# Medvetandets ocean
Author: FataMorgana

Den här texten snappade jag upp i en video som jag såg på häromdagen. Jag tyckte att det var så fint sagt att jag bara ville skriva ner det och dela det vidare.


---


På oceanens yta samlar det sig tusentals vågor. Alla olika, alla med sin egen form och rörelse.

En våg skulle kunna säga: "Jag är den här vågen. Jag är stor och stark."

En annan våg skulle kunna säga: "Jag är liten och svag."

Men i verkligheten är alla vågor bara övergående former av samma ocean. Vågen är oceanen. Den har aldrig varit skild därifrån.

Precis så är våra tankar bara övergående vågor i medvetandets ocean.

Du är inte en skild våg. Du är hela oceanen.

Men egot – den här konstruerade känslan av separation – vill inte acceptera det.

Egot säger:
"Nej. Jag är jag. Jag är annorlunda. Jag är speciell."

Varför håller egot så hårt fast vid den här illusionen?

För att egot består av tankar. Det är inget annat än en ansamling av tankar om mig, mitt förflutna, min framtid, min identitet, mina rädslor och mina önskningar.

Men när vi inser att tankar bara är övergående fenomen, då inser egot att det inte har någon verklig existens. Och det är dess största rädsla.

## Comment 1
Author: Gråeld

Så är det, tack för att du delar med dig.🙂

## Comment 2
Author: Stjärnskott

#0: Mmmm, precis så 
Väldigt fin liknelse 🌸

## Comment 3
Author: Condor

#0: 

Det var en bra jämförelse. En annan jämförelse som jag gillar är den med svamparna.  Svampen lever under jorden och sträcker ut sig flera kilometer. Det som vi kallar svampar är bara fruktkropparna av samma svamp. 

Skulle dom ha sinnen, skulle dom se sig som individer och svamparna bredvid som andra individer. Men dom är alla bara olika uttryck av svampen under jorden. Men den svampen ser inte fruktkropparna.

## Comment 4
Author: snowy00

#0: 

Ja, det med oceanen är en fin och målande beskrivning/liknelse av att vi alla, och allt är ett.