# Hur ser ni på Gud, skapelsen och alltet? Author: Gaiatri Det finns säkert många tankar och idéer om vad Gud är och hur vi ser på Gud. Är Gud allomfattande eller personlig eller både och. Bor Gud i himmelen eller ovanför himmelen? Vad har ni för tankar om detta. Är hela universum Guds skapelse? Är det solen (sollogos) som är Gud? Ser ni Moder jord som Gud? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag tror Gud är en kraft. En magisk form av ljus och kärlek. Har svårt att se Gud som ett substantiv, hellre ett adjektiv, ett tillstånd. De som haft en nära-döden-upplevelse möter aldrig Gud, de möter en ljusvarelse och starka känslor av kärlek och empati. Ingen har SETT Gud, men många har UPPLEVT Gud, därav KÄNSLAN. Gud är därför enligt min åsikt ett känslomässigt tillstånd. /Lena. ## Comment 2 Author: Maggan71 För mig är Gud (eller Kraften eller Detet eller Kärleken eller...) ALLT. Allomfattande. Överallt. Och Gud skapade människan _till sin avbild_. Vi är alla ETT. Typ... \*ler\* Har egentligen inga direkt ord, men har en ganska klar uppfattning inom mig... Gud är personlig och jag tror att vi alla har vår egen "bild" eller uppfattning. Inget "rätt" eller "fel", utan individuella tolkningar. Intressant tråd... \*ler\* ## Comment 3 Author: [Borttaget] Alla har rätt till sin uppfattning. Som jag ser det, så finns det en objektiv verklighet. Sedan tolkar sinnet denna verklighet olika... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Något intressant är Gudar. Alltså, kanske inte just alltet. Jag har i en form av resa, träffat någon som kallade sig Gud, eller Gudinna. Denna känns verklig. Men ändå så undrar en del av mig vad denna Gudom är, och om den existerar för alla, eller endast för mig. Undrar också hur denna Gudom som jag stötte på, förhåller sig till "källan"... Alltså, själva grunden där allt uppstår. / Niklas ## Comment 5 Author: [Borttaget] Min bild och känsla av Gud har förändrats genom åren...från farbror klädd i vit kåpa med långt vitt skägg till ljus och kärlek. Läste någonstans att Gud är kraften som håller allt samman...från det minsta till det största. ## Comment 6 Author: Skogshumblan För mig finns inte Gud längre. Fram tills i höstas var jag kristen och en starkt troende människa enligt det sätt som frikyrkan lär ut. Sen så gick jag ju igenom den här andliga lilla uppvaknandet eller hur man ska benämna det så jag har ingen Gud längre. Däremot tror jag att vi alla som lever här eller på andra planeter, har en medvetenhet, en själ kallar vissa det. Detta medvetande eller själen tillhör en större enhet av det rent goda, ren kärlek och nyfikenhet. Ja allt det som är gott och som vill erfara saker. Vi är som en amöba av detta rena, små små bitar som går ner och lever liv här och där, sen tillbaka till denna "stora amöban" för att få bli ett med det goda rena igen. Oj vad flummig jag låter men det är så svårt att säga vad jag tror på när jag knappt själv kan sätta ord på det. ## Comment 7 Author: retep För mig är Gud den jag föreställer mig och det jag erfar i Medvetandet. Det jag erfar i medvetandet är Gud och när jag erfar Gud är det Gud Jag Är. Föreställningen jag har av Gud är på sätt och vis mer gränslös, eftersom jag ännu inte som personen Peter är gränslöst i...den Gud Jag Är. Gränslöst föreställer jag mig att Gud Är och rymmer allt...Ett med Medvetandet. Gud är skapelsen och allt skapat Gud är Hon, Han, Den Det...personlig och opersonlig Gud är himmel och jord och bor överallt...i Allt och i allt. Gud är inget och allt i ett enat evigt nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu\_Peter ## Comment 8 Author: Gaiatri Jag tänker att Gud är alltet och att Gud genomsyrar universum med liv och medvetande. Jag tänker att i all materia finns livet från Gud. När liv möter materia bildas medvetande. Gud är både Fader och Moder och medvetande på samma gång. Jag tror att det finns väsen med mycket större medvetande än vi människor. En del av dessa väsen tror vi ibland är Gud. Eller presenteras sig kanske som en Gud och kanske också påverkar oss som det större väsen det är. Esoteriskt sett kan man säga att vi lever inom och är en del av det väsen vars fysiska kropp är solen (Sollogos). På det sättet kan man tänka att solen är Gud för oss. ## Comment 9 Author: Alwyn I min världsuppfattning finns ingen Gud, men jag kan tänka mig att många ser Gud som det jag kallar Alltet. ## Comment 10 Author: Gaiatri Gud Är! Och vi är av Gud, i Gud och deltar i Guds manifestation. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #8 Fick bara en tanke. Undrar hur det är att vara solen... Haha. Underlig tanke. Jag har hört drömfångare tala, så att solen skulle vara levande är inget omöjligt för mig. ## Comment 12 Author: Zynell Jag tror på Gud, har alltid gjort det. Men min syn på Gud är långt ifrån den bibeln beskriver. Den Guden som nämns där tilltalar inte mig alls. Istället ser jag på Gud som en kraft. ## Comment 13 Author: retep #9 Vad är då Alltet om det inte är Gud också? Och vad är då Gud om inte hon/han, **Det** är Alltet? Vi kan ge **Det** tusen namn, men aldrig bara ett som vi kan förstå Det enda sättet är att erfara och vara **Det**. ## Comment 14 Author: Alwyn #13 Peter, det är ungefär så jag menar. Jag kallar det inte Gud, jag kallar det Alltet och det är ju bara en av oändligt många benämningar. Fast många har nog en annorlunda syn på vad Gud/Gudar är och då skulle jag säga att deras Gudabild är en **del av** det jag kallar alltet men inte Alltet självt. Eftersom allt är en del av Alltet. Jag känner inte att jag ensam **ÄR** Alltet, men jag ser det som att vi alla är delar av det. Den allomfattande energi som genomsyrar.... allt! ## Comment 15 Author: Thyra4 Jag har alltid trott på NÅGOT högre och idag känner jag att det är äkta kärlek som är det högsta. ## Comment 16 Author: retep Om kärlek är allt och Alltet är Kärlek som genomsyrar allt...då finns det inga delar av det som bara är Kärlek. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Om man känner känslan av kärlek så märker man att den innehåller även känslan av lidande... /Lena ## Comment 18 Author: retep #17 Jo, så är det ju också. ## Comment 19 Author: Alwyn #16 jo, men jag har inte påstått att Alltet ÄR kärlek![Flört](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") och mitt svar var på frågan hur **jag** ser gud. Kärlek är en del av alltet precis som allt annat enligt mig. Eftersom jag inte använder "Gud-benämningen" är det inte samma sak som alltet för mig. Likadant är allt energi, Alltet är den totala energin sammanlagd, och jag är en del av den energin vilket gör mig kopplad till allt annat. Energin går genom mig. ## Comment 20 Author: suddis Gud är alltet,vi är en del av Guds skapelse. I am the wind Breathing over the sea I am the wave Running across the ocean I am the trees Hear me wispering in the leaves I am the sun Feel my warmth on your face I am the moon and the stars. ## Comment 21 Author: Smålänning En bra tråd:) intressant att se så olika tolkningar på vad vem Gud är. Mmm finns nog mer att samtala om här. Jo jag tror på den treeniga guden jag:) om någon undrar... ## Comment 22 Author: Tride #6 Skogshumblan - du har väldigt intressanta saker att berätta! Lämnade pingströrelsen och fann det gudomliga i hela skapelsen. Inte flummigt alls, som jag känner det, men väldigt inspirerande. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Gud är allt. ## Comment 24 Author: [Borttaget] I våras hade jag mina funderingar runt detta med Gud och jag fick en märklig upplevelse. Jag la in den på existens o nu lägger jag in den här. Inre resa! Ser du mig? Vet Du vem Jag Är? Har lyssnat inåt har försökt att tyda ut svaren. Mitt inre har varit en labyrint. Så många delar av ett trasigt och vilset jag, som bildat sin egen tanke kropp. Ett väsen i mig själv, som skapats av sagda tankar genom andra. Men även av mig själv. Mmm, jag kan se dig NU och framför allt så kan jag känna separationen från dig. Först NU kan jag kliva in i mitt sanna varande och jag känner mig så innerligt omhuldad och tacksam. Tanke formen lösgör sig ur skuggorna i mitt inre. Två sidor av samma mynt. Har ställt mig frågan många gånger. Vem Är Gud? Finns Gud? Meditationen svarade mig så här: _Varje enskild människa. Är sin egen värld, sitt egna inre Universum._ _I varje enskild individ lyser ljusets låga._ _I en del lyser den svagt_ _I andra lyser den starkare._ _Där finns en längtan över att få komma hem._ _Denna ljusets låga Är för mig gnistan av Gud!_ _Och jag finner den ingen annan stans Än i mitt egna Universum._ _Jag kan bli varsamt ledd av yttre omständigheter eller av andra människor._ _Men klivet in i Tron på en kraft större än mig själv. Det måste jag ta själv. För att få kontakt,,,, och för att finna sinnesro._ _På jorden är Människorna_ _Vad Stjärnorna är i Universum._ _Stoff från alltet. Stoff från Gud._ _Evigheten - Oändligheten I allt som någonsin har varit._ _I allt som ÄR!_