Annons:
Läst 3809 ggr
C o e X i s T
2015-09-21 18:28

Döden är inte slutet

Döden är inte slutet

När ett stearinljus tänts börjar dess låga att alstra energi. Och även då lågan slocknar har dess energi ”gått vidare”. Ingen energi som blivit till förgås. I det stora sammanhanget ”vandrar” energier från dimension till dimension, från värld till värld, från tillstånd till tillstånd - men inget förgås. I en ”evig sfär” borde energin även kunna vila på obestämd tid. Energin som driver lokomotivet är som själen som driver kroppen. Varken energin eller själen förgås. Så fort ett element börjar alstra värme tas genast elementets värme upp av omgivningen - energin tas upp av universum. Och då elementet stängs av finns dess energi ändå kvar i rummet och går upp i universum. På samma sätt är det med själen, medvetandet: Den fysiska kroppen - ”skalet” - dör, men livsanden består genom att den en gång blivit till och ”tagits upp” av livsanden som födde universum.  Var därför inte rädd för döden. Inget dör som en gång har blivit till. 🌺

Annons:
Ghosthunter
2015-09-23 13:53
#1

Ja, så är det. Jag håller fullständigt med. Egentligen är ordet döden fel….för själen är ju odödlig och själen är ju en själv, så att säga.

Energier kan ju bara omvandlas i olika former och tillstånd och samma sak är det med själen. Döden innebär bara ett annat tillstånd.

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

mulac
2015-09-23 14:51
#2

Kanske vi föds till något annat?

Ghosthunter
2015-09-23 16:46
#3

Jodå, jag tror på reinkarnation😉

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

72mm
2015-09-24 18:08
#4

"Energin som driver lokomotivet är som själen som driver kroppen."

Du är säker på att du inte fått det helt bakfram? Det är kroppen driver själen. Likt stearinljuset som skapar lågan genom energiomvandling så skapar en mänsklig kropp ett medvetande, en själ. 

"Den fysiska kroppen - ”skalet” - dör, men livsanden består" 

Samma sak här, det är den fysiska kroppen som genom sitt kretslopp består. Energin och materialet i denna kropp har ju själen bara till låns under sin korta livstid, då de båda ingår i ett kosmiskt kretslopp. Medvetandet, likt flamman på ljuset är dock unikt och begränsat i tiden. Det är det vi menar när vi säger att varje människa är speciell och unik, inte sant?

Friskt kopplat är hälften brunnet!

retep
2015-09-24 19:58
#5

#72mm Det är uppenbart du som har det bakfram!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

72mm
2015-09-24 20:53
#6

#5 Varför är det uppenbart? Det finns åtskilligt som talar för att medvetandet genereras av vår kropp. Allt vi hittills har observerat vad det gäller hur hjärnan fungerar tyder på det. Vi tillämpar t.ex. hjärndöd i Sverige. När hjärnan inte längre fungerar är människan borta, helt oberoende av vad resten av kroppen gör. 

Det finns inget som talar för att hjärnan inte skulle vara kapabel att generera vårt eget jag, vårt medvetande. 

Det finns inte heller något observerbart som talar för att det skulle försiggå något magiskt som inte kan förklaras med vad vi idag vet om hjärnan. 

Jag pekade bara ut vad jag tror är missuppfattningar baserat på förhoppningar om hur det måste stå till. Man kan inte stå ut med tanken att det vi kallar oss själva, vårt jag, själen om man så vill, faktiskt har en början och ett slut.

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Annons:
retep
2015-09-24 21:18
#7

Det är såklart fritt fram för dig att att tro som du gör! För mig är det uppenbart att Medvetandet är det grundläggande för allt i skapelsen, att Medvetandet och Själen är evig.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

72mm
2015-09-24 21:25
#8

#7 Jo, men varför är det uppenbart? Vad är det som får dig att tro det? 

Om jag antar att det är det mänskliga medvetandet du anser vara det "grundläggande" i hela universum så är det ett ganska självgott uttalande med tanke på hur kort tid vi har funnits och hur liten del av "skapelsen" som vi utgör.

Friskt kopplat är hälften brunnet!

C o e X i s T
2015-09-24 22:37
#9

Ateisten säger: "Allt sitter i huvudet", men vad hade varit i huvudet om det inte också hade varit i allt? Jag vill inte ta ifrån någon dennes världsbild, det hade varit orätt, men detta är den världsbild jag bekänner mig till. Frid!

C o e X i s T
2016-06-30 17:29
#10

Medvetandet sover i stenen, drömmer i växten, spirar i djuret, vaknar i människan… Ett vaket medvetande förblir vaket och består i det "världsliga- och andliga kretsloppet" till dess att det föder sin egen Soluppgång och går upp i allt ("Evigheten"/"Nirvana"/"Himmelriket" etc…).

Love.

