Annons:
Läst 4586 ggr
Momentz
4/16/15, 9:41 PM

Spirituell chock - med stora konsekvenser!

Hej!

Jag är helt ny här - registrerade mig för ett ökat behov av att ventilera/dela med mig av mina erfarenheter/behov av att förstå - kanske finns det någon som varit med om något liknande i livet.

Jag var singel i många år (runt 30 idag) , och har alltid vetat, känt och sökt efter något djupt, efter en slags själslig kärlek. Jag har alltid vetat att likasinnade själar identifierar varandra på långa vägar - jag har alltid vägletts av min magkänsla och min intuution (som varit knivskarp) när det gäller relationer. Eftersom jag alltid känt en genuin längtan efter en djupare samhörighet har min magkänsla oftast sagt nej och jag har därför inte ingått i relationer som är halvdana utan alltid prioriterat att vara själv . Jag har aldrig haft tillgång till mellanlägen när det kommer till kärlek; det är svart eller vitt, antingen eller. Antingen ovillkorlig kärlek eller så säger magkänslan/intuitionen nej. Efter många år träffade jag äntligen vad som trodde var mannen i mitt liv; vi klickade direkt, jag kände stark samhörighet i hjärta, själ och sinne och det var ingen tvekan om att det var vi - det kändes som att jag hittat hem och känslan var fantastisk. Jag visste att vi skulle gifta oss redan samma vecka som vi träffades - vilket vi också gjorde ett år senare! Allt var fantastiskt, fram tills tre månader efter vårt giftemål då jag på min arbetsplats kommer i kontakt med en person (rent professionellt) som jag känner en oerhörd stark spirituell dragning till. Det kändes som att vi hade känt varandra hela livet, på ett plan djupare än något annat, känslan var spirituell och helt ny för mig - och kärleken till min man, som ditills för mig varit otrolig djup, kändes plötslig så otrolig fjuttig och ytlig.  Det kändes som att något gick sönder i mitt hjärta efter detta möte, eftersom jag innerst inne visste att det aldrig skulle bli sig likt igen. Jag visste att jag aldrig skulle kunna älska min man på samma sätt igen, min intuition, den där jäkla magkänsan - där var den igen och sa nej - troligtvis eftersom min själ nu blivit exponerad för något djupare. Detta kom givetvis som en total chock, och jag led av panik, ångest och sorg och valde att avsluta min tjänstgöring på arbetsplatsen för att distansiera mig från den andra personen. Sammanfattningsvis så hände följande efter detta möte; jag vaknade upp med dålig magkänsla varje morgon, jag föll så småningom i en djup depression - jag förstod inte varför allt plötsligt skulle tas ifrån mig? Jag hade ju äntligen funnit min fina kärlek, jag förnekade och vägrade acceptera att detta hände, ångesten fördjupades, jag började få mardrömmar dagligen - alla kretsade kring ett tema; separation från min man. Det kändes som att jag inte hade något val - desto mer jag försökte hitta tillbaka till mina känslor för min man, desto starkare blev ångesten.  Tills jag accepterade att det kanske inte var meningen att det skulle vara vi - då började ångesten lätta och jag kunde sakteligen börja andas igen. Jag har känt och känner en sådan oerhörd sorg över detta - och jag lider verkligen av att inte veta varför detta hände. Jag vet att jag behöver acceptera läget, och att det inte kommer att dimpa ned något svar från universum - men jag känner mig uppriktigt dagt trasig inombords. Jag hade inget val än att avsluta relationen till min man - mest för att jag inte stod ut med ångesten och magkänslan/intuitionen som nästan jagade mig tills jag motvilligt accepterade. Efter att jag avslutat vår relation (vi har inte skillt oss än) så valde jag att träffa den andra mannen för att det hängde så otroligt många frågetecken i luften som jag behövde få svar på (jag hade aldrig känt  någon romanisk dragning till honom, bara en otroligt stark själslig sådan) och precis som jag anade så fanns det inget där längre. Han var övertygad om att vi var menade och hade ju också sedan vårt första möte känt samm starka dragningskraft -  men, tre månader senare,  kände jag att hans roll i mitt liv var överspelad.  Detta gjorde ju givetvis allt ännu mer meningslöst - på ett rationellt plan förstår jag att han var en katalysator för något, men jag känner mig helt traumatiserad av detta och har otroligt svårt att släppa och gå vidare.  Jag har gått hos en "vanlig" psykolog men få människor kan relatera till denna situation, ingen av mina vänner har varit med om något liknande och min man tror att jag lider av andra undermedvetna problem som tagit sig i uttryck i vår relation. Jag är inte på något sätt religiös och har inte direkt trott på övernaturliga fenomen, även om jag betraktat mig som en "djup" människa - vad det nu innebär. Jag ska också lägga till att min relation till min man var sund, ömsesidig, trygg - jag är extremt självständig och "vaken" - jag har mao inte varit i en destruktiv relation utan tvärtom känt att jag var den lyckligaste människan i världen när detta hände. Jag har känt mig så olycklig de senaste månaderna av detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till!

