# Resan innåt
Author: Stjärnskott

Kanske pratade Den vise 
Livsturisten med sig själv, 
med eldens lågor eller 
med henne?
Hon som satt där och sökte
svar utan att riktigt förstå det.
Hon kände sig oändligt
trött och uppgiven.

Eller så talade Den vise 
Livsturisten 
helt enkelt till den som 
hade tid och viljan att  
stanna upp och lyssna?

Det är det ingen som 
egentligen vet.

Hon den Sökande sjönk trött 
ner på den mossbeklädda 
marken och lutade sig 
mot en stadig 
tallstam och tog några 
djupa andetag.

Hon väntade på fortsättningen 
utan att egentligen 
fråga sig vem
det var som talade.

Men Den Vise förblev tyst.
Som om tystnaden skulle
få tid på sig att sjunka ner
och in i omgivningen
runt omkring.

Allt eftersom avtog förväntan
att få höra Den Vise tala.
Tystnaden bredde ut sig.

Berätta sagan för mig. 
Jag vill lyssna, sa sökaren 
tyst rakt ut i ingentinget
som ändå är allt.

Lugnet gled in i kroppen
och vaggade hennne
tryggt.

Låt oss tala om döden, 
sa Livsturisten. 
Som oväntat tog till orda.
Där hon satt vid lägerelden
i skymningen.

Elden levde sitt eget liv.
Där lågorna höjde och 
sänkte sig i hypnotisk 
takt gång efter annan.
Som om de bugade sig 
inför den mörknaden 
natthimlen.
Där stjärnorna en 
efter en
synliggjorde sig.
Medan elden sprakade 
och värmde skönt.

Sökaren lyssnade med 
slutna ögon slumrandes
när den Vise tog till orda.

Hela livet är ett konstant 
flöde av död och födelse.
Ända från det första
andetaget människan tar.
Efter att ha lämnat 
kvinnans kropp
och helt oskyddad, naken
och hjälplös landar utanför
i den värld som
hon precis kom ifrån.

Allt rör sig i kretslopp 
likt cirklar.
De expanderar, töjer sig 
och får människan 
att tvingas till förändring 
och växande.

Visst kan du väl känna det?
Den vises röst kändes 
allvarlig och tröstande 
på en och
samma gång.
Trots att den tycktes 
komma långt bort 
ifrån och den fortsatte.

Det är en naturlag!
Livets vidgande i expanderande
inre cirklar.
Människan växer i och ur sig
själv flera gånger under
livets gång.

Precis som det växande
fostret i sin moders mage.
Där det blir mindre och
mindre plats.
Tills det är dags att födas.

Det är inte bara barnaföderskan
som lider av förlossnings
våndor.

Alla val människan ställs inför.
Utan att förstå, att valet 
ändå är ett val.
Innebär död, smärta, 
befrielse och ett slags 
pånyttfödelse.

Livets spelplan är oändligt 
stor och den förändras 
på alla möjliga och 
omöjliga vis.

Alla tvingas delta.
Vare sig de vill det
eller inte.

Det som är.
Det Är!
Rösten från Den vise
dog ut.

Skogen andades trygghet.
Doften av jord och mossa
letade sig in i Sökarens näsa
och plötsligt kände hon sig
provocerad av Den Vises ord.

Hennes mun ville öppna sig
och säga emot.
Men den förblev stängd.
Den Vises ord  hängde
kvar som i ett invändigt
draperi
som böljade sig. I den
plötsligt uppkomna
känslostormen inuti
och fångade alla de
protesterande invändiga
tankarna som väcktes till liv.

Det tog en god stund innan de
inlärda tankarna
inom Sökaren gav upp.
Och lugnet åter infann sig.
Tystnaden, himlens stjärnor,
lägerelden och rösten 
tonade bort.

Långsamt öppnade Sökaren sina ögon
och såg det hon inte sett
förut.
Äntligen var hon hemma.

              2020

#inrevisdom #dinresa #din #skattgömma

## Comment 1
Author: FataMorgana

#0: 

Tänkvärt, vackert och djupt skrivet 💚 Sökaren letade efter svar, men det var först när frågorna och alla invändningar tystnade som hon kunde se det som hela tiden fanns där 😊

## Comment 2
Author: Stjärnskott

#1: Precis så. Tack 🌸

## Comment 3
Author: Condor

#0: 


Det var en verklig fin, vis och djup text. 👍 Tack för den! 🙂

## Comment 4
Author: Stjärnskott

#3: Tack själv 🙂

## Comment 5
Author: Gråeld

Tack för resan inåt. 💜

## Comment 6
Author: Stjärnskott

#5: vasse goo🥰