# Tankar om livet Author: [Borttaget] Hej! Detta är några personliga tankar och känslor jag har, jag var tveksam först men bestämde mig sedan för att dela dom. Ibland infinner sig en känsla av vantrivsel, som att jag är less på att rusa i världens takt, som det skulle vara skönt att bara vara någon annanstans, jag brukade tro att den platsen fanns, att det var ett fysiskt ställe, att det var en typ av aktivitet eller en upplevelse. Jag har på senare tid insett att den platsen finns inom mig själv. Enligt världens normer har jag ett bra liv, jag trodde ett tag att ju mer jag uppnådde och lyckades med ju gladare skulle jag bli. Men trots detta så kändes allting så tomt, som att allt det här inte är tillräckligt. Jag funderade länge på vad det var som fattades. Sedan insåg jag att Jag fattades, hela jag var inte med mig, bara en del. Nu då jag känner mig mer Hel så jag saknar människor som jag klickar med på alla nivåer, hur ofta jag än byter ut min omgivning hjälper det inte, när jag umgås med personer jag inte känner detta med blir allt bara så oviktigt, som jag lika gärna hoppar över, men för att inte vara ensam så är jag med ändå, fast jag aldrig känner mig helt närvarande, som att bara den delen jag var innan jag hittade resten av mig själv blir tillfredställd, inte helheten. För den typ av samhörighet jag söker med sådana som jag är kompatibel med på alla plan, finns inte. Som när man egentligen vill ha choklad men man får nöja sig med en apelsin, tydligen finns det bara apelsiner, och såvitt alla vet är jag också en apelsin. Men allt känns så oväsentligt numera, omgivningen vad man har gjort tidigare.. Ibland när jag tittar på livet och alla människor i det, är det som att jag tittar ner på en myrstack, alla bara rusar omkring, utan att vara medveten om ”the big picture” inte för att jag ser ner på någon, jag känner mig bara inte fullt ut delaktig i det, bara delvis. Som att vara 200år gammal och inte orka hålla uppe tempot. Jag siktar ju såklart fortfarande på att lyckas inom det jag gör, och har planer för framtiden som äger rum i denna myrstack men jag önskar det inte kändes så ensamt då jag skiftar perspektiv. Jag är ändå glad att jag funnit den del av mig som jag inte visste att jag hade, det är som att helt plötsligt har livet någon faktisk betydelse, och allt som var så viktigt innan är fortfarande viktigt men ändå så litet i förhållande till helheten. Allt detta är även förvirrande på ett sätt , hur går man vidare härifrån? När jag sedan vänder mig till rastplatsen inom mig själv, önskar jag att alla andra hittar sin också, det behövs lite mer choklad i världen. ## Comment 1 Author: [Borttaget] 0# Under en andlig utveckling går man ofta igenom olika faser av utveckling. Dessa kan vara svåra att hantera tillsammans med sin omgivning. Tappa inte hoppet om att du inte finner vänner du kan dela allt med, för det är bara en fas du går igenom. Under dessa faser kan man sakna djupet hos andra människor då man ser så mycket djup inom sig själv. När tiden mognat smälter man samman med sina nyfunna delar inom sig själv och kommer finna det lättare att umgås med andra igen. Det är tufft med dessa utvecklingsfaser då man kan uppleva världen som stressad och ytlig, men detta kommer lätta och du finner återigen en plats i världen i stället för att känna dig som att du står utanför och betraktar den. Sen är det också så att när vi funnit kärleken inom oss vill vi gärna att andra gör likadant. När de andra vägrar förstå eller lyssna kan detta ge en viss frustration. När du accepterat att alla inte genomgår lika stark utveckling kommer du inte heller längre vilja "frälsa" andra. Det uppstår ofta förvirring och obalans i en andlig utveckling när så mycket sker inom oss. Försök hålla i dig fast det blåser hårt och du ska se att en dag mojnar vinden och du kommer känna att fast mark åter tar vid under dina fötter. ## Comment 2 Author: vick Det är ett stort steg att hitta tryggheten hos sig själv, som man kanske har trott att man finner i andra eller i materiella ting... Jag kommer aldrig att glömma den dagen när jag ringde upp min bästa vän och sa att JAG älskar mig själv och accepterar min situation som den är. För det är väl ändå så attt det inte spelar