# Ännu ett sätt att tjäna Author: Eremitha Vetenskapen börjar kunna bevisa mer och mer av den esoteriska kunskapen. I den [här](http://www.youtube.com/watch?v=gObFt_rgMv4) videon beskrivs hur mänskligt DNA påverkar universums byggstoff. Och hur mänskliga hjärtbaserade känslor såsom kärlek, frid, förlåtelse, påverkar vårt DNA. Slutsats: våra hjärtekänslor påverkar bokstavligt talat hur världen fungerar! (Liknande experiment med [vattenkristaller](http://vattenkristallen.se/bilder.html) finns ju också.) I projektet [Global Coherence](http://www.globalcoherenceproject.org/) kan man genom att en stund varje dag fokusera och höja sitt hjärtas frekvens av känslor, delta i ett nätverk som hjälper Jorden och mänskligheten att transformera. ## Comment 1 Author: Freja15 Hm, det är ju det jag säger mest hela tiden...![Glad](http://andligutveckling.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Allt är kärlek, vi andas kärlek, den sanna vägen är kärlek, kosmos är kärlek. I kärlek//Eva ## Comment 2 Author: [Borttaget] Vill bara sätta ett = esoterik= tidlös visdom ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") dvs har alltid gällt och kommer alltid gälla.... ![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") nu ska jag läsa länkarna i #0 ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Mycket intressant video! I våra ljustjänster jobbar vi mkt med hjärtats känslor och blir ofta ett med tex kärleken, samtidigt som vi visualiserar det ske. tänker på ett föredrag jag hörde med Bodil Sögaard i Danmark, biolog är hon. Hon hade gjort forskning å ekologiskt odla morot och icke sådan. Minns lite dåligt nu, men hon hade på något sätt fått fram strukturen i moroten och den som var ekologiskt odlad hade ett mycket mer harmoniskt mönster, om det tom var ett stjärnmönster vågar jag nu inte säga, men jag såg att det var en enorm skillnad mellan mönstret som en ekologisk morot hade och mönstret hos en konventionellt odlad morot, det var helt otroligt hysteriskt mönster. Så bör ju strukturen se ut hos allt gift odlat med andra ord, oharmonisk... undra hur det påverkar oss... fast det är ju en annan diskussion ![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 4 Author: Hoppfull Väldigt tänktvärd video! Ska man bryta ner detta till gemenman så handlar det alltså om att frigöra sig från allt gammal känslomässigt underliggande skräp som styr våra känslor av negativitet tänker jag. Alltså inte bara vara medveten om att vi inte bör känna negativa känslor och försöka att undvika dem, utan på riktigt och på djupet ta bort orsakerna till dem. ## Comment 5 Author: Gronstedt Att bara undvika att känna negativa känslor vore ju rena (själv)bedrägeriet! Att ta bort orsakerna verkar mycket mer rimligt. ## Comment 6 Author: Hoppfull Ja jag tänker åxå så... det är så många som är medvetna idag om att det är dåligt att tänka negativt men egentligen så har de inte tagit bort känslorna utan de håller dem bara borta eller motar dem när de kommer. Som jag ser det ligger de ju kvar där under och styr vårt DNA i alla fall då. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Fast hur det än är, så handlar det om att inte ge det energi. Ger man energi till negativa tankar och känslor, bla analyserar sönder o samman... så kan de faktiskt också förstärkas. Återigen handlar det om urskiljning till när man gör vad. Ofta kan det faktiskt räcka med att ignorera dvs inte ge det någon energi. Eller som någon sa. Bestäm dig för att nu känner jag detta i tex 2 timmar, eller 1 dag, att man liksom bestämmer sig för att ok, nu surar jag här i 3 timmar, sedan är det bra och jag släpper det och går vidare. Alla känslor behöver man inte gräva i... Så ser jag det i alla fall. ## Comment 8 Author: Hoppfull Ja vi ser nog olika på det. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Så du menar på att alla känslor måste man gå på djupet med, gräva i så att säga? ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") tror du inte man kan ha tankar/känslor av negativ art som man kör lite per automatik och inte så mkt för att det bottnar i något djupt underliggande trauma? Kan du o Grönstedt förklara djupare hur ni tänker. Vore himla bra i alla fall ![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 10 Author: Hoppfull Om man är "ren" så att säga har man självklart inte negativa känslor på det sättet. Det tror inte jag i alla fall. Men att man ex blir stött eller måste säga sin mening i alla lägen, att man tror sig ha rätt, tror sig veta mer, tar illa upp för saker osv (alla har vi ju olika saker som triggar igång oss) är ju negativa känslor sprungna ur något underliggande. Fanns det inte saker under som triggade igång dessa känslor så skulle vi inte ha dem. Och först när vi gjort oss av med det underliggande blir vi ju fria från det negativa vi bär på. Alltså förändrar vi inte grunden genom att mota bort de negativa känslorna och försöka vända dem. Vi kan säkert tro att vi inte har dem längre men om grunden finns kvar har vi ju bara täckt över dem så att säga. Så ser jag på det. ## Comment 11 Author: Gronstedt #9: Jag tror som Hoppfull, att det är en sak om man blir sur en stund vid en taskig omkörning eller så - det är helt normalt. Men om man ofta känner sig upprörd eller stressad eller arg i vardagen, så är det klokt att försöka förstå just vad det är man reagerar på och varför. När  man sedan vet det kan man välja att ta bort irritationsmomentet ur sitt liv eller försöka lära sig att reagera på annat sätt. Sedan är jag också övertygad om att man måste GENOM sina känslor, inte ÖVER dem. Om man skjuter bort och förnekar negativa känslor genom att "tänka positivt" och låtsas som om de inte finns, så hittar man ju aldrig den underliggande orsaken utan blir kvar i en situation som skaver på ens själ. ## Comment 12 Author: Blissis Jag ser det som om att man har en hårddisk som behöver omprogrammeras. Först blir jag medveten om problemet, ser vilken tanke denna känsla är knuten till, omformar tanken och ignorerar lusten att vilja leva ut det negativa. Så nöter jag bort och omprogrammerar. Vissa saker går fort, andra långsamt. En del får jag fortsätta lida i (eftersom mina fasthållanden/negativitet orsakar mig lidande) eftersom jag inte får grepp om vilken tanke känslan är knuten till eller så kommer inte tillräckligt djupt i de olika känslolagrens tankemanifestation så jag hittar inte den ursprungliga negativa tankeroten (som byggts upp som ett försvar för att hjälpa mig en gång i tiden). Genom att ge andra det jag själv vill ha så tillför jag mig den vibrationen/essensen. Det kan ytterligare förstärka processen. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Jag håller med här, så ser jag det också. Somligt går fort och ligger alltså inte lika djupt ner och är så hårt rotfäst och behöver därmed inget "grävande". Annat måste kikas mycket djupt på. Det som inte liger så djupt kan man mycket väl i ett tidigare liv redan fått bort, men nu ska man liksom stadfästa det, upp till bevis liksom. Så grunnar jag. ## Comment 14 Author: Hoppfull #13 Innebär det då att man går runt med negativa känslor som det inte finns någon orsak till? För om orsaken är borttagen så kan jag inte tänka mig att man går runt och känner negativitet. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag kan uppleva det som en slags "gammal vana", det finns ingen rot... men en vana... (o)Vanor går ju att få bort, genom att helt enkelt sluta att ge vanan energi... jag grunnar så i alla fall... ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 16 Author: Hoppfull Ok, för mig har det inte varit så. De negativa känslor jag tagit bort roten av är som bortblåsta. Det är en mycket underlig känsla då jag burit dem i nästan 40 år och plötsligt så finns de inte. Det är kanske därför jag är så oerhört starkt övertygad om att när roten är borta så försvinner alla dess utväxter med. Men det är förstås min erfarenhet. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jo självklart är det så också, det är ju bara mer mångbottnat som jag uppfattar det. Somligt går lätt och somligt kräver borttagande av roten. ifall du hänger med i hur jag menar ![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 18 Author: Hoppfull Njae, jag vet inte riktigt... vilka negativa känslor är lätta att ta bort menar du? Alltså oavsett om det är djupgående karma eller bara ytlig så är ju roten alltid det man måste ta bort. Exempelvis om man blivit förolämpad av någon i detta livet och går runt och känner den känslan och tänker på den, det kanske gör en mera försvarsinriktad för att inte bli förolämpad igen så handlar det ju om att förlåta, släppa  och gå vidare. Alltså ta bort roten. Sedan kan man bära djupa karman som man inte förstår varför, djup känsla av sorg eller övergivenhet som man inte hittar någon orsak till och då får man hantera den roten på annat sätt. men man måste ju göra frid med den, orsaken, för att kunna släppa de negativa känslorna. Men oavsett djupet eller ytligt så måste man ta bort orsaken till känslan tror jag. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Absolut! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 20 Author: indigoman Låt era negativa tankar och känslor finnas, det är ju meningen att man ska kunna se inåt och bejaka även det mörker alla har inom sig. Det går inte att komma undan sitt eget inre........![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 21 Author: Ylva-Mia Min erfarenhet är att när jag bearbetade mina rädslor och gamla sår var av en del var sprungna från händelser i bandomen, så försvann de effekter de såren hade på mig i nuläget.När min känslokropp läkte försvann tankar och känslor som hade med de såren att göra. Jag filtrerar inte de som sker i mitt liv genom gamla sår-filter längre. Jag kan minnas hur jag mådde i olika situationer tidigare men inte tänka tankarna. Det är ett helt annat tänkt idag. Min medvetandeförändring el. mitt s.k. uppvaknande skedde för ca två år sen. ## Comment 22 Author: szirius Jag tänker att tex ältande ofta handlar om att man bara kör omkring med samma tankar utan att man kommer nånvart.När det väl förändras är just för att man SLUTAT älta och börjat tänka konstruktivt i stället.Det är min erfarenhet ,som förändrat min syn på det där med att man alltid måste ner i djupet o gräva omkring innan nåt kan lösas.Ibland är det självklart så, men ibland gör man bara vägen onödigt lång, man kan hoppa över ältandet och gå till det konstruktiva direkt i stället.Lättare sagt än gjort, haha,jag får påminna mig om detta ofta, ofta, då jag har en tendens att börja älta.Men sedan jag insett denna självklarhet egentligen, så märker jag hur jag( när jag minns detta...) kan " strunta i" att ta vägen genom barndomssåren som Ylva-Mia nämner, och gå direkt till nuet, mer ren.Fast jag har inte gått igenom nåt uppvakande i den bemärkelsen...kanske det kommer ; ). #21 Hur läkte din känslokropp? Var det en lång, medveten process eller lossnade allt  en viss tid? Det låter fantastiskt!( bring it to me, säger mitt andliga ego eller nåt, hahaha; )) ## Comment 23 Author: allhealing Om man observerar djupa och odjupa känslor ut ett linjärt perspektiv så måste man ta sig igenom dom. Om man observerar känslorna ur ett kvantfysiskt perspektiv där tid och rum inte existerar så behöver man inte gå igenom känslorna. Då kan man titta på var de uppstod och sedan backa till strax innan den inträffade och skapa en ny väg där denna känsla inte kommer att skapas in i vårt linjära universum. På så vis kan man i ett ögonblicksverk förändra en väldigt djup känsla utan att behöva uppleva den i en lång process som ett linjärt perspektiv skulle krävt. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Att tänka " Herren skall döma mellan dig och mig " lindrar faktiskt litet smärta och gör det lättare för dagsljuset att komma in. Älgen trampar ibland på vitsippan men den reser sig styrkt av erfarenheten. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Men allvarligt vad är detta ? Sätta upp ett nätverk för att koppla samman människornas hjärtesinnen med planetens elektromagnetiska fält för att på så sätt upprätta en kommunikation för att tillfredsställa planetens önskningar och behov ? Är det inte bara ett tydligt tecken på att vi börjar bli överciviliserade och krånglar till allt i onödan. Folk har slutat sitta i björkbacken och titta ut över sjön, lyssnande till svalor och finkar. Ingen tar längre en barfotavandring i daggvått gräs när gryningssolen värmer ny dag. I stället skall det vara globala lösningar med hightech och innerlig hjärtevärme. Är detta vad vi själva har hittat på eller är det en högre vilja ? ## Comment 26 Author: Ylva-Mia **#22** **Szirius** Jag läkte min känslokropp genom att gå in i mina sår och se vartifrån dom kom. En del av dom var från barndomen. När jag såg mitt inre ensamma och olyckliga barn sitta där så gick jag fram till henne och kramade om henne och sa att jag ser dig...och jag älskar dig! Och så blev hon och jag en :-) Idag är hon (och då även jag) lycklig och hon kommer gärna fram när jag är på bushumör :-) Jag hade framför allt problem med nära relationer och visste inte vad kärlek var. Jag tröttnade på alla misslyckade förhållanden och bestämde mig för att ta reda på vad jag gjorde för fel. När såren läkte så blev det som ringar på vattnet. Andra sår läkte i dess kölvatten. Problem löstes upp som såpbubblor. Som en underbar bonus :-) Har du mer funderingar så hör av dig :-) ## Comment 27 Author: Hoppfull #26 Nu blev jag nyfiken, du får det att låta väldigt lätt. Hur gjorde du detta rent praktiskt? Handlar det om känslomässiga sår? Hur går en sådan process till om det inte är eget skräp man bär? ## Comment 28 Author: Perla #25 Intressant reflektion. Attraktionslagen (en av de universella lagarna) innebär ju att vi får det vi fokuserar på så någon gång har vi (medvetet eller omedvetet) styrt tankarna åt det som vi upplever just nu oavsett om upplevelsen är på det privata eller kollektiva, globala planet. Innerlig hjärtevärme är väl f ö innerlig hjärtevärme även om den förmedlas via high tech? :) ## Comment 29 Author: szirius jag har gjort flera såna barn-övningar när jag gick i terapi, se barnet i mig, trösta henne, säga att jag älskar henne, vara hennes stöd.Även att förlåta mina föräldrar, se dem som sårade barn som jag bär i mitt hjärta med kärlek osv.Men det är som att det kommer nya lager hela tiden.Upplevelserna finns med ett tag och jag känner mig friare o "lättare", sedan dröjer det sällan länge förrän det är nya saker som flyter upp i ljuset och behöver beskådas, förstås och accepteras.Jag har hållt på så i 14 år nu.Kanske gör jag " på fel sätt" eller så är det inte meningen att jag ska komma till den där stora aha-upplevelsen då allt bara faller på plats och det blir evig frid och halleluja...men jag blir alltid glad över att läsa om andra som upplever såna stora frigörelseprocesser : ). Kanske har det lite med tiden att göra också...alltså inte tiden av hur länge man arbetat med sig själv, utan faktiskt tiden i ålder också?Att erfarenheten gör sitt, med tålamodet och allt sånt.Jag läste nånstans inne här på sajten att det oftast är först i andra delen av sitt liv som saker lossnar på riktigt...jag är inte där än på ganska många år...kanske är jag helt enkelt för UNG ; ) Jag har tex en faster som först efter 40 började intressera sig öht för det andliga.På fem år har det hänt enorma förändringar i hennes medvetandetillstånd, medans andra kan jobba på i decennier.Visst är väl sånt intressant? ## Comment 30 Author: [Borttaget] Ja det är det!! och saken är den att när man är redo så händer saker helt enkelt... Jag var 34 år när jag vaknade. Det är hemskt olika och det är ju olika vad vi ska uppnå denna gång... man får traggla på helt enkelt och ha tillit till att man gör det man ska och annars så ser nog livet och ens själ/solängel till att man gör det. ![Cool](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 31 Author: Hoppfull szirius, kanske är det oxå för att vi ska orka vi inte får alla lagren avrivna vid en och samma tidpunkt? För tänk om allt det du bearbetat i omgångar kommit på en gång? Det kan nog bli ganska tufft! För mig har det varit likt din process, kanske som du säger i viss mån för att man kom igång tidigt (jag var ca 23-24 år) med grävandet i sig själv. Just det där att det är som lager på lager och för vaje lager fördjupas insikterna känner jag igen, och kanske är det så att man måste lära sig på varje nivå innan man får kliva vidare till nästa? Sedan är det nog som Mariann säger (tyvärr kan man väl känna ibland) att just vi kanske inte ska ha vare sig aha-upplevelse eller komma fram till stora förbättringar. Kanske är det här livet vikt åt att lära sig hantera de känslor vi slåss med just här (vilka de nu är för just oss). Och ibland så tror jag att man kämpar så hårt så att man blir stående mer still än om man bara låter sig vara ifred lite. ## Comment 32 Author: szirius ja, den tanken ger ju en vila, att vi inte ska komma till aha-upplevelserna...men jag känner inte den vilan jämt.Känns som att man inte "gör jobbet ordentligt" då de stora frigörelserna uteblir.Som att de som gått vägen och funnit friden, ser det som att andra som inte finner den gör fel....ingen har uttalat det så, det är bara min egna dåliga självkänsla som tror att folk tänker så... Men tanken, att det inte SKA vara för en del av oss, och att vi gör precis det vi ska, det känns ju bra.Det jobbiga blir när jag tror att andra tvivlar och ifrågasätter mitt arbete, då tappar jag fokus och tillit. ( jag har nog varit rätt "brådmogen" med mitt andliga intresse, hehe, när kompisarna läste horoskopen i tjejtidningarna så lånade jag en fet bok på biblioteket och lärde mig om accendenter osv...då var jag 12...när jag var 16 snöade jag in på Buddism och blev vegetarian...tja på den vägen är det ; ) Javisst, det där med att kämpa så hårt i stället för att låta sig var ifred lite...kanske det är det allra störst problemet för mig : /.Vilket leder mig tillbaks till det där " att göra på fel sätt"... ## Comment 33 Author: Ylva-Mia #27 Rent praktiskt så satte jag mig ner med min dagbok och en penna och så började jag fundera på om jag kunde se ett mönster i mina problem i nära relationer. Jag upptänkte det och följde det bakåt i tiden så långt jag kunde minnas...Jag var den typen som anpassade mig till den andra personen och utplånade mig själv och jag kunde följa det beteendet ner till min tidiga barndom. Jag kunde se hur det beteendet hos mig hade uppstått. Jag såg vilka som fanns i min omgivning och som jag behövde förlåta...och det gjorde jag. Och sist men inte minst, ett måste som många glömmer...så måste man förlåta sig själv. För att man låtit det ske. Som litet barn kunde jag inte förstå och påverka men som vuxen med mognad och distans så kan jag förlåta andra och mig själv. Det handlar om att våga se vad som finns där...och acceptera att man kanske kan bli ledsen på människor som idag finns i ens närhet. Och det går över. När såret är läkt finns ingen bitterhet eller sorg kvar. Ett öppet hjärta väntar sen med kärlek till dig själv och andra :-) Hos mig finns bara kärlek till de som jag tidigare varit bitra på. Helt enkelt för dom har lärt mig så mycket! Om mig själv, om livet, om hur man förlåter sig själv och andra. Relationer är en av de mest invecklade "saker" vi har att jobba med när vi är här. Och också det mest underbara :-) ## Comment 34 Author: moonflower Tack för en väldigt intressant tråd - ett ämne som är ständigt återkommande för mig! Har haft ett kraftigt uppvaknande sedan ca 3.5 år sedan. KÄnner min andliga utveckling som någon sorts trappsteg. Ibörjan gick det lättare att komma upp snabbt. Låga korta trappsteg. Nu har jag långa perioder där ja g går på samma nivå innan nästa kliv uppåt sker. Börjar nästan undra om trappan är borta? Tänker "ja-ja är den borta så är den" jag är den jag är ändå! Har haft en **mycket brokig - krånglig- jobbig väg** har innan inte sett ljuset i mörkret om man säger så. Har insett att om jag inte älskar mig själv - så kan jag inte älska någon annan heller? Har insett att mitt hjärtas väg är min väg! Det kändes såå skönt att äntligen lita till vad det sade till mig och följa det. En känsla som att komma hem efter flera års bortavaro... Detta innebar att jag fick nya vänner och nya ovänner. En del familjemedlemmar blev sura för de kände att jag nu plöstligt litade på mig själv. Dessa i min familj hade tidigare varit mina energitjuvar. Men inte längre. Nu har jag en sund distans där jag förlåtit med hjärtat och tagit avstånd på ett ändåck kärleksfullt vis. ## Comment 35 Author: Ylva-Mia Jag har dessutom gått och fått deeksha eller oneness blessings och jag vet inte hur mycket det påverkar medvetandeförändringen. Det hjälpte nog till en del. Underbart är det i alla fall ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 36 Author: Lionadh Deeksha är en underbar energi, men tyvärr så måste man lägga in medvetet arbete i sin medvetenhet för att den andliga utvecklingen ska fortlöpa. De små, små stegen vi tar varje dag där vi väljer ljuset är det som bygger upp en starkare själsinströming. Liten kommentar från mig bara.![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 37 Author: Ylva-Mia Grovjobbet gjorde jag nog själv. Som att läka känslokroppen och göra sig av med egot t.ex. Jag upplevde efter medvetandeförändringen som man har förklarat för mig att deekshan strevar emot så jag upplever att jag gjorde grovjobbet men fick lite extra varsamma puttar i ryggen att forstätta framåt. Det är så jag upplever deekshan, det den gör för mig. Om jag fastnar i min utveckling och riktigt vet hur jag ska gå vidare. Då går jag och får deeksha. Då kommer jag ofta igång igen i sakta mak eller bara får en enrgipåfyllning som gör gott. ## Comment 38 Author: moonflower Oj nu blev texten för stor - ============================ vad konstigt...vet ej hur... försökte få bort det - gick ej... VIlle säga att jag varit med på 2 underbara deekshor- helt magiskt, före-under-efter! ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag kan inte säga att jag skulle gilla en värld som där alla är freds dyrkare.. ## Comment 40 Author: [Borttaget] #39 bäste Ijin, du lever i ett land som inte har haft krig på 200 år och hållit sig borta från två (!) världskrig . Varför inte flytta till Gazaremsan ? ## Comment 41 Author: szirius #36 viktig kommentar! Jag har hört om människor som utvecklat ett beroende för att få deeksha...då har man nog tappat tilltron till sin egna vikt i arbetet framåt... #37  du har alltså gjort dig av med ditt ego? Helt och hållet? Kan man verkligen det, som mänsklig varelse?Förlåt för en kanske naiv fråga, men jag har aldrig mött ngn som uttalat det så. Som jag har förstått så även när man kommit väldigt långt i sin utveckling, så för att kunna stå upp för sanningen så att säga , så åker kraften genom egot, även om det då bara handlar om sekunder. Jag får en bild av när Jesus blev arg på en marknad och rev ner stånden.Han stod upp för sin sanning, men för några sekunder identifierade han sig med sina känslor, kraften gick genom egot... Att separera sig från sitt ego, kunna iaktta det utan att agera på det är ett första steg som ger en oerhörd befrielse och frid.Men att ha frigjort sig helt från det...det känns som det totala,då är man fri.Kanske har jag missförstått en hel del här...inte ens Dalai Lama påstår sig vara där. Jag menar inte att ifrågasätta dig,jag får det att det låta så.Jag vill bara förstå : ) ## Comment 42 Author: Ylva-Mia Du kanske har rätt. Jag har inte läst i någon bok om hur andra har gjort eller hur man gör för att bli av med egot. Det är bara en notering jag gjort. Jag vet inte hur jag ska förklara det annars...jag har inte hört egots röst sen dess i.a.f. Kanske har jag missförstått det hela. Det är tystare nu och jag kan betrakta mina tankar i nuet och känna mina känslor. Jag har tolket den rösten som egot men kanske är det så att det inte längre är ett uppblåst ego utan ett ego som är till nytta och så pass diskret att jag inte märker av det. ## Comment 43 Author: Ylva-Mia _"Eckhart Tolle hävdar att det är det du kallar egot som är sysslesatt med allt detta brus i form av en inre ständigt pågående monolog. Genom att öva sig i att tysta egot, så uppnår man den inre stillhet som krävs för att man skall kunna uppleva och delta i själva livet där det händer."_ (Citat hämtat från: http://exilen.eu/showthread.php?tid=562) Det här kanske är en mer korrekt förklaring. Jag har tystat egot - inte arbetat bort det. Jag lyssnar inte efter det och jag hör det inte. Kanske är det medvetandeförrändringen som gör att jag inte lyssnar på egot längre. Medvetandet fungerar annorlunda nu. Mycket tänk är helt förändrat. Inre frid och lugn. Lycka och kärlek. ## Comment 44 Author: szirius då är jag med! Så ser jag det nämligen också, att egot finns där, men man ger det inget fokus.