# Det vita oskrivna bladet Author: FataMorgana Häromdagen råkade jag komma över ett Youtube-klipp med Shi Heng Yi. Han använde en så vacker metafor att jag bara vill återge den här. Eftersom det var ett videoklipp kan jag inte kopiera in det han sa. Så jag kan bara återge det med egna ord. Han sa ungefär så här: Att vi föds som ett vitt oskrivet blad. Utan namn. Utan historia. Och utan alla de roller som vi senare kommer att ta på oss. Sedan ger våra föräldrar oss ett namn. Och namnet blir det första ordet som skrivs på bladet. Med namnet börjar också gränsen mellan jag och du. Och efter namnet kommer snart fler ord. Du är ett lugnt barn. Du är en pojke. Du är en flicka. Du måste vara duktig. Och sakta börjar bladet fyllas. Ju äldre vi blir, desto mer skriver vi dit. Chef. Anställd. Expert. Hantverkare. Mamma. Pappa. Son. Dotter. Partner. Den starka. Den kloka. Offret. Den framgångsrika. Och någonstans på vägen börjar vi tro att vi är det som står på bladet. Vi glömmer att vi redan fanns innan namnet. Innan historien. Innan rollerna. Innan allt det som senare skrevs dit. Men rollerna i sig är inte problemet. De behövs för att vi ska kunna orientera oss och fungera i världen. Om din dator går sönder söker du en IT-specialist och inte en snickare. Med andra ord fyller rollen en funktion. Problemet börjar när vi glömmer att det bara är en roll. När jag inte längre bara arbetar som chef, utan är chefen. När jag inte bara är stark ibland, utan är den starka. För då blir rollen också något vi måste upprätthålla. Något vi måste försvara. En bild av vilka vi är som vi måste leva upp till. En mask som vi inte längre kan ta av oss. Och det är utmattande. Vi börjar jaga titlar och bekräftelse för att fortsätta ge näring åt den vi tror att vi är. Fast den frid vi söker inte finns i någon av dessa roller. Så den andliga vägen handlar inte om att förneka rollerna. Inte om att radera vårt namn eller vår historia. Utan om att bara låta det nödvändigaste stå kvar på bladet. De roller vi behöver för att kunna leva här. Och samtidigt se att vi inte är det som står skrivet där. För när vi dör blir bladet ändå helt vitt igen. Döden tar ifrån oss varje titel. Varje roll. Varje namn. Och det var där den här metaforen fick mig att tänka på den andliga världen. På hur vi, istället för att börja sudda ut de roller vi inte behöver, klottrar ner bladet ännu mer. Ljusbärare. Medium. Healer. Andlig vägledare. Uppvaknad. Gammal själ. Som om det inte redan stod tillräckligt på pappret. Och varje ny roll blir ännu något som måste försvaras. För om jag säger: Jag är en ljusbärare. Då finns plötsligt en föreställning om hur en ljusbärare ska vara. Hos mig själv och hos andra. Hur ska en ljusbärare bete sig? Vad får en ljusbärare säga? Vad får en ljusbärare inte säga? Och plötsligt har jag ännu en bild att leva upp till. Ännu en roll att upprätthålla. Ännu en tyngd att bära. Så varför fylla bladet med mer än nödvändigt? Varför smutsa ner det om jag ändå inte är det som står på bladet? Om jag inte är den här ljusbäraren, eller vad jag nu än har skrivit dit, utan det vita oskrivna bladet? För senast i slutet av livet gör döden bara det som ändå hela tiden varit sant. Den blåser bort dammet. Namnet. Titlarna. Rollerna. Historien. Och bladet blir åter lika rent, lika namnlöst och lika oskyldigt som det var den första dagen. Så den andliga vägen handlar inte om att fylla bladet med mer. Utan om att göra det så vitt som möjligt. För ju vitare bladet är, desto mer av Guds ljus verkar genom oss. ## Comment 1 Author: Condor #0: Ja precis så är det. Det vita pappret är vår essens och innehåller potentialen av allt. Det är alltså allt och ingenting på samma gång. Ju mer vi skriver på pappret, ju längre tar vi bort fokusen från vår essens och tror att vi är det som skrivs på pappret. Men det som skrivs är det som skymmer essensen. Ju längre som man lever, ju fullare blir pappret. Hela vår personliga historia står där skrivet. Om någon alltså presenterar sig som ljusarbetare eller liknande, projicerar folk föreställningar och förväntningar på personen. Det kan hända att somliga ser en som en av dom där youtube flummarna, som är flitiga att ge sig sådana beteckningar. Det vill man ju inte. 😄 Deras följare har en massa förväntningar om hur ljusarbetare ska vara och "ljusarbetarna" spelar deras roll som de identifierar sig med. De använder sig av ljusbabbel och fina ord. Men det är inte essensen, kärleken, som uttrycker sig, utan det är rollen. Att upprätthålla sin roll kostar energi och även om man just inte tänker på det, bär man alltid tyngden med sig att "jag måste vara så här". Tänk vilken befrielse att inte vara tvungen till att "vara så här", hur lättare allt känns och man ger sin essens chansen att uttrycka sig. Värst blir det om man själv tror att man är "så här", för då identifierar man sig med rollen och tränger bort alla egenskaper som inte passar in i rollen. Man söker bekräftelse för det som man tror att man är och blir bara mer och mer omedveten om sig själv och sin essens. Man klamrar sig fast vid sin roll och det kostar också energi. Sådana identifikationer håller igång den inre dialogen och den skymmer också essensen. Man lägger fokusen på rollen och ser inte ens det vita pappret längre, bara det som man själv skriver. Tänk att den andliga vägen är den raka motsatsen, för det handlar ju om att radera sin personliga historia, att bli medveten om sina roller och att tysta ner den inre dialogen. Det är stillheten och först i stillheten ser vi klart. Det finns ingenting att försvara längre, inga förväntningar som man måste uppfylla. Man är helt fri och känner sig lätt som en fjäder. Bundna energier frisätts och den högsta gudomliga energin som är vår essens kan uttrycka sig. Jag måste tänka på en vers som Silvio Manuel gav till Castaneda. Silvio Manuel var den mest avancerade shamanen i Don Juans grupp. Versen: Jag är redan överlämnad åt den kraft som styr mitt öde. Och jag klamrar mig inte fast vid något, därför vill jag inte försvara något. Jag har inga tankar, därför vill jag se. Jag fruktar ingenting, därför vill jag minnas mig själv. Lösgjord och med lätthet vill jag susa förbi örnen för att vara fri. ## Comment 2 Author: Gråeld Minns när jag själv drev verksamhet som hantverkare. Det ringde en telefonförsäljare en gång, grattis nu är du VD. Som om det skulle ha någon större betydelse. Jag var mig själv, som man alltid varit, en bland alla andra. Med titlar följer begränsningar och makt. På en gravsten stod det överst kyrkovärd. Log för mig själv, för denna person måste titel varit allt bra märkvärdig. Uniformer ger också makt, en balans att balansera på rätt sätt. Den kostym man tar på sig, måste ha rätt storlek. För stor, mycket att fylla i. För trång, ryms ingenting. ## Comment 3 Author: FataMorgana #2: Ja, precis. Titeln eller rollen förändrar ju inte det vi är, men det är så lätt att börja identifiera sig med den och göra den till en del av sin självbild. Jag gillar också din liknelse med kostymen. Vi behöver vissa roller för att fungera i världen, men problemet uppstår när vi glömmer att kostymen är något vi har på oss och börjar tro att den är vi. Då kommer också behovet av att fylla ut den, leva upp till den och försvara den. Och förr eller senare måste varje kostym ändå tas av 😊 ## Comment 4 Author: FataMorgana #1: Vilken otroligt fin vers! Den sammanfattar nästan allt i några få rader. Framför allt fastnade jag för: "Och jag klamrar mig inte fast vid något, därför vill jag inte försvara något." Det är ju exakt vad som händer när identifikationen med rollen släpper. Finns det inget att klamra sig fast vid, finns det heller inget som behöver försvaras och inget att upprätthållas. Och "Lösgjord och med lätthet" blir nästan motsatsen till all den tyngd vi samlar på oss genom våra identiteter och föreställningar om vilka vi är och måste vara. När de släpper finns inte längre samma tyngd att bära. Och precis så är det, det vita pappret är allt och ingenting på samma gång. Tomt på identitet, men samtidigt innehållande potentialen till allt. Det är en väldigt fin fördjupning av metaforen 😊 ## Comment 5 Author: Condor #4: Tack! 😊 ## Comment 6 Author: Stjärnskott #0. Klokt skrivet. ## Comment 7 Author: Gråeld #1 Det är en sann vers.🙂 ## Comment 8 Author: FataMorgana #6: Tack! 😊 ## Comment 9 Author: [Borttaget] #0: Jättebra skrivet, och förklarat. Minns en text som jag själv skrev förr, som kanske passar in här i tråden😊: --- Självbilden Jag har tänkt lite på detta med ens självbild, den roll man identifierar sig med och klassar in sig som, både när man intresserar sig för andlighet, och annars också. Om man är intresserad av, och kunnig inom, andlighet så kanske man identifierar sig med att vara en andlig lärare, eller guru. Kanske till den graden att när man går på stan och handlar, när man sitter vid matbordet hemma, eller talar med en vän, så känner man sig som just en andlig lärare, eller guru. Det är egots självbild. Eller om man inte är intresserad av andlighet, så kanske man identifierar sig med att vara läkare, eller någons mor eller far. Det är också egots självbild. Tänker att oavsett vilken självbild man har, och identifierar sig med, så är det en känsla man arbetar bort på den andliga vägen. Eller rättare sagt, den självbilden faller bort när man inser att man inte är någon speciell, inte mer speciell än någon annan. Självbilden är bara en praktisk roll man spelar i "dårskapet", en roll som behövs för att man ska klara sig här i världen. Går man runt ständigt och identifierar sig med självbilden så är risken att egot blåser upp sig, eller att man får en förvrängd bild av verkligheten. Därför tänker jag att det är bra att vara uppmärksam på vad man känner sig som. Känner man sig som extra bra jämfört med andra, känner man sig till och med som sämre än andra, eller känner man sig ständigt bara som en läkare i civila kläder dygnet runt (nu är läkare bara ett exempel på en yrkesgrupp, vilken som helst) så kanske man identifierar sig med sin roll, och sin självbild... Och riskerar att ha eller få en förvrängd bild av verkligheten. I själva verket har vi inga roller, är vi inte speciella, eller något särskilt. Vi är inte mer, eller mindre än någon, eller något annat. Detta är också att klä av sig naken från alla identifikationer, roller, bilder, och föreställningar, och komma och vara som den människa man är, och föddes som och till. ## Comment 10 Author: Condor #9: Just det, vi föddes till det vita pappret, inte till mer och inte till mindre. Sen tror jag att man först är en riktig andlig lärare eller guru när man inte identifierar sig med rollen längre. Mooji sa ju t.ex. att han inte är en lärare, utan han pekar bara på saker. Samarpan är enligt wikipedia en neo-advaita mästare. Men själv säger han att han inte är någon sorts mästare. Osho sa att en sann lärare inte är en lärare, utan en spegel. När egot har fallit bort finns ingen identitet kvar att försvara. Tänk vilken skillnad till dom som ger sig alla möjliga beteckningar som ljusarbetare, ljuskrigare, shamaner, utvalda, uppvaknade (somliga kallar sig dubbelt uppvaknade 😄). De har inte transcenderat egot. De har bara dekorerat det. Den som har sett verkligheten behöver inte vara någon. Den som inte har sett den måste vara någon. Det är skillnaden mellan äkta andlig fördjupning och pseudoandlig självmarknadsföring. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10: Ja, så är det. Det verkar som alla verkliga "andliga lärare" som man har lyssnat på, inte har försökt att bli, eller vara en sådan. Utan mer att folk själv har kommit till dem och börjat ställa frågor, osv.😊 ## Comment 12 Author: Condor #11: Ja och U.G. Krishnamurti sa till folk som kom till honom "varför kommer ni till mig? Jag kan inte ge er något utan bara ta ifrån er något." Men det är något som de flesta inte vill bli av med, deras tro. ## Comment 13 Author: FataMorgana #9: Tack! Ja den texten passar ju verkligen in här 😊 Och exemplet med gurun som fortfarande känner sig som guru när han går och handlar är klockrent 😄 Då har man verkligen blivit sin roll 😊