Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Livsprocesser - Utvecklingsproblem

Längtar hem något fruktansvärt!

2016-03-21 19:14 #0 av: Divinelove

Jag är i en period i livet där jag känner att jag inte står ut med livet här på jorden mer. Jag har en stor tomhet inom mig och en ensamhet som bokstavligen äter upp mig. Jag förstår nu vart det kommer ifrån..
Jag har varit en väldigt öppen varelse sen jag va liten och är här för att hjälpa, sprida kärlek och lysa upp där det är mörkt. Men jag börjar längta hem något fruktansvärt. Det finns mycket grymhet här i världen och jag har fått ta del av den och gjort mitt bästa för att sprida kärlek och försöka vara stark i mitt uppdrag men någonstans på vägen började jag tappa gnistan och jag känner mig utbränd. Jag finner mig i en period där jag bara vill återvända hem och lämna detta liv då det börjat göra för ont att leva här. Jag har alltid varit så stark i kärleken men mörkret har satt sina spår i mig och gjort mig mycket nedstämd. Min man lever med mig som är från samma plats som jag. Vi lyckades finna varandra och stärkte upp varandra något oerhört och kärleken påverkade många runt omkring oss då den va som ljusast och vackrast. Men som alla andra par möter man motgångar och jag har fallit så långt ner i en grop där inte ens min älskade man kan hjälpa mig upp ifrån och jag ser hur de påverkar han också. Hur ska jag kunna stiga upp igen? Jag kämpar med allt möjligt men jag lyckas inte.. Jag vill så gärna kunna leva livet i kärlekens namn igen tillsammans med in man och sprida universums kärlek och ljus till alla de som behöver. Men samtidigt vill jag bara somna in o återvända hem..
Jag känner mig så ensam, svag och tom.. Och jag ser inte längre någon mening med allt. Det känns som om jag kämpat så hårt och gett så mycket av mig själv att jag blivit tom, jag känner mig överkörd och övergiven.
Jag valde att skriva här då jag inte känner att jag har någon kring mig som jag kan prata med, här Kankse det finns någon som jag och i dessa stunder behöver vi varandra ❤️

Anmäl
2016-03-21 19:14 #1 av: Divinelove

Anmäl
2016-03-21 19:43 #2 av: Aleya

Har känt samma under mitt liv. Att min själ känns trött och bara vill sluta leva på i oändlighet.

Men jag brukar försöka göra något jag tycker är kul när jag känner att det känns djävligt. Och att njuta av det jag har.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-03-21 19:46 #3 av: Loris M

Tråkigt att du känner så! Jag tror att oavsett om man är andlig eller inte, så är meningen med livet att leva det fullt ut. Om du tror på livet efter detta, så vet du också att du kommit hit av en anledning. Hade de på andra sidan velat att du ska komma tillbaka utan att ha levt ditt liv, skulle du aldrig ha kommit ner. Just nu behövs du mera här på jorden än där uppe och det finns säkert många som skulle känna både sorg och saknad efter dig. 

Jag brukar se livet som en gåva som jag fått och som jag måste vårda ömt. Lista ut varför jag kommit hit och hur och vad jag kan göra för att denna värld ska bli en trevligare plats att leva på för mig och de mina, samt alla som kommer i min väg. Ibland kan jag uppleva en otrolig stark känsla av samhörighet med andra och en stark mening, att allt som sker, sker av en anledning. En känsla av att se pusselbitar falla på plats och veta att jag är på rätt väg. Hoppas att du också får uppleva det och att du inser att livet är alldeles för värdefullt för att slösa bort det på tankar som för dig längre bort från din livsplan. Blomma

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-03-21 20:11 #4 av: Em_

Kanske måste man treva genom mörkret ensam och svag för att hitta en väg ut. En väg som man senare kan dela med sig av när enbart ljus och kärlek inte når fram till de som har det allra värst. Kanske vågar man stå fast och dela någon annans börda när man har burit sin egen, ensam och svag, samma väg. Kanske ger vetskapen om att man lyckades tända en gnista mitt i mörkret och tomheten en trygghet och styrka som inte fanns innan.

Anmäl
2016-03-21 21:22 #5 av: retep

Tänker att känslan av att längta hem är ett gott tecken, en milstolpe.
En plats i livet då nästa bästa val kan vara...att bara vara. I stället för att göra och försöka. Bara vara kärleken man vill ge!
Ofta tror vi att vi behöver göra så mycket och visa och dela med oss av kärlek.
Men när vi kommer till en punkt i livet där du är nu. Då är det i min erfarenhet en öppning för att se och ta tillvara möjligheten att bara Vara Kärlek.
Vänlighet, medkänsla och kärlek har sin egen motor, allt vi behöver göra är att vara fordonet.

Anmäl
2016-03-22 00:07 #6 av: Otippbar

0
Känner igen kampen mot tomhet, övergivenhet, svaghet, ensamhet, mörkret som verkar omsluta ifrån alla håll. Jag tror att ju större vår kamp, vårt motstånd och ren avsky mot dessa sinnestillstånd vi kan hamna i, desto starkare kommer upplevelsen av dessa att växa inom dig. Att låta alla känslor få vara precis som de är just nu, är ett sätt att leva i kärlek. För när vi tillåter så kan ljuset snart fylla upp sin plats igen och sträcka ut sig över livet. Men utan mörker finns inget ljus, utan ensamhet finns ingen gemenskap, utan tomhet finns ingen meningsfullhet, utan svaghet kan vi inte va starka. De existerar pga varandra, och jag tror det behöver få vara så för att kärlek ska vara i den renaste form. Du har fortfarande ett stort och öppet hjärta, jag tror bara att det är svårt just nu för dig att veta det, när kampen är stor och du är trött. Det kan också vara att längtan hem är själens längtan efter acceptans till sig själv, för allt som är, känns och upplevs just nu. Ta hand om dig.
Kram

Anmäl
2016-03-22 09:00 #7 av: Sisselie

Jag känner igen mig. Så länge jag kan minnas har jag alltid vetat att "den här jorden är inte mitt riktiga hem, den här kroppen  är inte mitt riktiga jag. Det finns en annan värld nånstans, som är helt annorlunda, och som är mitt riktiga hem. Jag vet inget om hur det är där, bara att det är fantastiskt underbart, och att jag kommer att få komma hem när jag 'dör'."

Tidigare i livet har jag haft så kraftig hemlängtan att jag inte stått ut. Jag har varit deprimerad, och t.o.m. försökt ta livet av mig flera gånger. Så är det inte nu längre. Det ändrades strax efter att jag fyllt 40. Fram tills dess var livet en lång plåga, även om det blev gradvis lättare ju äldre jag blev. Nu har jag kommit till en punkt då jag accepterat att jag är här av en anledning. På ett uppdrag, antar jag, även om jag inte vet vad mitt uppdrag går ut på. Men jag försöker att bara göra mitt bästa, leva mitt liv och bara vara den jag är, så länge det är meningen att jag ska vara här.

Anmäl
2016-03-25 17:55 #8 av: [niklaeri02]

Hej

Jag känner ibland att vi är så fokuserade på att någon annan ska dra oss upp, ett förhållande, en relation att man glömmer att man får hjälpa sig själv...
Jag trivs i ensamhet, bara den inte blir för intensiv. Och tomhet kan vara skönt ibland det oxå.

Tanken om ett bättre liv efter detta kan vara farlig. Man glömmer att leva här och nu i detta liv...
Fokusera här och gör ngt kul/givande så kanske du glömmer att du" längtade hem"

Anmäl
2016-03-25 20:31 #9 av: valanto56

Kanske att du är en jordängel och därför så känns jordelivet så tungt och
meningslöst. Det finns en bok om detta, kanske att du där kan känna igen
dig ?

Anmäl
2016-03-27 09:21 #10 av: Divinelove

Tack så mycket för alla era kommentarer! Det stärker och värmer <3

Anmäl
2016-03-28 00:40 #11 av: TrixaMixa

Jag håller med #3 Loris M .

Men Dessutom tror jag att

När det är så att- någon gång i livet när det känns som att allt är hopplöst , nattsvart, tomt , eller kalla det för något som tynger ner en inombords och allt är tufft som jobbiga känslor- behöver man känna dem känslorna också för att ta sig vidare.  

Det är inte alltid som man ser en lösning på det man mår dåligt av. Det kan vara en avsaknad av något som i ditt fall hemlängtan.

Men det finns hjälp.

Jag tror nämligen så att eftersom man har en längtan, så finns det hopp. Oavsett om det är en längtan till andra sidan så får man skaffa den på något sätt, fast i denna världen. Längtan betyder ju också att du VILL göra något annat än du är i just nu. Tänk på att din längtan hem är en enegi som du riktar åt "fel"håll.

Längtan är en känsla. Känslor är energi.

Jag tror att du helt enkelt har dränerat dig själv på energi och att du samtidigt föröker rikta den energi du har kvar åt "fel" håll. För att det kanske är den "lättaste" utvägen för dig just nu.  Så man måste nära sig själv på det sätt man kan för att fylla på sina energilager.

Tex Vad har du tyckt om innan att göra?

Eller som i ditt fall vad i längtan hem vill få dig hem?

Är det gemenskapen med de som finns på andra sidan? Vad  i den gemensamheten tycker du om? Kan du återskapa dig den gemenskapen via något intresse du har? Via Sport, musikintresse, konst? Gå med i någon förening av något slag.

Allt tar sin tid att bygga upp. Hus tar tid att  bygga upp, relationer likaså. Låt det ta sin tid. Tillåt dig själv att Vila i känslan av att du har fått den här möjligheten att ha en längtan och ta dig tiden till att bygga upp något nytt.

Hoppas att det hjälpte dig vidare.

Kram kram

Anmäl
2016-03-29 11:11 #12 av: Flowerpower67

Ljus och kärlek till dig, du skulle nog inte vara här om det inte finns en mening med det......<3  Så brukar jag tänka när det blir extra jobbigt och tungt, jag tror det börjar förändras på moder jord, men det tar tid...

Anmäl
2016-04-02 13:33 #13 av: Divinelove

Tack så härligt mycket! All kärlek till er, era ord stärker <3

Anmäl
2016-04-02 14:54 #14 av: Otippbar

Divinelove
<3

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.