Läst 2927 ggr
Annisangel
2013-04-07, 06:48

Uppfostra barn...

Nu måste jag skriva ur mig det som jag gått och tänkt på en hel massa. Ursäkta om det blir lite svammel här, men det är mycket i mitt huvud just nu.

Jag har ju en liten 2,5-årig tös och jag känner att jag älskar henne verkligen. Nu till min stora utmaning här i livet. Jag har ju inte känt riktigt att jag hört till den här världen, kan bero på att jag aldrig haft ett riktigt jobb (en längre tid), någon grund att stå på. Så nu när man kan prata lite mer med min tös och hon förstår mer och mer, så undrar jag hur i helsike jag har någon rätt att rätta in henne i dagens samhälle när jag inte själv funnit min plats.

Jag vet, helt korkade funderingar, men ändå finns de där. Jag känner ju redan att jag formar henne genom att säga nej till vissa saker, samtidigt som jag vet att hon får inte göra som hon vill för då blir det totalt fel senare i livet när hon kommer ut i sociala sammanhang.

Ojoj, tack för att jag fick skriva av mig, det lättade! Om någon har någon reflektion på detta, så go for it!!!!!❤️

SkrattandeMånga Goa KramarSkrattande

KyssAnnisangelKyss

gonzo56
2013-04-09, 02:40
#1

Hej hej Annisangel! 

Jag tycker att man ska gå på sin egen känsla och inte uppfostra sina barn traditionellt eller som samhället vill att man ska uppfostra (samhället vill ju bara skapa lydiga slavar).

Många människor är utbrända pga det hårda samhällsklimat vi lever i och för att de känner att de måste leva upp till idealet (framgångsrik, bra ekonomi, en massa statusprylar och så en kropp fylld av plast) och det är väl inte direkt en gåva man vill ge sina barn? 

Teve (produktionen) producerar plastiga barbiedockor på löpande band.. lösbröst, löshår, lösläppar, lösnaglar och lösrövar.. våra ungar programmeras till att bli plast-zombies.

Samtidigt är det ju viktigt att barn lär sig gränser så att de inte skadar sig själva osv.. 

Ungar är smarta och mycket kan man prata med dem om. De förstår mer än vad man tror. 

Jag tycker det var bra att du tog upp det här. Det är viktigt. Tack. 

Kram/Gonzo

Annisangel
2013-04-09, 06:07
#2

Tusen tack Gonzo! Precis det är viktigt att man inte tappar harmoni och den andliga biten i uppfostringen. Det har gjort mig mer säker i min självkänsla och känner man sig trygg i sig själv så kan man forma samhället såsom man vill, inte som andra vill. Jag tror mycket på att hitta egna lösningar, det är så man får till nytänkande. Nej för tusen hakar, jag vill inte bli en slav under samhället och det önskar jag inte min dotter heller. Barbie ja, den dockan är ju lite skum… Ingen människa ser ut så…. Hmm mycket att fundera på…. Åter tack för din reflektion!

SkrattandeMånga Goa KramarSkrattande

KyssAnnisangelKyss

Illusion
2013-04-12, 15:59
#3

Jag tycker det viktigaste vi kan lära våra barn det är att vara tacksam, uppskatta det man har och att man får tro på vad man själv vill. Måste vara väldigt svårt att ha barn. Jag tänkte nyss hur det skulle vara om jag hade ett.. Ingen lätt tanke! Det är svårare än man tror, men jag tycker det är viktigt att barn uppskattar det dom har och att dom kan bli vad dom vill, det är bara ens egna tankar som begränsar en. Man ska aldrig tvinga dom att tro på nått.. Vilket många religiösa kan göra men jag tror inte du är sån :-) lycka till


☮ and ❤ among each other ✿

novelist_ana
2013-04-12, 22:47
#4

Ja. Kärleken till ens barn är verkligen fantastiskt, och helt annorlunda något annat. Det är en äkta villkorslös kärlek. Inte undra på att man får ångest, man vill så gärna göra det rätta. Men vad är då det rätta? 

