# Ansvar för sina handlingar? Author: [Borttaget] Läser idag detta.. "Skulden känns besudlande, och därför vägrar alltså de flesta av oss att ta på sig skuld och förvandla den till positivt ansvar och lärande. Vi skjuter i stället skulden ifrån oss på andra. "Skuldprojektion leder alltså till att projiceraren känner sig som ett offer, och offermentaliteten är mycket plågsam." "att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt". Detta läser jag i [bloggen](http://edristankar.blogspot.com/ "http://edristankar.blogspot.com/") som syftar till denna artikel i [SvD ](http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1021117.svd "http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1021117.svd") ÄR INTE DETTA ETT AV DE STORA SAMHÄLLSPROBLEMEN? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Varför skyfflar vi över mottagarens reaktion på vår handling tillbaka till mottageren? Varför vill vi inte se i ögat att vi alla har ett ansvar för våra handlingar? **Underbart att detta äntligen tas upp i offentligeheten!!!** Hoppas det nu också får människor att tänka till... ## Comment 2 Author: Gronstedt Det där är ju hustrumisshandlarens och mobbarens klassiska försvar: Om inte offret hade förtjänat det, hade jag inte tvingats begå misshandel. Stackars, stackars mig! En annan mekanism som träder i kraft när förövaren projicerar skulden för sina handlingar, är att förövaren kan se offret som en idiot som inte bara förtjänar utan till och med ber om att bli utsatt, och därmed kan förövaren förakta offret och reducera det till något som inte förtjänar minsta hänsyn. Offret blir något äckligt som man inte KAN låta bli att misshandla. Processen blir självgående och förövaren ett oskyldigt offer för denna process. Denna inställning genomsyrar hela samhället, inklusive domstolarna. Det är offrets fel, hade det inte velat råka illa ut hade det inte behövt provocera genom att existera! ![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif) tycker jag om detta. ## Comment 3 Author: Hoppfull Det handlar som jag ser det, i sann sociologisk anda :), om att det är så samhället arbetar. Det som kallas för byråkratisering och arbetsdelning, att arbetet delades upp i många mindre ansvarsområden för att effektivisera fick som följd att även ansvaret delas upp i lika många bitar. Det har fört med sig känslan av att ingen är ansvarig för någon helhet, var och en ansvar för sin pyttelilla del men helheten är "någon annans" ansvar. Ungefär som när man ringer en större myndighet och ska ha tag i den person som är ansvarig... man slussas runt i evigheter och ofta finns det ingen som har hela ansvaret, för det är uppdelat i många många småbitar. Det här gör att synen på ansvar är skev idag och ingen tror att deras lilla del spelar någon större roll i helheten i alla fall! Min syn. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jaa, även i det lilla. man får ju inte glömma att sådant sker  både i stort o smått. Dvs Både mördare o misshandlare o mobbare. Talare, skrivare mm Men även de små handlingarna som vi inte tar ansvar för. När vi säger något till någon som den blir ledsen för... **har vi då inte ett ansvar även för det?** Eller får den som reagerar skylla sig själv då också... precis som den som blir misshandlad får göra Jag ser tydliga kopplingar till de små händelserna. för att komma till rätta med de stora problemen måste man också våga se de små... och börja där... ## Comment 5 Author: Gronstedt Förvånande många människor verkar ju tro att de gör andra en tjänst genom att påpeka de brister de ser hos andra för dem. Alltså inte bara att de inte har skuld när de säger närgångna, otrevliga saker som sårar, utan till och med att offret borde bli tacksamt! Sedan kan de själva känna sig sårade när det dumma offret inte blir det! ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ja det är precis det jag menar... så i det lilla som i det stora.. tar man sig friheter i det lilla kan de snart bli större o större... därmed inte sagt att de som sårar med talets kniv kommer att ta till den fysiska kniven... Det är sannerligen dags för männskor att ta ansvar! ## Comment 7 Author: Gronstedt Konstigt att inte dessa skuldprojicerare förstår att den de lägger skulden på enligt samma resonemang måste projicera den vidare - så kan skulden studsa runt i världen som en gummiboll utan att landa någonstans! Och då behöver ingen uppleva skuld och alla kan leva lyckliga i alla sina dagar! Halelluja! ![Fot i munnnen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-foot-in-mouth.gif) \*ironi, alltså\* ## Comment 8 Author: [Borttaget] Precis! Det är just  så jag upplever det också. Man kan häva iväg skulden i evighet... **När ska vi då börja ta itu med att våga titta på oss själva och våra sätt och handla på då?** **Hur länge ska vi blunda, och leka struts?** ## Comment 9 Author: Gronstedt I tråden om [villkorslös kärlek](http://www.personligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=69692626-e67c-45f6-b7b5- "http://www.personligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=69692626-e67c-45f6-b7b5-") på PUiF har en liknande diskussion uppstått. ## Comment 10 Author: [Borttaget] hittade denna lilla text "Människan är den hon visar genom sina handlingar" som ju tål att grunnas över i sammanhanget... ## Comment 11 Author: Hoppfull Jag tror fortfarande att det handlar om människans oförmåga att lyfta blicken och se helheten. Vi ser oss inte som en helhet pga att allt i vår omvärld är uppdelat. Ansvarsförskjutning ägnar man sig åt på de allra högsta nivåerna och de är samhällets förebilder. Man kan bara börja med sig själv och ta ansvar för sig, sina ord och sina handlingar... det sprider sig som ringar på vattnet även om man möter enorma mängder spott och spe längs vägen! För håll med om att om man möter någon som på ett ödmjukt sätt säger exempelvis, nej jag brukar inte göra så av hänsyn till miljön, andras känslor osv så skäms man lite om man inte gör så själv? ## Comment 12 Author: Gronstedt Fast varför måste det sägas ödmjukt? Det räcker väl med "icke självförhärligande"? ## Comment 13 Author: Hoppfull Ordvrängare där ;) klart att det gör :) Jag menade som i motsats till skuldbeläggande och dömande. ## Comment 14 Author: Gronstedt F'låt, men jag är lite allergisk mot ödmjukhet ... så som den gärna rekommenderas av dem som rekommenderar att älska villkorslöst och att den som blivit sårad har hela ansvaret för sina känslor. För att vidare märka ord, så tror jag snarare att det beror på att individen ser helheten och sig själv som åtskilda. Alltså att man kanske ser helheten, och gärna att "någon annan" borde sköta den bättre, men inte sin roll i helheten. Detta beror kanske på att varje individ itutas att allt är möjligt, som det nämndes i SvD-artikeln länken gick till. ## Comment 15 Author: Hoppfull Jag är oxå lite allergisk mot ordet ödmjukhet så det var väl slarvigt uttryckt... jag menade som jag skrev i motsats till dömande. Jag tror inte att individen ser vare sig en helhet eller sig själva som delaktiga. De flesta ser sin egen omgivning men knappast ens utanför den egna staden eller kommunen. Ansvar är ju något de flesta skryter med att inte ta, som: jag skulle aldrig betala tv-licens... gör du verkligen det för det skitutbudet? Nu tänker inte jag i personliga relationer utan mera samhällsmässigt. Alla vill ha del av allt men ingen vill göra något för att själv vara delaktig. ## Comment 16 Author: Gronstedt #15: Med "helheten" som jag i #14 tänkte mig att individen såg som skild från sig själv, menade jag "dom" och "nån". Som i att "dom" borde se till att det är vettigt utbud på TV eller att "nån" borde göra något sjuksköterskornas löner. Så vi är nog på samma spår. Att folk inte ser som delaktiga är jag i alla fall med på. På Radiotjänsts webbplats finns för övrigt ingen möjlighet att säga upp TV-innehav. Man kan anmäla att man flyttat till en annan adress, där en TV-innehavare redan finns, eller att man avlidit. Men inte att man slängt ut TV:n. Jag upptäckte detta fascinerande förhållande när jag skulle anmäla att jag inte längre har någon TV, eftersom det saknas digital-TV-mottagning där jag bor. ## Comment 17 Author: Hoppfull Ja då tänkte vi nog lika fast uttryckte oss olika :) Jag vet att det är så med radiotjänst, men eftersom det innefattar även radion så ska väl alla betala. Trist kanske men jag tycker att det nya tänket att ta det via skattsedeln är bättre! Jag kollar ju på tv och lyssnar på radio och så gott som alla gör det så varför ska bara några betala och inte andra (som ändå lyssnar och tittar). Det här är ju följderna av just det ansvarstagande (eller bristen på) som diskuteras i den här tråden. ## Comment 18 Author: Gronstedt Jag tror att man får ha radio gratis, eftersom man är skyldig att ha en sådan för att kunna ta emot civilförsvarsinformation. Men varför ska den som varken lyssnar eller tittar betala? Den typen av myndighetsövergrepp bidrar nog till att luckra upp betalningsmoralen också. ## Comment 19 Author: Gronstedt Jag tror att man får ha radio gratis, eftersom man är skyldig att ha en sådan för att kunna ta emot civilförsvarsinformation. Men varför ska den som varken lyssnar eller tittar betala? Den typen av myndighetsövergrepp bidrar nog till att luckra upp betalningsmoralen också. ## Comment 20 Author: Hoppfull Det är förstås svårt det där med vem som ska betala och vem som inte ska betala... men tvånget har ju kommit till ur det omvända (jag tror att radion ingår i licsensen). Hela systemet har ju byggt på att man frivilligt och själv meddelar att man har tv samt betalar, men det har ju visat sig inte fungera! Därför har tvång och kontroller kommit till, inte tvärtom. Men det är ju samma sak som med sopor, folk dumpar sina sopor i skogen nu när det inte finns gratis soptippar längre. Hela hörnsoffor och andra möbler som man bara ställer ut för att man får betala en hundralapp när kommunen tar hand om ens gamla sopor... eller sin gamla bil... inte konstigt att det blir tvång att betala till slut.