[Crystal93]
2016-08-06 13:06
#11

_🌺Det var verkligen fint skrivet!
Jag börjar äntligen närma mig Ascension eller Uppstigningen, det känns som om jag gjort allting som jag var menad till att göra och det ger mig verkligen en mystisk känsla av att det inte har någon betydelse om jag lever eller dör.. det kan kännas sorgligt ifrån andras perspektiv, men tro mig.. det är en underbar känsla faktiskt. Det är ju fruktansvärt att vara rädd för att dö.. det förminskar ju verkligen ens livs-kvalité (enligt mitt perspektiv). Men jag vill gärna stanna kvar här på jorden och sprida ljuset till människor som har fastnat här i mörkret.😊

Jag har 'förlorat' flera utav mina älskade.. men av en underlig känsla, så känns det som om dem inte är döda, utan jag känner deras 'energier' som om dem skulle strosa omkring som vanligt. Annars skulle jag nog bryta ihop och 'gråta mig till döds' så att säga. Men själva döden kommer alltid vara traumatisk för dem flesta, eftersom vi inte längre lever i samma dimension. Vi som fysiska varelser vill ju naturligtvis ha en fysisk-kontakt, vi vill ju kramas och så. Därför förstår jag även frustrationen, eftersom våran fysiska kropp existerar i nuet, i jämförelse till själen som existerar för evigt. Vi vill ju leva till 100% och för vissa vill vi ju dela livet tillsammans med andra, men när dem andra inte lever längre, så blir vi ju frustrerade över att vi tvingas vänta till nästa inkarnation.😢

Jag är dock 100% säker på att våra själar existerar för alltid och att vi återigen kommer få träffa våra nära och kära, antingen under den nästa inkarnationen eller som själar. Men vad jag dock finner sorgligt.. är när människor 'pushar' varandra genom att säga - vi lever endast en gång. Det är säkert värdefullt för vissa att höra, men det bildar stress hos andra som inte har tillräckligt med pengar..osv. Därför ber jag dig att luta dig tillbaka och njuta av resan, och om du inte lyckades uppnå dina mål.. oroa dig inte, du får chansen till flera liv att uppfylla dem!🌺Jag önskar er alla en trevlig dag och tack för att ni läste._

NiklaEri
2016-08-25 12:35
#12

Vilken fin tråd.:)

[Rulander]
2016-08-25 13:42
#13

Crystal93 du beskriver din tro på ett mycket vackert sätt. Jag delar ändå inte din tro på reinkarnation. Däremot att själen är evig håller jag med om. Jag tror på evigt liv, men bara genom att tro på Jesus. Som tur är kräver inte det en prestation, ellerhög intelligens. Däremot betyder det att vi har ett ansvar för hur vi lever.

Annons:
NiklaEri
2016-08-25 15:22
#14

Varför skulle Jesus ge evigt liv endast genom tro på honom? Det låter inte särskilt ödmjukt i mina öron…

Liena
2016-08-25 15:59
#15

Det är nog lite mer komplicerat än så… Den väg Jesus visade…. kärlekens och det osjälviska tjänandets väg leder uppåt i inkarnation efter inkarnation. Om du tror på mig betyder "tror på det jag säger" och följer det, så kommer man rätt. I huvudsak…

NiklaEri
2016-08-25 16:46
#16

Ja det kanske stämmer.:)

[Rulander]
2016-08-26 08:27
#17

För att komma uppåt i inkarnationen krävs väl rätt agerande? Man får vad man förtjänar. är det inte det ni menar? Jesus däremot erbjuder evigt liv utan att vi förtjänar det. Det kallas för nåd. Prestation kontra nåd. Jesus har ingenting med reinkarnation att göra, det kommer från österländsk filosofi (hinduism)

 Men den som tackar nej till Jesus blir dömd till helvetet.  Nej jag förstår att det inte låter "så ödmjukt", men så säger Jesus själv. Sedan är det upp till var och en att tro på det eller på reinkarnation. Man kan väl inte tro på något bara för att det låter vackert? Jag vill tro på det som faktiskt är sant, oberoende om det låter illa i mina öron eller inte. jag är sanningssökare inte filosof.

C o e X i s T
2016-08-28 21:54
#18

Det står skrivet att Jesus är vägen, sanningen och livet. Vilken väg av godo leder inte till hjärtat? Vilken sanning lever inte i allt som vill väl? Vilket liv är inte tänkt att ge rik skörd? Jag såg en buddhist som levde i hjärtat. En muslim som gjorde väl. En ateist som sådde kärlekens frö.

NiklaEri
2016-08-29 17:12
#19

#17 Alla får ha sin tro, men jag tror inte att Gud eller Jesus är fördömande på så vis :) helvetet existerar bara i sinnet…

Ghosthunter
2016-08-29 17:14
#20

Jag tror snarare att helvetet är här på jorden och på andra sidan är allt bra och kärleksfullt.

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Annons:
greenseng
2016-08-29 17:59
#21

#20..

  Håller med dig. Även om det också kan finnas världar som är lägre än denna.

Jag brukar definiera en helvetesvärld som en värld där levande varelser måste döda eller skada andra levande varelser för att kunna överleva. Och lägg märke till att jag definierar även växter som levande varelser med ett medvetande. Försök låta bli att tänka på detta nästa gång ni skalar en potatis. 😃

Det enda som naturen egentligen vill att vi skall äta är ju frukt. Det erbjuder den oss helt gratis och blir bara glad om vi förtär frukten. Men tyvärr innehåller inte frukt allt vi behöver ha för att överleva.

Jag misstänker att även det suraste lilla bär i himmelen är så gott så att om vi skulle få smaka det här på jorden en enda gång så skulle vi dö av svält efteråt. På grund av att vi inte längre skulle vilja äta någonting mer från denna världen. Men det är mina egna vilda fantasier. 😃

Sedan tror jag inte att vi egentligen dör.
Jag tror att Anden eller det högsta är evigt. Så är även Kosmos. Och därmed är vi det också. Om vi inte hade varit allt detta så hade vi heller inte kunnat uppleva det.
Jag tror inte att vi egentligen är skapade. Att något har en början och ett slut är endast ett förenklat sätt att se det på för att göra det lättare att hantera. Vi finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas och allt detta på samma gång. Vare sig vi vill det eller inte.

Så det så! 🍸 😃

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Ghosthunter
2016-08-29 18:21
#22

Nej, dör gör vi inte. I min signatur står det att "döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring" Det är bara kroppen som dör…..men detta behöver jag egentligen inte skriva om, då det är uppenbart inom det andliga. Däremot råder delade meningar om reinkarnation. Jag tror på reinkarnation och att vi lever flera liv.

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

greenseng
2016-08-29 18:48
#23

#22.

  Håller med där också. Och jag tycker nog att reinkarnation är en direkt självklarhet. Och läser man exempelvis Adam & Eva i bibeln och tar sig en funderare så ser man snart att det inte bara är jag som ser det som en självklarhet.

Nej! Nu får jag banne mig skärpa till mig och gå ut och jaga upp några potatisar. Det är märkligt vad tiden ångar iväg. 🤔
Såg en video en gång som handlade om en snubbe som studerat mayaindianernas tidscykler. Och han menade på att enligt dessa tidscykler så accelererar tiden nu och går fortare och fortare. Och jag börjar så smått undra om det faktiskt inte ligger något i det. 😎

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Ghosthunter
2016-08-29 18:53
#24

Javisst upplever vi tiden som om den går snabbare. Det är många som säger det och det blir värre år för år, tycker jag!

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

greenseng
2016-08-30 00:00
#25

  Skall se om jag till äventyrs kan hitta den där sabla videon. Jag trodde först att fenomenet berodde på mitt naturliga åldrande men efter att pratat lite med min son så förstod jag att det var inte den primära anledningen.

Visst att tidsuppfattningen varierar med åldern. När man är barn kan man ju uppleva minuter nästan som timmar. Men ändå. Och i informationssamhället så bombarderas vi av information idag på ett helt annat sätt än förr. Och det har naturligtvis en påverkan. Men ändå är jag inte nöjd här. Något annat har på något märkligt sätt osynligt smugit sig in. Och det intressanta blir väl när detta har nått en viss gräns. Vad händer då? Vi bör väl få någon typ av paradigmskifte av något slag då, antar jag. Vetenskapen kanske hittar något revolutionerande nytt. Eller så händer något helt annat.

…………………

Men denna tråden skulle ju handla om döden. Ett spännande skifte om något.

Jag dog första gången på operationsbordet efter en olycka när jag var femton år. Jag var tvungen att sövas med gas eftersom blodet forsade ut i bukhålan och den vanliga narkosmetoden fungerar inte under sådana extrema omständigheter.

Smärtan höll på att göra mig galen. Så när masken sattes över mitt ansikte och jag blev tillsagd att dra djupa andetag så lydde jag villigt. Vid första andetaget hände ingenting. Vid det andra så var det som när man drar ur kontakten till en grammofonspelare. Ljud och allting minskade i hastighet och frekvens. Ungefär som om livet faktiskt är en film och nu saktade filmen ner.

Vid det tredje andetaget blev allt vackert blått. Och jag menar allt. Jag med. Det fanns inte längre fram och bak, upp och ner eller vänster höger. Allt. Blått.

Sedan ingenting.

Sedan vaknade jag upp på botten av ett urhav. Allt var svart. Jag såg inget, hörde inget, luktade inget eller smakade inget. Det enda som fortfarande fungerade var känseln. Och… Jag brottades med något som slingrat sig runt mig. En orm eller eventuellt en drake av något slag. Och jag kämpade som jag aldrig kämpat förut. Jag kämpade för mitt liv. Men det märkliga är att jag hade inte det minsta minne kvar av jordelivet. Det var helt borta. Men kanske inte helt. Begrepp som orm, drake, mörker, hav osv. fanns fortfarande kvar. Och ormen var stor. Jag kunde inte ens helt omfamna den. Och dess hud var som metall och den var djävulskt stark.

Trots allt så hade jag en uppfattning om mig själv. Jag var bara ett barn. Ungefär åtta år gammal eller något liknande. Och jag var klädd i vita kläder. Av någon anledning framgick detta fastän man inte kunde se något på detta djupet i havet. Men jag fick det bekräftat lite senare.

Men jag upptäckte allt eftersom, att ormen hade, trots sin styrka, en svaghet. Den hade ingen bra uthållighet. Så efter ett tag mjuknade den och förslappades. Och till sist kunde jag ta mig ur dess grepp och simma uppåt. Och det verkar som att ormen inte kan röra sig vertikalt.

Och med tiden så lystes omgivningen upp ju högre jag tog mig. Men jag var helt slut. Det mesta av min energi hade gått åt vid kampen med ormen. Och havet var inte som ett saltvattenshav där man flyter lätt. Kämpade man inte uppåt så sjönk man omedelbart. Jag vilade och sjönk därmed lite tre gånger. Men fortsatte sedan uppåt. Och allt fick en disig gråblå färg. Och till sist…

Det var som en bassängkant eller strandkant. Och när jag hävde mig upp så häpnade jag. Och det jag såg finns inga ord som kan beskriva helt.

