# Hur skaffar man sig goda vänner irl? Author: Hoppfull Det här är något jag undrar över. Jag hittar emellanåt människor som jag "faller" för. De stimulerar mig intellektuellt, de är inte rädda för att öppna sig och de är varma och härliga. MEN de är hopplöst självupptagna... jag har en hel radda sådana s.k. vänner, men de har aldrig tid med mig. Jag tar mig tid för de jag tycker om, det är liksom min devis, man skapar utrymme för det eller dem man vill. Men de har aldrig tid för mig, jag vet att man inte kan bygga vänskap på detta men på vad ska man bygga vänskap? Man måste ju tycka om de man ska ha som nära vänner eller hur? Gör jag något fel? De som verkligen vill vara nära vänner med mig och umgås hur mycket som helst det är människor som vill använda mig för att få utlopp för sina negativa känslor och det är liksom inte så kul och stimulerande i längden. Inte heller de tar sig för den delen tid att lyssna om jag någon gång vill/behöver prata. ## Comment 1 Author: Gronstedt How should I know - har aldrig fått kläm på det heller. \*och kom nu inte och säg att jag ska vara öppen, varm och givande, så kommer alla att älska mig för den härliga person jag är\*\* ## Comment 2 Author: [Borttaget] För mig har vänner kommit och vänner gått... jag tar det som det är... de "vänner" som inte ger mig nått får "gå" jag lägger nog ingen störe vikt längre på det... ## Comment 3 Author: Hoppfull Men jag är ensam... har varit i 20 år... nå'n vill man väl ha? ## Comment 4 Author: [Borttaget] du har mig nu! föralldel bara här.... ## Comment 5 Author: Hoppfull Ja och jag så tacksam för att jag har funnit ett par riktigt goda vänner här. Men jag skulle vilja ha några som jag kan möta blicken på oxå! Varför är det så svårt tror ni? ## Comment 6 Author: Gronstedt #3: Säg inte det, jag har haft styck 1 hittills, och den drog. Mitt sociala liv består av min särbo ... ## Comment 7 Author: Hoppfull Skulle du vilja ha fler? Jag skulle vilja ha ett par här i krokarna som man kunde sitta uppe och snacka med eller så... socialt umgänge är superviktigt för mig så varför är det så svårt? Är jag en knepig person tror ni? ## Comment 8 Author: Ayena_old Vänskap innebär ju att man både ger och tar. Det får ju inte bara vara så att det är bara den ena som ger hela tiden, då blir det ju fel. Men det är svårt nuförtiden då ingen har tid för mänsklig värme. Det är ju så mycket som ska gå före, alla aktiviteter osv......... Sen är det ju som Mariann säger att man träffar någon och ett vänskapsförhållande uppstår. Man kan ha några fina år tillsammans men sen plötsligt stämmer det kanske inte längre, man har kanske utvecklats olika. Vi möts och vi skills åt och vi lär i våra möten. Sen är det ju svårt att upprätta ett umgänge när man inte jobbar eller är med i några föreningar. Jobbet är ju en mycket stor faktor till umgänge, så har det varit för mig i alla fall. Sen har man träffat folk på resor och byggt upp en relation. En gång på 70-talet då jag tog en restresa till Spanien så kom jag i samma lägenhet som en jämnårig kvinna också från Malmö. Vi hängde ihop ett år ungefär och hade många mycket förtroendefulla och mycket intressanta samtal. Sen flyttade hon till Katrineholm och jag träffade en karl som jag gifte mig med, och så såg vi varandra aldrig mera. ## Comment 9 Author: Hoppfull Hm.. tror du att det hör ihop med det ökande tempot i samhället? Att människor inte tar sig tid att bli nära och öppna sig för varandra? Eller handlar det om tiden i livet? Jag har ju pluggat några år och på högskola/universitet är medelåldern ganska låg, de flesta är under 25. De var supernära kompisar, gjorde allt tillsammans, åt, sov, handlade, pluggade, festade osv. Kanske är det så när man har heltidsjobb och familj att man inte har kraft över till det engagemang som krävs för nära vänskap? Jag tycker i alla fall att det är