själ, jag har djupa sår efter detta och vet inte hur jag ska kunna läka på egen hand..

Skulle vara så tacksam om någon kunde hjälpa eller kanske hänvisa mig till någon med mer kunskap inom detta.

Mvh Freijah

Annons:
Vanja
2017-03-10 08:56
#1

Nyfiken fråga, vad betyder "astralt övergrepp"?

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Freijah
2017-03-10 09:04
#2

Jag vet inte om det är ett vedertaget begrepp eller inte faktiskt. Men det är verkligen så det känns.

Sexuellt utnyttjad, och de som utfört det har låtsas som ingenting efteråt fast jag försökt ta upp och prata om det samt även hetsad till självmord och extremt nedvärderad och hånad.

De har verkligen sårat mig på ett så djupt plan som jag inte ens trodde var möjligt. Jag vet vilka de är men de förnekar såklart allt. Finns inte så mkt "bevis".

När jag försökt få dem att stå för vad de gjort, berätta sanningen, så har de bara tryckt ner mig ännu mer och fått fler och fler personer att vända sig emot mig.

Det har varit så hemskt och jag vill inget hellre än att läka efter detta men vet inte hur jag ska gå tillväga.

Min tilltro till både mänskligheten men världen i stort är väldigt illa tilltygad, tyvärr.

Maria
2017-03-10 09:10
#3

Det känns som om du behöver någon annan hjälp än från det övernaturliga.

Det är klart att de som utpekas blir upprörda. Du gör ju en anklagelse på något som bara finns i ditt huvud.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Freijah
2017-03-10 09:23
#4

Hur kan du vara så säker på det?

Jag menar då såklart inte sexuellt utnyttjad fysiskt..

Vände mig hit för att inte bli bemött av precis det dömande tankesätt som du levererar?

Vad får dig att lägga all skuld på mig precis som dom har gjort? Hur kan du ta dig den rättigheten?

eihpos
2017-03-10 09:38
#5

Hej, jag råkade snubbla över den här tråden av en slump, men jag brukar inte vara på detta forum och har ingen tro på något speciellt.

Men jag tycker det verkar väldigt luddigt, vet inte om jag förstår rätt?

TS har du blivit utsatt för sexuella övergrepp så ska du POLISANMÄLA!! Ingen tvekan.

Men #3 säger att det händer bara i ditt huvud. Vadå.. Inbilla dig att du blir utsatt för sexuella övergrepp.   Hur är det ts.. Har det hänt något eller inte?

Freijah
2017-03-10 09:59
#6

#3 Känner inte ens mig så denna person har ingen aning om vad som hänt. Jag känner mest att det var ett väldigt snabbt utdömande från dennes sida..

Som precis överallt annanstans.

Vill inte gå in på alltför mycket detaljer här då jag tror att det kan skada mig mer än vad det gör nytta.

Jag har inte inbillat mig, så mycket kan jag i alla fall säga.

Det är sorgligt att det bara läggs på än mer skuld från sådana som #3 då det verkligen inte är det jag behöver utan jag ber om och söker efter hjälp, någon som kan förstå mig och lyssna på vad som hänt. Inte döma ut mig.

Trodde att detta skulle vara ett vettigt forum..

Någon som inte är lika snabb på att döma som kanske skulle vilja prata lite mer ingående med mig?

Annons:
Maria
2017-03-10 10:46
#7

#6 Jag dömer inte dig men du verkar ha dålig insikt att personer kan bli upprörda över att bli anklagade för saker som verkar ganska obegripliga.

Vad är det för sorts svar du önskar dig?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Freijah
2017-03-10 11:06
#8

Ber om ursäkt om jag gick i försvarsställning väldigt fort. Har blivit bemött väldigt dömande hittills enligt min upplevelse och har haft väldigt svårt att få göra mig hörd, har dessutom inte vågat prata om det, eller ja, skrämts till tystnad kanske man kan säga..

Jag söker efter någon som kan hjälpa mig att förstå det jag varit med om och även vägledning eller stöd och råd att hitta tillbaka till min väg jag har att gå här.

Har känt stor samhörighet med universum tidigare men det har grumlats av diverse anledningar.

Ja, egentligen vill jag väl bara att någon ska lyssna och förstå. Har inte mötts av så stor förståelse hittintills..

Jag förstår vad du säger, och jag inser att jag själv också kanske riktat min kritik åt fel håll men det finns sammanhang med vissa personer i verkliga livet, som jag i alla fall tror vet mer än vad de är villiga att säga till mig.

