# osjälviskt arbete/tjänande Author: [Borttaget] Hej. Jag funderar lite vad ni lägger i begreppet enl.ovan. Ser att fler av er återkommer till detta för själens utveckling,ljus och utveckling. Så hur definerar ni dessa osjälviska handlingar ? Befriade från egot !!! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Det är när man kan göra något för några andra människor, djur eller Jorden mm utan att göra det för sin egen skull utan kunna göra det för andras. Tex om det innebär ett offer, man får offra något (tid, pengar mm) av sig själv för att göra något för en större helhet. Det är vad det betyder för mig. ## Comment 2 Author: [Borttaget] oki.tack för svar. Men om jag offrat/offrar större delen av min tillvaro och ekonomi på utbildning,skaffar mig kompetens och kunskap för att på bästa sätt hjälpa andra,men tar betalt för mina tjänster vart hamnar vi då ?? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Då hamnar väl man i att man ju måste arbeta och försörja sig, som vi alla måste. Många av oss skaffar utbildning av varierande slag som kostar pengar och som sedan används för att hjälpa andra (avlönat). Frågan man ska ställa sig (om man vill veta hur tjänstvillig/offervillig man är) är väl om man får frågan om att 15 timmar i veckan blir man ombedda om att helt ideellt och _utan betalt_ kan tänka sig att jobba för uteliggarna (eller what ever) i staden får det bättre? Vad blir då svaret? (inte meningen att man ska svara i tråden, utan man ska svara inom sig och _studera_ vilka förbehåll/villkor man kommer med.) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Beror nog på vart man befinner sig livet.Om man känner att man kan göra mer nytta på annat område så behöver man nog inte tänka i de banorna.Beroende på erfarenhet och bakgrund kan ju oxå det arbetet lämpa sig bättre för en annan själ. Själv så försöker jag anpassa mig till situationen när det gäller min offervilja. ## Comment 5 Author: Aldebaran Kort och gott betyder det att Fullständigt tjäna och hjälpa din nästa utan minsta tanke på egen belöning (alltså inte ens tänka tanken) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Vem kan uppnå det och på vilken bekostnad ?? Tanken är fin,men själv tror jag inte det fungerar rent praktiskt. Tror oxå det kan hämma utvecklingen många gånger. Därmed är inte sagt att man inte kan göra en hel del för en medmänniska i en svår situationen,dvs utan ngn form av betalning eller dylikt. ## Comment 7 Author: Aldebaran Nej, vi (mänskligheten) är ju inte där ännu, på lååånga vägar... Det kom en man (en mycket välbärgad sådan)fram till Jesus Kristus och ställde samma fråga. det var direkt efter dopet i Jordanfloden då mästaren Kristus överstrålade i sin lärljunge jesus. Han sa till jesus/Kristus jag är beredd att tjäna dig och följa dig. Jesus svarade honom, frige dina tjänare, sälj all din egendom och ge bort allt till dom fattiga, därefter kan du följa mig. kanske inte behöver förklara vad den välbärgade mannen gjorde... Hursom helst så blev han aldrig en av dom 12.... ## Comment 8 Author: [Borttaget] Den trolige följeslagaren vid ett sådant handlade i nutid skulle nog vara kronofogden.![Rynkar på näsan](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Själv tror jag man måste se sitt handlande i ett större perspektiv. Ett litet färskt exempel. För en vecka sedan ringde en dam till mig hon hade då i den lokala tidningen sett att jag behandlat en del hästar med framgång. Hon undrade vad jag kunde göra och vad det skulle kosta. De ville ge hästen en chans till och tog beslutet att kosta på hästen detta.Hästen haltade va lite till åldern och de diskuterade avlivning som ett alternativ. Jag åkte ut och genomförde min behandling,damen ringde igår och tackade,hästen va genast mkt bättre. Vad hade jag nu för valmöjligheter.!! Damen hade flera hästar och ett stort hus intill stallet.Varför skulle jag valt gratisalternativet i det läget. Att ta betalt har oxå en psykologisk effekt.Dels förmedlar jag att detta är min proffesion,dels får behandlingen ett värde för damen,en slags inre glädje av att veta att de gjort vad de kunnat för hästen..Energimässigt förmedlas också ett egenvärde till hästen på en undermedveten nivå. För mig som behandlaer kan jag ju tex lägga dessa pengar på mer utb/kurser i hästkunskaper.En positiv cirkel som jag ser det. Om nu damen hade varit långtidssjukskriven och legat väldigt dåligt till,så hade vi utgått från det och det hela hade varit gratis. Ett litet exempel bara,som kan appliceras på annat. ## Comment 9 Author: Mavios Tror väldigt få som ändå arbetar helt ideellt är verkligt osjälviska. \*ler\* Det låter kanske motsägelsefullt, men jag menar på att vinsten ändå är att man känner sig gladare och lättare om hjärtat själv när man känner att man ändå gör det lilla man kan. En inte helt ojsälvisk tanke med andra ord... Nu menar jag inte att det är fel att arbeta ideellt bara för att man "tjänar" något på det även om det inte är just pengar eller tjänster tillbaka. Bara att de flesta nog inte är givare utan en minsta tanke på nåogt tillbaka. Om det ideella arbetet kostar för mycket (tid, energi) och ger för lite (gott samvete, glädje osv) är det färre och färre som utför det. Det är tyvärr där många av våra föreningar står idag och svårt är det även för de som arbetar med uteliggare, utsatta barn och kvinnor mm. För tillfället idkar jag inget schemalagt ideellt arbete, men jag har gjort innan jag själv fick familj. Jag tror annars på att om man själv sträcker ut en hand, och hjälper någon, så kan denne någon sedan i sin tur sträcka ut sin hand osv. De goda ringarna på vattnet helt enkelt. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 nej,det tror jag inte heller,gör du ngt för ngn annan så förväntar du ju dig ngt tillbaka..tex att se lite glädje hos personen,vilket kanske ger dig dubbel glädje,är du terapeut hoppas du på ett positivt resultat,vilket ökar ditt eget välbefinnande osv. Att inte ha några förväntningar eller själviska vinster känns främmande. Men vad är det för del med det,sådana saker kan ju öppna vilka dörrar som helst..kanske väcks en lust att söka mer kunskap eller utbildning mm... Sen tror jag att större delen av oss här är här för vår egen utveckling och förståelse.Alltså egoistiska motiv..behöver det vara fel ?? nej,för på väg kan vi samtidigt hjälpa andra..detsamma gäller div utbildningar mm. ## Comment 11 Author: Aldebaran Som sagt... Vi är inte där... ännu. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Om vi vill att energi centran (chakrarna) ska utvecklas tillsammans och bli en del av oss som en enhet, bör vi ge av energin från chakrarna till fördel för andra på ett sätt som gör att Gud växer i andra. Med kärlek Telos ## Comment 13 Author: Aldebaran Bra sagt Telos och helt rätt... men faktum kvarstår.. vi är inte där ännu.. 75% av mänskligheten är bara ute efter pengar enl. sann kapitalistisk anda..detta trots eknomomiska kriser, vilket då visar att vi inte är färdiga med detta "kravlande" ännu.. ## Comment 14 Author: ceeson Jag vet inte ifall de här kan tillföra debatten något men så här ser de ut för mig , jag brukar företräda folk, på fritiden,  som har råkat i onåd hos myndigheter, försäkringsbolag, kommuner, landsting, länstyrelse, sociala, fackföreningar, företag etc. I de fall de handlar om maktmissbruk, tjänstemän som förställer sig och rena rama orättvisor, mygel och lögner etc. så brukar jag i minst 9 av 10 fall få rätt för den här lilla eller utsatta människan och i de fall pengar är inblandade så brukar jag kamma hem ersättningar så det riktigt svider för motparten. Varför jag lyckas så bra är pga. att jag av någon oförklarig anledning helt plötsligt framställer allt på ett sätt som slår undan benen på motparten, hur det går till vet jag inte själv det bara blir så utan några som helst strategiska eller metodiska upplägg. Om sedan den jag företräder har det bra eller dåligt ekonomiskt bryr jag mig inte om och vad det gäller min ersättning så skulle jag knappast tro att det går ihop sett till den tiden jag lägger ner på ärendena. Trotts det så bryr jag mig inte om det men däremot väljer jag numer ärenden utifrån att det verkligen är den lilla människan som lidit av att ha blivit orättvisst behandlad och bemött. Vad det är för mening med detta vet jag inte men jag får tillbaka något av det som jag inte kan sätta ord på. Samma sak med vänner, bekanta och nära som har det trassligt i förhållandet, på arbetet eller ekonomiskt så lyckas jag förmå dom att reda upp sina situationer och utfallet här är lika lysande som när jag företräder dom i olika ärenden. Nu till de komiska i kråksången, själv har jag ouppklarade ärenden, förhållandet i gungning och tidvis trasslig ekonomi. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Intressant att läsa allt ni skrivit... finns givetvis olika sätt att tjäna. men icke desto mindre är den frågan ställd i #3 den som  _pekar_ ut hur långt du kommit i just denna fråga med tjänstvillighet och offervilja. Sedan som Mavios säger, finns visst en del som tjänar ideelt via egot, för att man mår bra osv, men det är ju en början och det är så det börjar. Egot aspirerar att göra något bra, vill gärna vara andlig (för den vet att det är det som gäller nu) och man mår dåligt av att se världen lida och vill göra något för att kunna själv må bra. Men detta är helt ok och så börjar det, sedan blir motivet renare och renare varteftersom liven går framåt. Sedan tjänar du utan att tänka tanken som Aldebaran säger Men som han också säger, vi (mänskligheten) är inte där ännu som helhet. Men några få av oss är det, om man läser tråden i "andlig utveckling?" så  hittar man några länkar där om att vi går på den andliga utvecklingsvägen de sista inkarnationerna på jorden innan vi tar 5 invignignen. Det är då vi tjänar som mest. Även en person  mellan 2-3 invigningen tjänar aktivt utan tanke på egen vinning och ofta är de mer synliga,  efter 3 inv ju mer osynligt arbete oftast. Moder Theresa är väl ett prakt exempel på mellan 2-3 inv. Nelson Mandela ett annat, det finns många, några tjäanr pengar på saken, andra inte och pengarna för de som tjänar dem är inte drivkraften, drivkraften är något helt annat, som de som inte befinner sig på steget kan oftast inte förstå vad. ## Comment 16 Author: dina2 Ceeson, och även alla ni andra. Tror man hamnar i situationer, miljöer och händelser vars enda syfte är att jag ska lära mig något om mig själv. Så det kanske är dags att du tar hand om dig själv nu utifrån din egen "expert"hjälp, dvs dina egna kunskaper? Du verkar ju ha redskapen för att lyckas och övat har du också![Flört](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Ett av det svåraste som finns, tycker jag är att kunna se objektivt och att applicera sin egen klokhet på sig själv.  Visst kan syftet man har med att vilja hjälpa sin omgiving utan "ersättning" vara sprunget ur olika egna behov som behöver tillfredsställas, men jag tror också att hjälpsamhet föder att man vill vara mer hjälpsam. Syftet är kanske att det känns bra att få/kunna göra något gott för någon. Att kunna påverka någons vardag till att bli enklare, stärka någon annans självkänsla eller så.  Självisk handling? En empatisk handling? Tacksamhetshandling? Snällhet? Det kan ses som en grundläggande känsla av att vara medmänniska och viljan att vilja hjälpa en medmänniska. Räcker det att man vill vara snäll? Oftast tycker jag att det känns om en person gör en sak osjälviskt eller med en baktanke. Den senare lämnar en fadd eftersmak, som man inte vill bli utsatt för igen utan då tackar nej när man får erbjudandet. Därimot tycker jag inte att man behöver gå så långt att man just plockar ut speciella grupper eller så långt från hemmet. Förringar ingens insats eller syfte om ni tänker så. Nej alla gör så gott de kan, men hur skulle världen se ut om man börjar i sitt eget hem, med att vara mer medmänsklig, alltså? Hur ofta hälsar vi på de släktingar som är riktigt gamla? När vi gör det, gör vi det av välvilja, krav och måste eller struntar vi helt enkelt i att besöka dem? Hur finns vi tillhands för våra barn och ungdomar, för oss själva eller för grannen? Hummmm, mycket går att sägas om detta. Intressant men inget enkelt svar. Tror det bästa blir om man hittar sitt eget sätt man vill verka på. ## Comment 17 Author: Eremitha #14 Ditt inlägg berör mig starkt! Jag (och framför allt min partner) stöter dagligen, direkt och indirekt  på människor som hamnat i djup kris både psykiskt och ekonomiskt på grund av vårt rigida och inhumana system. Det finns hur mycket som helst att göra inom detta område, och ditt arbete är oerhört värdefullt! Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon! Men det jag egentligen vill tillföra i tråden är att tjänandet kan ta sig många uttryck. Det mest påtagliga, det som märks, känns och syns mest, är väl just det som riktas utåt i den fysiska världen. Direkta insatser för enskilda eller grupper i form av materiellt, finansiellt eller personligt stöd. Man kan också medverka genom att arbeta politiskt eller inom ideella organisationer för Livet och med allas högsta bästa för ögonen. Och så finns det sådant som inte syns, men som väl ändå måste räknas till tjänande. Förbön, meditation med fokus på innehållet i stora invokationen (till exempel), skriva och publicera sådant som gagnar arbete (till exempel på webbforum) med mera. Det finns så mycket att göra, och det finns något som passar varje individ. En introvert person som mest håller sig för sig själv och är tillfreds med det, ska inte behöva känna att h\*n måste kasta sig ut i socialt arbete flera timmar i veckan, utan kan istället välja någon form av tjänande som passar personligheten bättre. Jag tänker på munkar och nunnor inom olika traditioner som ägnar flera timmar varje dygn åt att be för Jorden och mänskligheten. Genom detta håller de uppe mer än vi kan förstå. Inte många av oss skulle väl klara det engagemanget, men varje bön, varje välsignelse, varje medveten upplyftande tanke i syfte att hjälpa någon annan, räknas! Vad säger ni andra om detta? ## Comment 18 Author: [Borttaget] #16 Så sant så sant! Ingen insats ska förringas, absolut inte. Bra att någon  tar upp mellantinget och inte bara ytterligheterna som kanske jag gör... ## Comment 19 Author: [Borttaget] Det är just det jag menar,man behöver inte se saker i ytterligheter.Om alla bidrar med lite så har vi nog kommit långt iallafall. För min egen del har saker gått i vågor. Har själv alltid arbetat med människor. När jag va ung och vacker hade jag en föreståndare tjänst på ett beh.hem för utsatta barn. Ett arbete som långt ifrån består av 8 timmars tjänst.Ett mer eller mindre dygnet runt arbete som till stor del utgörs av ideelt arbete. 2005 arbetade jag som behandlare på ett beh.hem här i kommunen.senare visade sig att föreståndaren själv missbrukade,kommunen hade betalt miljontals kronor till honom för att vårda barn.För att dölja sina misstag gömde högsta ansvariga socialchef och socialnämdens ordförande undan papper och larmrapporter De ljög i tidningarna,Jag drog ärendet till länsstyrelsen och senare till JO.Mkt pga de pojkar som bodde på hemmet och som blivit indraga i missbruk mm. Kommunen kontrade med att offentligt hänga ut mig med orden..han kommer inte jobba i denna kommuen mer.Saningen hann till slut ifatt dem.Alla involverade har nu avgått.mediatrycket blev för hårt för dem.Lärde mig iallafall mkt om korruption,och hur utsatt en liten människa är mot mydigheter.(inte jag,utan de utsatta ungdomarna och deras föräldrar) I dagsläget har jag en praktik som fungerar bra. Trots långa utbildnigar väljer jag fortfarande att vidarutbilda mig,vilket bidrar till ännu bättre resultat.Jag har hus och tre barn och två katter.De fem sistnämda tänker inte i några större termer av andlighet,och kräver därmed en hel del resuser. För min egen del väljer jag numera omsorgsfullt vilka karmatiska processer jag ge mig in i. Till och från kommer patienter som befinner sig i slutskedet av livet.Dessa patienter behöver i stort sätt i betala ngt. Min själ behöver inte jobba 15 timmar till i veckan med uteliggare för att komma till freds. Jag gör vad jag kan ändå och det känns för mig tillräckligt. Mitt personliga ego driver mig framåt Jag är inte den som sitter och ber för alla människor i praktiken. Jag tror att våran herre har ganska mkt att göra med tanke på hur det ser ut i världen,och tror därför att han delegerar ut arbetsuppgifter. För mig är nyckelorden i verksamheten Kunskap,erfarenhet och ödmjukhet.När uppgiften blir mig övermäktig,ber jag dock en bön för min patient att saken ska utvecklas till det bästa för honom och hans närmaste/rg ## Comment 20 Author: Aldebaran Osjälvsika handlingar helt befriade från egot är väl dessa ytterligheter vi pratar om... Sedan finns det klart hela spannet där emellan som givetvis betyder en hel del.. det är inte så jag menar. Jag svarade bara på definitionen... ## Comment 21 Author: [Borttaget] Jag förstod det och är tacksam för ditt svar.Ville ha en liten diskussionen om det hela bara.Inget rätt och fel. I övrigt tycker jag att du du bidragit med en hel del intressanta inlägg här och på ÖN.![Glad](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 22 Author: Aldebaran Tack..det var ju trevligt.. ## Comment 23 Author: ceeson tack DINA för DINA råd det kan ju oxå vara ett sätt att fly sina egna problem