en förlust att inte människor tar sig den tiden, det är så givande att vara nära och öppen. ## Comment 10 Author: Gronstedt #7: Det vet jag faktiskt inte. Under många år har jag inte saknat det alls, men det sista året har jag förändrats på många sätt, så nu kanske jag skulle kunna ha en vän. Det är inget jag saknat, men nu kanske jag skulle finna det givande? ## Comment 11 Author: Hoppfull För mig har det varit tvärtom, jag har sökt socialt sammanhang, kanske egentligen en familj eftersom min egen varit så ointresserad av mig alltid. Jag tycker att det är fantastiskt att ha en riktig vän, någon som tycker om en precis som man är och som man kan lita på. Som tycker om en fastän man är sur och ledsen och så. ## Comment 12 Author: Gronstedt Jag har aktivt undvikit social interaktion i stället, så hela den biten är ny för mig ... ## Comment 13 Author: Hoppfull Med tanke på det tycker jag att du har en briljerande begåvning i ämnet ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 14 Author: Lionadh "Man får en vän genom att vara en vän." Sen krävs det kanske att man investerar lite tid i sina vänner också. Gör nåt tillsammans. Jag ser till att vara den som börjar. Jag tar själv upp kontakten med dom jag uppskattar och vill ha kontakt med. Min sms går varm varje dag. Sanaya Roman har skrivit intressant om själsvänner i sin bok "Själskärlek". Jag gör just nu banden som hör till boken, så jag skapar hjul av kärlek (Wheels of Love) till alla jag tycker om. Kul meditation, förresten. Ska jag lägga ut den? ## Comment 15 Author: Ayena_old Det kan mycket väl bero på det uppjagade och  höjda tempot i samhället. Jag har ju jobbat heltid, varit ensam mamma, studerat osv och alltid haft tid över för vänner. Men idag så verkar det inte som folk har tid över för varandra och mänsklig värme. Eller så är det orken, att folk flår och flänger med olika aktiviteter, köra barn hit och dit till deras aktiviteter, förverkliga sig själva osv. Folk orkar inte att engagera sig. Sen tycker jag att det har på de senare åren spridit sig en stor egoism i samhället. "Tänk bara på dig själv och skit i andra" - mentaliteten. ## Comment 16 Author: camillal777 Ja gör det Maud, det låter intressant, Goda vänner behöver inte vara så intensiva vänner tycker jag...goda vänner kan få försvinna in i sig själva då och då, i månader om så behövs..och står ut med mig när jag gör det...utan att ta illa upp, goda vänner är väl dom som ändå stått ut genom åren?  :) Ni här e goda vänner! ## Comment 17 Author: camillal777 Goda vänner får och ger...goda vänner kräver inte..så tycker nog jag.. ## Comment 18 Author: camillal777 Just det ja, hur man får dom...dom ramlar in med långa mellanrum, när en försvinner kommer en ny... Jag tror att man måste vara sin egna goda vän för att vara en god vän...?  ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) ## Comment 19 Author: Lionadh Min tanke: Sänd ut en tanke "Den och den vill jag träffa igen!" Se sen vad som händer! \*finurligt leende\* (Hämtat ur The Secret Hemligheten) ## Comment 20 Author: Lionadh Meditationen om **hjul av kärlek** kommer som egen tråd under helgen. Hinner inte sitta mer vid datorn just nu.. ## Comment 21 Author: Hoppfull Hm... blir lite ledsen  ögat när jag läser att man måste vara en god vän för att få en... det skulle ju betyda att jag är så dålig så att ingen vill ha mig... jag har ju investerat så mycket tid i mina vänner som jag bara kan... men de investerar ju inget i mig... suck ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 22 Author: Lionadh #21 Så menade jag inte. Jag gör ibland så att jag släpper taget och ser vem som saknar mig. Mariann var en av de få som kom ihåg att fråga hur jag mådde under hösten. Sånt betyder mycket ibland. Men just det gör att jag gärna ger den uppmärksamheten till andra. Generellt sätt är folk rätt dåliga