Men som du säger så kan det vara obegripligt för många, jag har bara haft otroligt svårt att hantera den här situationen så som det varit.

Känner mig helt ensam i en värld som inte förstår mig, så hoppas på att finna den förståelsen här.

Ljus och kärlek till er <3

amandain
2017-03-10 11:07
#9

Men alltså.. TS om en för dig helt okänd människa kom och påstod att du har gjort hemska saker mot honom/henne. Saker som du inte alls känner till. Skulle inte du bli upprörd och arg då? Skulle du bara erkänna dig skyldig? Du kan väl inte mena på att människor borde erkänna brott de inte begått? Om dom är oskyldiga så protesterar de såklart.

Eller hur tänker du?

FataMorgana
2017-03-10 11:40
#10

# Freijah

Vill du inte ta och berätta vad som egentligen har hänt? Jag ser att du inte mår bra och att du har saker som trycker ner dig och som ger dig ångest och så ska ingen människa behöva må, men utan att du berättar vad som som har hänt kan ingen hjälpa dig. Du är ju helt anonym så ingen vet vem du är.

Freijah
2017-03-10 12:09
#11

#9 som jag nämnde tidigare så är inte detta helt okända personer för mig  utan det är vänner och bekanta, samt även en person jag var förälskad i.

Jag hoppas och tror att ni kan se bortom de lagar/brott som är satta av samhället i dag för det är inte riktigt det saken handlar om utan det är på ett djupare plan, därför jag vände mig till detta forum.

#10 Det är precis en sådan kontakt jag är ute efter, ville egentligen bara kort beskriva hur jag har upplevt situationen för att någon kanske kan känna att de har något de kan bidra med i frågan, vill inte gärna gå in mer i detalj öppet här då jag har försökt mig på det tidigare i ett annat sammanhang och det har bara slagit tillbaka på mig. Känner att jag kanske redan har lämnat ut för mycket av mig själv.

Hoppas ni kan försöka ha förståelse för mig.

Och ja, övergrepp. Det är så jag kallar det, upplevt det, men det är mycket möjligt att det är något helt annat det handlar om. Jag har i alla fall kännt mig otroligt utnyttjad, och missförstådd.

Det jag söker är lite vägledning och kanske någon som varit med om liknande/kan få mig att förstå mer vad som hänt.

Behöver nog inte nämna mer för att om nu någon lämplig ska kunna känna att de vill/kan hjälpa mig så hoppas på att ni respekterar hur jag känner och om det är någon som känner att de kan bidra med stöd/råd så tar jag ödmjukt emot den hjälpen.

Annars är jag tacksam över att iaf få ha gjort min röst hörd i ett lite mer öppet forum än de jag tidigare provat med, ber om ursäkt om jag har förvirrat mer än kommit med ett vettigt inlägg.

<3

[Hukanson]
2017-03-10 12:22
#12

Det första man behöver göra är att komma till sanning med vad problemet är. Det kanske känns självklart att det är andra personer som vill en illa men det är kanske just det personlighetsdraget hos dig som andestörningar vill använda sig av. Det är så "himla" lätt för dem att  störa sexuellt och sen går du igång och attackerar andra personer som är helt oskyldiga!

Andestörningar kan just vara ett växande problem i världen pga "the ascension"…dvs uppstigandet. Världen uppstiger i fjärde dimensionen och vår verklighet kan blandas med den lägsta nivån av andevärlden på ett naturligt sätt. Detta kommer troligtvis både medföra möjligheter till andlig växt för oss men också möjliga problem för dem som inte är mogna att leva i medvetenhet om sanningen.

Vad är då lösningen på ett andligt problem…Polisen? Vårt land lämnar in 1,5 miljoner polisanmälningar varje år och bara en bråkdel blir lösta. Sannolikheten för att polisen skulle sätta dit osynliga andestörningar för sexuella trakasserier och föra dem till domstol och fängelse är minimal för att inte säga obefintlig. Så vad kan man då göra?

Andliga problem har andliga lösningar. Helig Ande är lösningen på alla problem. Helig ande kommer till den som söker och vägen är given på många sätt redan. Frågan är…är du villig att söka lösningen på problemet?

