# En eftertanke
Author: Gråeld

Det är fascinerande hur ens egna ord kan lura en.
Ibland skriver man något som i eftertanken känns 
som ett våldsamt åsknedslag.

Men när man senare återvänder till texten.
Som man har skrivit, så ser man att stormen
inte fanns där alls.
Det var bara eftertanken som dundrade förbi.
Så det kan bli.🙃

## Comment 1
Author: FataMorgana

#0: 

Ja, ibland är det inte texten som är dramatisk, utan läsaren i efterhand 😄

## Comment 2
Author: snowy00

#0:

Det här känner jag så väl igen. Ibland om man läser något, då får det t ex en dramatisk ton, eller tolkning.. Om man sedan läser det igen, dagen efter t ex, så är det som skrivits ofta helt neutral i sin "ton".🙃

Jag tänker att ens egen sinnesstämning ofta färgar av sig på hur man tolkar vad man läser...

## Comment 3
Author: Gråeld

#2
Händer mig också, får läsa flera gånger.🙃

## Comment 4
Author: Gråeld

#1
Känns igen. 😀

## Comment 5
Author: Condor

#0: 

Det händer mig också ibland, att jag skriver en text som känns bra. Men när jag läser den nästa dag känns den inte alls bra längre. 😄

## Comment 6
Author: Stjärnskott

#:0. Känner igen det där både i skrift och tal......spännande att se kontrasten mellan dessa inre tolkningsrum.....