Skulle bli glad och tacksam för era reflektioner/tankar! Tack på förhand!

  • Redigerat 5/14/21, 1:16 PM av FataMorgana
Annons:
Tjeja
4/16/15, 10:00 PM
#1

*Bollar bara tillbaka lite tankar som väcks hos mig när jag läser det du skriver*

Det kanske är något karma du planerat före födseln att du ska ta dig igenom i detta livet? Något du ska lära dig på vägen på något vis. Svaret vet du not bäst själv när du väl tagit dig igenom och kan se vad det egentligen handlade om.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

jojjana
4/16/15, 11:09 PM
#2

Hej Momentz, Välkommen hit :-)

Jag tror som #1 att detta är troligtvis redan planerat och ligger i din livsplan.  Hur du ska lösa det är något som du själv kommer på.

Att båda männen är möten som är viktiga för dig för att hitta rätt i livet. Att få dig att se annorlunda på livet än vad du kanske hade gjort annars.

Jag mötte plötsligt en man där jag vibrerade, jag kunde inte tänka, öronen vibrerade, jag kunde inte andas..  Och detta bara genom att säga Hej och prata lite.. men när jag såg in i hans ögon och han log, då kunde jag inte tänka.

Jag fattade INGENTING när detta hände. När jag la mig i sängen och vilade kände jag hur mitt hjärta värkte och jag kände hur jag ÄLSKADE denna man. Jag kände plötsligt min själ, den var stor och extremt hög, och den lutande sig mot honom.

Senare (detta var en utbildning på flera dagar) så frågade jag honom om en enskild promenad, där jag erkände hur jag hade upplevt vårt möte, för jag fattade ingenting..  Han sa då att han direkt hade känt igen mig ifrån en tidigare liv regression han hade gjort. Vi hade varit gifta han och jag men jag togs ifrån honom.

Han kände lika starkt för mig som jag för honom. (men det lustiga var att jag kände bara en stark attraktion när han stod nära mig och log och såg mig i ögonen.. såg jag honom på håll .. kände jag absolut INGENTING ;-) )

Det hände ingenting på kursen då jag var gift och han hade flickvän. Men jag tror inte heller det var meningen att något ska hända mellan oss. Meningen med vårt möte var att jag skulle inse att jag har nöjt mig med för lite i livet, att livet finns så mycket mer än vad man ser.  Däremot stod jag på mig när jag kom hem, jag stod upp för mig själv och mitt andliga tänkande. Vilket resulterade i att min man sedermera ville skiljas för jag var inte den han "signade upp för".

Och jag VET att mannen jag råkade på var planerat sen tidigare(innan vi föddes). Vi har aldrig senare träffats och vi planerar inte något möte heller. Om det är meningen så träffas vi ändå. Vilket är en mycket liten chans då han är ifrån Australien :-)

Men skild är jag nu iallafall, och det känns helt rätt, då min man enbart var som en kompis och det inte fanns någon attraktion kvar sedan flera år tillbaka.

Blomstra
4/18/15, 1:42 AM
#3

Hej Hej. Är också alldeles ny medlem här. Klickade in av en slump.  :-)
Känns som om jag ska tipsa dig om vart jag kommit tillrätta med min depression och ångest!
Jag valde att gå en workshop vid Svenska Institutet för Sorgbearbetning. En fantastisk enkel metod som är väldigt jordnära, och oerhört effektiv! I takt med all annan andlig aktivitet jag gett mig på, är det här ändå det som jag måste säga gett mig mest! Kolla in sorg.se !!!

När det gäller kärlek har jag haft liknande erfarenheter. Jag har t ex alltid klickat direkt med de jag älskat i mitt liv.
Den kraftigaste dragningen var till en man som jag fick bekräftat senare, "är från samma planet". Vi träffades på samma teaterkurs och kom oerhört andligt nära - det slog gnistor. Men i samband med de här två veckorna vaknade jag efter en natts sömn av ett slags varsel, där jag fick förnimmelsen av att jag och han stod vid samma ståbord vid ett dansgolv och jag hade känslan av att jag la avgörandet hos honom. Han gick in mot dansgolvet och röken och tittade emot mig och uttryckte med hela kroppen ett "Titta, jag kan bara gå"…
Jag kände ett "aha, det är inte vi - inte nu". Som en andlig person beskrev - röken visade på att något var ouppklarat. Det hade säkerligen inte funkat (och det vet jag, med hänsyn till att han t ex är en känd person - jag hade inte funnit mig i det livet).
Hur som helst, nu lever jag tillsammans med en annan man jag klickat med. Vi, å andra sidan, var inte så självklara - jag hade ett tillfälle i början av vår relation, jag nådde en punkt där jag fick indikationer på¨(svårt att förklara kort, men "det klickade till i mig" som en reakation på något han sa) -  att jag inte borde gått vidare in i den (han stod själv mitt uppe i ett sämre äktenskap). Men jag valde honom ändå - och det har varit slitsamt många gånger  - fick bland annat vänta på honom i 4 år(!) Men jag ser det som att vi lever i en helade relation - och jag får bekräftelse på det varje år. Vi växer närmre varandra, vi tar oss igenom prövningar - och det beror nog mest på min andliga bana - och kanske för att han står ut med den ;-). Jag är ganska tuff mot honom att han ska utveckla sig själv också. Vi har det fantastiskt tillsammans på många vis!

retep
4/18/15, 4:12 PM
#4

Så härligt när man möter en själsfrände, någon man helt klickar med! Och visst är det underligt att det under ett och samma liv kan finns flera att klicka med! Lika så att det så ofta tycks vara kvinnor som möter män att uppleva speciella, spirituella, själskärlekar med. Inte så konstigt kanske med tanke på att kvinnor så mycket oftare pratar om och delar med sig av sina känslor och upplevelser. Tänker att det borde vara lika vanligt att män möter kvinnor som dett klickar med och kvinnor som möter kvinnor, män möter män?! Är det så att magkänslan och intuitionen inte alltid är så klar och tydlig? Att den kanske istället kan leda till en situation att lära av, att bli medveten om och utvecklas från?! - Nu är min analys visst både kritisk och konstruktiv… #0 tänker att det skulle vara till din och din mans fördel och lycka om du/ ni fann tillbaka till varandra och den kärlek som finns mellan er, som du så fint beskriver. Så välgörande för dig om du accepterar det som varit, är tacksam och tillfreds med den värdefulla gåva du fick ta del av i detta livet. Ta tillvara den gåva som du trots allt har i din man.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Momentz
4/18/15, 4:16 PM
#5

Tjeja - tack för ditt svar och för dina reflektioner! Saker relaterade till det omedvetna är ju svåra att spekulera kring,  men jag antar att det som du säger i efterhand kommer att visa sig vad syftet var!

Jojanna - tack för att du delade med dig av din historia, så intressant och speciellt. Jag instämmer med dig, jag tror också att sådant här händer av en anledning. Jag har aldrig riktigt reflekterat över det här med tidigare liv (vi lever ju här och nu) men sådana här upplevelser får en verkligen att omvärdera det mesta. Fint att du stod upp för dig själv och synd att din exman inte kunde acceptera det - eller det kanske inte var meningen att det skulle vara ni för evigt? I vilket fall som helst - om det är meningen så kommer du att återförenas igen med mannen från Australien!

Blomstra - tack för det värdefulla tipset och för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag kollade upp sidan - verkar verkligen bra, tack! kanske anmäler mig till en av kurserna. Det är inte alltid så lätt att hantera den här typen av händelser eftersom de är ovanliga och de flesta människor har svårt att relatera till det, vilket är fullt förståerligt. Hade jag inte i övrigt varit en realistisk person med sunda värderingar/akademisk bakgrund så hade nog fler i min närvaro trott att jag blvit knäpp! Intressant att du ändå valde att gå vidare med den man du är med nu, trots "indikationer" om att du inte borde - får jag fråga vad som ändå fick dig att våga satsa? Sådant är intressant är intressant tycker jag ,speciellt för oss som alltid klickar direkt med de som vi träffar. En till fråga, nu är jag inte särskilt bevandrad inom astrologin men denna händelse har utvidgat all mina ramar och i mitt sökande efter svar har jag börjat läsa allt möjligt - är du skorpion? 