En lysande värld. Vitare än något vitt. Med varelser som log och skrattade och också klädda i lysande vitt. En glädje och lycka fanns där som jag aldrig kunnat föreställa mig. Och ingen annan heller. Det kan jag lugnt lova.

Men det märkligaste var att allt var så mycket verkligare än här på jorden. Om man hade någon slags volymkontroll på en apparat och denna kontroll inte påverkade volymen utan hur verkligt allt var, så på jorden är denna kontroll bara satt till hälften. Men här var den i absolut maxläge. När jag återvänt till jorden så var allting som en dröm. En mardröm. Medans en vanlig dröm var betydligt mer drömlik än innan. Den egentliga verkligheten är inte här. Detta är bara en dröm. Det är åtminstone så jag upplever det än idag.

När jag höll mig fast vid kanten så var min energi definitivt slut. Jag kunde inte häva mig upp. Då kom  två av dessa skrattande varelser fram mot mig. Och det var definitivt inget hånskratt. De var helt förtjusta om än en aning förvånade. Men då hände något. Antingen tappade jag taget eller så knuffade de helt enkelt tillbaka mig ner i havet. Men jag förstod att allt var slut. Jag skulle möta ormen igen och denna gången hade jag inget som helst att sätta emot. Jag blundade och tappade medvetandet.

När jag vaknade var jag i en främmande värld. Mjuka vackra märkliga ljus. Saker som jag inte förstod ett dyft av. Jag visste inte vem jag var, vad jag var, när jag var eller var jag var. Jag såg ett objekt som jag faktiskt visste var runt och som jag kände igen någonstans ifrån. Men hur jag än kämpade så kunde jag inte riktigt placera det. Vad i allsin dagar kunde detta vara för något. Jag visste att jag sett det förut.

Och helt plötsligt, som en blixt, så förstod jag allting. Men det måste ha tagit nästan en halv timme. Det jag såg var en klocka. Och allt föll på plats. Jag var i någon typ av sjukhussal. Jag kände bandagen på min mage. Det var slangar överallt. Och jag mindes olyckan, den sataniska smärtan, sjukhuset där jag lämnades ensam i ett litet rum i någon minut och letade förgäves efter en kniv eller gaffel eller något som jag kunde använda för att slutligen komma undan smärtan. Röntgenavdelningen där de till sist ritade en linje på min mage. Och till sist narkosen.

Idag vet jag lite bättre. Då såg jag ormen som en fiende. Men det är egentligen helt fel. Ett resultat av den religiösa indoktrineringen om gott och ont. Ormen gjorde bara sitt jobb. Den gjorde allt för att hålla mig kvar på det materiella planet. Min tid var långt ifrån ute då. Jag hade ju knappt börjat leva. Hade ingen erfarenhet. Och fick helt enkelt inte dö.

…………….

Oj! Det blev lite mycket, kanske. Inte så lyckat i en tid då om någon läser något ointressant i åtta sekunder genast knappar sig vidare. 🙂

Men… det spelar egentligen ingen som helst roll.
Vad spelar roll?
Livet naturligtvis. Det oändliga, eviga och helt fantastiska livet.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Ghosthunter
2016-08-30 08:23
#26

Vilket intressant upplevelse som du har haft, greenseng. Din själ var i en annan dimension, men ormen pushade dig tillbaka till kroppen. Beklagar olyckan, men upplevelsen som följde på det, måste ha varit ett litet plåster på såret (möjligen förutom kampen med ormen)

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

greenseng
2016-08-30 16:35
#27

  #26..

  Jo. Det var en upplevelse vars innehåll jag inte fullt förstod då. Men senare insåg jag dess storhet. Men den kunskapen kostade mig min mjälte och nästan en njure. Men de beslöt att vänta med njuren och som tur är så läkte den ihop.

Dessutom så hände en sak några sekunder innan trafikolyckan. När jag av vissa anledningar rasande gasade mig fram med min moped och höll alltför hög fart när jag närmade mig en korsning så hörde jag en kvinnlig röst i mitt huvud som mycket bestämt sade: "Nej!"

Men i mitt aggressiva tillstånd så lyssnade jag inte. Och vid den tidpunkten i mitt liv så var jag extremt vetenskapligt lagd och en röst från ingenstans skulle bara avfärdas. Kunde ju till och med vara en sjukdom. Nu vet jag bättre. Det är alltså inte fråga om röster utan en mycket bestämd kvinnlig röst och den har alltid rätt. Och den säger antingen "Nej" eller ens Namn. Säger den Nej så bör man tänka sig för eller så innehåller detta Nej en information om situationen man är i.  Säger den ens Namn så har man antingen rätt i en sak eller så är det något i omgivningen som är viktigt för en och man bör alltså öka uppmärksamheten om omgivningen.

Det sägs att även Sokrates tydligen tydligen upplevde något liknande. Han såg det som någon typ av skyddsängel. När han hade valet att tömma giftbägaren eller fly så sade rösten inte nej. Och då förstod han att han lugnt kunde tömma giftbägaren.

Men jag misstänker att alla människor egentligen har tillgång till något liknande. Men de flesta är antagligen för avfärdande. Vilket är synd.

