Annons:
Läst 2744 ggr
Nummer18
2014-03-17 10:37

Psyket eller synsk?

Hej Alla! Måste få skriva av mig detta då jag under en längre tid mått dåligt. Det hela började förra sommaren med att jag utvecklade panikångest pga cancerfobi. Medicin och psykolog hjälpte mig ur den fasen. Till hösten så åkte jag på en kryssning. Innan båten skulle åka så satt jag på en pub med min sambo och bredvid oss satt ett äldre par och disskuterade om deras släkting som hade fått cancer vid 39 års ålder (hemskt). När vi sedan stod i kö till färjan så stod jag och funderade på det dom disskuterat och plötsligt när jag som mest tänker på dem så står dom mitt framför mig. Jag såg detta som ett tecken på att det var min framtid, att jag också skulle få cancer vid 39. Efter detta så tycker jag ofta att saker som jag tänker på inträffar. T.ex kan jag stå i affären och tänka på en person, och helt plötsligt dyker den personen upp helt random. Eller som igår då jag tänkte på en speciell film, nog fan gick den på TV senare på kvällen. Eller när jag såg en bild i en tidning igår och tänkte, den bilden påminde om omslaget till filmen Good Will Hunting, men det var inte den. Men nästa sida i tidningen handlade om Ben Affleck som gjorde sin filmdebut i just Good Will Hunting. Detta händer nästan dagligen och hela tiden associerar jag detta till det som hände första gången på båten. Alltså går jag runt nästan skräckslagen varje dag och väntar på att bli 39 vilket är nästan 10 år bort. Detta tär både på mig och mina kära. Jag vill ju tro att det i mitt fall är hjärnan och slumpen av tillfällen som spelar mig ett spratt, eller är det någon som vill varna mig för att jag skall bli dödligt sjuk vid 39? I övrigt så är jag inte medial/andlig för fem öre. Men jag tror att det finns nått högre än oss själva som vakar över oss. Kan någon snälla orka läsa den och svara på detta, för just nu kan jag inte njuta av livet som borde vara fantastiskt.

Annons:
Älvan
2014-03-17 13:39
#1

Det spelar ju ingen roll om du är medial eller inte. Jag tror absolut inte du kan veta 10 år i förväg att du får cancer. Det fungerar inte så. Övriga sammanträffanden kan vara helt slumpmässiga. Det kan vara så att du känna på dig och kunnat förutse det. Du gör fel i att tolka allting som bevis på att din idé om cancer kommer om 10 år. Jag tycker verkligen du ska söka professionell hjälp inom sjukvården. Samtalston ev KBT terapi eller ev medicinering. Om du nu har eller kommer utveckla en depression är det bra mycket allvarligt än det du funderar på om cancer som helt enkelt inte stämmer. Börja ev med vårdcentralen som vid behov remitterar dig vidare. Sök hjälp nu för din och din familjs skull. Jag avråder dig bestämt att du när du är psykiskt instabil hänga runt här eller kretsar med medium och annat. Man ska inte öppna sig för denna värld om man är nybörjare pm man inte är frisk. Lyck

Älvan
2014-03-17 13:39
#2

Lycka till och kram

Älvan
2014-03-17 13:41
#3

Jag tycker du lider av trångsynta och ev depression. Det finns effektiv behandling för båda!

Nummer18
2014-03-17 14:27
#4

Tack för svar! Jag går fortfarande under behandling och jag ska tillägga att allt går åt rätt håll. Tänker inte fördjupa mig mer i detta precis som du säger då jag inte är 100% frisk. Det enda jag vill höra är åsikter från er/ni som verkligen är mediala. Tycker ju själv att det låter långsökt men det skulle underlätta att ni som kan detta kunde avfärda min teori. Min läkare sa även en bra sak som jag tagit med mig: När något inträffar som du just står och tänker på är ju i realtid (känsligt sinne). Men din cancerhistoria är 10 år framåt. Två helt olika saker enligt honom. Tack för ditt svar iaf Älvan!

Älvan
2014-03-17 15:02
#5

Jag håller med din läkare. Jag är medial, men inte utvecklat det alltför mycket. Lyssna på det jag sagt. :) du verkar ju ha koll på det mesta. Glöm detta med att du skulle kunna förutsäga cancern. Du är inte så medial att du ser 10 år framåt avseende detta.

Älvan
2014-03-17 15:04
#6

Jag tycker inte du lider av trångsynta. :) det var min mobils rättstavning. Jag menar tvångstankar och det behandlas med KBT terapi plus ev medicin

Annons:
[Svartkajan]
2014-03-17 15:59
#7

Jag har hört att déjà vu känslor och liknande beror på att hjärnan mikrosomnar i en hundradels sekund och då kan verkligheten kännas som att man redan varit med om saker och ting en gång tidigare eller att man får ett förebud, ett omen. Sover du bra eller är du trött på dagen?

Kram

Medda
2014-03-17 16:52
#8

Det händer att våra tankar ställer till det för oss, vi går runt med katastrof tankar och detta särskilt när vi inte mår bra. Vi ser saker som vi går runt och tänker på. Som ett ex är en som har gjort abort eller fått missfall helt plötsligt ser en massa gravida kvinnor och små bebisar överallt. Eller om det tex tagit slut med vår partner utan att vi egentligen vill det så hör vi hans/hennes namn överallt, el bilen de kör. Det är inte för att de inte fanns där innan utan för att vi på grund av omständigheterna uppmärksammar dem.

When life rains on your parade, dance in the puddles 🌈

🌺Änglar IFokus

allhealing
2014-03-21 00:46
#9

Ibland är det så att den förståelse man har av hur världen fungerar är begränsad. Av den enkla anledning att de som du fått lära dig av har en bestämd uppfattning av hur den ser ut. Dvs det enligt traditionen normala sättet att lära vidare det man sedan tidigare vet.

Som medial, som du skriver att du är, och visst är det så =) Som medial är det många som har hög HSP, dvs att du är en Hög Sensitiv Person, dvs att du har väldigt lätt för att ta in andras tankar och känslor.

Vi är många som har den förmågan. När man inte vet att det är såhär det fungerar, dvs att man har förmågan att ta till sig andras synsätt på hur verkligheten fungerar och när man sedan tror att det andra tror faktiskt INTE är det du tror.

Det är då det ställer till problem. Man skapar en personlighet som hela tiden varierar å det vildaste eftersom man hela tiden tar in nya tankar och känslor från sin egen omgivning. Detta resulterar i att den inre tryggheten man observerar hos andra aldrig infinner sig hos HSP-personer i samma utsträckning. Av den enkla anledningen att vi aldrig fått lära oss av den stora massan som inte har den här inre känsligheten lika väl utvecklad. Därför lär den stora massan oss att det är vi som är onormal. Vi följer inte normen. Det den stora massan egentligen säger är att vi har ingen erfarenhet av hur det är att vara HSP-känslig, därför saknar vi förståelse för hur ett sådant system ska utvecklas som gör det möjligt att hjälpa HSP-hjälpsökande personer.

Det är svårt att förstå att det faktiskt kan fungera såhär. Det är inte såhär sjukvården hjälper dig idag eftersom den inte använder sig av HSP personal. Den använder sig av västerländsk medicin som är lite mer som att laga en bil, dvs det gäller att hitta felet på bilen och sedan fixa det. Man bygger helt enkelt verkligheten på vetenskapligt bevisbar verklighet vilket givetvis är bra. Men det är inte tillräckligt eftersom allting inte går att ordna. Det finns således stora luckor i dagens vårdsystem. Jag säger inte att dagens vårdsystem är ett robotsystem, jag påvisar att det existerar brister. Jag förstår att vårdsystemet är fullt med underbara människor som alltid gör sitt bästa med de resurser de har. Det jag vill belysa är inte personalen, det jag vill belysa är den bakomliggande övergripande förståelsen för ett mer helhetstänkande. Dvs hur ser egentligen strukturen bakom systemet ut. Vart sitter flaskhalsarna? Och varför väljer vi att inte göra någonting åt dom? Vad är det vi inte ser som kan bli bättre? Vilken typ av vårdsystem vill vi ha i framtiden? Osv.

