# The silent treatment Author: Hoppfull Det här är något som jag råkar ut för med jämna mellanrum. Jag far väldigt illa av detta och undrar vad ni andra har för tankar kring det här. Exempelvis har jag två s.k. vänner som gör så med jämna mellanrum. När jag inte beter mig som DE vill så straffar de mig (som jag uppfattar det) genom att ignorera mig under en längre tid. Även sajtvärdar på sajter på internet gör så, svarar på alla andras inlägg men ignorerar medvetet mina. Hur hanterar man detta och vad är det jag ska lära mig? Jag har försökt att konfrontera personerna i fråga men de svarar inte på direkta frågor utan glider undan och ställer motfrågor istället, eller avstår från att svara helt. Jag ser ju detta som rena maktdemonstrationer (och mobbing) där man visar upp sin makt genom att ge vissa uppmärksamhet och ignorera (straffa) andra för att skapa ordning i leden, lydnad! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har också upplevt sådant på andra forum, att man ignoreras... Det svaras och kommenteras andras inlägg men det man själv kommer med ignoreras... jag kallar det en form av utfrysning... Det är mobbing,, den finns överallt i samhället och tyder på att man inte kan respektera andra/alla människor. Camilla använde något ord här någon stans som passar in på detta att man gärna håller sig till gruppen, om man buntar ihop sig med andra  så blir man tryggare i sig själv. CAMILLA VILKET ORD BRUKAR DU SÄGA HÄR? De människor som man själv anser vara utanför gruppen vill man inte bjuda in, man får bara komma in i gemenskapen om man tycker som dom. Detta gruppmevetande, där man vibrerar ihop är ju en enorm trygghet i en inkarnation på jorden. Men vi ska ju egentligen lämna gruppmedvetandet och bli mer individuella självständigt tänkande människor utanför denna grupptillhörighet. Men som sagt att lämna det trygga är svårt.... Här kan man faktiskt läsa den danska texten om 9 stadier i människans utveckling och leta upp grupptillhörighets perioden... ## Comment 2 Author: [Borttaget] [Här är texten](../Default.aspx?ThreadId=4145462b-e92b-45a2-bd0c-6b5033261a3e "http://andligutveckling.ifokus.se/Default.aspx?ThreadId=4145462b-e92b-45a2-bd0c-6b5033261a3e") ## Comment 3 Author: [Borttaget] en snabb  studering  av texten innebär att sådana männsikor ligger på steg 3-4 och har inte lämnat helt steg 3. Vilket ju givetvis sker i steg... Skulle tro att många av oss släpar på just det behovet att känna grupptillhörighet och inte riktigt vågar släppa den delen av det steget... ## Comment 4 Author: bintouu Jag tycker att du inte ska bry dig om dessa personer som gör så ## Comment 5 Author: Gronstedt The silent treatment är det absolut vidrigaste förtrycksmedel man kan ta till utan att gå till fysiska övergrepp, men jag har inte ont av det i nätfora, till exempel, och inte från bekanta, eftersom de inte står mig tillräckligt nära för att beröra mig. Men det förekommer beklagligt ofta även i närmare relationer, och där accepterar jag det inte längre. ## Comment 6 Author: Aracco Skulle vilja säga att de du kallar vänner som gör så med jämna mellanrum INTE är dina vänner. En riktig vän står vid din sida även om ni tycker olika. En vän accepterar att du/ni har rätt att själv välja vad du/den vill göra och respekterar och accepterar att ni ibland inte vill samma sak.  Varför accepterar du sådan behandling från någon som ska vara en vän?? Du är värd mycket bättre!!!! Personen som gör så här tycker sig kanske veta bättre och vara bättre än andra. Det handlar säkerligen också om rädsla för nya tankebanor och sätt att vara. De som byggt upp någon form av "makt"position är ofta mycket rädda för att bli av med den. och kommer det en person som inte tycker som de ( och genom det hotar deras position, gör de allt för att försvara den)och så är det ajöss med den. Det sådana personer inte är medvetna om eller vill inse är att vi alla har samma värde. Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi är alla värda lika mycket och vi har absolut INGEN RÄTT att "döma" andra. VI gör alla så gott vi kan med den kunskap vi har. Om det är något du ska lära dig här så kanske det är att vara förlåtande mot dessa människor, och sända ljus och kärlek till dem. Och lära dig att tänka att de helt enkelt inte vet bättre och saknar vett på att betee sig anständigt mot sina medmänniskor. Men jag tror att förlåtelse är nyckelordet här.. Att förlåta betyder inte att du godkänner deras beteende det innebär endast att du inte längre är villig att bära runt på den negativa inverkan längre. Att du väljer att se kärleken istället! Du är värd bättre!! ## Comment 7 Author: Hoppfull Det kan vara svårt att inte bry sig när det handlar om syskon, föräldrar och ens närmaste vänner (numera f.d. vänner). Det känns i hjärtat att bli förskjuten av ens egna föräldrar och/el. syskon. Jag accepterar det inte heller längre i det avseendet att jag lämnar de relationer eller för den delen nätforum detta sker. Men jag har svårt för att vara helt oberörd när det händer. ## Comment 8 Author: Gronstedt Att ignorera andra är ett ofta använt maktmedel. Att låtsas att den andra inte finns är ju det ultimata förminskandet! För mig var det den enda möjligheten att kunna leva i en parrelation, att tvinga min partner att aldrig någonsin ignorera mig. H\*n får gärna hata mig, förbanna mig, fördöma mig - men aldrig någonsin låtsas att jag inte finns. För det kan jag bara inte ta. Jag har sumpat ett antal relationer på det. I en av Stephen Kings noveller, som är skriven i jagform, låter han berättelsens jag (en man) höra sin hustru säga något när de ska gå och lägga sig (inte något trivialt, utan något viktigt som har att göra med relationer), och han svarar medvetet inte. Till sist här han hustrun sucka och vända sig bort, och han tänker att det är hemligheten med att hålla ihop ett äktenskap, att veta när man inte ska låtsas om att hustrun sagt något. Hade jag varit ihop med en sådan karl, hade han börjat leta bostad där och då, för i min säng hade han inte blivit kvar. ## Comment 9 Author: Hoppfull Jag håller med dig helt! En konfrontation är att föredra i samtliga fall anser jag. En av de former som stör mig är exempelvis som en "väninna" gjort alldeles nyss; hon skrev till mig att hon kände sig påhoppad och att HON måste få säga vad hon tycker. När jag sedan sansat och lugnt formulerade vad jag tyckte så slutad ehon bara svara... Jag levde ihop med en sådan man i över tio år! Och när jag lämnade honom var det BARA jag som fick skit för det, av vänner, bekanta och min egen familj! ## Comment 10 Author: Gronstedt Fast i detta läge är det ju bara hon som vinner på konfrontationen, han förlorar ju - minst sin frid och kanske sin övertygelse om att han har rätt och i värsta fall sin övertygelse om att han har rätt att avgöra om det hon säger har betydelse. Men den kvinna som hävdar rätten att inte bli ignorerad stämplas som överspänd, hysterisk och sjukligt beroende av att alltid stå i centrum. MORRRRR! Det är först på senare år jag lyckats börja hävda denna linje så konsekvent, men insikten att jag hellre sover ensam än med en partner som ignorerar mig, gör mitt liv så mycket bättre!  Men naturligtvis blir det lättare av att jag inte har särskilt många djupare relationer, som är så nära att "den andra" kan göra mig illa genom att ignorera mig. ## Comment 11 Author: Hoppfull Aracco, jag missade ditt inlägg... måste ha kommit medan jag svarade Gronstedt :) Jag håller helt med! Jag har levt större delen av mitt liv i sådana relationer, är uppvuxen som familjens dörrmatta som bara funnits för alla andras välbefinnande. När jag så gick i terapi och började förändras ställde det till problem :) milt uttryckt. Det var de sista s.k. vännerna som tog adjö nu när de inte klarade att låta mig vara jag utan deras kuvningar. Jag är bra på att förlåta, det är en styrka hos mig, ibland har den varit lite väl bra och jag har förlåtit och låtit det hända igen. Nu förlåter jag och sänder de här typerna ljus i varje meditation. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände av i hjärtat att det är så lätt att behandla mig så här. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag är också bra på att förlåta... men det hindrar inte att det ändå är lessamt att männsikor kan vara sådana mot varandra. Det är en smärta att uppleva kylan hos människor... även om man kan förlåta och förstå.... ## Comment 13 Author: Gronstedt Förstå: ja, förlåta: ja, acceptera: nej. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Abslout. INTE ACCEPTERA! ## Comment 15 Author: Hoppfull Gronstedt, jag menade inte exemplet du gav när jag skrev om konfrontation. Jag kopplade till arbetssituationer, kompisar mm. Men det kanske är meningslöst att konfrontera maktmissbrukare överlag, jag vet inte. Men jag tycker att man ska (försöka) tala om för dem hur det känns att bli behandlad på det sättet. Det finns ju en chans att de faktiskt inte är medvetna om HUR illa det känns. Min väninna som jag pratade om här ovan, hon är jätteknepig. Hon säger att hon tycker att jag är så bra och så duktig samtidigt som hon behandlar mig som mindervärdig och med betydligt lägre rang än henne själv (ho pratar ibland med mig som om jag hade stora problem med att förstå saker)och måste dominera mig i alla sammanhang. Jag har försökt att se det som hennes dåliga självförtroende men det går ju inte i längden när beteendet alltid går ut över mig. Vi har varit vänner i över åtta år men nu ignorerar hon alltså mig hellre än att försöka prata om vad som gått snett. ## Comment 16 Author: Gronstedt #15: Jag håller med om att konfrontation alltid är att föredra för den som utsätts, men sällan för den som utsätter, så mitt #10 kan ses generellt, med andra ord för "han" och "hon". Min nuvarande partner har ajg med flitigt tjatande lyckats få att förstå att detta är det enda h\*n aldrig får utsätta mig för, och det fungerar på det hela taget, även om jag får påminna emellanåt. Men hur gör man när man inte har personen framför sig och kan tvinga den att lyssna? Om man skickar brev eller e-post ut i rymden gör man det väldigt lätt för den andra att fortsätta ignorera. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Man får jobba på att inte bry sig, fast det är ju inte alltid lika lätt, men det är väl det man måste helt enkelt. ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) Man får bli en ;) ![](http://snowracer.blogg.se/images/gaas_1139239650.jpg) ## Comment 18 Author: Hoppfull Det går nog inte att avkräva när det inte är direkta konfrontationer. Det är klart att det alltid är sämre för en förövare, oavsett gärning, att tvingas konfrontera den man gjort illa. Men just därför är konfrontationen viktig tror jag. Det är väl oxå ganska lyckat detta med brottskonfrontationer mellan offer och förövare? Båda får lättare att gå vidare i sina processer när de mötts. ## Comment 19 Author: Gronstedt #18: Brottsofferkonfrontationer tror jag kan fungera, men BARA om förövaren verkligen bringas till insikt om det onda den gjort. Jag tror det finns en stor risk att förövaren ser offrets smärta och känner sig styrkt och glad av den - och då är ju syftet förfelat. ## Comment 20 Author: Hoppfull #19 Absolut! Sådant är alltid vanskligt och kräver stor kunskap av de som utövar det. Mmmm, en gås var det... kvack kvack... ## Comment 21 Author: Aracco Det är bra att du är förlåtande, men samtidigt vet jag att det kan vara oerhört svårt ibland. Jag försöker att alltid förlåta och tänka vad skulle kärleken göra nu, men vi är bara människor och det krävs mycket jobb med sig själv innan det går av sig själv att tänka kärlek istället för diverse olika uttryck för rädsla.Det är inte alltid lätt men det är definitivt värt alla kraftansträgningar man kan uppbåda för att lyckas tänka kärleksfulla tankar om andra och sig själv. Jag tror inte det finns något som heter att vara FÖR förlåtande. Som jag sa tidigare så handlar förlåta inte om att man tycker att det andra gör är ok utan om att man inte längre är villig att bära på smärtan som det orsakar att inte förlåta. Jag förstår helt och fullt att det känns tungt i ditt hjärta att din familj behandlat dig så här. förstår att det inte känns bra för dig.  Om det är någon tröst för dig så VET jag bortom alla tvivel att du är en underbar människa och du är värd allt det goda som finns i universum. Du är värd all kärlek, lycka och glädje som finns och det är din familj och dina så kallade före detta vänner som förlorar på detta. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Jag tror att man även kan flytta över mista processerna även till denna del... Mista vänner, mista familj... det gör himlans ont att vara i dessa processerna... av att inget lyckas vad man än gör.... man ankommer ju porten med fötterna badande i hjärtats blod... då gör det ju j\*kligt ont om man badar i blod... ## Comment 23 Author: Gronstedt Men martyrernas prövningar är ändå rätt kortvariga. Det går ganska lätt att ta sig igenom några dagar eller veckor av smärta, det tar åtminstone slut när man dör om inte förr, eller det blir åtminstone värre med tiden, så det i alla fall inte är konstant lika trist. Det är det segdragna, aldrig upphörande släpandet som man inte kan se slutet på, varken döden eller glädjen, som är så nedbrytande och själskrossande. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Fast inte själskrossande, utan personlighetskrossande! Nu vet jag inte vilka martyrer du syftar på, men om man ser på Nelson Mandela och en Aung San Suu Kui så har det nog många gånger upplevts segt och långvarit. Fast de är ju inte de rätta människorna att jämföra med för det var fleratal liv sedan de stod vid porten med fötterna badande i hjärtats bod.... ## Comment 25 Author: Gronstedt Det här var väl uppe i en tråd på PUiF - det är skillnad mellan att lida för något "stort" och se eller åtminstone drömma om en bättre värld, när man vet att man strävar efter denna bättre värld bara genom att existera som symbol. Det är något helt annat och i längden mer själsdödande (eller personlighetsdödande, kanske) att dag efter tråkig dag ha samma värk i stortån och samma tråkiga mat för att man inte hade råd att köpa en kryddburk i dag heller och samma tråkiga ungar som vill ha lite snyggare skor. ## Comment 26 Author: Hoppfull Det kan ju kanske vara lättare att se att uppoffringar av det slaget har ett syfte. Att bara känna hur man fastnat i ett ständigt misslyckande är mindre kul... och då pratar jag igen materiellt. Men men, syftet med tråden var att diskutera hur viktigt det är att egot får sitt för att kunna utvecklas andligt. Och där är jag lite osäker om vi kommit fram till så mycket. Jag kan känna att det är svårt att utvecklas andligt när det andra är en så pass bromskloss, men det är väl den där mista sig själv-delen som jag inte klarar att släppa antagligen. ## Comment 27 Author: Gronstedt Jag tror trådarna har gått i kors, det här var väl The Silent Treatment, de sista replikerna hör mer hemma i Egots utveckling, kanske. Jag tror i alla fall att egot måste vara mätt och nöjt för att "själen" ska kunna söka sig mot högre ting. För inte så länge sedan var det ju ett av skälen till att den begynnande industrins ägarklass kunde förakta arbetarna - ägarklassen hade det så bra materiellt att den kunde ägna sig åt "högre ting", och då kunde den också se ned på arbetarna som krälade i smutsen utan några högre tankar. På samma sätt har män kunnat lägga upp fötterna efter jobbet och förakta kvinnorna som trälar med tvätt och disk för att de inte är upphöjda. ## Comment 28 Author: camillal777 #27 så sant det du skriver om översitteri. Egot behöver mättas så att detta maktmissbruk inte längre ger en tillfredsställelse. Att omvandla tanke till handling ger gudomlig energi.... därför har säkert arbetarna som krälar i smutsen mycket renare själ...Arbetarna har säkert kommit mkt längre på livets slingrande stig. #17, Som att hälla vatten på en gås...den e bra! #1, Haha jadu Mariann, är det flockmedlem tro? ## Comment 29 Author: [Borttaget] japp flockmedlem var det... måste minnas detta himla bra ord FLOCKMEDLEM!!! medlem av flocken! ## Comment 30 Author: Hoppfull Mmm, det är intressant detta med flocken eftersom flocken bygger på outsiders! Om alla är lika kan man inte se att det är en flock, därför måste avvikarna pekas ut för att tydliggöra normen. Alltså är avvikarna minst lika viktiga för att befästa flockbeteendet! ## Comment 31 Author: [Borttaget] Japp... och dem fryser man ut genom att ignorera... för i flocken ska de ju inte vara... vi måste ju ha några utanför som sagt.... ## Comment 32 Author: Hoppfull Ignorera är ett sätt, man kan även öppet håna och mobba dem. Det finns många sätt att hänga ut avvikare, det finns faktiskt även i viss mån hyllande av avvikare. Vissa som avviker från normen ser man som positiva avvikare. ## Comment 33 Author: camillal777 Ja, jag kan känna att om nu frustrerade människor kan få utlopp för sin aggresion genom att prata skit om mig så bra! Då slipper någon annan deras lass av skit, och jag är oftast stark nog att tyst orka ta det. Tyvärr är det just skitsnack som håller ihop många människor tror jag....förhållanden, vänner... Så jag ser det som ett ljusarbete att försöka omvandla deras skit,sända ljus, möta dom med värme och förståelse.  Men när jag inte orkar vänder jag det till självförakt...inte så bra... ## Comment 34 Author: Hoppfull Vilken hjälte du är! Mig snackas det om i massor, jag är en KLAR avvikare. Men det gör inget... de flesta tycker om mig även om de tycker att jag är märklig. Däremot har jag tränat mig länge nu på att inte vara personlig soptunna för andras frustration, vilket jag varit i allt för många år. ## Comment 35 Author: camillal777 Jo, du har helt rätt i det, man ska inte vara en slutförvaringsplats för andras skit...inte bra. Där har jag mycket kvar att jobba på ;)