Tack alla för svar!

retep
4/18/15, 7:26 PM
#6

…tänker att om man haft ett bra förhållande och en kärleksfull relation med någon. Då tror jag inte det är så att kärleken försvinner och tar slut! Det som händer är något hos mig själv genom de omständigheter och vändningar livet kan leda in mig i. I detta finns en risk att jag villar bort mig och tror att kärleken är borta. Men känslor och upplevelser är ombytliga och kan leda till att man ganska blind och omedveten stänger dörrar.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Annons:
Momentz
4/18/15, 8:30 PM
#7

Retep! Visst är det intressant om det är så att fler kvinnor upplever att de möter olika själsfränder, troligtvis beror på det det du själv nämner. Vi har nog (om jag får spekulera fritt utan att vara pk) fått lära oss att vara mer sensitiva, känsliga och emotionella - eller så är det biologiskt, en kombination kanske.

Ang. det andra - ja, så tänker ju jag med och min största och innersta önskan är att hitta tillbaka - samtidigt känner jag så starkt att jag inte kan gå emot intuition och magkänsla. Ju mer jag stretade emot, desto större blev ångesten till slut. Jag håller med dig att omständigheter i livet kan resultera i känslomässiga omsvägningar - men hur gör man då, för att hitta tillbaka, om det nu går att hitta tillbaka? För mig handlar det inte om att jag söker efter fjärilar i magen eller pirr, utan bara balans och ro mellan själ och hjärta. Det funkar ju inte att vakna upp med ont i magen och ha ångest - så, om man haft en fantastiskt fin relation med mycket kärlek och tillit - hur gör man för att hitta tillbaka? I min värld har kärlek alltd varit svart/vitt - antingen eller. Antingen finns det där, och då maximalt och ovillkorligt - eller så dör en gnista lite, och när den dör, så har jag inte varit med om att det går att tända den igen. Nu pratar jag inte om gnista som i vardaglig mening, utan på en djup själslig nivå!

retep
4/18/15, 10:18 PM
#8

Momentz! Tack för ditt gensvar. Min erfarenhet säger att vägen till lycka och ovillkorlig kärlek är kärleken till mig själv och till livet jag har. Ju större min uppfattning och erfarenhet av Universell Kärlek är, ju mer närvarande och hel är jag. Tänker att din upplevelse av att se på kärleken som "svart/vitt-antingen eller" inte rimmar med den tillit du har, eller hade till din man, ert förhållande och kärlek. Hur definierar du "själ och hjärta" och vad är, betyder "djup själslig nivå" ? För mig, i mitt förhållande betyder själ och hjärta att det är valet jag gör och närvaron jag har och ger till min partner och förhållandet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Kathja]1
4/18/15, 10:22 PM
#9

Kan det inte vara som så att din man är "mannen i ditt liv" men den andre, eller vad jag ska kalla honom, är din tvillingsjäl? Den senare är det ofta inte alls meningen att man ska leva i relation med, som i en kärleksrelation, utan det handlar just som du säger omen själslig nivå. Vilket borde innebära att den ena inte behöver utesluta den andra. Vänner brukar man ju få ha… Men det gäller så klart att vara öppen så det inte snurrar iväg i huvudet på den ena eller andra.

Vad händer om du slutar att streta emot tror du? För jag tänker att kanske är det som så att du tror att känslorna för den nya mannen kommer att leda till en sexuell relation, alltså en relation på det mänskliga planet, för det är vad du är van vid. Men tänk om det blir en själslig relation. jag vet flera som träffar sina tvillingflammor och de blir aldrig tillsammans som i traditionellt parförhållande, däremot fungerar de som de allra bästaste vänner, på nivån vi läser varandras tankar.

En tanke bara…

retep
4/18/15, 10:52 PM
#10

Bra tanke där…Kathja!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Blomstra
5/2/15, 4:32 PM
#11

Hej igen, Momentz!
Kommer säkert bli en lång text, detta också!….
Du frågade om jag är Skorpion. Lustigt att du frågar! Likt dig har jag varken varit så bevandrad eller intresserad av astrologi tills jag hamnade nyligen av en slump hamnade på en föreläsning i astronumerologi. Jag som också varit en sökare i alla tider och "sökt åtminstone lägga alla mina pusselbitar i färg", upplevde hela föreläsningen som att alla de där pusselbitarna föll på plats! Jag fick en jätteboost och kände plötsligt hur jag förstod mig själv och min bakgrund. Jag lät göra en hel läsning för henne, som jag just lyssnat igenom nu och som direkt svar på din fråga:
Skorpion, det är jag i ascendenten (det andra ser i mig, så - på det viset träffar du ju verkligen rätt i din analys! :-) ).  I övrigt är jag Vädur i Solen och i Månen en jungfru. Och allt vad det nu innebär.
Sedan berättade Anna än mer träffande saker som just det där med att välja att stanna kvar "för att vinna spelet", "är oerhört mentalt stark, inget kan knäcka mig", "en grävare som inte ger sig förrän jag kommer till kärnan - långt efter att andra gett upp" - och att jag är "en 6:a" dvs omhändertagande osv. Allt det där kickade nog in när jag gjorde mitt val i den där stunden. Jag och min partner klickade ju så otroligt det där första mötet och jag fick sådan bekräftelse på en enorm kärlekspotential mellan oss, när jag tänker tillbaka. Han är en omhändertagare också, det betydde nog massor - och att jag dessutom inte kunde sätta fingret på något i honom som jag bara upplevde som "någon slags storhet". Japp, det var många aspekter som fick mig att hålla mig kvar att vänta….trots många mörka stunder.
Och jag är är nog djupt andligt förankrad i att kärleken verkligen kan vinna över allt och att jag är stark i min kärlek, långt bortom allt vad ego vill lura en till. Och jag har en förmåga att alltid hitta tillbaka till kärleken i hjärtat.
Och så har ju min partner visat sig vara sådan att han står ut med att jag är tuff  tex när han "blir trög", och han säger ja till att göra en astrologisk läsning, att gå en egen utbildning i sorgbearbetning. Han svarar an, han växer! Detta trots att han inte är andligt intresserad.
- Så, någonstans tror jag bara det handlar om att besluta sig, när man analyserat klart om partnern har nåt särskilt ge - inte bara då tunga utmaningar(!!). Och ja, kanske vägen blir slitsam, som den blivit för mig att lära känna mig själv genom detta och lära känna honom och kunna "komma rätt" i mitt sätt att möta honom. Men tusan, vad jag lärt mig massor och vad kärleken växer. Och oj, vilken vacker dotter vi kreerat tillsammans. :-) (Han är en ljuvlig far!)
- Avslutningsvis, om du trots alla goda råd från andra här nu, fortfarande står och stampar. Då vill jag utöver sorg.se och att handlingsmässigt ta dig förbi ångesten och depressionen, också rekommendera Anna Sjöstrand (googla på santiana consulting) och/eller Kaniskolan. Hon har kastat ett stort ljus över varför jag valt som jag valt och vad utmaningarna bestått i för mig på en massa plan - samt belyst mina styrkor - och bekräftat för mig "hur jag vill bli bekräftad för att må bra" osv. Kalasbra verktyg, "löjligt träffande"! :-) Och, japp astronumerologi innebär "dubbelt upp" - astrologi och numerologi. Hon hade studerat det vid Kaniskolan i Mölle och vad jag förstår räknar de "lite annorlunda än var man traditionellt kan läsa sig till på nätet" - och det kändes det väldigt gediget. Och hon är proffsig!
Hursomhelst, så någonstans känns det ju som att det tillstånd du beskriver att du är i, handlar om att "du tryckt till/stängt till" något i dig som gör att du inte klarar av att vara i den energi du egentligen är. Oavsett om du behöver sitta stilla i båten och andas och känna din egen energi därinne igen, eller om du likt jag behöver arbeta dig igenom det mentalt också, så se till att "var aktiv i att sitta stilla eller anmäl dig idag till nåt!" :-)
De jag rekommenderar är alltså vad som hjälpt mig mycket i sin enkelhet, tydlighet och effektivitet - (i kombination med meditation och healing, och det sistnämnda i en serie för Leah Allén - se där, ytterligare en varm rekommendation…).
All lycka till dig! /Elisabeth, alias Blomstra

Blomstra
5/2/15, 4:48 PM
#12

Men jisses - jag måste bara posta en fråga tillbaka till dig också. Du måtte ju va knivskarp när det gäller att analysera. Hur tusan kunde du se att jag ju är Skorpion i den du möter?! :-) Vad fick dig att fråga? Jättespännande!!!
Det får mig att associera till den där reklamen för många år sedan med mantrat "Har du tänkt på att du kanske passar till….. "?!! ;-) /Elisabeth

Upp till toppen
Annons: