# Tack för dig, du är fantastisk.
Author: [Borttaget]

Hur skulle du vilja leva, hur skulle du vilja att världen såg ut? Tänk först att allting hör ihop.Tänk att allting du gör mot någon annan gör du mot dig själv. Tänker du negativt får du tillbaks negativt och tvärtom. Tänk sen att skolorna skulle lära ut dig att komma på precis vad du skulle vilja hålla på med. Att hitta precis det du var ämnad att göra. Att inga åldersindelningar fanns utan man gick ihop med dom som var intresserade av samma sak. Man lärde sig av varandra, man uppmuntrade varandra och inspirerade varandra att göra precis det man brann för att göra. Om du bara ville sitta på din rumpa, visst, men det skulle förmodligen bli rätt tråkigt efter ett tag. Alla människor vill skapa och alla är vi bra på någonting. Vi vill bli bekräftade, vi vill bli älskade och vara med varandra, det är det vi vill. Detta är vad som kommer hända när vi inser att ju mer jag ger ju mer får jag tillbaks.

Givetvis behöver vi kläder på kroppen, vi behöver mat. Vi behöver värme och någonstans att bo. Men det där kommer alla att få och det kommer inte bli några problem för vi har tillräckligt och mer än tillräckligt. Jag skulle kunna ge bort allting idag men när världen ser ut som den gör så skulle det kännas fel och vara fel. Det kollektiva medvetandet behöver ändras och först då kan och kommer vi börja leva i paradiset.

Låter detta som utopi? Det är isf för att ditt ego begränsar dig. Det finns inga begränsningar, det är vår hjärna som sätter gränser. Dina möjligheter är oändliga.

Börja med dig själv, lyssna på din inre röst, på dina innersta drömmar. Hur mår du egentligen? Tycker du samhället speglar hur du vill att din värld ska se ut? Inse att du har inga skyldigheter, du är fri att göra precis det du vill. Vad är meningen med att leva annars? Det finns heller ingen skuld, det finns ingen stolthet, det finns inga krav. Det är du som sätter krav på dig själv, ingen annan. Det är dina rädslor som begränsar dig och du vet att det är så. Därför behöver vi varandra för att orka jobba med våra rädslor men vi vill ju vara med varandra, inget konstigt med det. Inse först att du är fantastisk så kommer vi tillsammans kunna skapa något fantastiskt.

Sprid detta till så många som möjligt för det är tillsammans vi gör skillnad. Med ljus och kärlek!

## Comment 1
Author: mulac

Tack, det var mycket bra skrivet!

Hoppas bara att får inprogrammerat i skallen med beständig gravyr.

## Comment 2
Author: Gaiatri

Jag skulle vilja säga att världen är fantastisk. Att Gud som skapat denna världen är fantastisk. Att allt liv på jorden är ett under i mina ögon. Men än har vi människor inte hittat vår potential för att göra livet på jorden till ett paradis för alla. Eller så har vi det men inte använt den på rätt sätt.

Och det är ändå där som skyldigheterna kommer in. Är det inte vår skyldighet att ta hand om varandra på bästa sätt. Att ta hand om vår jord på så bra sätt som möjligt. Att låta oss växa i så bra jord som möjligt.

## Comment 3
Author: Ibbe

Ibland undrar jag vem som bestämde att vi alla skulle leva efter 8-17-principen och vem tusan som uppfann väckarklockan! \*mummel\*

I dagens samhälle borde det finnas mer utrymme för flexibelt arbetande vad gäller dygnets timmar. Det är fiiiint att vakna tidigt och "göra rätt för sig"! Jösses..................

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Japp, världen är fantastiskt och det är för oss att inse men vi behöver älska oss själva villkorslöst först innan vi kan älska världen villkorslöst.

Det finns inga skyldigheter utan det är vårt ego som skapar dom för egot vill ha kontroll och få oss att tro att vi har skyldigheter. När du älskar dig själv vill du inget annat än att tjäna för det finns inget underbarare. Det finns inget annat som ger dig mer. Då inser du också att inga skyldigheter finns för när du hjälper människor gör du det av ren glädje och lycka. När du hjälper, stöttar, uppmuntrar andra hjälper du också dig själv.

Så är det mot jorden också. Vi vill att jorden ska må så bra som möjligt och när vi inser att det jag gör mot vår jord gör jag mot mig själv. Då vill jag ju hjälpa jorden och jag gör det av ren glädje för att när jag hjälper jorden hjälper jag mig själv. Ju mer jag ger ju mer får jag tillbaks. Slänger jag tio colaburkar i naturen som jag vet är fel kommer det oundvikligen tillbaks till mig om inte i detta livet så i nästa.

## Comment 5
Author: szirius

Jag börjar fundera på alla långsjukskrivningar...alla håglösa människor som bara går hemma år ut och år in...det fattas en gnista, en kreativ viljekraft...för visst är det så att vi alla är ämnade att göra något- man måste bara hitta VAD.

Och det där är svårt. Jag var själv utan jobb 3 månader förra vintern och jag blev totalt håglös.Gjorde ingenting.Bara oroade mig![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Nu tänker jag " oj, om jag hade all den tid nu - vad jag skulle pyssla här hemma, och i trädgården, och baka och åka och bjuda nära och kära, jag skulle kunna jobba ideellt..." osv. Men då hade all kraft runnit ut. För att jag inte trodde på mig själv. På att allt är ett och jag är en del.Och jag har något att tillföra.

#3 hihi, joodu, har också försökt förändra min dygnsrytm efter samhället utan att lyckas![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 6
Author: Ibbe

Bra skrivet Szirius:-) gnista var det ja... mitt företag heter Livsgnista och ,Jesper,  jag hjälper folk att må bättre med hjälp av ett handlingsprogram :-)  Jag mår bra av att hjälpa andra.

Har du inte kärlek och tillit till dig själv så kan du inet känna det för andra, så emkelt är det.

Tro på dig själv, visualisera vart du vill komma... så närmar du dig målet!

## Comment 7
Author: Gaiatri

#4 Man kan älska världen utan att vara särskilt förtjust i sig själv. Det är faktiskt inte en helt ovanlig metod att verka och tjäna andra för att man mår så mycket bättre av att vara delaktig och vara behövd. Det är ju när jag har gjort något för andra och är delaktig som jag verkligen tycker det är möjligt att jag kan känna mig bra.

När man tar ansvar för både sig själv och sin omgivning så växer man som person och hjärtat växer med det. Det som verkligen är toppen är när man är så upptagen av andras bekymmer och problem så glömmer man sig själv och sina egna problem. Även dåliga känslor och tankar om sig själv som tenderar att poppa upp kan man glömma bort.

Att ställa krav på sig själv att vara delaktig och ta ansvar ser jag inte som något negativt men självklart ska man aldrig trycka ner sig själv eller ställa krav som är omöjliga att genomföra...

Visst behöver man hitta hjärtat och kärleken men hjärtat är alltid gruppmedvetet. När man har öppnat sitt hjärtcenter och aktivt arbetar med det så är det orienterat mot gruppen. De personliga känslorna har med solarplexuscentret att göra och lyckas man orientera sig mot hjärtat så förs energierna från solarplexus upp till hjärtat och då transformeras de negativa känslorna som man har om sig själv. Det kan dock ta ett antal år och många gamla sår, känslor och tankar tar tid att rensa i och transformera.

## Comment 8
Author: Ibbe

Bara man inte glömmer bort att ta tag i sina egna bekymmer och problem, annars är det TEB (tillfälligt energifrigöranse beteende) det handlar om och då är det flykt.

Endast genom att gå till handling kan problem och bekymmer komma på rätt köl. Många har en tendens att fly från sitt eget genom att ex. hjälpa till med annat, men det är inte rätt mot det egna jaget.

## Comment 9
Author: [Borttaget]

#7: Innan man älskar sig själv så älskar man inte. Man kan alltså inte älska världen utan att vara förtjust i sig själv. Om allt är ett, hur kan man då säga att man älskar alltet om där finns en del (i den här tråden får den delen stå för självet) som man inte älskar?

Vänligen/Magica.

## Comment 10
Author: retep

#7 Jag kan hålla med om det du säger, att det man gör för andra det genererar kärlek. Samtidigt och alltid är den universella Kärleken där. även om vi inte alltid är så uppmärksam på den...och därmed inte "särskilt förtjust i sig själv"...?

#8 Det är viktigt vad du säger trots att det också kan vara så, att det som ser ut att vara att fly, eller vara passivitet. Det kan vara det kraftfullaste handlandet...Gör mindre åstadkom mer...det är också en möjlighet.

#9 Jag upplever inte att jag måste älska mig själv... Det räcker att vara medveten om Kärleken...att jag är den.

Vänligen / Peter

## Comment 11
Author: Gaiatri

#9 Man behöver ha öppnat hjärtcentret för att kunna älska med hjärtat och känna gruppkärlek. Men hjärtat är fokuserad på gruppen. Självklart utesluter inte hjärtat den egna delen men ibland så överröstar solarplexuscentret energierna från hjärtat och det är då som man kan uppleva de dåliga känslorna om sig själv. Men jag vet av erfarenhet att om jag mår riktigt dåligt och har dåliga tankar om mig själv så kan jag ofta glömma bort mig själv när jag går till jobbet och ändå vara i hjärtat i mötet med de barn jag jobbar med.

## Comment 12
Author: [Borttaget]

#11: Men om allt är ett, du är en del av helheten, och du tycker illa om en del utav helheten. Då tycker du alltså illa om helheten.

## Comment 13
Author: Gaiatri

När man har öppnat hjärtcentret och det är aktivt så kan man känna kärlek och är gruppmedveten. Då börjar dualiteten träda in i ens liv. Man pendlar mellan att vara i gruppmedvetandet (själen) och det individuella medvetandet (personligheten).

Detta sker under flera liv att man pendlar mellan själen och personligheten. Det är det som ger de höga topparna och de låga dalarna. Man går in i hjärtat men är inte hela tiden fokuserad där för att personligheten vill annat.

Det är också så att personligheten börjar protestera mot själsenergin och vill vara kvar i de gamla vanliga mönstren av självcentrering och det är svårt att hantera den konflikten som uppstår i det inre. Ena stunden så är man full av kärlek och i nästa så mår man riktigt dåligt. När väl själsenergin kan flöda obehindrat genom personligheten så blir man inte längre sänkt av tankar och känslor men det tar lång tid att komma dit.

När man fokuserar på andra eller löser problem som gynnar gruppen så hjälper det en att glömma det självcentrerade och det är då lättare för själen att föra ned idéer som löser även de egna problemen. När man är mycket involverad i sina egna problem så är det ibland svårt att se klart och man utestänger gruppmedvetandet eller själsmedvetandet som ser situationen från en högre nivå.

Det är då ett sätt som man kan bli medveten om hjärtat igen när man fokuserar på andra och låter kärleken få strömma genom hjärtat och då släppa taget om sig själv och de eventuella negativa känslor och tankar man har om sig själv får möjlighet att föras upp och rensas med den aktivitet som pågår i hjärtat.

Det var ett ganska långt svar på #12 men ... jag hoppas det klargjorde vad jag menar.

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Tack, Gaiatri för en bra förklaring :)