FataMorgana
2017-03-10 12:23
#13

#11

Det är ju lite svårt att veta om man kan bidra med något eller inte så länge man inte känner till hela historian, men om du inte vill berätta mer här kan du gärna PM mig. Jag lovar att jag lyssnar och gör mitt bästa för att hjälpa dig, men jag kan inte lova att jag kommer att lyckas hjälpa dig eller ens om jag har den hjälpen du förväntar dig.

Annons:
Perline
2017-03-11 08:26
#14

Ska se om jag förstår det här rätt…Är det du menar att en person har gjort en astralresa alltså lämnat sin fysiska kropp och i det tillståndet gjort något mot dig har bara läst om personer som håller på med sånt inget jag kan eller försöker kunna eller något jag tror på men jag vet ju inte…. Har ni hållt på med sådana övningar så kan ju det skapa Problem oavsett om det bara sker i din fantasi eller om det är på riktigt…. Kanske missuppfattade totalt men hoppas du finner vad du behöver

Vardenduär
2017-03-11 23:30
#15

Hej Freijha! Först vill jag säga att jag känner med dig och hoppas att du snart ska känna frid med allt som du upplevt. Jag vet inte om detta kan vara till någon tröst men jag har själv upplevt mig våldtagen av olika människor. Senare har jag förstått att det handlade om att de våldtog mig på ett känslomässigt plan. För mig rörde sig detta om att lära mig skilja på vad som är gott och vad som är skadligt för mig. Jag är idag tacksam för dessa upplevelser för att det hjälpte mig se hur jag behövde förändra mitt liv. Mitt råd till dig Freijha är att låta bli att försöka "sätta dit" "de skyldiga", de är nämligen bara medel för att få dig att förstå någonting. Du måste själv komma på vad detta EGENTLIGEN handlar om. Jag hoppas du hittar någon här som du kan prata med om detta och som kan ge dig någon form av terapeutisk behandling och då menar jag alternativ behandling (ex. Healing, medial). Jag skulle själv inte gå till den allmänna läkarvården. Av egen erfarenhet så är risken stor att man hamnar på psyk när man berättar något liknande. Till sist vill jag säga till dig: Allt är precis som det ska vara! Kram till dig!

Vardenduär
2017-03-11 23:30
#16

Hej Freijha! Först vill jag säga att jag känner med dig och hoppas att du snart ska känna frid med allt som du upplevt. Jag vet inte om detta kan vara till någon tröst men jag har själv upplevt mig våldtagen av olika människor. Senare har jag förstått att det handlade om att de våldtog mig på ett känslomässigt plan. För mig rörde sig detta om att lära mig skilja på vad som är gott och vad som är skadligt för mig. Jag är idag tacksam för dessa upplevelser för att det hjälpte mig se hur jag behövde förändra mitt liv. Mitt råd till dig Freijha är att låta bli att försöka "sätta dit" "de skyldiga", de är nämligen bara medel för att få dig att förstå någonting. Du måste själv komma på vad detta EGENTLIGEN handlar om. Jag hoppas du hittar någon här som du kan prata med om detta och som kan ge dig någon form av terapeutisk behandling och då menar jag alternativ behandling (ex. Healing, medial). Jag skulle själv inte gå till den allmänna läkarvården. Av egen erfarenhet så är risken stor att man hamnar på psyk när man berättar något liknande. Till sist vill jag säga till dig: Allt är precis som det ska vara! Kram till dig!

lizton
2017-03-12 00:57
#17

Du kan ringa 1177 och få hjälp att hitta någon att prata med. 

Du kan be om att få prata med en präst i svenska kyrkan eller i en frikyrka om du inte vill kontakta sjukvården. 

Mitt råd är att sluta tänka på det som du upplever har hänt. Man ska inte tänka på saker som drar ner en.  Att göra något fysiskt kan hjälpa. Gå ut och gå långpromenader, jogga eller träna på gym så att du får upp pulsen och träna i minst en 30-40 minuter, men gärna mer. Gör det varje dag eller några gånger i veckan. 

Hoppas att du får hjälp.

Denna kommentar har tagits bort.
[colors_]
2017-03-14 16:37
#19

#16: du skrev "Jag skulle själv inte gå till den allmänna läkarvården. Av egen erfarenhet så är risken stor att man hamnar på psyk när man berättar något liknande."

Du har nog rätt, men det finns en anledning till att vissa (jag som exempel har varit på psyk, "psykosenheten") hamnar på psyk och det är nog främst om det finns risk vid vissa psykiska sjukdomstillstånd att skada sig själv eller andra. Jag känner mig säker på att många med liknande tankar som TS och samma oro ofta utövar våld på sig själva till exempel, och kan i vissa fall (vet inte hur vanligt det är) utföra upprepade självmordsförsök mer eller mindre öppet. Så att döma ut psykiatrin och sluten psykiatrisk avdelning är rätt så farligt på många sätt. Sen om det är verkliga andar eller inte man stöter på är kanske inte så viktigt, utan det viktiga är att man själv mår bra och inte utövar direkt våld på sig själv eller andra.

Jag tror många, inklusive mig, förstår efter ett tag i slutenvård att man bara faktiskt ville ens bästa där, och att den vården finns för att man ska vara en någorlunda fungerande människa i vårat samhälle… Jag kan till och med känna mig tacksam att jag hamnade på psyk i det tillstånd jag var då.

Det är bara min syn och erfarenhet.

Freijah
2017-03-15 10:00
#20

Tack för era svar och era råd.

Det är väldigt svårt att sluta tänka på det som hänt, på något sätt så känns det bara som att jag är klar med att leva. Jag orkar inte se all den här egoismen som sprider sig över världen, jag känner bara en stor sorg över vad som händer. Överallt.

Jag är väl för empatiskt lagd, eller något, jag vet inte.

Jag är bara så ledsen över hur vi människor behandlar varann, jag vet inte hur jag ska göra för att må bra i den värld vi lever i, kan liksom inte bara blunda och låtsas som ingenting.

Har försökt sluta titta på nyheter då jag inte längre litar på media, men det är samtidigt svårt för att även det känns som att sätta på sig skygglapparna bara..

Jag vill bara att alla ska ha det bra, människa som djur och natur, men jag vet inte vad jag ska göra för att påverka världen.

I höstas fick jag "ett kall" om att bli en helare, men jag vet inte vad jag gör för fel. Jag kan ju inte ens hjälpa mig själv?

Känner mig bara allmänt dålig som människa, och de hårda ord jag fått kastat på mig och de elaka saker människor har gjort har som etsat sig fast.

Har blivit övergiven mer eller mindre hela mitt liv, aldrig passat in någonstans. Jag har trott att jag har gjort det men nu känns det verkligen som jag aldrig kommer hitta hem igen.

Är en vilsen själ, och alldeles för snäll enligt vissa. Det är många som har utnyttjat det friskt så jag har bara så svårt att tro och hoppas på en bättre värld.

Jag förstår inte hur människan är funtad som förstör allt det fina vi har i våran natur, det gör ont i mig när jag ser hur materialistiskt och elitistiskt vårat samhälle har blivit.

Ibland känns det som att få dö är den enda vägen till att känna frid, samtidigt som jag inte vill såra min familj på det viset. Men jag kan ju inte leva om jag inte känner något hopp?

Annons:
Freijah
2017-03-15 10:02
#21

#12 Jag försöker leva så sanningsenligt jag kan, men det är inte alltid så populärt har jag märkt? Sanningen får lätt ovänner verkar det som ..

Jag längtar efter den men jag verkar inte möta den på så många ställen.

[colors_]
2017-03-15 15:57
#22

Freijah: Jag förstår att det kan vara jobbigt. Kan bara ge dig rådet att söka hjälp hos psykiatrin, och berätta allt det du skrivit här i tråden för dom och se vad de säger och vara öppen för deras hjälp. Jag vet att det är tjatigt att höra, men jag tror att de har hjälp att ge och att det säkert finns någon bra människa där att få prata med om allt.

Tyvärr kan man inte göra så mycket för att hjälpa en främmande människa över ett forum så här, förutom att ge så goda råd man kan på det viset…

Jag hoppas du mår bättre igen snart!

Perline
2017-03-15 16:12
#23

Jag kan bara ge ett råd sträck ut en hand och be om hjälp någonstans där du kan känna dig trygg det kan alltid bli bättre jag var djupt i missbruk och allt var totalt mörkt men det går tillfriskna och må bättre men det är svårt att klara allting själv man behöver hjälp…. Det går alltid gå till en präst dom har tystnadsplikt vad somhelst bara du inte går själv i det där mörka…

Vardenduär
2017-03-15 16:55
#24

#19 Colors_, jag kan delvis hålla med dig och du och jag har liknande erfarenheter. Jag har varit tvångsintagen på psyk för vad läkarvården kallar "psykos". Jag var dock aldrig självmordsbenägen men jag talade om saker som människor i min omgivning inte förstod vilket gjorde att jag blev inlåst. Och läkarvårdens icke förståelse för mina upplevelser behandlades med en massa tvångsmedicinering och en lång vårdtid som slutade med att jag blev tillfälligt kataronisk. Nåväl, nu handlar ju inte detta om mig, men jag ville framförallt dela med mig av min upplevelse i hopp om att det på något sätt kan hjälpa dig Freijha och att du förstår att du inte är ensam om dina upplevelser. Och du är absolut inte "galen" för att du upplever saker som andra inte upplevt. Jag kan dessutom känna igen din beskrivning av omvärlden. Det är inte alltid lätt att leva här på jorden med krig och elände. Men det är kanske just därför vi kom hit. För att hjälpa till att höja medvetenheten på jorden och att bringa ljus i mörkret (någon måste ju göra det också ;))? Eller vad tror du Freija? Vad tror du det var som gjorde att din själ valde att komma hit till jorden? Du berättade att du fått en ingivelse om att jobba som helare. Och det skulle ju kunna vara så att anledningen till att du nu går igenom smärta är för att du lättare ska förstå och kunna hjälpa de människor som i framtiden behöver din hjälp… Men det där vet du bäst själv. :) Efter att jag läst ditt senare meddelande känner jag att jag kan hålla med Colors_. Om du nu går i självmordstankar kan du vara hjälpt av psykvården för att lyfta dig ur denna "svacka" som du befinner dig i. Jag är absolut ingen förespråkare för medicinering men ibland kan det tillfälligt behövas för att hjälpa kroppen och psyket på traven så att du sen kan gå vidare på egen hand. Du får gärna PM:a mig om du vill prata. Kärlek till dig vännen - du behövs!

[colors_]
2017-03-15 17:10
#25

#24: Okej, tråkigt att du har sådana erfarenheter av vården. Det finns kanske två sidor av detta. Jag hade turen att hamna på ett slags gruppboende för de med psykosbesvär efter att jag varit tvångsintagen. Där fick jag flera vänner, vi hittade på roliga saker, de hjälpte mig med min utbildning, och mitt senare jobb (tyvärr är det gruppboendet nu helt stängt, men jag hann precis behandlas färdigt där efter nästan tre år).

Jag ska erkänna att det var jobbigt att vara inlagd på sjukhus, och till en början ville jag mest där ifrån. Men så här i efterhand kan jag ändå känna att det var behövligt och att det faktiskt hjälpte även om det var jobbigt.

Hamnar man på psyk är ett tips att hitta något att fördriva tiden med, en dator att se på serier och film med, någon bok att läsa, kanske ta sig ann att lära sig ett språk om det går, eller vad som helst som tar en genom den tiden. Det kan jag känna att jag mest saknade där, men mår man så pass dåligt kanske man i början har svårt att kunna koncentrera sig på sådant, men. Jag tror det var detta som gjorde sjukhusvistelsen jobbig till en början… Att vara inlåst och inte ha något att göra och fördriva tiden med. Men jag gick ut och gick, pratade med personalen, spelade sällskapsspel, och på slutet såg jag mycket på DVD-filmer på deras TV… Det hjälpte att hantera ångesten faktiskt.

Nej, nu handlar ju denna tråd egentligen inte om mig/oss.🙂

unbreakable8
2017-03-20 16:49
#26

Det heter Incubus och Subbuccus.  Kvinnor kan bli utsatta för Incubus och män för Subbuccus. 

Incubus (latin, av verbet incubo, incubare 'ligga eller sova hos eller på', 'uppehålla sig, bevaka' med mera; latinsk plural incubi) är i viss folktro en demon som i form av en man förför kvinnor, helst nunnor. Böcker om häxeri från 1500-talet nämner dessa oftare än den kvinnliga motsvarigheten succubor. Om man hade haft sex med ett skogsrå kunde det ha varit en succuba. Den behöll då mannens säd och förvandlade sig till en incubus. Sedan förförde den en kvinna och hade sex med henne. Barnet blev då missbildat.

Jag tycker inte att du ska låta det fortstätta, för det är väldigt destruktivt från deras sida gentemot dig. Har själv lidit av det tidigare. Idag är jag fri. Har även blivit utsatt för sexuella övergrepp större delen av min barndom.  Så hör av dig om du vill prata och ha råd osv.  kram

Om du vill så kan du PM mig.

Upp till toppen
Annons: