# Avlidna människors andar Author: Internettan Vad kan egentligen en avliden människas ande göra på jorden enligt "de som vet"? Ibland hör man om avlidna anhöriga som hälsar genom t ex en fågel. Är detta sant eller bara en myt? Är de verkligen så skickliga på "andra sidan"? Eller är det bara vissa som har sådana förmågor? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Har ingen aning om vad de döda är kapabla till. Vår fantasi kan hjälpa oss på många sätt. Om du bestämmer dig för att fågeln är din döda mormor och du mår bättre av det, så varför inte? Det som känns sant ÄR SANT... Alla människor har sin egen sanning. Tror du att de döda kan komma i skepnader av djur så är det DIN sanning ända tills du bevisas om motsatsen. ## Comment 2 Author: Internettan Fast det där svaret har jag inte så stor nytta av. \- Ursäkta, var ligger toaletten? \- Var tycker du att den ligger? Skulle det svaret funka för dig? :) Visst kan man gå omkring och ha föreställningar som känns sanna - och som blir sanna för en själv. Men för det krävs att man tror någonting. Det där om fågeln vet jag ju inte vad jag ska tro - och då faller hela grejen. Jag kan liksom inte lura mig själv där. (Så jag antar att jag behöver ett sanningsenligt svar nu - och det behöver antagligen inte betyda att det nödvändigtvis är ett sant svar, utan att svaret låter så sant att jag kan tro på det som sägs...) Hmmm.. Nu kommer jag inte att kunna köpa nåt svar efter det där. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det är just DIT jag vill komma. Människor i min omgivning har funnit sin sanning i LCHF-metoden och Aloe Vera som mirakelmedel. Jag delar inte deras sanningar, lika lite som jag delar alla politikers sanningar. Om du tror att Gud finns har du valt detta som din sanning och du håller fast vid den ända tills någon inre/yttre upplevelse bevisar motsatsen. Ingen i världen kan ge dig svar om saker är på ett visst sätt. Vetenskapen kan bevisa mycket men inte allt. Andligheten bevisar inget för oss för där är vi våra egna vetenskapsmän, vi vandrar vår EGEN väg. Nöj dig med att inte veta för när du vet gör det ont att få sanningen uppdagad. Man blir så att säga omkullkastad i sin inre vetskap. Att tro räcker, eller inte veta alls. Sök svaret inom dig. Där har du det. Om jag säger att Hitler innerst inne var fylld av kärlek, skulle du tro mig då?.................. ## Comment 4 Author: Internettan #3: Hitler... tja, jag vet inte. Beror på vilken trosinriktning jag väljer. Jag kan tänka på olika vis - men vet inte vilket vis som är sant. Och nej, jag skulle inte tro dig. För jag skulle undra hur du kan veta det... Annars har jag väldigt svårt för den där idén om att alla har sin sanning. Jag märker att det på något sätt verkar vara så (tyvärr), men som sagt avskyr jag det. Och jag vet inte om det också kan vara så. T ex när det gäller andevärlden: i min skalle får jag det till att antingen kan vissa andar meddela sig genom en fågel - eller så kan de det inte. Där kan jag inte få till en kompromiss. Antingen eller är det som gäller. Du kanske menar att det inte spelar någon roll vad som är sant eftersom vi ändå inte kan få fatt i den absoluta sanningen. Men där håller jag inte med. Om det finns en absolut sanning så är den viktig. Då är det för mig inte okej att vara nöjd med min egen variant av sanningen. Då vill jag hellre säga att jag inte vet - och sedan tro det jag vill tro. Men då tycker jag inte man kan påstå att det jag tror på är sant. "Sant" och "sant för mig" är två olika saker. Sen har jag märkt att hur mycket jag än söker efter sanningen - både när det gäller andliga saker och när det gäller t ex kostfrågor eller annat - så är det oerhört svårt att hitta sanningen. Den ändrar sig alltid - hur säker jag än är på att jag nu hittat det rätta. Och när det gäller det andliga så finns det människor som verkligen har upplevt saker - t ex har de dött och återupplivats - och som har massor av detaljer att berätta om andevärlden, himlen eller t.o.m. om helvetet. Och sedan läser jag en annan människas berättelse - som då motsäger den första. De har upplevt helt andra detaljer. När jag tänker på sådana saker då kan jag vara benägen att tro att vi alla har vår egen sanning - som kanske baseras på vad vi själva tror.  I en bok läste jag just att det vi själva tror på är det vi också får uppleva, t ex efter döden. Och är det så så kanske du har rätt i att var och en har sin egen sanning. Men då är det en annan sak än att vi bara tror olika och inte kan bevisa vem som har rätt. ## Comment 5 Author: [Borttaget] En vetenskapsman utgår alltid i från att han har FEL, för om han utgår ifrån att han har RÄTT kan han aldrig SE sanningen. När han finner den, då VET han! Alla som kommit tillbaka från det döda berättar olika storys. Vilken är sann? ALLA! En dag blev jag trött på att TRO på Gud. Jag var så less, jag ville verkligen VETA! Jag suckade och sa högt ut i vardagsrummet: \-Gud, nu är jag trött på att tro. Jag vill ha BEVIS för din existens! Bevisa för mig inom en vecka att du finns! Jag fick mitt bevis. Mer än så... Om jag berättar MITT bevis för dig, kommer du då tro på Guds existens? NEJ. Det kommer du inte göra, för du behöver DITT bevis.  Du finner dina svar och bevis, och jag finner mina... Svårare än så är det inte. ![Cool](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 6 Author: Internettan #5: Joo, det där lät ju rätt och bra. Men att vi kräver och får olika bevis, och att människor kan få olika upplevelser av samma sak - de är ju en sak. Och att det då blir svårt för oss att använda andras kunskap till vägledning för oss själva. Men att det i verkligheten inte skulle finnas en objektiv sanning, det är där jag får problem. Och det är där jag inte blir klok på hur du menar.  Finns det eller finns det inte en objektiv sanning? För om det finns det så vill jag fortsätta ta reda på hur den ser ut. Och min tro kommer antingen att befinna sig närmare eller längre bort från sanningen. Eller så finns det ingen objektiv sanning och då har alla rätt. Spelar ingen roll om vi tror på Gud eller en krokodil och det spelar ingen roll om vi tror att allt blir svart när vi dör eller om vi kommer att leva igen. (Jag tycker att hela meningen med livet försvinner om man skulle ha en sådan inställning.) ## Comment 7 Author: [Borttaget] Du vill börja i fel ände. Du vill ha svar på universums sanningar innan du funnit din egen. Om du får svaret serverat kommer du då att _leva som dig själv_ eller som universum vill att du ska leva? Vi fostras av våra föräldrar att tro, veta, följa vissa regler. Den andliga utvecklingen handlar mycket om att tvätta bort våra "skapade jag" och i stället främja våra "sanna jag". När du fått fram ditt sanna jag, dina egna tankar, din egen tro, din egen inre vetskap, då först kan universums sanning visa sig för dig. Jag förstår dig. Har själv funderat mycket kring detta ämne. Vetskapen gör många av oss trygga. När jag började min utveckling ville jag veta hur jag skulle vara, bete mig, agera för att vara RÄTT. Jag ville ta genvägen för att slippa göra FEL. Det finns ingen genväg, tyvärr. Det svåra i det hela är att känna trygghet i att INTE veta... ## Comment 8 Author: Internettan Du har kanske rätt. Jag har bara så svårt att tänka så. På jorden vill vi ju ha exakt kunskap och den är (för det mesta i alla fall) inte beroende av vilka vi är. Vi vill t ex inte rita vår egen karta över Europa och gå omkring och tro på vår egen bild bara för att få leva "som oss själva". Vi vill ju veta precis var Paris ligger och hur Tysklands gränser går. Och det är också möjligt att lära sig detta av någon annan (en lärare t ex). Varför skulle det vara annorllunda med andlig kunskap? Visserligen handlar det om utveckling och på sätt och vis kan vi inte som 3-åringar få samma bild av verkligheten som vi får när vi är 20. Ändå lever vi i samma värld. Och då antar jag att jag svarade på min egen fråga... (till min egen förtrytelse, för det kom lite oväntat. :) ## Comment 9 Author: Kengun Ja, det kan ju vara så att allt hänger ihop.. Att allt är själva det medvetna livet som hänger ihop som ett fisknät och att det är den eventuellt avlidnes önskan, dvs tankar som ger impulsen till en liten fågel att visa sig för det kanske är just så enkelt den avlidne vill påkalla uppmärksamhet. Att allt är själva livet och att vi hänger ihop allesammans oavsett om vi har eller har haft en mänsklig hjärna eller om den bara är stor som en ärta i en liten fågel. Det är då inte kropparna som hänger ihop utan just den egenskap kropparna har att de kan innehålla själva livet och tankens kraft. Då är det inte en andes skicklighet det kommer an på utan själva det faktum att allt liv hänger ihop. Allt ÅR. Tack för ordet kengun![Glad](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 10 Author: [Borttaget] En del avlidna människors andar kan åstadkomma mirakulösa helanden av de som söker lindring av svåra lidanden och sorger. Faktiskt så är hela denna julhelgen en massiv manifestation av den tanken över hela världen! Och har varit det flera årtusenden! Men visst är det för varje människa ett mysterium tills den egna erfarenheten skapat sin visshet antingen genom inre bekräftelse eller yttre uppenbarelse. Denna tid på året, när vi lever i ett yttre mörker, har många funnit det värt att söka den inre bekräftelsen för att tända den inre lampan och be om yttre bekräftelser för sig själv och alla andra som söker. Ju mer vi ber om att få av det som är gott ju enklare blir det för det goda att ge. GOD JUL ## Comment 11 Author: andreaslamufrom Även om människan lyckas komma fram till en "sanning" så är det en mänsklig sanning. Vad vi än lyckas komma fram till så är det inte en universell sanning. Vad vet vi egentligen om andra livsformers sanningar och hur de varseblir världen? Och vad vet vi egentligen om andra livsformer, kanske finns det sådana som får oss att framstå som löss. Jag är om sanningen ska fram en riktig fascist, jag tror på "sanningen" och det är en universell sanning som gäller de mesta delar av livet. Jag tror inte på en subjektiv sanning men jag vill inte förneka andra den möjligheten och det är det jag tror är viktigt här. Tvinga inte andra in i din sanning, det är bara patetiskt. Man kan tycka och tänka för sig själv men det är helt annat än att propagera för det bland folk. ## Comment 12 Author: retep Om en ande har förmåga att uträtta något på Jorden...kan förmedla sig genom en fågel! Då är den själen högt utvecklad och medveten nog till allt det som de universella lagarna tillåter. \- Sanningen är en, de vise nämner den vid olika namn - Den egentliga, eviga sanningen är Absolut och oföränderlig. Den kan inte upplevas i den Relativa Världen, endast erfaras i medvetandet som Absolut sanning. Ingen sanning du eftersträvar i det relativa livet är mer sann än din upplevelse av den. Ingen kan förmedla Sanningen, men alla kan erfara den! \_Peter ## Comment 13 Author: [Borttaget] 1975 klockan tre minuter över sex på morgonen så avled min far. Min son var då 6 år. Han kom in till mig ungefär fem i sex och ville krypa ner i min säng, han låg där några minuter och sedan sade han "nu är det bra igen" och så reste han sig och gick in till sin egen säng igen. Min son hade vaknat av att min far stod i hans rum och sonen hade blivit lite osäker och rädd. Min son och min far hade ett starkt band. Sonen har också berättat att far brukade ibland följa honom till och från skolan. Detta skedde då ett år efter att far hade gått bort. För att svara på #0 - verkar det som att vissa avlidna "vakar" över någon anhörig, typ som min far verkade ha gjort över min son. Att någon skickar en hälsning via en fågel är absolut inte något märkligt eftersom fåglarna är våra budbärare. Det verkar också som att de avlidna har olika sätt att meddela sig på, kanske beroende på hur pass öppen vederbörande anhörig är. En del människor är inte öppna och en del är väldigt öppna. Så det där är nog lite beroende på själen som har gått vidare och vi som fortfarande vistas på jorden, om vi kan få någon kontakt. Jag tror inte att de avlidna visar sig för oss - jag vet ![Glad](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 14 Author: Internettan #9: Kanske är det som du beskriver. #10: _En del avlidna människors andar kan åstadkomma mirakulösa helanden av de som söker lindring av svåra lidanden och sorger. Faktiskt så är hela denna julhelgen en massiv manifestation av den tanken över hela världen! Och har varit det flera årtusenden!_ Nu talar du i gåtor... Vad menar du med att avlidna människors andar kan åstadkomma helanden? När händer det? Vilka har blivit helade av avlidna människors andar? Hur kan man veta det? Och på vilket sätt är denna helgen en manifestation av detta? Det var en helt ny tanke för mig. #11: Lättare sagt än gjort ibland - att inte pracka på andra det man själv har kommit fram till. :) Men visst har du rätt. #12: Det där förklarade allt på ett bra sätt. Det köper jag. #13: Det var en fin berättelse. Och det låter faktiskt rätt logiskt - att både den dödes och de kvarlevandes utveckling/öppenhet spelar roll för vad som kan åstadkommas och ses mellan världarna. ## Comment 15 Author: Skogshumblan Kan bara svara för mig själv och jag anser mig inte veta någonting för jag är så ny på det här att jag inte ens säger nybörjare för det känns för avancerad benämning. Men för min del har de döda släktingar jag haft, inte från detta liv jag lever nu enbart utan faktiskt mest från ett liv som jag levde tidigare, kommit och visat sig för mig för att jag ska våga TRO på det här som jag varit med om. Jag har levt i en skokartong som kallas kyrkan,den har bokstavligen exploderat och försvunnit och kvar blev jag ståendes med en helt ny livssyn som skrämde skiten ur mig tills jag vågade ta till mig att det här är sant, de finns här för min skull och sen har hösten rullat på och jag är trygg med att de finns där. Min döda pappa har kommit med väldigt starka förutsägelser som jag i skrivande stund bara väntar på att få se om de sker. Så allt mitt svammel är egentligen att jag försöker säga att de hjälper oss med det vi  behöver, oavsett om vi ber dem eller om de bara känner att de får finnas i ditt liv. SÅ var inte rädd för att be om bevis för att se vem det är som är hos dig, be om tecken osv men var tydlig med vad du ber om och lyhörd för att svaren itne kommer som du vill utan som de kan svara. Många kramar och hjärtats goda. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #0 Ett exempel är att min skyddsande, vid flera tillfällen har visat sig som en fågel. Hur vet jag det? Denna fågel är obeskrivlig. Inte av denna jord. Man Vet. Jag gav bort ett djur. Efter ett tag fick jag veta att detta djur dött hos den nya ägaren. Innan jag visste att djuret inte längre levde, och efter att jag givit bort det, så såg jag ett vitt sådant djur. Kritvitt. Första gången stannade djuret utanför mitt fönster. Andra gången, befann sig djuret utanför en kyrka. Jag följde efter djuret försiktigt, då det såg ut att vänta på mig. När jag närmade mig, tog sig djuret en till bit, tills jag kom nära igen. Djuret fortsatte så, runt själva kyrkan. Följde inte efter djuret så länge, lämnade det ifred. Senare fick jag veta av den nya ägaren, att djuret dött. Ett ledsamt besked, men jag var inte förvånad, efter vad jag sett...=( Vad en ande kan åstadkomma, beror på dens utveckling, och medvetenhet. Kanske är det så, att inget egentligen är omöjligt. Skyddsandar, till exempel... Dessa är mycket medvetna andar. Kanske på slutet av sin resa, mot ljuset. Ett intressant ämne! / Niklas