# När tystnaden talar Author: snowy00 Man brukar ju säga att "låta tystnaden tala". Men kan tystnaden "säga" oss något, egentligen. Och i så fall; vad säger den. På ett ytligare plan, om man möts eller umgås i tystnad, så tänker jag mig att intuitionen, och känslan får lättare att träda fram. Man delar på något sätt tystnaden... Som att en vetskap finns där, mellan de som umgås. På djupet, då tänker jag mig att man också är tyst på insidan, inte bara att man inte yttrar ett talat ord... Här finns egentligen den verkliga tystnaden, på insidan. Den som inte uttrycker sig i ord. Den tystnaden som bara är. Tystnaden på insidan förmedlar alltså ett uppmärksamt varande, lyssnande, en intuition och/eller vetskap. En vetskap som säger mer än vad den kan säga i ord. En vetskap om sitt ursprungliga jag... Den man faktiskt delar med alla andra. Lustigt nog är det denna inre tystnad man på djupet är. Därför "talar" tystnaden i tystnad. Något som egentligen säger mer än ord. Brukar ni själva umgås med andra i tystnad..? Eller kanske umgås med er själva, i en inre tystnad... ## Comment 1 Author: Condor #0: Inte allt kan uttryckas i ord. I tystnaden kan man hitta det som ligger bortom orden. Jag ser det inte som att själva tystnaden talar, utan att den lämnar plats för det som ligger bortom orden. Ibland är jag i tystnad, ibland inte. Men när jag är i tystnad, då är jag för mig själv. Det betyder inte att ingen annan är närvaro, utan att tystnaden är för mig själv. ## Comment 2 Author: FataMorgana #0: Fint skrivet 😊 Jag läser nog “när tystnaden talar” mer som en metafor än som något bokstavligt. Inte att tystnaden i sig säger något, utan mer som en metafor för det som finns där när tankarna inte tar all vår uppmärksamhet, eller hur man nu ska säga det. För mig känns det inte heller som att tystnad nödvändigtvis är frånvaro av ljud, utan mer som ett slags utrymme där både ljud och tystnad får plats. Som att ord och mening uppträder i det som redan är stilla. Orden kan liksom komma och gå, men det de uppstår ur förändras inte (så upplever jag det i alla fall). Och på din fråga: ja, jag kan verkligen uppskatta att vara i tystnad med andra ibland. Det kan kännas ganska skönt, som att man inte behöver fylla allt med ord. Men jag tänker också att den där “tystnaden” inte riktigt är beroende av om man är ensam eller med någon, den kan finnas där ändå 😊 ## Comment 3 Author: snowy00 Tack för era kommentarer! #2: >Orden kan liksom komma och gå, men det de uppstår ur förändras inte Det var mitt i prick. Så upplever jag också det. Själv uppskattar jag också när man kan umgås med någon i tystnad, utan att det "blir konstigt"... Men på många sätt blir det oftast så när man har lärt känna någon lite mer. Man behöver då inte alltid fylla tomrummet med ord.😊 ## Comment 4 Author: Gråeld #0 Intressanta frågeställningar och funderingar. 😊 Och du har fått bra svar, som jag också delar. Kan uppleva att umgås med andra personer i tystnaden. Det är alltid någon som bryter tystnaden, kanske för man upplever det som någonting skrämmande. Eller bara vill hålla låda. Den ensamma tystnaden är den man föredrar, med sig själv. ## Comment 5 Author: Stjärnskott #0 När tystnaden talar. Skyndar mig ner till oskriven ruta. Då just när tystnaden talar.... rymmer så mycket i min värld. Det kan vara att komna in i ett rum eller sammanhang där andras röster plötsligt tystnar. Då spänningar i rummet vibrerar obehag eller som omger omgivningen med tillåtenhetens varma luftrum Eller när vi har en diskussion och någon använder tystnaden som straffande metod - uteslutande. Eller när tankarna plötsligt upphör - och jag badar i ett inre solsken *flowet av harmoni* Eller när insikten plötsligt stiger upp på medvetenhetens strand och acceptansen välkomnar den.... Nu ska jag läsa tråden. ## Comment 6 Author: snowy00 ...När jag själv umgås med andra (förutom familjen), speciellt i grupp då, så får jag på något sätt prata "för de andras skull". Annars kunde jag många gånger bara sitta tyst, och lyssna. Förutom om jag sitter ensam med någon... Då har jag som oftast lätt att föra en konversation, och det flyter oftast helt naturligt. #5: Intressant att du valde att skriva ned dina tankar, och sedan läsa tråden..😊 ## Comment 7 Author: Stjärnskott #6: 😅 När jag känner att något är på väg upp ur mig själv så vill jag liksom inte snurra in mig andras tankar🫣 ## Comment 8 Author: snowy00 #7: Förståeligt.😊