# Det finns ett missförstånd i “jag är” Author: FataMorgana Det finns något i orden “jag är” som ofta missförstås. Tyngden hamnar på jag. Och med det uppstår ett du, en hon, en han. Plötsligt verkar vi vara flera. Flera som är något var för sig. Flera gudar. Flera själar. Flera “högre jag”. Men när tyngden inte ligger i jag utan i är, finns inget som är var för sig. Bara det som är. Ett och samma varande. En och samma Gud. Ett och samma ljus, som uttrycker sig som allt som finns. Som människor, som djur, som växter… innan det ens kallas jag. ## Comment 1 Author: [Borttaget] #0: Har du skapat bilden med text i oxå?😊 Fint i alla fall. Jag kommer tänka på "jaget före jaget" (eller "I before the I" på engelska). Minns jag rätt så var det något som Ramana Maharshi pratade om, eller liknande. Och så även Mooji..... Och säkert Papaji. Jaget före jaget är egentligen inget jag som så. Kanske kan man kalla det medvetandet, Varat, eller varför inte gud. Hur som helst är det den eviga observatören, det eviga subjektet.... Har man insett och lever detta, då vet man att man är ett med allt annat, med Gud, med dess "skapelse". Man vet att man ÄR "gud" på djupet..... Och det är vi alla, utan undantag.😊 Hoppas jag inte krånglade till det, med att skriva så här. 😉 ## Comment 2 Author: Gråeld Jag är stark -jag är svag. Jag är smartast - jag är urusel. Jag har rätt - du har fel. Listan kan göras lång. Med många hinder, som man lägger framför sig. Separationer allt uppdela och uppdelas. Du passar där i det facket, en annan i ett annat fack. Separationer ser inte till människans vän. Och ändå görs det så. Separationer hindrar människan, att vilja vara den man är. Religoner ser ner på folk, var du född fattig. Så förblev du fattig. Var du rik så hade man alla möjligheter. Separationen människans vän eller ovän. ## Comment 3 Author: Condor #1: Ramana Maharshi och Mooji blev ofta missförstådda, eftersom folk mer hade jaget i sinnet än det som "är". Enligt chat gpt ger Fata Morganas rader en tydligare bild på saken. 😊 ## Comment 4 Author: FataMorgana #1: Ja, precis. Det är ju egentligen inget “jag” som sådant, som du också skriver 😊 Och just därför är jag inte helt säker på att uttryck som “jaget före jaget” eller “I before I” verkligen var Ramanas egna ord, eller att Papaji och Mooji använde dem på det sättet. Som jag förstått det handlade det för Ramana mer om att undersöka själva jag-tanken, och att se vad som finns när den inte tas för given. Och hos Papaji pekades det kanske mer direkt på det som alltid redan är här, utan att göra det till något man kan ta som ett nytt “jag”. Jag har också hört de här uttrycken tillskrivna Ramana och Papaji, men jag upplever att de ofta tolkas på olika sätt, och att det lätt blir så att det som pekas på görs till något igen. Till något som kan kallas för jag, för subjekt eller observatör. Det jag försöker peka på går egentligen ännu djupare än så. Inte ett subjekt, inte en observatör, inte ett större jag, utan det som är innan något av det uppstår. Innan observatören, innan subjektet, och även innan “jaget före jaget”… Men det är något som jag tror att du också redan anar 😊 Bilden har jag och chat gpt tillsammans skapat. Det är bara att be den göra en bild och skriva in vilken text du vill ha 😊 ## Comment 5 Author: FataMorgana #2: Fint skrivet 🤗 Ja, så är det. Vi delar hela tiden upp genom tankar, identiteter och roller. Jag är stark, jag är svag, jag har rätt, du har fel… Och där uppstår så mycket separation i hur vi ser på varandra. ## Comment 6 Author: Gråeld #5 Det är allt bra kluriga inlägg du kommer med.😊 Som man får pröva sig själv emot, hur man reagerar och kanske agerar. Inläggen får ibland sjunka in i sin knopp, så klarnar det någon annan dag. 🤗 ## Comment 7 Author: [Borttaget] #3 + #4: Så är det säkert😊 ord och beteckningar krånglar oftast till det, och står i vägen för det som är. Så kanske är det bättre att använda så få ord som möjligt...🤔 De kan ändå aldrig riktigt beskriva det som verkligen "är"...... ## Comment 8 Author: Condor #7: Ja, för ord står bara för det som förståndet kan förstå. ## Comment 9 Author: Stjärnskott #8: Nu tror jag att jag halkat in på ett bananskal... för tanken på helhet och separation inkluderade tystnaden i min tanke sväng 🫣 Vet du, många gånger tror jag att det är därför som så många människor upplever tystnaden tillsammans som obehaglig...... och svår att stå ut med,,, efter som den egna självcentreringen blir så påtaglig * alla tankar som drar igång och signalerar någon form av fara* i tystnaden som att någonting är fel. ## Comment 10 Author: Stjärnskott #0: Fint och tänkvärt inlägg som alltid. 🌸 ## Comment 11 Author: Condor #9: Själv har jag aldrig upplevd tystnaden som obehaglig. Men de där tankarna som drar igång och signaliserar fara är det som stör tystnaden och dessa kan vara obehagliga. Vi talar med oss själva och identifierar oss med tankarna. Betraktar man dessa tankar bara som gäster som kommer och går, upphör identifikationen. Jag måste tänka på vad jag läste i Castanedas böcker. Don Juan sa att vi måste sluta att tala med oss själva. Sen bad jag AI´n att sammanfatta det hela: "Att ”sluta tala med sig själv” är en central aspekt i Don Juan Matus’ läror, så som de beskrivs av Carlos Castaneda. Det är en teknik som syftar till att avbryta den vanemässiga uppfattningen av världen och träda in i en ny verklighet. Den inre dialogen: Don Juan förklarar att människan ständigt talar med sig själv för att bekräfta och tolka världen omkring sig. Detta ständiga självsamtal upprätthåller vår vanliga verklighet. Att stoppa världen: Att upphöra med denna dialog är nyckeln till att ”stoppa världen”. När den inre dialogen tystnar faller den invanda ordningen samman, och det blir möjligt att uppfatta världen direkt och på ett annat sätt. En teknik för förändring: Det är en metod för att övervinna ”räds­lans skugga” och andra emotionella bojor genom att lösa upp fixeringen vid det egna jaget. Krigarens väg: Tystnaden i den inre dialogen förstås som en disciplin för ”krigaren”, som strävar efter att bli fri från vardagsmedvetandets begränsningar. I Castanedas böcker, särskilt En annan verklighet (A Separate Reality), beskrivs i detalj hur den inre dialogen fungerar som det ”klister” som håller vår verklighet samman. Genom att medvetet avsluta denna dialog blir sinnet fritt för nya erfarenheter och nya sätt att uppfatta världen." ## Comment 12 Author: Stjärnskott #11: Det är så häftigt att läsa dessa utdrag från Castaneda som du bjuder på.....det klingar an i mig. Jag flydde tystnaden tidigare. Men uppmärksamnade inte själv min inre dialog, förrän långt senare. Och den är minsann svår tämjd. För så klart kommer den och går..... På jobbet när vi sitter tysta. Så finns det några enstaka personer som uttrycker *att här var det dämpat* och uttrycker frågor om något är på tok. Själv gillar jag dessa stunder i gemensam tystnad som kan uppstå. Oavsett var jag är någonstans. ## Comment 13 Author: Condor #12: Kanske det inte var själva tystnaden som du flydde ifrån, utan tankarna som störde tystnaden? Sen är det ju så att dessa tankar inte alltid talar sanning. ## Comment 14 Author: Stjärnskott #13: jo absolut, så är det ju också ibland. ## Comment 15 Author: FataMorgana #10: Tack 😊 ## Comment 16 Author: [Borttaget] #12: >Själv gillar jag dessa stunder i gemensam tystnad som kan uppstå. Oavsett var jag är någonstans. Här kan jag känna igen mig. Ibland säger någon i ett sånt sammanhang t ex "Så tyst det är. Ska vi slå på radion?" Som att vi alltid måste dränka tystnaden med något...🙄 ## Comment 17 Author: Stjärnskott #16: Ja, och jag tror att många gör det för att * gömna sig * och komma undan den egna inre dialogen som skapar obehag om vad som händer på utsidan. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17: Så är det nog. ## Comment 19 Author: Condor #17: Precis så tror jag också att det är.