på att ha kärleksfulla relationer. Se bara på alla olyckliga parrelationer, föräldrar och barn som inte kommer överens osv. Att relatera på ett kärleksfullt sätt är en stor livsläxa för oss alla!!! Du är du och du är värdefull! Det vet du ju.. ## Comment 23 Author: Hoppfull Jo, det är just det jag har gjort... släppt taget och kvar blev jag, jag och bara jag! Alla dem som jag lagt ner massor av tid och möda och kärlek på, jag har lyssnat, funnits där, ställt upp osv, Människor jag älskat! **Ingen** fanns där tillbaka... \*sörjer\* ## Comment 24 Author: Hoppfull Alltså inte ens mina föräldrar och syskon... ## Comment 25 Author: Lionadh Släng ut en önskan, se ett ljust rep från ditt solar plexus, släng ut den i universum, och önska dig en själsvän. Tro mig, detta fungerar!!!!!!! Att vara öppen för nya kontakter är också en viktig del av det. Man lär så mycket av att möta nya vänner och nya situationer. Nånstans finns det nån som förstår just dig!!! Kram! ## Comment 26 Author: Lionadh Passa på att göra nåt kul medans dom inte vet var du är! \*litet finurligt asgarv\* ## Comment 27 Author: Gahella Min absoluta respekt för att du vågar gå ut så naket och ärligt i den här frågan. Om du vill kan jag skicka ett pm om ett par speglingar sedda från min synvinkel. För jag känner ju inte dig, mer än det jag sett här. Kram och trevlig helg! ## Comment 28 Author: Lionadh #21 Jag tror också att det kan vara så att man blir utnyttjad när man bjuder mycket på sig själv. Kanske lite som energivampyrer? Men en riktig vän kommer tillbaka även om du släpper taget ett tag. Jag har lärt mig mycket om livet bara av att släppa taget om allt. ## Comment 29 Author: Hoppfull Då har jag inte en enda riktig vän... jag tror att jag drar till mig energivampyrer däremot, eller jag vet rättare sagt! Gahella pm:a gärna :) ## Comment 30 Author: omelett Detta här är ett högst vanligt problem att känna att man inte har några vänner. Du är verkligen inte ensam. Få saker är förenat med så mycket skam som ensamhet. Så det är verkligen modigt av dig att ta upp det. Det tycks finnas 2 kategorier av människor. Den ena gruppen har massor med vänner, den andra inga. Problemet verkar ligga där oxå. Har man vänner så blir man bjuden på tillställningar man lär känna fler vänner. Man känner oxå sig trygg i en vänskaprelation (som alltid är kravlös) Människor drar sig mot centrum. En person med många vänner drar till sig fler. Vi går mycket på andras omdömme. Den andra gruppen blir mer ensamma eftersom nätverket saknas och kanske till och med utstrålar ensamhet. Jag skulle tro att man med kraft måste bryta ensamhetstillståndet. Även om det innebär att man under en period umgås med människor man inte skulle föredra, så krävs det för att man ska kunna växa i vänskapen och bygga upp ett nätverk ## Comment 31 Author: Hoppfull Gahella, jag tycker inte att det är så svårt att prata öppet om :) har kanske inte har lika många stängda dörrar kring mig själv eftersom jag inte tycker att det är otäckt :) Jag är ju den jag är, no morewno less... endera tycker man om mig eller inte... jag kan inte göra om mig för att passa någon bättre ;) ## Comment 32 Author: [Borttaget] Finns bara ett tips, man är trevlig och sig själv. ## Comment 33 Author: camillal777 .....man nog måste vara god vän med sig själv...vet själv att jag kan vara mkt påfrestande mot mina vänner dom perioderna jag är ovän med mig själv.... för mig är detta en svår bit i andlig utveckling,.....att bättra på sin kärlek till sig själv så man slipper vara så rädd att inte vara något värd...(just då är man ju väldigt ego..) men vänner är ju väldigt viktiga för självkänslan...svårt dethär Hoppfull.. Vi e dina vänner! :) ## Comment 34 Author: Lionadh Instämmer med Camilla! Vi är dina vänner! ## Comment 35 Author: Hoppfull :) jadu Ijin. där jag helt enkelt inte bra nog som människa ;) ## Comment 36 Author: Gahella Vet du vad Hoppfull, för mig handlar det inte om rädsla. Utan om respekt och intregitet dig och mig emellan. Har inga problem med att vara öppen och naken heller i vissa sammanhang. Men det vill jag själv välja i så fall. Och det handlade inte heller om att göra om dig, trodde vi pratade om andlig utveckling i samklang med andra. ## Comment 37 Author: Hoppfull Nu förstod jag inte alls vad du menade Gahella. ## Comment 38 Author: Gahella Åh, förlåt Hoppfull, jag trodde du menade att vi skulle ha öppet forum här, med våra tankar och speglingar! Nu förstår jag vad du svarade på...Ok, i helgen kommer ett litet pm till dig. ## Comment 39 Author: Hoppfull Gahella, Jag fattar fortfarande inte ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) men men, jag ser fram emot pm :) Och Tack alla ni som vill vara mina vänner ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 40 Author: [Borttaget] #35 Det är världens lättaste sak^^ ## Comment 41 Author: Hoppfull Hm, det jag menade var att när jag är just bara mig så fungerar det inte alls... jag kan vara bara mig själv, öppen och trevlig men det hjälper inte alls!! ## Comment 42 Author: Lionadh #0 Att fånga vänskap är ungefär som mete. Du lägger ut en rev och hoppas att nån snart fastnar på kroken. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 43 Author: [Borttaget] #42 Då har jag jäävligt bra agn... ## Comment 44 Author: Gronstedt När jag är mig själv tycker min omgivning att jag är konstig, eller så försöker de passa in sig efter mig som små ankungar - och sedan känner de sig svikna när jag inte vill vara någon mammaanka utan flyger iväg till mitt. Så det där med att vara sig själv är inte alltid nog! För folk gör sig sina egna bilder av mig och blir sura när det inte stämmer. ## Comment 45 Author: Hoppfull Så skönt att höra att det finns fler som upplever det som jag gör! Din beskrivning stämmer ganska väl med hur jag upplever det med Gronstedt. Särskilt den där biten med att plöstligt känner sig folk svikna, och det inträffar alltid när det visar sig att jag har en avvikande åsikt. Jag är helt okej till och med väldigt populär och blir medbjuden överallt, tills de inser att jag är en egen individ som man inte kan fösa dit man vill. Då blir jag plötsligt obekväm... ## Comment 46 Author: Gronstedt Jag tror det är för att jag håller en så låg profil, som ett led i att jag alltid försöker undvika att synas (utom här, då, där jag breder ut mig ohämmat ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif)). Då kan andra projicera vad de vill på mig. Sedan kommer en stund när jag blir tvungen att säga vad jag tycker och visa var jag står - och så är jag, som du, obekväm. ## Comment 47 Author: Hoppfull Det är egentligen konstigt att det blir så lika när vi är så olika. Jag är ju tvärtemot ganska så rak med mina åsikter redan från början så ingen kan känna sig lurad, det vore mycket märkligt. Jag förstår nog inte riktigt själv vad det är som händer... ## Comment 48 Author: Lionadh För min del är det nog också så att jag uppskattar att vara ensam ibland. Men vänner har jag även om det kan gå lång tid emellan vi träffas. Har också flyttat en del och bytt vänkrets i de skedena. Men de gamla finns kvar, t o m min gamla bästis från mellanstadiet hör av sig ibland... ## Comment 49 Author: [Borttaget] Själv kräver jag väldigt mycket ensam tid... ## Comment 50 Author: Hoppfull Det gör jag med, jag älskar att vara i tystnad och bara sitta och fundera. Det är nog lika viktigt som att ha en bra vänskapskrets! ## Comment 51 Author: ewapewa Det känns så trist att känna att du ger så mycket värme och inte får tillbaka den! Jag har haft några sådana egovänner och jag frågade mig vad de gav mig, eftersom jag kände mig besviken efter möten med dem. Kom fram till att de inte gav något och då avslutade jag kontakten, eller lät den rinna ut i sanden. Jag funderade över vad det var hos mig som gjorde att jag drog till mig den typen av personer och frågade även. Jag kom fram till att jag ger sken av att vara så förbaskat kapabel! De andra såg inte mina behov för att jag inte var tydlig med dem. Jag är stark, självständig och kompetent och har dessutom svårt att visa sårbarhet. Det kan ju vara så att de bara tog för givet att jag inte behövde deras hjälp, eller uppmärksamhet lika mycket som de upplevde att de behövde min. Ett viktigt led i att forma sitt liv som man vill ha det, är ju att fråga sig hur man själv påverkar det. De vänner jag valt att ha i mitt liv nu är känsligare för mina nyanser och tar sig tid att vänta tills jag kan sätta ord på saker. Be om att finna en sådan vän! Lycka till! ## Comment 52 Author: Hoppfull Jag tror att det ligger mycket i vad du säger här. Även jag är en sådan stark och självständig person, jag har inte problem med att visa mig sårbar MEN jag har mycket svårt att ta emot hjälp och omtanke(kanske blir väldigt förvirrande). Jag blir bara generad när någon erbjuder hjälp. Eller blev ska jag väl säga, jag är mycket bättre nu. Däremot så är det inte så för mig att de här människorna inte ger mig något. De är fantastiska personligheter, öppna, frisinnade, inte mycket fördomar och de accepterar och tycker om mig precis som jag är... med alla konstiga tankar och åsikter jag har. Dessutom bjuder de på sig själva och vi kan prata ganska ingående och privat vilket jag tycker är såååå skönt. Jag är inte mycket för glättig ytlighet och samtal utan innehåll. ## Comment 53 Author: Gronstedt #52: Men om ni pratar öppet och nära om sådant som de väljer, är det ju fortfarande inte dina behov som kommer till uttryck eller som styr, även om de samtalsämnen som kommer upp är givande för dig också ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif). ## Comment 54 Author: Hoppfull Jag fattar inte riktigt vad du menar? ## Comment 55 Author: Gronstedt #54: Du skriver i #52 att "_De är fantastiska personligheter, öppna, frisinnade, inte mycket fördomar och de accepterar och tycker om mig precis som jag är... med alla konstiga tankar och åsikter jag har. Dessutom bjuder de på sig själva och vi kan prata ganska ingående och privat vilket jag tycker är såååå skönt. Jag är inte mycket för glättig ytlighet och samtal utan innehåll._" Längre upp skriver du "_Men de har aldrig tid för mig ..._ och "_De som verkligen vill vara nära vänner med mig och umgås hur mycket som helst det är människor som vill använda mig för att få utlopp för sina negativa känslor och det är liksom inte så kul och stimulerande i längden. Inte heller de tar sig för den delen tid att lyssna om jag någon gång vill/behöver prata._" Jag förstod det som att du menar att de du talar om är både öppna, frisinnade och intressanta OCH inte har tid med dig när du behöver. Eller? ## Comment 56 Author: Hoppfull Aha, jag var visst lite otydlig här :) De som aldrig har tid är de som är intressanta och givande medan de som har tid är de som bara "vill ha mig" för sina egna syften. ## Comment 57 Author: Hoppfull Jag har fortfarande inte fattat va?? ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) ## Comment 58 Author: Gronstedt #57: Sorry, det jag skrev i #55 är ju inte tillämpligt, förstod jag av #56. Jag menade att trevliga människor som har intressanta saker att säga om sig och sitt, men inte har tid att ta emot sin samtalspartner egentligen är lika otrevliga som trista typer som har tråkiga saker att säga. De är bara mer intressanta. ## Comment 59 Author: Hoppfull Ja det håller jag helt med om, problemet här är att de som aldrig har tid är verkligen sådana jag helhjärtat tycker om... de pratar absolut inte bara om sitt utan är genuitnt intresserade och trevliga, kanske är de bara jäxxgt upptagna!