# Tänk om det är så här.
Author: Stjärnskott

I sitt sökande efter 
sig själv 
skapade Livet allt som 
nu finns, 
efter sin egna livspuls. 
Som nu genomsyrar 
allting i Jordens livsform. 
Allt liv:  
vibrerar - pulserar - samtalar
via kanaler så osynligt 
förankrat 
i alltings vara att den ligger 
alldeles under 
medvetenhetens radar.

Ett språk som människan 
genom årtusenden har 
tvingats att överge 
genom egots tillväxt 
i världen.
En drivkraft som övergav 
skapelsekraften 
i jakten 
på egen vinning.

Som nu tar 
sig formen 
av ett enormt 
vansinnigt
storhetsvansinne. 
Där kärleken till Livet
Allt liv! Har glömts bort.

Mitt i livet står döden.
Stolt och närvarande
utmanar den,
den levande 
omgivningen
med sin blotta 
närvaro.
Även under livets gång.
För vårt ego återuppstår
om och om igen.
Genom levnadsåren 
som går.

Medan tidlöshetens 
ansikte vilar 
med sitt milda sken.
Tålmodigt i väntan på 
alltings vara.

 The End

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Det var en fin och vis text. 🙂Ja, så är det faktiskt.

Det är just det som även österländska läror hänvisar till, att egot dör och återuppstår om och om igen, varje bråkdels sekund. Lärare som Buddhaghosa  sa att det händer miljoner ggr per sekund.

## Comment 2
Author: Gråeld

#0
Fint skrivet 🙂. När jag läste din text så tänkte jag på följande.

Igår var det en kamp om överlevnad, under naturens villkor.
Idag är det människan som påverkar naturens villkor, till stora delar.
Egot är detsamma som igår, men med andra förutsättningar idag.

Mina tankegångar.

## Comment 3
Author: Stjärnskott

#1: Tack kul att du tycker det... och visst har jag upptäckt att mycket av mina tankar faktiskt lutar åt det  hållet. 

#2. Tack!
Jo, jag följer i dina tankegångar också..... och tänker att *mycket vill ha mer....* Det käns som egots ledstjärna...  .

## Comment 4
Author: FataMorgana

#0: 

Det var vackert beskrivet. Det förlorade språket, den där subtila pulsen, den tysta rörelsen under allting - Något vi så ofta glömmer bort i all strävan och i allt brus. Egot som det som skiljer oss från livets puls. Den naturliga stillheten som alltid finns där, men som så lätt täcks över 💚

## Comment 5
Author: [Borttaget]

#0: 

Vackert och djupt. Ja, egot verkar aldrig att vilja ge sig...men ibland tystnar det för en stund, och man ser Alltets Vara. Så ödmjukt, tyst, och ärligt.

Endast där är sanningen, den enda sanning som existerar. Som ett flöte som dras upp och ned vid vattenytan......så brusar, och tystnar tanken, om och om igen.

Till slut förstår vi nog, att inte alltid lyssna till den tanken. Den får komma och gå, vi vet ju ändå, det enda som består.😊

## Comment 6
Author: Stjärnskott

#5: Tack själv fint skrivet 🙂

## Comment 7
Author: [Borttaget]

#6: 

😊 tack.