# Mellan masspsykos och verklig insikt Author: FataMorgana Ibland slår det mig hur mycket av det som presenteras som andligt idag mer låter som sagor, science fiction och kosmologi. Överallt läser jag om stjärnfrön, om galaktiska federationer, om kanaliseringar och mediumskap. Om nedladdningar, aktiveringar, uppdateringar. Om allt som sägs komma till oss någonstans ifrån. Många kallar det för kollektivt uppvaknande. För mig känns det mer som en masspsykos. Och ibland undrar jag om den stora trenden i modern spiritualitet handlar mer om spektakulära idéer än om verklig andlig insikt. För i många av dessa berättelser verkar det gudomliga alltid finnas någon annanstans. I andra dimensioner. På andra planeter. I andra galaxer. Och visheten som något som måste komma någon annanstans ifrån. Från utomjordingar. Från kosmiska civilisationer. Från varelser i högre dimensioner. Men om vi nu ska tala i kosmiska termer kan det vara värt att tänka på att vi själva inte är separata från universum. Våra kroppar består av samma atomer som stjärnor och planeter. Och eftersom vi själva befinner oss mitt i en galax är vi redan så galaktiska som man bara kan bli. Och betraktar man det ur ett ännu djupare perspektiv är det gudomliga inte något som finns långt borta. För det är vår sanna natur. Det högsta gudomliga som finns. Det vi redan är. Med andra ord: finns den högsta intelligensen redan inom oss. Det finns inget “ovanifrån” att ta emot. Ingen visdom från andra varelser behövs. Att sprida ut kosmiska berättelser skapar bara känslan av att vi själva inte räcker till, som om vi behöver någon annans auktoritet och guidning och någon annans sanning. Då blir det lätt en kollektiv masspsykos, där vi glömmer att allt vi redan söker finns inom oss. Det skapar grupptryck och hierarkier och en separation mellan dem som “vet” och dem som “inte vet”. Men i själva verket är det de mest “vanliga” sakerna som ofta är de mest kosmiska erfarenheterna. Att se någon annan människas vänlighet. Att märka djurens intelligens. Att känna trädens livskraft. Om man ser dem med ögon som verkligen märker det. Människor söker ofta bekräftelse på att de är unika, speciella, utvalda. Istället för att se det universella i det mänskliga och jordiska. Många tror att de blir mer medvetna genom att ta del av dessa kosmiska berättelser. Men i själva verket leder det bara bort från den verkliga insikten: hur fullständiga vi redan är i vår sanna natur, och vilka kosmiska varelser vi redan är i vår mänskliga form. ## Comment 1 Author: [Borttaget] 🙏 ## Comment 2 Author: Condor #0: Det där var klockrent! 👍🙂 Inom pseudoandlighet använder man sig av samma taktik som religionerna håller på med sen tusentals år, att vi inte duger som vi är, att vi är separerade från gud, att vi är ofullkomna, ofullständiga, otillräckliga, syndiga, och att vi därför behöver någon/några som ändrar på oss och leder oss till gud eller himlen. Förr i tiden var det präster som skulle leda oss dit. Idag, inom pseudoandlighet, är det flummiga självutnämnda coacher som talar om samma saker för oss med andra termer. Idag måste vi höja vår frekvens och måste göra si eller så för att bli någonting. I stället för att hamna i himlen, hamnar man nuförtiden i andra dimensioner om man bara gör som dessa coacher säger. Förr i tiden var det avlatsbrev som man betalade för, med syfte att bli fri från synd. Idag är det kurser som man ska besöka och betala för, för att bli tillräckligt "högfrekvent". Idag nöjer sig folk ofta inte längre med att hamna i en föreställd himmel efter döden. Idag vill nyandliga hamna där redan medan man lever, fast man ger den föreställda himlen andra beteckningar, som t.ex. den femte dimensionen. Precis som människorna förr i tiden följde prästerna, följer nyandliga idag självutnämnda youtube coacher, precis som lemmingar. Precis som lemmingar störtar sig från klippor och begår självmord, störtar sig dessa nyandliga kollektivt i ett vansinne som också är en sorts självmord. De kastar bort deras liv genom att vänta på någonting som aldrig kommer. ## Comment 3 Author: Stjärnskott #0: Ett viktigt inlägg och så genuint genom tänkt och lätt förståeligt. 🌸 Sen är det ju som så att förnuftet ofta får stryka på foten pgav det coola, häftiga och att följa strömmen modet är så pass *högljudd och spännande och killar egot under hakan sas* och möjligheten att mäta sig med med andra...... står högre i kurs............ Än den där enerverande tystnaden, som känns mer hotfull än vad människor egentligen vill erkänna för sig själva eller andra heller för den delen. Att ensam öppna upp och bjuda in själva livet till sitt eget liv är sällan en himlastormande upplevelse. Till en början kan det vara riktigt obehagligt. Kontrasterna gör sig gällande Ansvar och ansvarsfördelning. Att tro på någon annans väg och från gå sig själv...... Eller? Vilsenheten och förvirringen i världen är skrämmande stor...... Själv tänker jag att vi inte kan bli något som vi redan är..... ## Comment 4 Author: FataMorgana #3 Tack, och tack själv 😊 Fint att det var lätt att förstå. Det är inte alltid så lätt att få fram det jag vill säga 😄 Ja, när man stannar kvar och vågar möta den där tystnaden kan allt möjligt dyka upp, som ångest, rädslor och andra känslor som man så gärna vill undvika. Men om man bara vågar stanna och låter allt få finnas där, utan att fly eller trycka bort något, så börjar något förändras. Känslorna transformeras. Och ja, så är det. Tystnaden kan kännas hotfull och till en början riktigt obehaglig, precis som du skriver. Men det som döljer sig bortom allt detta obehag är så större än vad man någonsin kan ana. Då öppnar sig något så stilla och självklart och först då förstår man varför det var värt att stanna kvar. ## Comment 5 Author: Stjärnskott #4: Precis så 🤗