# Om att förbättra sig själv och vara i samklang Author: Blissis Så här säger min Lärare Li Hongzhi: "Allting som händer dig är ett test på om du kan betrakta dig själv som en kultiverare, hitta dina egna förseelser och misstag och uppföra dig som en kultiverare. Kom ihåg dessa ord från mig: Oavsett vilka problem du möter, oavsett vad som får dig att känna dig illa till mods inombords och oavsett om du har rätt eller fel på ytan, om du i verklig mening ser dig själv som en kultiverare så bör du alltid granska dig själv efter anledningar/orsaker. Fråga dig själv om du har ett felaktigt, svårt-att-upptäcka motiv som är relaterat till problemet. Om du, som en kultiverare, bara handskas med saker på ett ytligt sätt medan du djupt därinne fortfarande håller fast vid någonting eller hänger dig fast vid dina egna livsviktiga intressen/fördelar som du inte tillåter bli underminerade så skulle jag säga att din kultivering är bluff! Om ditt eget tänkande inte förändras så kan du inte gå framåt ett endaste steg och bedrar dig själv. Endast när du verkligen förbättrar dig själv inifrån kan du verkligen göra framsteg. Så var säker på att komma ihåg detta: Närhelst du kommer i kontakt med någonting som problem, obehagliga saker eller friktioner med andra så behöver du granska dig själv och söka inom dig. Du kommer att hitta orsaken till detta oöverstigliga problem. Förut, när qigongen var förryckt, så förstod många människor det som att ens eget energifält kunde påverka omgivningen. I verkligheten så är det inte så det är. Det är på grund av att det finns disharmoni inom dig, vilket går emot kosmos essentiella natur, som du finner att allting omkring dig är i disharmoni med dig - det är det verkliga förhållandet. Allt kommer att friktionsfritt följa efter om du rättar till dig själv. Det är precis så det är." Så för mig betyder det att när jag har problem så känner jag mig tacksam (även om det kan ta ett tag förstås ibland) för det problemet vill att jag ska släppa någonting inom mig så att jag kan integrera min sanna natur ännu djupare inom mig och vara i mer samklang med kosmos essentiella natur. När jag har släppt så är livet friktionsfritt ett tag till igen. Om jag ständigt möter något och vägrar se det så brukar livet till sist ordna en riktigt rejäl kris så att jag äntligen kan ta tag i det. Den här vägledningen fungerar för mig och är för mig en del av min andlighet i vardagen. Hur ser ni på det här med att möta motstånd? ## Comment 1 Author: Lionadh Motstånd! Ibland är det uppförsbacke i livet, men efter man klättrat sig upp till toppen, eller en platå, så går det lite lättare ett tag. Jag har haft mängder med motstånd, utmaningar och läxor. Jag har lärt mig att ta livets svängningar med ett relativt jämnmod. Jag litar på min förmåga att gå vidare trots problem och bekymmer. Jag har hittills överlevt allt jag mött. Sjukdom, sorg som smärta. Jag tror ingen har ett liv som bara är enkelt hela tiden. Vi har nog alla våra utmaningar som vi möter. \-En period affirmerade jag tillit till min egen förmåga att möta livet som det nu är. Och alltid lär man sig nåt? ## Comment 2 Author: Eremitha Jag brukar (numera) fråga mig vad motståndet vill säga mig. Vad jag ska lära mig. Ibland kommer svaret som en momentan insikt, och då är det ju relativt lätt att övervinna, transformera eller leva igenom motståndet, med tillit till att det är som det ska vara. Men vissa gånger har jag inte kunnat förstå någonting, hur jag än tänkt, känt, mediterat, vridit och vänt. Jag har förtvivlat bett om vägledning, att jag ska få något till mig som jag kan _förstå_. Dessa gånger har det varit mycket tungt. Inte förrän långt efteråt, när jag av andra skäl har släppt taget om det som var viktigt då, har jag kunnat se meningen med det hela. Det värsta har varit motstånd i sådant som jag verkligen har varit övertygad om har varit i linje med mitt syfte i denna inkarnation. Jag har tyckt mig få vägledning om att så var fallet, och följt den vägen med glatt hjärta och gott mod, tacksam över att få bidra till helheten med något som jag hade talang för. Men så kom motstånden. Inget fungerade, och hur jag än frågade både mitt högre själv och The Mastermind om råd och ledning, lossnade inget. Nu är jag i en fas där jag inte tar några initiativ själv, utan förhåller mig så öppen som möjligt för uppdrag, stora eller små, som kan komma till mig på olika sätt. Eftersom en av mina lärdomar har varit att bränna ut mig, inte en gång utan tre, känns det rätt att vara lite laid back nu, låta det inre rummet få helas, med ett annat ord kultiveras i lugn, snarare än i yttre aktivitet och påfrestningar. ## Comment 3 Author: Eremitha Sedan tror jag inte att allt motstånd är till för att vi ska inse brister inom oss. En del syftar till att vi ska stärka och själva, varsebli vem vi verkligen är, stå för det, och våga vara sann mot vår väg och vårt syfte även om omvärlden protesterar. ## Comment 4 Author: Lionadh #3 Mycket klokt sagt. Vidhållenhet kallar Asger detta, och Dalai Lama pratar om "Diligens" (sv. flit) som en av de dygder som vi behöver utveckla... Osho zen tarot har ett kort som heter Singel-pointedness. Stå i sin egen klarhet, kallar Christina Diven detta.... ## Comment 5 Author: Blissis #3 och 4 Precis och när vi har kultiverat bort/släppt taget om/omvandlat det inom oss som kommer upp när sådant händer så brukar just de situationerna inte längre återkomma eller inte påverka oss på samma sätt som förr. Och vi har utvecklat andliga dygder på vägen... Fiffigt eller hur ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: [Borttaget] #3 Jag ser det som så! Jag hamnar ofta i situationer där jag måste säga ifrån, där jag måste stå i min sanning och våga vara sann mot min väg. Jag har alltid låtit mig trampas på, min träning har varit att säga ifrån, vilket jag blivit bättre på. Jag har ofta dolt vem jag är, nu står jag fram med min väg och sanning, har jag också blivit bättre på. När jag nu möter motstånd handlar det ofta, men inte alltid, om att jag ska stå kvar och stå för den jag är och min livsförståelse, min sanning. Asger säger att om man reagerar på, eller får ångest för att man säger ifrån eller står i sin sanning, så är det personligheten som har talat... ju mer själsvibration i talet - handlingen ju mindre ångest... och detta köper jag... så det är min barometer... får jag ångest för att jag sagt något... så det garanterat personligheten som sagt det... och glömmer jag vad jag gjort o sagt är det inte personligheten utan mer min sanning jag uttalat. Detta handlar ju alltså om min reaktion och handling. När det inte handlar om ovanstående går jag alltid in per automatik och gör en självrannsakan, alltid. Det har många gånger lett till förändringar.... ## Comment 7 Author: Blissis Tack för era svar, jag känner igen mig i er alla... #6 Ja det är en svår bit det där med att våga visa upp sig, det har varit svårt och är det fortfarande för mig då det väcker upp ångest ibland, inte alltid. Förut var det mycket värre och jag kom det hela på spåren när jag en gång såg en film om rättegång där en person stod inför en fördömmande och anklagande grupp. Och en våldsam ångest kom upp inom mig och jag förstod att rädslan att visa upp sig har ett samband med att stå inför någon/några och få en dom för att man varit sann sig själv utåt, visat det utåt. Jag gjorde då så att jag beslöt mig för att gå ut med mig själv och började leda grupper, i början under stor vånda men allteftersom gick det bättre och bättre och till sist var det självklart och inte alls svårt. Jag kan ibland fortfarande få ångest men ser idag det som att det är den delen av min personlighet som väcks upp och jag förlorar min själsförbindelse, den blir inte lika stark, och vad som är kvar är då min personlighet och min rädsla. När jag upplever att jag känner mig trygg så händer aldrig detta. Livet är en skola, och det är underbart att få vara en del av det skeendet, växa och få insikter. Insikter som förändras när jag själv förändras. Varje nivå har sin sanning. ## Comment 8 Author: Andriel Mkt intressant och viktig diskussion. Om vi lär oss våra läxor och agerar därefter. Om vi förbättrar det som behöver förbättras och står i vårt ljus när det brinner i knutarna och mullrar i marken så kommer vi att märka det. Vi kommer att utvecklas så vi ser och känner det själva. Om mina val får mig att må bättre både fysiskt och psykiskt och den livsenergi jag har till min tjänst ökar och nya förmågor vaknar då ser jag det som ett kvitto på att mina val varit riktiga och att jag lärt mig åtminstone några läxor. Men om vi hävdar att vi bara står i vårt ljus när vi i själva verket behöver förändra något, och det upprepar sig gång efter gång, så kommer vår själ att uttrycka ett bristande förtroende för personlighetens och kroppens förmåga att uttrycka sanningen om den själen. Vi blir trötta håglösa deprimerade och lågvibrerande. Observera att jag inte påstår att detta är orsaken till all trötthet och sjukdom men D K Tibetanen säger: Den djupaste orsaken till sjukdom är olika tillstånd i mentalkroppen,astralkroppen eller eterkroppen som stör och förhindrar själsenergins fria flöde genom formen(kroppen) ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 _"Men om vi hävdar att vi bara står i vårt ljus när vi i själva verket behöver förändra något och det upprepar sig gång efter gång så kommer vår själ att uttrycka ett bristande förtroende för personlighetens och kroppens förmåga att uttrycka sanningen om den själen."_ Så sant så sant...  om man då hävdar att man står i sitt ljus så är det egot som hävdar det... ![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")