# Huvudsaken är inte hur man har't utan hur man tar' Author: [Borttaget] Och så kommer den förfärliga dagen då det där händer som vi definitivt skulle ha tackat nej till om vi hade fått frågan först. Hur många herrar i min förhållandevis mogna ålder skulle t.ex. skina upp inför frågan: Skulle det passa med en rejäl hjärtinfarkt i nästa vecka? Jaså inte det. Prostatacancer då? Jaså inte det heller. En bilolycka där sonen och enda barnbarnet omkommer, kan det vara något? Nähä. Men vi får inte frågan. Vi ställs inför fullbordat faktum. Det finns ingen ångervecka. Och vi kan inte lämna tillbaka det förfärliga ungefär som om det hade gällt felutdelad post. Det går inte att komma undan. Livet är ingen film som kan returspolas och redigeras om. Så där står vi. Skakade till grunden av vår varelse. Inte trodde jag att... Varför? För en del år sedan var en av mina vänner inne i en svår period i livet. Han hade ytterligt svårt att acceptera det som skedde. Han var deprimerad, ursinnig och rasade mot hela tillvarons i grunden orättvisa konstruktion. Men han kom ingen vart. När vi mitt i den här kampen diskuterade hur omöjligt det verkar vara att i rasande självömkan göra intryck på livet föddes en bild. En bild som fångar hur det kan kännas att drabbas av ett oblitt öde. Min vän sa gång på gång att han tyckte att det inträffade var mycket svårsmält. Det fick mig att tänka på en TV-film om ormar som gjorde de mest osannolika insatser på smältningsfronten. En av dem lyckades faktiskt med bedriften att få ner en hel get. Och då såg jag plötsligt framför mig att så här är livet. Där går vi intet ont anande, och så kommer livet självt upp vid sidan av oss. Det tar resolut tag i våra överraskande töjbara mungipor och trycker ner en hel get. Det syns klövar i ena mungipan och det blev en del gethår mellan tänderna. Men det går inte att få upp den, så uppdraget är: SMÄLT. Så här är livet. Plötsligt händer det bara. Det där vi skulle ha tackat nej till om vi hade fått frågan. Det trycks ner i oss. Och vi har inget annat val än att försöka smälta. Men en del av oss lyckas aldrig med smältningen. Vi stelnar i protest mot det oblida ödet, och fastnar i bitterhet, cynism och en känsla av förlorade möjligheter. Tankarna och känslorna går runt, runt i fruktlöst ältande av hur mycket bättre det skulle ha varit om det inte hade varit som det bevisligen är. Men ibland går smältningen bra. Och ett av de allra bästa tecknen på att smältningen är färdig, är när det infinner sig en känsla av att man egentligen inte skulle vilja ha varit utan den svårsmälta erfarenheten. En känsla som man först nästan skäms för, men den går inte bort. Den kan t.o.m. växa till tacksamhet över livets outgrundliga klokhet. Man känner att man har växt som människa, ja rent av att man har varit med om ett mysterium. Vägen till denna smältning kan vara lång och svår, och handlar ofta om att man vågar släppa sina krav på hur saker och ting måste vara. Ett stöd på denna väg kan vara att meditera djupt över det gamla talesättet "huvudsaken är inte hur man har't utan hur man tar't". Det viktigaste är dock att inte ge upp hoppet även om smältvätskorna känns för svaga. För plötsligt kan porten till mysteriet öppna sig. Hjärtats sol går upp, och man ser, förstår och accepterar. Så är det faktiskt. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Tyvärr kommer inte hela överskriften med den ska vara så här **Huvudsaken är inte hur man har't utan hur man tar't.** ## Comment 2 Author: [Borttaget] Den här krönikan är bara kanon!! Mitt i prick igen som alltid när det gäller Karl-Erik!!! ## Comment 3 Author: [Borttaget] LIDANDETS MYSTERIUM..... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Lidandet är inget mysterium;) ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Ok...![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)   så du vet varför? ## Comment 6 Author: Hoppfull Mmm, mycket bra skrivet!! :) Kanske är det symboliskt med min dåliga matsmältning ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) även om jag inte riktigt tycker det med tanke på hur mycket jag ändå smält... men men... ## Comment 7 Author: Hoppfull Vad tyckte ni andra om den här? ## Comment 8 Author: Gronstedt På frågan "varför" skulle jag svara "Vadå varför? Finns inget varför. Shit happens." ## Comment 9 Author: Hoppfull Nu fattar jag nada... ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) ## Comment 10 Author: Gronstedt #9: Det var ett svar på Marianns fråga till Ijin i #5. ## Comment 11 Author: Hoppfull Hahaha, okej! ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag tycker det var bra skrivet på ett förståerligt sätt. En artikel väl värd att putta upp med jämna mellanrum! Speciellt för oss med stora krav, som vi inte ens bestämt själva! **Huvudsaken är inte hur man har't utan hur man tar't.** Längtar efter den dagen då jag ler och vinkar åt alla tänkbara scenarion... Vilken häftig känsla!! ## Comment 13 Author: [Borttaget] Det är frihet det!!! ## Comment 14 Author: [Borttaget] Yeaaah....![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 15 Author: janh Bra Edris! Acceptans är nycklen till själens förlossning, det är en svår läxa men ger bra " betalt ". Har´t gött! ## Comment 16 Author: [Borttaget] Oj va bra skrivet,jag tyckte det var kanonbra....Ibland lite då och då dyker det upp såna här tankvärda guldartiklar..som verkligen ger en en tankeställare,kloka ord att fundera på...:)) ## Comment 17 Author: bintouu Jättebra skrivet...tankvärt i det stressade livet...inget av livet går i repris ## Comment 18 Author: [Borttaget] Vi har fler av Edris artiklar här, känns så roligt att han är en av sajtens alla samarbetpartners!!! Ifall man är nyfiken på vilka som är det så kika under länkar och sedan sajtens samarbetpartners....