Jag tror inte att det går att vara perfekt, det går inte att veta. Man gör misstag och fel, lär sig och gör om rätt. Jag har tre barn (13, 8, 6 ) och jag lär mig hela tiden! 

Idagsläget känner jag att det viktigaste är att vara aktiv i mina barns liv. Alltså finnas där - med hjärta och själ - inte bara fysiskt. Se dom i ögonen, lyssna på dem (men det medger jag, ibland misslyckas jag) och vara vaken inför dem. 

Jag ångrar att mina barn fick så otroligt mycket leksaker de första åren. Det var varken bra för barnen eller för mig själv (jag blev lat). Istället kan man köpa några få, det stimulerar fantasin. Jag var mycket på teater med min första, det är jag glad för, hade inte alls samma tid för det med dem andra två. Läsa böcker! Det gjorde jag och gör jag mycket. Det bygger på ordförrådet och är bra för närheten. Närhet skapar trygga barn!

Framförallt säger jag att jag älskar dom. Ofta! Det sa min mamma till mig och det bar jag med mig även då hon försvann (hon lever men är missbrukare, inte själsligt här). 

Bara det att du skriver en fråga, visar att du har rätt inställning och viljan att göra gott det räcker långt. 

Stor kram.

Annisangel
2013-04-13, 08:38
#5

Tack ni underbara för kommenteringar! Jag är inte rädd för denna uppgift men däremot faller ångest över mig ibland. Jag är inte religiös i den meningen att jag tror på endast en sak, utan jag tror på lite allt möjligt och håller mitt sinne öppet. Jag är mycket nära min dotter och på kvällarna säger jag alltid att "vad duktig du varit idag" även om vi haft jobbigt (hon är inne i en trotsperiod) men vi reder ut det. Jag har tålamod och hittar olika lösningar till att få till det som vi måste göra. Kag tror inte på hot eller anklagelser, så jag försöker hålla en positiv attityd och själv verkligen tycka en grej är kul att göra. Eftersom tankens kraft är så otroligt stark så blir det väldigt kul också, plus att vi gör det tillsammans.

SkrattandeMånga Goa KramarSkrattande

KyssAnnisangelKyss

fredrikh
2013-05-20, 13:37
#6

Annisangel tänk på att alla barn som föds in i denna dimensionen har ett guidesystem inom sig. Vi som förälder har som uppgift att fostra deras självständighet, alltså deras personlighet, den personen de är, så tidigt som möjligt. Och även att göra det möjligt för detta barnet att kunna vara sig själv i framtiden med.

Vår uppgift är inte att säga vad som är rätt och fel, det måste barnen lära sig själva. Till exempel, om din dotter vill cykla och du ser att möjligheten finns att hon kommer cykla nedför en trottoarkant vilket förmodligen kommer få henne att ramla av cykeln, så bör hon få göra det om hon själv vill det. Ramlar hon sedan av cykeln och får ett skrubbsår så kan det ha lärt henne att sedan när hon är 15 år, inte hoppa in i en bil med alkoholiserade ungdomar och dö i en bilolycka.

Har många fler exempel och tips om uppfostran..

Detta är endast mina åsikter iallafall, självklart gör du som du känner :)

[Blodpudding]
2013-05-20, 14:07
#7

#6 Men hur kommer du till att cykla nerför en trottoarkant till att inte åka bil med alkoholiserade ungdomar?

Om ungen inte har lärt sig det, borde man alltså låta ungen åka med fulla människor, så att de lär sig?

Föräldrar är till för att lära sina barn rätt och fel.

fredrikh
2013-05-20, 19:14
#8

#7 För att såna upplevelser som ung bidrar till mycket mer än du tror när man är äldre. Man lär sig grunderna i livet när man är ung.
Jag anser inte att föräldrar ska lära sina barn rätt och fel, utan bara guida dem i rätt riktning.

[Lynx1]
2013-05-20, 20:47
#9

#4 high five!

Annisangel
2013-05-20, 21:52
#10

#8 I hear you fredrikh!

Jag låter självklart henne lära av sina misstag men det går ju till en viss gräns nu när hon är så liten, så jag utsätter inte henne för mer än vad jag vet hon klarar av. Man har ju trots allt "levererat" den lilla till världen och känner därigenom ansvar och en skyldighet att visa henne denna värld och vilka stenar och gupp det finns här… Sen är det självklart att hon får växa under ansvar och uppsikt!

Som när hon har tagit någonting som inte är hennes så blir jag inte arg utan konstaterar helt lungt att den känner inte mamma igen (som dockan hon hittade på dagis och ville ta med hem och jag förklarade att dockan bodde på dagis och ville vara där, vilket ledde till att hon lämnade dockan att sova på dagis för dockan bodde ju där!)

SkrattandeMånga Goa KramarSkrattande

KyssAnnisangelKyss

[Blodpudding]
2013-05-21, 06:20
#11

#8 Nej, man måste som förälder visa barnet vad som är rätt och vad som är fel. Det är en av ens uppgifter som förälder.

Visst att de kan lära sig av misstag, men det är till en viss gräns. Att sätta ihop cykla nerför en trottoarkant med att inte sätta sig i en bil som körs av någon som är full känns lite långsökt.

[Lynx1]
2013-05-21, 09:20
#12

Barn kommer ändå att slå sig någon gång och förstå sambandet med oförsiktighet och smärta. Som förälder behöver man inte stänga av sin skyddande instinkt för att barn ska lära sig det.

fredrikh
2013-05-21, 09:28
#13

#10 Låter bra :)

#11 och #12, ni förstår uppenbarligen inte vad jag menar, kanske behövs en längre text för att rättvist kunna få fram det jag står för. Fel av mig. Tack för era svar iallafall, alltid kul att diskutera.

[Lynx1]
2013-05-21, 09:30
#14

#13 Kram.

yamher
2013-05-21, 19:47
#15

barn är så olika. En del älskar att samtala andra vill bara ha närhet. Vissa är lite rädda för det nya andra kastar sig ut utan minsta rädsla.

Någonstans ska vi möta dem, fostra dem, älska dem o på många andra sätt ge dem grunden att stå på. Visst är det önskvärt att lära sig varje barn vad som är rätt o fel, att våga stå på sina egna ben, att vara nyfiken, att våga gå sin egen väg, kämpa, visa tacksamhet, ärlighet och respekt.

Evolutionen - den som har format oss till att som barn göra som vuxna än att enbart lyssna. Att stå o predika om nykterhet är alltså många gånger lönlöst om du sedan super i smyg. Att tala om hur man ska vara social, när man sedan själv är osocial kommer ändå ge en mix feeling för barnet.

Och livet kommer att ge oss olika utmaningar…

Alis volat propriis Oskyldig

Annisangel
2013-05-22, 13:19
#16

Det jag håller stenhårt vid är iallafall att prata om allt. Oavsett vad som hänt så ska hon alltid känna sig trygg med att kunna prata om vad somhelst. Hon är otroligt hjälpsam även om hon inte behöver. Där är jag lite försiktig med vad hon får och inte får. Torka skåpsluckor tycker hon är kul! Dammsugare är också en kul sak. Vi har alltid kul när vi gör saker. Kanske för att jag framhåller den skojiga biten och sjunger samtidigt. Pratar under tiden och har det mysigt!

SkrattandeMånga Goa KramarSkrattande

KyssAnnisangelKyss

Älvan
2013-05-24, 09:50
#17

Jag kanske är tråkig traditionell förälder, men jag anser att ge sina barn gränser är ren kärlek! Gränserna måste vara vettiga givetvis och man ska inte detaljstyra barnet. Jag tror barnet längtar efter en struktur och får den lagom mycket granser så blir den trygg. För mycket gränser ger dock motsatt effekt att barnet blir ängsligt och inte vågar prova sina egna vingar.

Det är ett evigt kämpande med att hitta balansen för både barnet och föräldern eftersom båda parter är människor med olika personligheter och allt passar inte alla människor. Även mina råd här passar säkerligen inte alla föräldrar och barn. :-)

Det viktigaste är nog att vad man än gör med sina barn ska man göra det av kärlek! Det är det viktigaste i hela föräldraskapet tycker jag.

Upp till toppen