En gång satt jag och programmerade och höll på att skriva en rutin som var mycket enkel och anropade en annan rutin i operativsystemet. Och när jag skulle provköra den så sade denna röst bestämt "Nej!".  Och jag tänkte: "Ahh… äntligen… nu har jag dig minsann. För en gångs skull har du fel. Ha, haa… 😃" Men när jag testkörde så kraschade systemet så det stod härliga till. Och jag fattade ingenting. " Vad fff… Detta måste ju bara fungera. Det kan ju bara inte vara fel."

Men det var alltså ett fel i rutinen i operativsystemet som gjorde att det blev en krasch. Och jag var tvungen att använda mig av en annan rutin istället. Vad rösten än är så vet den alltså precis allt. Och jag menar Allt.

Tyvärr kommer den alltför sällan.

När det gäller ormen så misstänker jag starkt att schamaner förr i tiden använde vissa giftiga plantor för att deras elever skulle få möta ormen. Men alltför många strök av naturliga skäl med så man slutade med denna delen av undervisningen. Antagligen är ormen det materiella planets väktare. Och håller koll på vad som går ut och in i det materiella planet. Men detta är bara en hypotes.

Men jag har fått veta att alla plan inom vår räckvidd har en väktare. Det högsta har till och med två väktare. Och kanske var det dom jag råkade hälsa på. 😃

Vem vet? Livet är ett mysterium.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Annons:
Ghosthunter
2016-08-30 17:29
#28

Jo, det är säkert en skyddsängel som talar till dig. Den ska man nog lyssna noga till. För min del så ger min skyddsängel varningar genom känslor eller andra tecken som hjälper mig. En gång när jag gick ut i snön så stod en granne utanför. Han brukar inte direkt säga något, men denna gången sa han ett par ord, som fick mig att stanna till ett par sekunder och väl var det, för hade inte han varit där och tilltalat mig, så hade jag fått världens last med snö och is över mig, som rasade från taket. Ofta jobbar skyddsänglarna så!🙂

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

greenseng
2016-08-30 17:37
#29

😃

  Jo. En skyddsängel tackar man inte nej till. 🙂

Men dags för en promenad. Måste försöka fixa till min kondition något. Och det gör man definitivt inte genom att sitta framför en dator. Även om det kan vara nog så intressant. 😉

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Ghosthunter
2016-08-30 19:52
#30

Japp, att promenera är bra👍

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[Crystal93]
2016-09-10 16:47
#31

#13 Jag tackar dig så mycket för dina vänliga ord. Det är bra, du ska tro på det som känns rätt för dig.👍

_Varför just jag tror på inkarnation är på grund av att jag har minnen ifrån mina tidigare inkarnationer, annars så skulle jag säkerligen inte ha skrivit eller talat om det.

Jesus verkar vara en trevlig man, det hade varit roligt att få träffa honom.😉_

greenseng
2016-09-10 19:48
#32

#31..

  Tja… Han vågade väl vara den han egentligen är. Antar jag.
Fast… Vid närmare eftertanke så vet jag faktiskt inte.

Men jag vet en sak…
De som härmar honom vågar det inte.

😎

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

[Crystal93]
2016-09-10 22:17
#33

_#32
Hahaha😃sant som det är sagt..
_

papauggla
2016-09-11 11:59
#34

Jag tror att Jesus hade rivit ut mängder med sidor ur bibeln om han hade återvänt idag.

Annons:
greenseng
2016-09-11 18:01
#35

#34..

  Han hade blivit helt rasande och gjort ett bokbål. 😃

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Ghosthunter
2016-09-11 19:42
#36

😃

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[Crystal93]
2016-09-19 12:46
#37

#34 Det tror även jag..😉

[Rulander]
2016-09-20 11:19
#38

Crystal93, greenseng och Papauggla

Jag tycker det är lite kul att diskutera med er.

Jag råkar ju vara en person som tror på bibeln. Kan ni vara lite mer konkreta om förklara vad ni skulle vilja ta bort.

greenseng
2016-09-20 15:50
#39

  Man kan ju börja med att ta bort gamla testamentet exempelvis. Gamla och Nya testamentet är ju som natt och dag. Personligen tycker jag det är olyckligt att de är i samma bok. De tillhör ju två helt olika religioner egentligen.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

[Rulander]
2016-09-21 08:17
#40

Intressant.

#39 Jesus hänvisade hela tiden till gamla testamentet. Profeterna i gamla testamentet profeterar om att messias ska komma. Det är viktigt att de finns för att verifiera äktheten i Jesus som messias.

Finns det mycket i GT som är svårt att förstå? ja liksom även i nya testamentet.

Trots att jag har studerat innehållet i 30 år är det fortfarande en del som är svårt att förstå.

Det viktiga är att förstå Guds karaktär. Vad menar jag med det?

David begick både mord och äktenskapsbrott Mose dödade en Egyptier. Det står i klartext. Rövaren på korset hade sannolikt begått ett alvarligt brott.

Alla dessa blev förlåtna av Gud. Trots våra fel och brister kan Gud förlåta oss. Är inte det intressant?

Det betyder inte att vi kan agera hur som helst, och vi är beroende av Guds nåd.

greenseng
2016-09-21 20:33
#41

#40..

  Alla människor ser Gud på sitt sätt. Många sätter likhetstecken mellan Gud och en människa. Alltså att Jesus är Gud. Och med Gud då så menas det absolut mest högsta.

Jag personligen ser nog det mest högsta som betydligt mer abstrakt. Något som man egentligen inte har en möjlighet att fullt förstå. Och detta något ser jag definitivt inte som en människa. Även om det naturligtvis tillfälligtvis skulle kunna ta formen av en människa, eller i princip som vad som helst.

Däremot så tror jag att en människa kan uppgå i eller förenas med det högsta. Hur vi än benämner det högsta. Men om en människa eller något annat gör det så är det ingen människa eller något annat längre.

Men däremot säger jag naturligtvis inte att jag har absolut rätt här. Men jag tror heller inte att någon annan kan ha absolut rätt i dessa frågor. Det är egentligen helt naturligt att vi alla måste ha fel här. Varför?

Jo. Det absolut högsta är högre än vad alla ord och meningar kan beskriva. Således så går det helt enkelt inte att ha rätt här. Det ligger i sakens natur. Om man tror något annat så har man inte insett ens egen litenhet. Och fått en liten aning om det högstas formidabla storhet.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

Annons:
Ghosthunter
2016-09-21 22:10
#42

#41 Precis, någon människa är det inte enligt min tro heller. För mig är Gud den högsta kraften och jag kallar det Universum. Det är här den största kärleken finns, kraften och energicentrat som helar oss och visar oss vägen i livet. Den högsta visdomen. Alla som tror på detta universum och det kärleksfulla och visa (eller Gud som även vissa  inom nyandlighet kallar universum för) och följer dess lag, blir helade, älskade och förlåtna.

Efter vi gått igenom alla våra reinkarnationer och liv, så har vi nått vårt högsta syfte och förenar oss med universum (Gud) Vi blir en av de stora mästarna!

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[Rulander]
2016-09-22 08:12
#43

Ghosthunter och greenseng

Ni har rätt i att vi inte kan förstå det som är högre än oss själva. Det visar bara på vår egen okunnighet. Det är bara att erkänna att jag fårstår väldigt lite.

Jag har ändå gjort några upptäckter. När jag har sökt efter Gud har han svarat. Trots att jag inte förstår. Tydligen är vi viktiga och älskade. Gud har tillrättavisat mig när jag har behandlat någon illa. Han har visat mig att jag ska släppa mitt ego och hjälpa andra. Den viktigaste erfarenheten är när hans kärlek till mig strömmade genom mig. Tydligen måste jag inte förstå honom för att ta emot hans kärlek.

Det är inte bara en tankebyggnad utan en verklig relation.

Tycker ni att jag låter flummig?

greenseng
2016-09-22 20:59
#44

#43..

  Jag tycker definitivt inte du låter flummig. Även om det naturligtvis bör finnas andra som förmodligen gör det. Vi är ju alla olika. Men de som tycker att det andliga är flummigt är det nog egentligen ganska synd om.

När man får en direkt undervisning av det högsta så blir det nog ofta så att man förstår inte allt av den. Många gånger väldigt lite. Och jag frågar mig ofta: "Men varför detta? Jag fattar ju ingenting av det här. Det är som det egentligen är avsett för någon annan med betydligt mer kunskap än vad jag har."

Men jag tror att det är helt naturligt att det är så. Det ger oss en vink om vad det är vi behöver lära. Och kanske visar det också på saker som kommer att bli mer aktuella för oss i framtiden.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

[Rulander]
2016-09-23 08:54
#45

#41 av: greenseng  Däremot så tror jag att en människa kan uppgå i eller förenas med det högsta.

Gud eller det du kallar för det högsta är ande och vi lever i den fysiska världen Det betyder att vi oftast inte kan se på det andliga planet.

Jag tror att vi består av både en fysisk kropp men även ande. Genom den kan Gud nå oss. Men inte utan att vi get vårt samtycke till det. Min upplevelse av detta inträffade första gången när jag var 15 år vilket medförde en förändring av mig. Sedan dess finns en öppen kanal mellan mig och Gud.

Jag är mycket tacksam över att det inträffade för det har hjälpt mig genom hela livet.

Vad har ni för erfarenheter?

[Crystal93]
2016-09-23 14:31
#46

_#38
Gärna🙂
Religion, enligt mig, är uppbyggt utav människor och inte utav Gud.
Det är en förening som trycker ner det kvinnliga könet, där andra människor sitter och säger hur du ska vara, hur du ska se ut och vilken du får älska och gifta dig med..bla.a.

Min tvillingsjäl är jude och jag vet ärligt talat inte hur många gånger som jag har hört präster eller prästinnor säga att (alla) judar förtjänar att brinna i helvetet, eftersom Gud hatar dem alla.

Det är faktiskt väldigt sorgligt att höra.. eftersom min Gud sätter inga gränser.

Du får gärna bevisa mig fel, Rulander.🙂Men jag vill även att du ska veta att dem flesta religiösa (i alla fall dem flesta som jag har mött) är mera ondsinta människor, än godsinta.😕Flera utav dem har tom mordhotat mig, eftersom jag älskar en man ifrån motsatta religion, och det är ingenting annat än.. fel.

Däremot..
Så finns det religiösa människor som faktiskt är godsinta och som förtjänar all min respekt. Som sagt, alla tolkar ju bibeln på sitt egna sätt.😉
---
Men som greenseng skrev..
dem flesta religiösa följer dock sällan sin egna väg, utan någon annans.
---
Personligen så anser jag att Jesus var en vis och hederlig man.
Människor får gärna följa hans goda råd.. men dem behöver inte drunkna i dem.

Vi är alla olika själar med olika vägar.. vi kan omöjligtvis följa samma väg.
---
Jag kommer att fortsätta älska min tvillingsjäl oavsett om andra människor vill mörda mig eller inte.. jag har fått en vacker vision om att vi en dag kommer att gifta oss ute i naturen, och att vi en dag kommer att få en son tillsammans.❤️_

greenseng
2016-09-24 03:44
#47

  Kristna människor är… tja… människor. Jag räknar faktiskt mig själv dit även om de flesta kristna människor förmodligen placerar mig bland djävulens anhang. Och den enda som faktiskt kan ge ett vettigt svar här är väl den högste själv. Och ärligt talat så tror jag inte att han (säger för enkelhets skull han här även om användandet av kön här egentligen är direkt löjligt) bryr sig det minsta om religion och dylikt. Det enda som behövs för att öppna himmelens portar är ett någorlunda gott hjärta.

Dock tenderar kristna människor att ofta bli överdrivna när det gäller gott och ont. De kristna som är onda är extremt onda. Och de som är goda är extremt goda. Det är åtminstone den erfarenheten jag har. Men det är en subjektiv iakttagelse så objektivt sett kan jag naturligtvis ha helt fel här. Men trots det så delar jag upp kristna människor i två kategorier. De ljust kristna och de mörkt kristna. Och tyvärr måste jag dra den slutsatsen att de mörkt kristna överväger. Kanske min iakttagelse  här blir färgad av att jag alltid förväntar mig att en kristen människa skall vara väldigt god. En icke kristen människa har jag liksom inte samma förväntningar på. Detta är naturligtvis fel. Men det har väl på något sätt bara blivit så.

Som barn, någonstans i två till tre-årsåldern så hamnade jag tillfälligtvis i händerna på ett gammalt par som var extremt ljust kristna. Det var en helt annan omgivning än jag var van vid. För första gången i mitt liv blev jag varse vad kärlek var. Hade aldrig stött på detta tidigare. Och jag hade alltså en direkt svindlande tur. Och jag misstänker att detta naturligtvis spelar in här.

Långt senare i livet stötte jag på något som hade kunnat ställa till problem här. En kompis som åtminstone då var Buddhist bjöd in mig till en buddhistisk sammankomst. "Det kommer att bli väldigt intressant och trevligt", sade han. "Och dessutom kommer det att vara en massa superhäftiga brudar där så du bara måste hänga med."

Och jag hängde på. Vad jag inte hade en aning om var att det var en initiationsrit till den buddhistiska Tara-traditionen inom Mahayana-buddhismen. Så dröm om min förvåning när han efteråt frågade: "Nå. Hur känns det att vara Buddhist då?" 😃

Här fick jag ta mig en funderare, faktiskt. Men jag kom fram till att det spelade egentligen ingen som helst roll. Det finns en massa religioner men bara ett "Det Högsta". Och det är alltid samma "Det Högsta." Sedan hur man tolkar och beskriver det spelar egentligen ingen roll, bara det görs inom rimliga gränser. Och dessutom när jag jämför kristendomen och buddhismen på djupet så ser jag egentligen väldigt mycket som är precis samma. Fast jag upplever ofta att buddhisterna har en tendens att krångla till väldigt mycket medans Jesus har en tendens att göra det krångliga väldigt enkelt.

Dock verkar det som om mycket av Jesus kunskap har filtrerats bort i skrifterna. Om man läser den apokryfiska skriften Tomas-evangeliet så får man en förnimmelse av detta. Det finns två skrifter som är extremt djupa. Den första är den första dikten i "Tao Te Ching". Den andra är "Tomasevangeliet". Förstår man dessa två så har man fattat allt. 😃

Och det du skriver Crystal i #46 är egentligen helt horribelt. Att bli mordhotad för sin kärleks skull är en extrem synd av de som gör detta. Ett typexempel på vad jag kallar för mörkt kristna. Men här är det verkligen draget till sin spets. Det är sorgligt att sådant kan hända även idag.

Det här var meningen att det skulle blivit ett kort inlägg. Men det svällde minsann ut. 😃 Och vad är egentligen kontentan av det. Jo…

Det Högsta eller Anden eller Gud, eller hur man nu väljer att benämna något som egentligen inte kan benämnas, är Ett. Och den närmaste beskrivningen på det är:
"Ren Kärlek".

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

[Rhonda]
2016-09-24 09:06
#48

#0 Jag använder sedan länge uttrycket 'går över till andra sidan' för det är det man gör. Jag har jobbat inom vården o sett många människor drar sina sista andetag o flertalet av dem har pratat med osynliga människor innan. De har sagt tex 'mamma, mamma är du här'.  Jag sade till flera att' det är ok, du får gå nu'.

Jag har haft många andliga upplevelser, såg min farfar sittandes i sin favorit stol en vecka efter han hade gått över. 

Min sambo o jag kallar 'alltet' för 'Den stora skaparen'. 

Det finns en ras: Människan

Det finns en religion: Kärleken

Annons:
[Rulander]
2016-09-26 08:24
#49

Underbar diskussion. Jag är uppriktigt intresserad av era åsikter.

#46 av: Crystal93 Jag älskar judar. (mordhota inte mig nu ni onda). Dessutom samarbetar jag mycket gärna med kvinnor. Både i mitt jobb som ingenjör och som troende. Kvinnor som jag har samarbetat med är intelligenta, nogggranna och går att lita på. Jag har nära vänner som inte delar min tro, och vi har mycket kul ihop. Min egen far delar inte min tro men vi trivs mycket bra ihop.

Jag har hjälpt till lite på ett barnhem i Rumärien och anser att vi som har det gott ställt. (jag inräknat) har ett ansvar att dela med oss till de som inte har.

Mitt hjärta blöder för de som har det svårt. Både i Sverige och i andra länder. Jag har träffat många kristna som lägger hela sitt liv på att hjälpa till och det är vårt ansvar. Det är faktiskt väldigt tillfredsställande att hjälpa någon.

Fortsätt att älska din tvillingsjäl.

#47 av: greenseng       Du har rätt i att du ska ställa högre krav på oss kristna. Vi ska bli påverkade av Gud till att bli mindre själviska. Jag ifrågasätter ofta om jag älskar andra tillräckligt mycket. Ofta lyckas jag inget vidare.

Jag har flera gånger blivit tillrättavisad av Gud för mitt beteende mot andra. Eftersom han älskar oss så reagerar han när vi gör fel mot någon.

För ett antal år sedan var jag ute och körde MC och kände mig lite nere. Jag bad en bön till Gud och frågade varför jag inte vara glad. Han svarade att det berodde på att jag hade mig själv som fokus.

När vi släpper oss själva och fokuserar på Gud så förvandlas vi på ett positivt sätt.

Om inte vi som kristna förvandlas på ett positivt sätt till att bli "ljusare" så är något fel.

Tack för era svar. Ni är både intressanta och kunniga.

[Crystal93]
2016-09-26 12:36
#50

#47 Det var fascinerande för mig att få läsa om din bakgrund och jag tackar dig därför att du ville dela med dig utav den. Men du har rätt.. alla tolkar ju bibeln på sitt egna sätt, vilket betyder att det finns ungefär lika många goda kristna, som onda. Precis som ungefär hälften utav satanisterna är onda, medan den andra hälften är goda. Jag tror hela världen är uppbyggt utav godhet och ondska, men inte bara för att kriga, utan för att kunna bilda fred ifrån två olika vägar.🙂 --- Jag uppfostrades igenom den strikta typen utav kristendomen, där människor inte får se sig själva nakna eller låta sitt hår vistas. Det är enligt mig ett brott emot mänskligheten.. vi är fysiska varelser oavsett om vi vill tro det eller inte, det är naturligt att vara naken och få älska med den man älskar, utan att människor eller Gud ska stå i ens väg.

[Crystal93]
2016-09-26 12:44
#51

_#49
Det var väldigt fint skrivet, Rulander.🙂
Jag skulle också vilja hjälpa människor, men jag har det inte gott ställt.

När jag var liten och svalt, så kom en kvinna fram till mig och gav mig någonting att äta.. det kallar jag för en riktig ängel.❤️_

[Rulander]
2016-09-26 13:42
#52

#50

Så många människor har blivit illa behandlade av kristna,. Det är klart att man tar avstånd då. Vi är inte kallade att följa regler, vi är kallade att bli förlåtna och få försoning. Det leder till tacksamhet och ödmjukhet. Har du någon gång upplevt Guds godhet och omtanke?

#51

När jag var student åkte vi till USA på studieresa. Vi hade förmånen att ha en stor reskassa. Efter 5 år på högskola hade jag inte mycket pengar kvar. Efter resan fanns pengar kvar som vi delade upp. Det var runt 6000 kr. Jag hade innan resan bett en bön om att vi skulle få in pengar. (lite fel kanske att be om pengar men det gjorde jag).

En kväll gick jag på konsert och hörde Guds tilltal om pengarna. Han sa att jag skulle ge bort dem. Jag tyckte inte om att höra det och försökte undvika detta. Det gick inte utan jag gav bort dem så att människor i nöd fick nytta av dem. (inte helt lätt som fattig student).

Det märkliga är att när vi ger får vi mycket mer tillbaka på ett förunderligt sätt.

Gud välsignar och jag är bara tacksam.

Vi är även kallade att välsigna dem som behandlar oss illa. Det är inte helt lätt. Prova någon gång att be en positiv bön för någon du tycker illa om. Även här blir vi välsignade när vi gör så. Låt oss vara fler som välsignar och förlåter dem som har skadat oss. Då kan vi få ett roligare samhälle.

[Roe Deer]
2017-06-08 21:10
#53

Jag önskar att alla kunde få uppleva att astralt lämna kroppen. Först då förstår man att man inte är sin fysiska boning. Ett osynligt medvetande, som likt ett spöke kan röra sig fritt i hemmet… stöta på familjemedlemmar som inte ser en… som sedan kan bekräfta det man har att berätta om dem och det de gjorde just då… Detta har givit mig ro, tackolov är jag uppvuxen med en andligt intresserad mor som har lärt mig ett å annat. Men i slutändan så är egna erfarenheter den enda sanning man har att luta sig på.

Upp till toppen
Annons: