# Att föreställa sig det värsta
Author: snowy00

Vad är det värsta som kan hända?
Kan man ibland fråga sig själv. Svaret blir ofta "inget av vikt kan egentligen hända"...
Kommer himlen att ramla ned?
En fråga som min mor ställde mig ibland när jag var rädd för, eller oroade mig för något som liten.

På något sätt är vårat sinne bra på att föreställa sig den värsta utkomsten, och tro på det så starkt att ångest och oro inför något uppstår.

Men även "det värsta" som en kan erfara... Är egentligen inte så farligt. Inte i det stora hela. Inte på djupet. 

Om vi hela tiden tänker ut det värsta scenariot för oss själva, då kan vi till slut inte göra något. 

Så nästa gång du är rädd för något som kan inträffa, pröva att ställa dig frågan:
*Vad är det värsta som kan hända? Kommer himlen att ramla ned?*
Och kanske blir du förvånad 😊

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Man kan fortsätta det här resonemanget. Först ställer man frågan "vad är det värsta som kan hända?". Svaret är döden. Sen ställer man frågan "kan man undvika döden?" Eftersom svaret är ett klart nej, är det värsta som kan hända oundvikligt. Det är bara en tidsfråga när det händer. Sen ställer man frågan "vad har jag i så fall att förlora?" Svaret är ingenting, eftersom man inte kan förlora det som redan var en förlorad sak när man föddes.

Det är just denna medvetenhet om den egna döden som gör livet till en medveten tid. När döden är närvarande blir varje ögonblick laddat. Man slutar leva på autopilot.  Man slösar inte tid på oviktiga konflikter, förolämpningar eller ältande. Döden gör att man väljer sina handlingar med omsorg. Döden punkterar illusionen om att vi är centrum i universum.

Man slutar samla på meningslösa minnen och ägodelar.

Man slutar leva som om man hade oändlig tid.

Man börjar se världen som en serie unika, flyktiga händelser.

## Comment 2
Author: Gråeld

#1
Ett väldig förklarande inlägg Condor om döden.

## Comment 3
Author: Condor

#2: 

Tack! 🙂

## Comment 4
Author: FataMorgana

#0: 

Fint skrivet 😊 

Jag tror också att vi ofta överdriver det värsta

Men ibland kan det värsta kännas väldigt verkligt 😄

och då kanske det inte handlar om att tänka annorlunda
utan om att våga stanna kvar och känna det som är 😊

## Comment 5
Author: snowy00

#1:

Fint förklarat om döden, och livet! Jag hade också döden i åtanke när jag skrev om det värsta som kan hända.🙂
Tack för det tillägget till tråden.
Jag håller med dig fullt ut.

#4:

Tack 🤗
Jag blev inspirerad till ämnet när mitt huvud en stund började fantisera om tavlorna jag ställer ut just nu. *"Tänk om jag vände ena tavlan upp och ned!"* började huvudet att tänka. (tavlan är snarlik åt båda hållen). Jag kunde heller inte kontrollera att den hängde rätt... Då frågade jag mig själv... *"Vad är det värsta som kan hända?"* sen släppte jag saken.😊

Du skrev:

*"och då kanske det inte handlar om att tänka annorlunda*
*utan om att våga stanna kvar och känna det som är"*

Exakt! Fint skrivet... Det ringer ann inom mig.😊

## Comment 6
Author: Stjärnskott

#1
Fint skrivet 🙏

## Comment 7
Author: Condor

#5: 
#6:

Tack! 🙂

## Comment 8
Author: Stjärnskott

#0: Tack för tänkvärt inlägg. 

 Vad är det värsta som kan hända?
Kommer himlen att ramla ner?

Jag har aldrig riktigt kunna svara på den första. Visst man kan dö. Själva döden skrämmer inte - Bara själva vägen dit. Lidandet. Det är nog det värsta som kan hända.......
Livet bjuder på så väldigt mycke smärta så det krävs stort mod eller stark rädsla för att hålla kvar Livet... 
Högst sannorligt kommer inte himlen att falla ner...... men sättet att se på det... känns befriande...🙂

## Comment 9
Author: snowy00

#8: 

Tack själv för dina kommentarer 😊

Intressanta tankegångar. Jag tänker att kanske "det värsta som kan hända" kan vara svårt att fastställa (och kanske är olika från person till person). Men rent praktiskt när man ställer sig frågan i en specifik situation...t ex; "vad är det värsta som kan hända när jag ställer ut mina foton?"
Mitt svar blir "att jag gör bort mig socialt sett".
Alltså inte så farligt egentligen.

Sen det absolut värsta för egot, är nog själva döden. Oavsett om det är den fysiska döden, eller den "psykologiska/andliga döden" (om man vill kalla en upplysningserfarenhet för det).

När egot (tanken) tystnar totalt för en stund.
En tillfällig död för egot.

Men där vilar en "överraskning".
Något finns kvar när egot tystnar. Något som i alla fall överlever egot.
I den insikten tänker jag att rädslan för döden ("det värsta som kan hända") också försvinner...

Lite fria tankegångar som egentligen inte är menade att svara på någon specifik fråga...😊

## Comment 10
Author: Stjärnskott

#9: Fina tankar som du delar med dig av.....🤗

## Comment 11
Author: snowy00

#10: 

Tack! 🤗😊