# Ärlighet? Author: Lionadh "Ärlighet varar längst." "Den som är sann är vis." Hur ärlig är du? ## Comment 1 Author: Lionadh Jag tog alternativ två eftersom jag försöker ta hänsyn till vad den andre kan tänkas känna. Inte alltid rätt, man kan vara för försiktig också så att man blir otydlig. Eller vad säger ni andra?![Obestämd](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tog också no 2. Jag ser det som du Lionadh, man kan såra människor om man alltid är sann. ## Comment 3 Author: Freja15 Min sanning är ju inte alltid alla andras sanning så jag valde tvåan såklart. ## Comment 4 Author: solblomman47 Jag tog två försöker att vara så ärlig som möjligt.men ibland kanske man måste visa hänsyn och inte säga hela sanningen för att inte såra. ## Comment 5 Author: Hoppfull Man kan säga sanningen alltid utan att vara dum och klumpig tycker jag. Det handlar om hur man uttrycker sig. Jag är alltid ärlig men inte plump (fast jag plumpar till det utan att det är meningen ibland...). ## Comment 6 Author: Kvaser Jag vill nog uttrycka mig som #4:an.....![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: Hoppfull Det är en intressant frågeställning tycker jag. Det finns många som anser att de har rätten att säga SIN sanning i alla sammanhang och om man inte "tål" den är det ens eget problem. Det tycker jag är oansvarigt och hänsysnlöst eftersom min sanning inte nödvändigtvis är andras. Däremot kan man på ett snyggt och diplomatiskt sätt uttrycka sina tankar utan att såra andra. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Exakt så har jag upplevt det också. Jag ser det faktistkt som ett ego som har ett stort behov av att alltid säga sin "sanning", för att slippa hålla på den, vilket faktiskt kan vara jobbigt för egot att göra, solar plexus kräver liksom att få sagt sitt. just detta också att motreaktionen är den andres problem är en oerhört vanlig synpunkt, för egot att slippa se sitt eget ansvar, för då måste den ju sluta att alltid hävda "sanningen"... Det finns ju det uttrycket "att man ska vara sann mot sig själv", det är bara det att vem är det tänkt att man ska vara sann emot. Frågan som jag försöker få fram är VEM är själv? För mig är  sann mot mig själv synonymt med själen... inte egot som ju ofta är fallet.... ## Comment 9 Author: [Borttaget] Det ser ut som de flesta ändå känner efter innan man hivar ur sig sina egna sanningar och gör dem till allmängiltiga. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ingen mer som har en åsikt om ärlighet/sanningar? Det är ju onekligen ett intressant ämne. ## Comment 10 Author: camillal777 Jag tog nr 2, önskade att jag kunde valt nr 1, men mina tankar är inte så rena och hjärtliga att jag kan säga allt jag tänker utan att såra. Hade hjärtat varit med mera hade dom sårande tankarna inte funnits... ## Comment 11 Author: Hoppfull Jag tror att de som har så rena tankar är lätt räknade :) Alla blir väl arga, upprörda och sårade ibland, de som aldrig har sådana känslor måste vara ytterst få! ## Comment 12 Author: [Borttaget] Nummer 1, men det var väl ingen nyhet;) ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 14 Author: [Borttaget] Om ord och begrepp som varit och är viktiga inom journalistiken. Ett ord som är viktigt för en journalist är sanning. Det man berättar ska vara sant. Och det ska vara objektivt. Jag är lite inne på att dessa begrepp börjar förlora sin betydelse och kanske ska ersättas med något annat. Så som ärlighet till exempel. Sanning och ärlighet är inte samma sak. En ärlig person behöver nödvändigtvis inte säga sanningen. Men en ärlig person ljuger inte medvetet. Och en ärlig person erkänner också om den inte vet. Sett ur en journalistisk synvinkel tänker jag att det vore bättre om medierna berättade ärligt om vad som händer och sker, egna betraktelser som i alla händelser måste vara subjektiva, i kombination med fakta och intervjuer med människor där man helt enkelt ärligt redovisar var man hämtat sina uppgifter istället för att hävda att man lyckats ta reda på sanningen. Ärlighet och sanning är nämligen inte samma sak. Och med tanke på att det sällan finns en absolut sanning tycker jag att ärlighet är viktigare att sträva efter än sanning. Läst på denna [blogg](http://mymlanthereal.wordpress.com/2008/04/06/sanning-vs-arlighet/) Ligger det något i denna betraktelse av sanning vs ärlighet? ## Comment 15 Author: Hoppfull Hm.. ja sanningen är väl oftast subjektiv eftersom det är en tolkning av verkligheten. Medan ärlighet är ju att vara bar (som i naken) och våga blotta vad man innerst inne tycker eller känner. Så det är nog en påtaglig skillnad. Statistik är ju ett klassiskt exempel på hur olika sanning kan se ut. Man kan ju ta det klassiska exemplet att en person som står med den ena foten i en glödbädd och den andra i en ishink har det i medel ganska skönt... för det är ju sant att medeltemperaturen är alldeles lagom... men är det ärligt att säga att det är så? ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 16 Author: gzstar #15 Ett bra påpekande tycker jag. Det är skillnad på ärlighet och sanning. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Ja det exemplet i #15 är lysande!! ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag fegar ibland så jag tog alternativ tre. Är så väldigt rädd att såra folk eller att de ska tycka illa om mig om jag säger sanningen. Här handlar det nog mer om mitt självförtroende än om sanning/ ärlighet, tror jag. Skulle min självkänsla vara "bättre" skulle jag nog vara mer sann i mitt tal. Dock med visad respekt. ## Comment 19 Author: Andriel Det finns bara ett alternativ för mig. Det är mitt livsmåtto" självreferens" alltså måste jag säga vad jag tänker och tycker även om det blir obekvämt. Däremot behöver jag ju inte alltid ge uttryck för min åsikt i tid och otid och alla sammanhang där den inte är efterfrågad, men som sagt om ngn frågar mig så finns inte en chans att jag säger nåt annat än det jag tycker. Däremot förstår jag att man kan fungera på andra sätt.  Både 1 och 2 passar på mig