Givetvis är psykologi ett bra sätt att försöka överbrygga billagningssättet för att försöka komma fram till en lösning. Det borde därför existera HSP-sjukvård för att lösa det här för HSP-diagnoser som inte ens existerar i dagens protokoll för hur en lösning kan skapas.

Det är därför inget fel på dig. Det system som försöker hjälpa dig saknar helt enkelt verktyg för att erbjuda dig den för dig mest verkningsfulla hjälpen.

Jag hoppas att du förstår att det aldrig existerar en quickfix för någonting. Det gäller först att förstå att det du uppfattar som svårlöst beror på att du inte blivit informerad om att systemet som försöker hjälpa dig inte heller blivit utbildad på det sätt som jag ovan beskriver.

Det är därför ingens fel. Utveckling är just det nya som ännu inte blivit allmänt känt. Därför kan det inte heller för tillfället erbjudas till den stora massan.

Det är givetvis hoppfullt att det ändå existerar en förståelse för att det faktiskt är möjligt att observera och förklara det du beskriver. Det är ett första steg.

HSP-länk

Bjuder på ett eget ordspråk
"Empatens mat består ofta av andras känslor. När vi inser att det är så blir det möjligt att förändra det vi sätter i oss Flört"

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Älvan
2014-03-21 08:55
#10

#29 Håller inte med. Vården innehåller lika många HP personer som jobbar där som utanför vården. Bla jag. Jag jobbar inte som du skriver. HP personer kan verkligen ha nytta av västerländsk medicin. Dödlighet i depression är mycket hög och ska man inte leka med. Ett självmord är förödande. Jag tror självmord är vanligare hos HP och medier. Lita på sjukvård OCH komplementära med alternativa behandlingar. Finns många oseriösa alt behandlare och de gör stor skada på en deprimerad!

allhealing
2014-03-21 15:48
#11

#10,

det är det jag lyfter upp. Att du som har HSP förmågor du inte får använda dig av dom eftersom dom bryter mot lagen inom sjukvården som är underkastad socialstyrelsen reglemente. Du följer helt enkelt lagen så som den är utformad idag. Det är inget rätt eller fel i att det är så. Det är en observation att det fungerar så. Att sedan reglementet existerar är en följa av det samhälle vi alla valt att vara delaktiva i genom beslut som tagits genom många år. Beslut som lett till de lagar som idag existerar.

Jag skriver att systemet du arbetar inom saknar verktyg som den idag existerande sjukvården inte får använda sig av eftersom det bryter mot socialstyrelsen föreskrifter.

Det jag skriver är att det idag existerar hjälp att få när den vanliga sjukvården inte får använda sig av även fast den kan hjälpa till. Detta är en följd av hur dagens lagsystem är utformat.

Jag skriver ingenstans att jag inte litar på sjukvården och alternativbehandlingar, det gör jag. Samtidigt ser jag att det existerar kommunikationssvårigheter i samhället på bägge dessa sidor eftersom många tror att det handlar om antingen det ena eller det andra.

Jag tycker att det idag skulle existera en förståelse länder emellan där man tar reda på vad det är som fungerar. Om man skapar ett sådant samarbete över gränserna såväl internationella som mellan de olika vård och alternativsystem som idag existerar. Då skulle det vara möjligt att se till klientens bästa vid varje unikt tillfälle. Vi är givetvis inte där idag. Men det här skulle kunna vara ett sätt att göra det på. Om nu syftet är att alltid sätta klienten i centrum.

Givetvis finns det såväl sjukvårds som alternativa såväl som personer som existerar utanför dessa kategorier som inte ska hålla på med att hjälpa andra personer. Det finns alltid avarter inom alla yrken om du letar tillräckligt länge, där jag med avarter menar personer som inte har klientens bästa som syfte i det personen utövar.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Älvan
2014-03-21 16:51
#12

Allhealing Tack för dina nyanserade åsikter. Jag blir allergisk av fundamentalister på båda sidorna mellan alternativmedicin och vetenskap/sjukvård. Jag har fötterna i båda sidor och ja det saknas kommunikation och kunskap. Det saknas respekt från båda sidor där de alternativmedicin jag mött inte är bättre än de i västerländsk vetenskap förankrade. Det jag blir förskräckt av är att man avstår ex cancer eller depressions eller ännu värre psykosbehandling i reguljär sjukvård och i stället ex tar hjälp av regressionsanalys, auratransformationer eller vadsomhelst utanför vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är faktiskt så att i vetenskapliga studier ingår HP personer också. Det är så att dagens medicin inte kommer från yttre rymden utan har faktiskt till en viss del förankring i mycket gammal kunskap om människor. Jag är trött på att höra alternativmedicinare peka ut läkare och läkemedelsindustrin som djävulens verktyg. Det är respektlöst. Jag tror inte folk fattar vad sjukvården gjort för folks hälsa och välbefinnande. När antibiotikan upptäcktes höjdes medellivsåldern med hela 10 år. Vi kastar sten i glashus. Sjukvården kan bli bättre. Men en allmän misstro till sjukvården kan göra att folk far väldigt illa. Om man tror sin psykos beror på att man plötsligt blivit medium är man ute på farliga vägar. Ännu värre om okunniga människor om personens verkliga tillstånd ger dåliga råd som avhåller från att personen får adekvat hjälp. By the way; Vet ni vad en obehandlad schizofreni gör med dennes hjärna? Ja, det är ovanligt att se i vårat samhälle idag eftersom människor tar emot vård. Jag har träffat flera sådana. Det bränner deras hjärna och det finns ingen väg tillbaka för kroniska schizofreni patienter. Obs! Med mina exempel menar jag absolut inte trådstartaren utan vill spetsa till mina argument. Jag tror på balans, men vid svårare och kroniska sjukdomar ska man inte dröja med att söka ordinarie sjukvård i första hand.

Kyllan56
2014-03-23 16:07
#13

#0 Det du berättar låter, som magiskt tänkande som faller inom ramen för tvångssyndrom. En typ av tvångstanke med  en icke rimlig orsak och och verkan slutsats. Du letar tecken som ska bekräfta att du kommer få cancer. 

Du måste lida mycket och dina tankar upptar en stor del av din tid. Precis som Älvan sa tycker jag du ska söka hjälp hos din psykolog igen. Efter en lång tid av stress och ångest är det lätt att utveckla sådana tankar. 

Har man en fobi, undviker man det som skapar ångest. Magiskt tänkande hur underligt det en låter är ett sätt att försöka neutralisera ångest, vilket sker kortsiktigt. Men långsiktigt ökar det ångesten. Det är en ond cirkel.

Jag hoppas innerligt att du får hjälp ur din jobbiga situation.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Annons:
Nummer18
2016-02-11 09:45
#14

Efter inte ha upplevt något som jag tidigare skrev om så har det börjat för mig igen.

Saker jag tänker på (personer, ord m.m) dyker plötsligt upp. Några exempel:

Såg en tjej som påminde om en annan tjej, oj vad lika dom var tänkte jag. Nästa gata som jag svängde in på så kom den jag tänkte på gåendes (synkronicitet?)

En kille kom på moped utanför affären, han påminde mig också utseendemässigt om en annan person. Några timmar senare när jag befann mig i en annan stad så träffade jag på den här killen som den första påminde om.

Satt och kollade på en serie samtidigt som jag tänkte att jag måste sluta feströka (cancerfobi som ni vet). I avsnittet i serien så dök det upp en ny person som hade lungcancer)

Alla dessa uppleveser (synkroncieringar) drar jag parareller med då jag först reagerade på detta (läs mitt inlägg topic). Dvs att någon vill varna mig om att jag kommer få cancer vid 39-40 års ålder.

Mina tankar säker att något andligt visar mig dessa synkroncieringar bara för att påminna mig om att jag tänkter rätt, att det är varningar om att cancern kommer vid 39-40.

Är det såhär det fungerar att man får tecken, budskap och varningar, eller är det här någon form av paranoia/tvångssyndrom?

Snälla någon med ett ärligt svar, vill kunna släppa detta och gå vidare.

Med vänlig hälsning, J

Elliid
2016-02-15 04:15
#15

#14- Förstår att det känns jobbigt. Har själv fått erfara liknande tillstånd ibland.

Och forstår att man önsker att någon utifrån ska ge en ett svar som får hele greijan att sluta.

Men det ligger en stor fara i det oxå i min erfarenhet, fördi ingen annen person förtjäner (och kan heller ej bära ) så mycket auktoritet. Den verkliga instansen för all sanning och kunskap måste kommer innifrån, allt annat faller för eller senare tilbaks på (och inni) sig själv.

Existens som vi har den som daglig (och nattlig) upplevelse, med allt den innebär är oändligt stort (djup), jo mera man forskar, jo mera forstår man att man inte vet engång en minimal del av hur den verkligen fungerar, hur saker hänger sammen, alle saker som utgör våra så "vanliga" dagliga liv, som medvetenhet, känslor, händelser, tanker, är i verkligheten oförklarliga grandiosa fänomen om man bara skraper lite på överflaten.

Det finns ingen person här på jorden (och utanför..) som verkligen vet eller kan förklara det som det är just nu, varken den bästa doktorn eller bästa medium eller guru eller vad(vem)somhelst (ifall någon dok vet någon, tipsa mig gärna!).

Ett till karakteristikum av det hela är att sågott som ingenting som helst är svart-vitt i världen, istedet blandinger och nyanser flättad inni varann överallt. Och ibland ligger svaret på vår fråga redan i frågan själv.

Till det konkreta:

Det verkar som situationen belaster och förvirrer dig, och det kan forstås. Mitt intryck (som dok såklart kan vara fel) är att du inte litar på din egen bedömning/inre röst när det gäller dina upplevelser, fast det verkar på mig som att du egentlig har en aning om vilka delar i dem är verkliga och vilka som ditt tänkande skaper artificiellt gennom sin helt egen tolkning av dem.

De synkronicity-upplevelser du beskriver låter fascinerande intressant. -

Ursäkta, kan inte skriva mera nu, återkommer….Allt gott.

Elliid
2016-02-15 23:54
#16

# 14/2 Synkroniciteter/ föraning/ deja vu etc….är jo onekligen realiteter som finns, det kan jo bara den förneka som inte har någon erfarenhet med dem. Och de upplevelser som du konkret beskriver med att personer som du just tänkte på dyker upp hela tiden, verkar från mitt (fjärna) ståsted definitivt äkta.

Det som "är" är det som är realt och alltid enkelt (det är jo bara ),Nu-ögonblicket. Och det är rent praktiskt oxå allt som finns . Tanker om det som händer, har inte nödvendigvis verklighet alls, tvärtimot ofta-jo flera tanker man har (som oftest jo bekymrande tanker på saker/händelser som skett före eller kanske kommer till att ske senare)  jo mera ledas man hela tiden bort från faktiska verkligheten, Nuet. Inte på et filosofiskt, men rent praktiskt, konkret sätt. Många psykiska störningar/sjukdomar beror just på att personen inte längre kan skilja mellan Nu-verkligheten och tankerna (interpretationen) om den.

Du nämnde oxå att en psykolog sa just något liknande till dig.

Till den återkommande tanken om att du kanske kan få cancer vid 40 årsålder-så finns det som jag kan se rent nykternt-praktiskt jo 3 möjligheter- 1. det kan vara en korrekt föraning, 2. det kan vara en total illusion, 3. det kan vara en blanding av de förstnämnde.

Faktumet är -nu helt bortsett vilka av de 3 stämmer kanske..-att hela historien med denna tanken (från första gången den dykte upp tills nå) har gjort något väldigt speciellt med dig och ditt liv, något har förändrats (och kanske håller fortfarende på med att förändras) grundläggande med din medvetenhet ( kan forstå att det upplevs som bara "på vondt" just nu, men kanske det finns en helt annan sida som träder mer och mer tydligt fram längre fram på vägen..?). Och allt detta hadde aldrig funnits om det inte hadde händt precis som det gjorde (och gör).

Faktum är oxå rent praktiskt verkligt att jag, du och varje andra människa helt oavsett hur gammal, stark, sunt mm. har absolut zero garanti för att vi kommer att uppleva engång morgondagen. Det är en lika utbredd som farlig illusion att inte varje av oss kan dö absolut varsomhelst och närsomhelst, en illusion som vi som regel först våkner upp av när en oss närstående person plutseligen dör, eller när vi på något vis känner oss själv konfronterad med döden, via sjukdom eller olycka… Var och en av oss alla kan oxå få Cancer imorgon, fast vi såklart stortsett alla lever med illusionen om att "alla andra änn just mig"..

Det såkallad "vanliga" livet med :"födsel-bra uppväxt-hälsa-fin familj-bra utbildning-jobb(lite semester..)-gifta sig-hus-barn-stabil ekonomi-TV-tittande-"verkligheten är som vetenskapen säger"-pension-barnbarn-gammal-slut (kanske -förhåpentligt..-VIP-plats i himmelen efter…)"

har såklart å ena sidan en absolut rätt plats och verklighet, men är å andra sidan oxå ett sömn-tillstånd som vi alla för eller senare, antingen frivilligt eller tvunget vaknar helt ut av. "Nothing is more beautiful than a failed (life-)story" sa någon en gång och i min erfarenhet ligger det väldigt mycket i det. Det verkliga livet börjar ofta först när det gamla har dött/ kastats helt omkull..

Så, resultat-faktumet är då att fryktfullda hemsökande tanker om en eventuell framtid hjälper absolut ingen och ingetvart, så det är bara att sluta med dom, sluta gå inni dem, dom gör bara saken värre. Ifall dom kommer upp-och det kommer dom jo säkert att göra ibland (eller ofta), helt ok, låt dom passera..Samtidigt viktigt oxå att vara öppen för att det kanske finns något väldigt värdefullt med just dom (tillsynelatende plågande) tankerna och hela situationen som den är och forsöka se hur denna ursprungliga energien kan just användas till det positiva, kanske för att finna ut at det var just hela vitsen med dom till en början…

Kanske jag, du eller vemsomhelst får cancer om 10 år, kanske inte. Eller kanske vi dör redan imorgon (eller ej), eller dagen efter, eller….Helt oavsett vad och vad icke, så är det som jag (vi) kan och måste göra,  att göra allt för att leva bra och sunt och medvetet på så många plan och i -och med-så många omfält som möjligt som om denna dagen idag vore den sista. Och inte i meningen av stora tomma patetiska ord som det jo höres ut till först, men rent praktiskt, här och nu verkligt. I min erfarenhet kan man bara leva fullt ut om man är fullt medveten om att döden kan komma varje enda minut, det är först då man börjar leva äkta faktiskt. En föraning om ev.cancer-? Javäl, då gör jag iallfall absolut allt jag kan nu för att inte (ev.) få det och allt för att främja min fysisk, mental och emotional (och andlig) hälsa.

Våra "vanliga"liv går så mycket på automatik, att vi kan leva dom komplett vugga till grav utan faktiskt någongang verkligen har frågat oss de allermest essentiella frågorna som "Vad är en människa (eller existens)egentlig?""Vem är jag, vart kommer jag ifrån(eller går till)?", eller så kanske vi frågor dom någongång, men stanner där, kanske med föreställningen om att "det är et totalt mysterium, det går inte att veta.." - som verkar så utbredd i dagens samhälle/värld-och går aldrig inn för att verkligen oxå få svaren. Ingen av de två sätten är hållbara i längden och en illusion som jag skrev förut, som vi vaknar ur av för eller senare, frivilligt eller tvunget.

Rent personligt, så har jag alltid haft denna aningen att jag kommer att dö vid 45-års-ålderen, dvs.  nu om 5 år ca. och otalliga gånger funderad på vilken av de 3 nämnda möjligheterna (1.Sanning/2.Illusion/3.Blanding) är det korrekta svaret..Men under tiden så.. på  något vis…har det hela förändrat sig komplett för mig, helt oavsett vad som stämmer (det som är bra är jo att jag absolut för eller senare kommer till att få veta det…!) i mitt tilfälle, så känns det positivt och et essentiellt aspekt av mitt liv , där jag är nu hadde jag aldrig kommit till utan den.

Men, allt detta är bara min egen personlig erfarenhet/ åsikt, kan ha fel i mångt såklart.

Och igen har jag ingen aning om varför detta inlägget blev så långt…..

Lycka till!

Upp till toppen
Annons: