# Dagens citat 25/8
Author: Lionadh

Jag känner inget behov av nån annan tro än min tro på snällheten hos människovarelserna. Jag är så försjunken i jordens under och livet på den att jag inte kan tänka på himlen och änglar.

Pearl S. Buck

[![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/27/Pearl_Buck.jpg/175px-Pearl_Buck.jpg)](http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Pearl_Buck.jpg "Pearl Buck.jpg")

Mer om henne kan du läsa [HÄR](http://en.wikipedia.org/wiki/Pearl_S._Buck)

## Comment 1
Author: [Borttaget]

snabbläsning av länken... så låter det i mina öron som ytterligare en andlig människa...

och bara citatet klingar djupt andligt...

## Comment 2
Author: Lionadh

Det roliga är att hon räknas som en humanist. En humanist med tillit till snällheten hos människor, är inte det underbart?

## Comment 3
Author: Hoppfull

Är det en motsägelse?

## Comment 4
Author: Lionadh

Nej. Naturligtvis inte...

Men många humanister är skeptiker...

## Comment 5
Author: Hoppfull

Jag förstår nog inte riktigt...

## Comment 6
Author: Lionadh

Vad är det du inte förstår?

## Comment 7
Author: Hoppfull

Om humanister och skepsism...

## Comment 8
Author: Lionadh

Humanister brukar inte kalla sig andliga. Och de brukar vara skeptiker...

## Comment 9
Author: Hoppfull

Aha... jag är humanist... och med skeptiker menar du skepsism till andlighet alltså? Jag trodde skeptiker i allmänhet, därav förvirringen... för det stämmer nog att humanister ifrågasätter :)

## Comment 10
Author: Eremitha

Jag känner mig nära besläktad med Pearl Buck i detta citat, men inte helt och hållet. De andliga världarna och de väsen som lever där är verkliga för mig, och jag anser det vara viktigt att lära känna dem och samarbeta med dem.

Men det är på jorden jag lever, i fysisk form. Jag är inkarnerad som människa, och det är ett under och en gåva som jag älskar och är oändligt tacksam för att få vara med om. Det senaste året har den upplevelsen och insikten intensifierats. Det känns som om min främsta uppgift, åtminstone just nu, är att leva i samklang med Jorden och mitt fysiska varande. Det är helt dominerande. _... så försjunken i jordens under och livet på den ..._ Ja, precis så!

Det är en nödvändig fas på min väg, att jag ska jorda mig och leva _här_ fullt ut, just nu. Utan att för den skull glömma bort de andra dimensionerna, de finns med parallellt i medvetandet som realiteter.

## Comment 11
Author: [Borttaget]

Det finns fortfarande en viss lockelse i att drömma om ett meditativt liv i egen trädgård långt från världens larm. Att lära sig förstå naturens hemligheter och glädjas åtdess rika skönhet under vägledning av guider och bönesvar.

Men världen är ju stadd i helig utveckling. Är det inte viktigt att vara med i Tankens evolution, kanske vara den förste att bidraga till teknologiska genombrott ? För En Värld - En Dröm ?

## Comment 12
Author: [Borttaget]

_"Jag är inkarnerad som människa, och det är ett under och en gåva som jag älskar och är oändligt tacksam för att få vara med om. Det senaste året har den upplevelsen och insikten intensifierats."_

Skriver jag under på!

## Comment 13
Author: Hoppfull

#10 Jag känner väldigt mycket som du! Ibland kan strävan efter utveckling och att komma vidare förblinda mig från att se att det är just här och nu jag faktiskt lever!