någon roll var andra människor befinner sig i livet så länge man lär sig av varandra och inte tar på sig andras ryggsäckar... Plus att vi är där vi är pga våra egn val :) /V ## Comment 3 Author: Gaiatri Jag tycker att det blir en balansgång mellan det gamla värdsliga livet och det nya själsliga livet. Både att efter ett tag så är det roligt igen att träffa gamla vänner fastän de inte delar det andliga och samtidigt så kommer man möta nya "själsliga" vänner som man kan dela det andliga med. Det integreras efter ett tag och kanske går i perioder när man vill fokusera mer på det personliga planet och perioder när man vill fokusera på det själsliga planet. Precis som Lena säger så blir det lättare att umgås med andra igen. När jag känner mig mättad på andlig input så känner jag att det känns bra att umgås på det rent personliga planet med vänner och familj. Även om jag såklart känner efter vad som känns ok och vad som inte längre är intressanta umgängesformer för mig. ## Comment 4 Author: stillness Du är på en resa min vän :D Som de andra skrivit så bra förklarat här så kommer det komma in nya folk i ditt liv sooner or later, jag tror det är bra att bara "få vara" där man är trotts allt e snurrigt etc. Det finns ett syfte med allt lite så tror jag, kanske vill livet leda oss tala om saker för oss och då måste vi ta oss igenom vissa eldar... Sedan lite Feng Shui ut med det gammla in med något nytt ahh härligt :) Som ni andra skrev det med o frälsa andra o så det ligger mycket i det :D haha förändringar kommer när man inte vill förändra andra etc sedan vill man ju så gärna prata om livet o det djupa men ibland kan de nog va bra träning med att bara låta allt vara... "Lita på Livet", Lita på Universum /Gud etc /Peace ## Comment 5 Author: [Borttaget] #0 Wow!! Visst behövs det lite mera choklad i världen. Jag håller fullständigt med dig. Men för att vi ska kunna finna våra Chokladbitar, så krävs det att vi vågar öppna upp oss och själva vara chokladen i de möten som infinner sig,,, När vi vågar oss på att göra det så öppnas det nya nivår i Apelsinerna runt omkring oss. Kanske inte i alla, men de finns där ute. Du vet Chokladen som dragit på sig Apelsinskalet som täckmantel, för att passa in:) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Inavis. Jag öppnade upp för ungefär ett år sedan. Fram tills dess har jag ofta känt som att jag inte passat in. Just nu så är jag ganska observerande... Och ibland sker det att jag låter ställen dit jag kommer, få passa in på mig, i stället för tvärt om. Man kan ju fundera på vem man är, och vad som är värt att offra av sig själv, för att passa in. Kanske uppskattas lite choklad, bland apelsinerna? Och kanske blir det trist med bara choklad i längden... Kom att tänka på denna video när du skrev om myrstacken, där alla bara rusar omkring.. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Hej! Tack för alla svar :) Jag blir så glad att någon förstod hur jag menade, och att flera gått igenom samma stadie av förvirring och ifrågasättande. Och jag förstår att lösningen inte ligger i att omvandla andra till  choklad, det sliter man ut sig på, jag har försökt "frälsa andra" men det går inte, det är som att man är låst i sin egna utveckling. Jag ska försöka se chokladen runt omkring mig istället, och vara glad för där jag är, ibland kanske det inte är en fråga om det är en själv som är galen eller om alla andra är det, utan om acceptans. Balansgången kommer nog vara svår i början, men jag hoppas jag får igång det så småningom, men det är nog nyttigt som ni säger att få lite av båda världar, det kan förhindra en från att leva enbart på ett plan, och vara mer som i sutteräng. Jag fick många fina tips jag kommer ta till vara på! Och den sista videon som Nicklas skickade illustrerade verkligen en myrstack! Det är så svårt att föreställa sig att alla de människorna också tänker och känner, att dem har vaknat, klivit upp och har folk som älskar dom, att dom också känner varje fotsteg dom tar. För några av dom är man en av dom som de är en av dom för oss. Glad att man inte längre behöver identifiera sig med någon för att känna att man är rätt, alla är det ju för sig själv.. och inträffar det behöver det kanske inte vara fel på någon. Jag är dock nyfiken på vad som kommer hända härnäst. Jag kommer läsa denna tråd ofta. Tack igen för svaren :) ## Comment 8 Author: [Borttaget] Det enda vi behöver göra är att lita på att universum är i ständig perfektion. Vänligen/Magica ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 Ja, den videon ger en den observerande positionen. :) ## Comment 10 Author: szirius Vilken härlig tråd! Jag älskar liknelserna med apelsiner och choklad. Dessutom - är ju choklad med apelsinsmak riktigt gott![Tungan ute](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Jag ser en annan aspekt på detta också...nämligen att man kan lära sig av att granska sin egen inställning till saker. Varför anser man att " de flesta" är så oandliga? Att "de går omkring utan reflektioner"? Och att detta skapar en känsla av tomhet och ensamhet i oss. Men vad vet vi om det? Andra kanske har samma tro om dig? Det enda sättet att få reda på saken är via SANNA MÖTEN. Om man själv vågar vara den som börjar tala om mer själsliga/ andliga aspekter av livet så finner man guldgruvor överallt - det är min erfarenhet! Man behöver inte klä sig i kristaller och regnbågsfärgade sjalar och springa på olika kurser för att vara andlig![Flört](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Tyst](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") Och om man själv kan fokusera på _själen_ i den andra människan så är det inte ett dugg jobbigt att prata med grannen om hennes senaste gardininköp ![Flört](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört").Då kan man känna kärlek i stället för att bli uttråkad.Prova! \# 4 _förändringar kommer när man inte vill förändra andra ![Kyss](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")_ ## Comment 11 Author: retep szirius...Du är seriously en ![Oskyldig](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")...Du sa det så bra! ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ögonen är själens spegel. Det är i sättet vi ser på andra som vi hittar fram till oss själva. Vår inställning till andra säger mer om oss själva än om andra. Kärlek/Magica ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Där har du nog helt rätt... Ibland ser jag på det jag skriver till andra, och får känslan att jag nästan talar till mig själv. Till exempel när man sänder ut kärlek. Eller när man dömmer något. Kärlek ## Comment 14 Author: szirius \# 11 åh men tack![Glad](http://andligutveckling.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 15 Author: Camilla77 Jag brukar tänka att alla människor jag möter har något att tillföra mitt liv. De kanske ger svar på en fråga, får mig att ställa en ny fråga. De kanske sår fröet till en tanke som får mig att byta livsbana. Jag försöker lyssna på människorna. Försöker se dem som livets sätt att vägleda mig. För guds händer är ju människorna. Det är genom människorna han gör sina underverk. Jag ser gud = livskraft. Så jag är inte religiös i den vanliga bemärkelsen. Vänder man på resonemanget så kan man se att man kan vara den som sår ett frö i en människas tankar. Den som får dem att komma en bit längre i sin andliga utveckling. Jag försöker att vara den som ler eller hjälper eller ser. Jag försöker vara den som får dig att känna dig viktig just idag. Jag försöker hitta vakna människor (chokladbitar), människor som söker. Men ser många som sover, som sover just nu och inte är nåbara. Jag tänker ofta på hur en viss människa kommit till den ställe i livet hon är nu (backwards engineering). Vilken väg hon gått, vilka strider hon stred. Hur hon blev så hård, så sårad, så ödmjuk. Jag försöker hitta egenskaper som jag vill gro i mig själv. Försöker hitta förebilder som jag kan lära av. Jag känner lycka innifrån och blir lycklig av små ting. Jag försöker vända dåliga saker till bra saker. Har kommit på att osäkerhet = spänning. Att problem = utmaningar. Att inkompetens = utrymme för växande. De tre insikterna tar udden av det mesta. Ibland är jag såklart trött och önskar att hjärnan kunde vara tyst i sitt eviga babbel bara en liten liten stund. Men det finns så många svar att hitta och så många tankar att tänka och så många gåtor att lösa. ## Comment 16 Author: retep i morgon, för två år sedan🎈