Annons:
Läst 1416 ggr
FataMorgana
1/27/17, 1:54 PM

Vem är jag?

"Who am I? Am I my name? No, of course not! I

could have any number of names, and yet I—my Self—would

not be changed on that account. Am I this hulk of a Body

that sits here? No. I am an awareness—not merely an inert

mass of bones and flesh. Over the years, this body has

changed, and become different in appearance from what it

Once was, but I—that which I am—has never changed. And

when, one day, this body falls away, and decays in the earth,

I shall not be in the least bit affected by these events. It

would be foolish to think so."

Citerat härifrån, sida 255 http://krishnamurti.abundanthope.org/index_htm_files/The-Wisdom-of-Vedanta.pdf

Nu undrar jag, vem ni anser att ni är?

Annons:
Tarotstollan
1/27/17, 2:04 PM
#1

Jag är den som omständigheterna gjort mig till.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

retep
1/27/17, 3:53 PM
#2

Ja, livets omständigheter är oftast okända för oss.

Ibland kan man få syn på och komma till aha och förståelse i efterhand.

Vill man komma händelser i förväg och få en hint om vad som skall och  kan komma.

Då är det sin individuella själ man skall vända sig till.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

greenseng
1/27/17, 9:59 PM
#3

  Jag kan bara tala för mig själv. Men ändå tror jag det är detsamma när det gäller alla människor. Något så naturligt att det kanske är dumt att ens ta upp det.

Jag upplever alltid att det finns något i mig, ett slags "jag", som egentligen aldrig förändras. Det har funnits där så långt jag kan minnas och finns där nu också. Och kommer förmodligen alltid att finnas.

Vi föds troligen med detta "jag". Detta jag utvecklas. Växer. Får minnen, kunskap, erfarenhet och blir till sist det vardags-jag som vi upplever just nu. Och det är något vi kan säga hela livet. Men ändå…

Djupt därinne finns fortfarande detta grund-jag kvar. Och det har alltid funnits där.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

FataMorgana
1/28/17, 4:04 PM
#4

Intressanta tankar ni har. Tack för dem.

Själv har jag nog inget bra svar på den frågan, men tänker lite som Osho här:

"Raman used to give a technique to his disciples: they were just to enquire, “Who am I?” In Tibet they use a similar technique, but better than Raman’s. They don’t ask, “Who am I?” They ask, “Where am I?” – because the who can create a problem. When you enquire, “Who am I?” you take it for granted that you are; the only question is to know who you are. You have presupposed that you are. That is not contested. It is taken for granted that you are. Now the only question is who you are. Only the identity is to be known, the face is to be recognized, but it is there – unrecognized it is there.

The Tibetan method is still deeper. They say to be silent and then search within for where you are. Go on in the inner space, move to every point and ask, “Where am I?” You will not find it anywhere. And the more you seek, the more it will not be there. And asking “Who am I?” or “Where am I?” a moment comes when you come to a point where you are, but no I – a simple existence has happened to you. But it will happen only when thoughts are not yours. That is a deeper realm – “I-ness.” http://www.osho.com/meditate/more-meditations/meditation-of-the-week/where-am-i

Farwuq
2/14/17, 8:44 AM
#5

Jag anser mig vara en själ med fysisk kropp,
inte en fysisk kropp med en själ.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Upp till toppen
Annons: