# Ångest Author: lkn02001 Jag börjar få ett problem. Jag tänker oerhört mycket på döden, så fort jag ser eller hör något om att ngåon gått bort eller är otroligt sjuk så börjar jag nästan gråta. Anledningen till min oro är min dotter, 2 år. Det är henne jag tänker på hela tiden, tänk om något händer henne. Tänk om något händer mig om min sambo, och hon blir ensam kvar? Dessa tankar är helt nya för mig, och jag förstår att de är ganska naturliga egentligen. Mitt barn är ju det viktigaste jag har. Det börjar dock kännas som ett problem, det upptar större och större tid när det kommer över mig. Har Ni några funderingar kring detta och kanske någonting som kan göra att det lättar lite? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag förstår dig mycket väl, när man får barn kommer tankar om döden och framförallt om det ska hända barnen något sådant. Det är ju som du själv säger helt naturligt. Ångest har den fördelen att den gör oss mer sensitiva och mindre egocentrerade. Så i perioder i livet/liven kan vi få möta och få upp gammal ångest som dels rensas ut, men också kommer för att göra hjärtat djupare, ge oss mer medkänsla för andras lidande osv. Den fyller oftast  om inte alltid ett större syfte. Rådet jag kan ge dig (andra har kanske andra sätt) är att i djup bön och övergivning till Gud överlämna smärtan och dina tankar och känslor, be om att de förlöses och att din medkänsla och ditt djupare jag får framträda mer och mer. Du kan alltså jobba med en förlösningsprocess av din ångest på detta sätt. Det finns också en övning som skulle kunna passa [förvandling](http://www.andligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=7d8f9c8c-66cb-4fe9-9698-7e3d64ee58d2) Men detta är ju mitt sätt att tackla sådant. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Kanske du kan finna saker i artikeln som heter förlösning och förlåtelse under andlig utveckling artikelkategorin. ## Comment 3 Author: Hoppfull Hej på dig! Låter väldigt jobbigt och energikrävande. Kanske kan du försöka mota undan tankarna medvetet när de kommer? Alltså som i ett inre resonemang där du säger till dig själv att nej, jag ska inte tänka på det här, jag ska inte oroa mig i onödan. Och så försöker du distrahera dig själv med andra saker. Så har jag fått göra i perioder när jag haft för mycket oro och det fungerar efter dett tag, det tar lite tid att få resultat men det hjälper faktiskt.  Så kanske du kan köra någon av meditationerna som finns här på sajten? Öppna för ljuset finns [här](Read.aspx?ThreadId=445b994d-e975-42a8-be88-272839afed63&GroupId=02056ea4-6e5e-4f62-a03c-a7835431f30d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=1) och en som heter Det gyllene hjärtat som finns [här](Read.aspx?ThreadId=11172b7e-821c-4fe9-89fa-1dc1f62574ce&GroupId=02056ea4-6e5e-4f62-a03c-a7835431f30d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=1) är fina meditationer. Lycka till! ## Comment 4 Author: lkn02001 MAriann, Det är klart att jag kan be universum om stöd, det hade jag inte ens tänkt på! :) Jag funderar mycket om tråden här som handlade om att man måste förlora allt /någon nära/sig själv (kommer inte ihåg exakt längre) för att utvecklas andligt. Tänker att jag kanske förbereder mig mentalt på att något sådant ska hända. Andra tankar är att jag kanske går igenom den processen fast bara på ett mentalt stadium, kanske  önsketänkande? Helt klart måste jag jobba med mig själv. Kanske är det jag ska försöka nå att kunna acceptera det OM det händer, att finna lugn eftersom jag antagligen inte kans tyra över det. Hoppfull, Det är jobbigt och enerigkrävande. Men jag tror inte att det är rätt väg att försöka ignorera det, ignorera känslor har jag gjort tillräckligt i mina år... :) Har en tanke, när jag var yngre ville jag inte ha några barn alls, sen skulle jag adoptera för det fanns så många barn i världen som behöver föräldrar, när jag träffade min sambo ändrades det. Tänker att jag kanske omedvetet inte ville ha barn för att jag var rädd att binda mig till något så starkt att jag nästan skulle dö om jag förlorade det. Rädsla för att binda mig helt enkelt, men jag kan inte riktigt se det i resten av mitt liv - eller jo, kanske... nya tankar, kräver arbete.. :) Efter att i flera månader frågad universum vad jag har för syfte här på planeten är jag rätt övertygad om att svaret är att jag ska ÄLSKA. Jag vet bara inte hur det ska yttra sig ännu. Känns som att jag skulle kunna sprängas av alla känslor jag har inom mig. Flummigt? men jag älskar det hä rforumet för att jag får vara flummig. ## Comment 5 Author: Hoppfull Jag menade inte att du skulle ignorera dina känslor. Det tror jag är helt fel väg att gå. Däremot så är det så att oro ibland tar över och växer sig opropotionerligt stor. Då behöver man dämpa den så att den inte får för mycket utrymme. När oro eller ångest tar så stor plats så att det påverkar det dagliga livet måste man agera. Men i kombination med att ta hand om känslorna behöver man ge sig själv utrymme att vila och läka och det gör man genom att stänga ute oron tidvis. Har du testat resanterapi? Det låter som en variant för dig, jag har gjort några resor och använder mig av den tekniken själv numer när jag får upp känslor som jag inte riktigt förstår. Om du inte gjort det kan du börja med att läsa boken _Resan_ av Brandon Bays. ## Comment 6 Author: lkn02001 resanterapi var helt nytt för mig, ska undersöka. Mariann, hur ber jag om det kosmiska ljusets beskydd? ## Comment 7 Author: Hoppfull Du ber bara om det precis så, -jag ber om det kosmiska ljusets beskydd. Så kan du försöka se hur du omges och genomströmmas av ljus. Så gör jag när jag ber om beskydd av ljuset :) ## Comment 8 Author: [Borttaget] #4 Du tänker säkert på artikeln om att mista sig själv. Om att man är inne i mistaprocesserna runt 1 invigningen, vilket ju är sant. vi har mist så många gånger genom liven nära och kära, barn mm så att vi har gamla minnen omkring det är oundvikligt och när hjärtat ska bli djupare och sensitiviteten öka så kommer dessa lager upp. det som kan vara nyckeln är att överlämna sig i sina mistaprocesser, även om du inte mister i den meningen nu, så har ju du en rädsla för det och den rädslan kan du överlämna... Jag sitter nu och raskt översätter en bra artikel om Ångest hoppas jag kan lägga ut den snart. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #6 precis som #7 säger Kika i [här](http://www.andligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=dad9a03e-e646-4f1b-a5f3-2df5a84973d7&GroupId=02056ea4-6e5e-4f62-a03c-a7835431f30d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup) läs gärna inläggen under omkring alla böner/påkallelser ## Comment 10 Author: [Borttaget] En daglig bön till änglarna om ljusets beskydd kan vara bra men med grundtanken typ så här: Beskydda mig så att min hjärteflamma kan växa och stärkas. Då ligger det den förståelsen i det att man ber om att hjärteflamman ska beskyddas så att allt det som livet ger en ges för att hjärtflamman ska växa och man är beskyddad från det som inte gynnar hjärtats växt. Lite som ske Guds vilja inte min.... ## Comment 11 Author: lkn02001 Jag ska nog läsa den artikeln igen, dock kan jag inte så mycket om de olika termerna 1 a invigningen osv. så det brukar bli ganska tungläst för mig.  Men om jag tolkar dig rätt (och då har jag själv tolkat det fel) så är det alltså en mistasprocess vilket innebär att jag bearbetar de förluster jag tidigare haft. Om jag bearbetar det på ett bra sätt så behöver det alltså inte betyda att jag måste mista fler? Det du säger är jätteintressant, om att vi mist många genom liven, för jag kan verkligen känna hur det skulle kännas. Ibland mina föräldrar, ibland min bror, ofta handlar det om att jag lämnar Alva ensam efter mig (alltså att jag går bort) men ibland att Alva går bort/försvinner. Jag känner det om mina djur också. Jag kan sätta mig och gråta, sörja, sen kommer jag på mig att de faktiskt fortfarande lever. kan det vara tidigare förluster jag inte bearbetat som jag sörjer? Jag ska prova dina metoder, känns bra när jag läser om dem. Kanske är denna intensiva ångest en påminnare om att jag ska fortsätta utforska andligheten, varit dåligt med det på sistone. Detta liv har tagit för mycket tid. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Hej! Ser att du har fått så många matnyttiga tips för din ångest men av mig ska du då dessa ord att suga på. Du är värdefull Du är värdefull. Du finns och du lever. Du har en plats att fylla. Du är en av alla. Du är unik. Du har något. Du är ingen dubblett. Du är den du är. Du får vara som du är. Du behövs för oss. Du är hoppet. Du är glädjen.                               © Bappi ## Comment 13 Author: lkn02001 tack bappi! ## Comment 14 Author: [Borttaget] #12 VACKERT!! Helt underbar. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") \# 11 det kan vara så att det är gammalt som kommer upp, men det har ju ändå en orsak till det och den orsaken kan vara att du ska gå djupare i hjärtat t.ex. En sak till jag tänker på använd sorgen när den kommer till att vända den till att be för andra, be om att alla människor som känner samma sorg som du att de blir hjälpta och får se - möta - känna ljuset och kärleken i universum, be änglarna strömma över jorden till alla som sörjer osv osv... ofta lättas en egen sorg när man gör så. Det kan finnas en annan orsak till till sorg och ångest, du kan om du i synnerhet är ängel vara kopplad i ditt inre till en kollektiv ångest/sorg som du är emd att frövandla och det å inte behöver hänga ihop med din egen. eller så väcker den din egen. Jag själv till exempel fick veta inom mig att min sista rest av sorg inte kan lyftas för det är den jag ber ifrån för andra... när jag healar mm så är den aktiv i mitt hjärta... något att grunna över faktiskt... Läs annars lite om de saker jag länkat och rekommenderat se om du hittar saker som känns bra. Ångest artikeln är nu klar... kommer kanske ut i eftermiddag.... plikter som kallar... ## Comment 15 Author: Hoppfull Så intressant Mariann! Du menar alltså att man kanske inte ska slita ihjäl sig för att lyfta för allt kanske inte ens ska lyftas ![Förvånad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Hm, svårt att veta... jag skulle oxå vilja träffa någon som kan hjälpa med att se sånt! ## Comment 16 Author: lkn02001 absolut, vilken bra tanke. be för andra som känner den sorgen. Vilken tur att jag startade denna tråden, så mycket bra som jag fått. en fråga bara, hur vet jag om jag är kopplad till denna kollektiva ångest? ska försöka kolla igenom allting noga så fort som möjligt men är på jobbet nu... :) ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15 När jag fick det inre budskapet så var det när jag gick utbildningen i terapi och vi gjorde terapier på varandra eleverna.  I Kristusterapi/andlig terapi är det ju inte terapeuten som ger svaren utan de kommer inifrån en själv... företrädesvis själens budskap. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Så för mig är det så i alla fall att allt kan inte och ska inte lyftas bort för det ger ett djup och som jag som sagt använder eller ber utifrån den smärtan - sorgen i healingar/tjänster, antagligen förankrad också till jorden/mänskligheten och det kollektiva... Det var så jag upplevde det i alla fall. #16 Det är svårt att säga, men det skulle inte förvåna mig om det är så också, eftersom det kom så starkt till mig att det skulle du också veta... så... Men ett bra sätt å checka kunde ju just vara att "samarbeta" med sorgen och smärtan i ovanstående böner för andra, då bör den lätta... fast det kan behövas träning i att "samarbeta" med den, så ge inte upp. Tror du att du är en inkarnerad ängel/deva? ## Comment 18 Author: lkn02001 Jag vet faktiskt inte, har inte satt mig in det bara sett att det finns trådar om det här. Instinktivt så känner jag att jag har ett djup som jag inte hittar hos många medmänniskor. En kvinna sa till mig en gång efter att ha tittat på min aura att min själ är gammal och att jag kan ha varit någon sorts spiritualistisk ledare någon gång, typ schaman. Jag kanske ska läsa på mer om änglar/devor för om det är så vill jag ju veta vad det betyder för mig. Det enda jag vet just nu är KÄRLEK, det kommer till mig så fort jag blundar. Så fort jag funderar på vad meningen är, KÄRLEK. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Det är helt klart det viktigaste av allt. Hela vårt solsystem är ju just på den 2 strålen = kärlek/visdom ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Nu ligger artikeln ute om "upplösning av ångest", kanske den kan ge dig ledtrådar också ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 20 Author: lkn02001 läste artikeln, vet inte om jag är tillräckligt närvarande i mitt andliga jag för att kunna använda mig av det. På ett sätt känns alla texter så komplicerade, ungefär som när man börjar lära sig om ett nytt ämne. På ett annat sätt känner jag igen mig i allt. Jag skulle nog behöva en andlig vägledare, finns det sådana? (fysiska alltså) ## Comment 21 Author: [Borttaget] Det upplevs ofta komplicerat när man läser första gången, men om man återkommer om några dagar/veckor/månader t.o.m år så förstår man mer och så kan man hålla på faktiskt. Forum kategorin "ordförklaringar" är ju bra för att få in terminologin och få en förståelse för orden + det går ju att fråga här på forumet när helst du önskar. ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Finns inga dumma frågor. Just detta att ändå känna igen det någonstans precis där har vi valla varit, det har jag hört av så många, man behöver bara egentligen friska upp minnet genom att studera och grunna över det man läser. Inte alltid lätt med små barn, men när jag började var min yngsta 2 år och de andra var 4 o 10, så det går... och du är i rätt ålder  ;) Visst finns det andliga vägledare, många av dem håller ju lite kurser här och var. Är det något särskilt du tänker på och om du tror att jag kan vara till hjälp får du gärna pm´a så kan vi se om det funkar. ## Comment 22 Author: camillal777 Hej Ikn02001! Känner igen dig i din berättelse, ville inte heller ha barn, skulle adoptera eller ha familjebarn. Sitter nu med två egna. Jo, jag funderar såhär,Kan det vara så att en rädsla att ha misslyckats, förolyckats som förälder i tidigare liv väcker din rädsla? Min bottenlösa rädsla för att somna och inte vakna igen försvann när jag fick tydliga bilder om förra livet uppspelat i mitt inre. Bara en tanke, tror vi har många oförklarliga rädslor med oss från tidigare liv att bearbeta. Kramar Camilla ## Comment 23 Author: lkn02001 #22 Just misslyckande är intressant att du nämner, det ordet har förföljt mig. jag är oerhört rädd för att misslyckas, men på något sätt är jag ändå inte rädd för att försöka. och sedan motsatsen, jag MÅSTE lyckas. Men sen tänker jag, lyckas med vad då? haha, det har jag ingen aning om... för när det väl kommer till kritan har jag inte varit speciellt driven vad gäller skolan eller arbete eller så. Inget som jag är så där jättebra på. hur gjorde du för att få dessa minnen uppspelade? någon speciell övning som hjälpte dig? Just nu känns det som att jag letar ledtrådar, nyckelord, ingångar till förståelse. Jag känner att jag måste få en öppning till vad det är meningen att jag ska göra, vad dessa ord jag får upp har för betydelse för mig innan jag kan gå vidare i det andliga arbetet. ## Comment 24 Author: camillal777 För mig kom det fragment av det tidigare livet då och då under meditation.När jag sedan träffade en vän jag kände då var det som om en film spelades upp i mitt inre. Väldigt många oförklarliga rädslor fick en förklaring, som varför jag var livrädd för att somna när jag var sjuk tex. Har mediterat mycket på vad som ligger bakom rädslor, men allt finns inte att hitta i detta livet, då får man söka sig bakåt. Just det du säger om att misslyckas är nog en av mina största rädslor också. Misslyckas med vad ja? haha, allt, livet!? Att inte kunna leva kvar och se sina barn växa upp? Prov att meditera,hittar du orsaken till rädslan i ett "misslyckande" från tidigare liv så kommer säkert rädslan i detta försvinna succesivt. Att gå rätt in i sin rädsla, möta den, lära känna den gör också att den tappar sin kraft. ## Comment 25 Author: lkn02001 du har rätt calillal777, det är att misslyckas med allt som är grejen. Livet. Att inte känna att jag gett tillräckligt med kärlek, fått tillräckligt med kärlek. Känna glödje, skapa glädje. Den strösta sorgen i livet måste vara att veta att man ska dö och inte få finnas till mer för de man älskar. shit, nu börjar jag gråta.. på jobbet... :) ## Comment 26 Author: Lionadh #25 o #0 Naturligtvis ska vi alla dö en dag. Nånstans mitt i livet brukar man börja fråga sig "Var detta allt?" och söka efter en djupare mening med livet. Att bearbeta sin egen existens och meningen med att varje dag andas och leva är en viktig del i andligheten. Det är också nåt som är gemensamt för våra villkor som människor. Livet är inte lätt för nån av oss. Att se med kärleksfulla ögon på sig själv kan vara svårt men nödvändigt. Ha inte för höga krav på dig själv, bara vara den du verkligen och autentiskt är är fullkomligt tillräckligt. Känn att du duger. Virginia Satir skrev några underbara rader om detta och de kan du läsa [HÄR.](http://thinkexist.com/quotes/virginia_satir/)  Vi gör vårt bästa för det mesta och när vi inte gör det, gör vi så gott vi kan. Däremellan svävar vi alla. Kram på dig! Din intention är viktigare än resultatet, har du tänkt på det? ## Comment 27 Author: lkn02001 lionadh, tänkvärt av Virginia. Det jag syftar på är inte att dö när jag blir gammal eller om 20 år. Min rädsla är att lämna efter mig nära som inte är färdiga att klara sig själva. Nu är jag i och för sig inte mitt i livet ännu så det kanske kommer.. :) ## Comment 28 Author: Lionadh #27 De tankarna kan komma också när man är mamma eller redan under graviditeten. Det du kan göra är ju att bygga ett tryggt nätverk runt ditt barn så att du vet att de i värsta fall har nån du litar på som ser till dom. Jag är gudmor till Ida, 11 år och har också lovat min väninna Agnetha att ta hand om hennes barn (hon har sex st) om olyckan skulle vara framme. Själv har jag inga barn så för mig känns det också som en vinst att kunna bidra på nåt sätt till de barnens trygghet. Men skjut undan oron sen du fattat ett beslut om vad som skulle vara vara den bästa lösningen för just din och ditt barns situation. Vi grämer oss över det förflutna och oroar oss för framtiden. Då är det bra att landa i nuet och se till vad som finns som är gott just nu! Det är ju nu du lever? Kram på dig! Vi tänker på dig! Maud Lionadh ## Comment 29 Author: lkn02001 Tack Lionadh, och vi har ett bra nätverk inom släkten. många som ställer upp så det tror jag inte skulle vara några problem. Apropå gudmor, hur känner du inför det. jag trodde nämligen att jag valt en jättebra gudmor till dottern. Hennes gudmor var då aktiv inom kyrkan (diakon) utan egna barn men med stort kärlek till barn och ungdomar. En nära vän till mig. Jag tänkte att hon skulle ta "uppdraget" på allvar. Hur många gånger har hon träffat dottern sedan dopet? 2 gånger... har du några tips om vad jag kan göra för att förbättra deras relation? ## Comment 30 Author: Lionadh #29 Jag bor själv 100 mil bort från min guddotter, men tänker att det kanske är viktigare att jag finns på telefonen ibland? Jag bryr mig om henne och det hoppas jag att hon vet. Bjud in gudmor till träffar... Be henne sitta barnvakt nån gång, så hon får känna själv... Ofta som utomstående så vill man inte tränga sig på. Jag vet själv hur jag funkar. Men jag ringer nästan varje dag! Lycka till med ditt nätverk! Och ta vara på den gåva ditt barn är! ## Comment 31 Author: camillal777 ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ja, Lionadh, att stanna i nuet är viktigt, och faktiskt kan man säga till sig själv att dom där ångesttankarna tar jag och tänker vidare på imorron när jag har överblick och ork fungerar. (efter lite övning) Det är för lätt att låta ångesten äta upp en på kvällar och nätter annars. Måla bilder av ditt liv, hur du vill att det ska bli, se ut. Jag tror på tankens skapande kraft. (änglar som hjälper oss att få det vi önskar från hjärtat) Kramar ## Comment 32 Author: lkn02001 Ja, gudmor har haft en tuff tid och varit sjukskriven. Men, jag trodde (kanske naivt) att jag gav henne en gåva, att jag vill dela mitt barn med henne som aldrig kommer att få barn. Nu säger hon att hon mår bra men jobbar jättemycket (hankar sig fram på timvik), ibland kan jag känna att hon inte vill träffas. Men du har rätt, för dotterns skull ska jag försöka lite hårdare. tack. Ni är alla så kloka här inne, jag är tacksam för att ni finns!