# När källan inte längre är där ute Author: FataMorgana ___________________________________________________________________________________ I början av min andliga resa såg jag energier, hade visioner och inre bilder. Jag minns hur träden glittrade, som om det regnade energi över dem. Luften skimrade. Allt verkade omgivet av ett levande fält som jag inte kunde förklara, men inte heller förneka. Då tolkade jag det som meddelanden från något större än jag, från guider, andar, “den andra sidan”. Jag trodde att det gudomliga fanns där ute, som något man kunde få kontakt med om man bara var tillräckligt öppen eller ren. Det var tröstande och vackert. En känsla av att vara hållen och vägledd. Men med tiden hände något. En stilla, tyst skiftning. Jag hade just fyllt 27 när kundalinin nådde kronchakrat. Då såg jag att det jag trott kom utifrån, i själva verket kom inifrån. Det var mitt eget medvetande, min egen djupaste natur, som visade sig för sig själv. Så jag slutade tro på andar, guider och andra mellanhänder. Inte för att det är fel att tro, utan för att separationen inte längre gick att upprätthålla. Jag kunde inte längre se något utanför det jag är. Inte ens Gud. Det som tidigare känts som något yttre – det gudomliga, det högre – visade sig vara det vi redan är. Jag såg att det inte finns något som är skilt från mig, eller från dig. Om något vägleder mig i dag, så är det den stilla, gränslösa intelligens som vilar i varje hjärtslag. Samma intelligens finns i alla människor, djur, växter och atomer. Det är inte något högre än vi. Det är vi själva, innan vi delade upp världen i jag och det andra. Därför ser jag nu på mina tidigare upplevelser med ödmjukhet. De var inte fel. De var steg på vägen. Jag behövde först projicera det gudomliga utanför mig för att till slut kunna se att det hela tiden varit jag själv, den jag verkligen är – Gud, Källan, eller vad man vill kalla det. Det som speglade sig genom energier, former och symboler. Jag vet att många som upplever att de kanaliserar högre väsen gör det med ett uppriktigt hjärta, i kärlek och med en önskan att hjälpa andra. Men samtidigt känner jag att den djupaste stillheten, den mest ursprungliga sanningen, inte behöver en mellanhand. Den är här, tillgänglig för alla, direkt. För att det är vår sanna natur – Gud – källan – den högsta intelligensen. Budskapen vi hör, om enhet, kärlek och beskydd, är ofta vackra. Men det som berör mig djupt är inte bara orden i sig, utan den närvaro som ligger bakom dem. När någon talar ur stillhet, ur källan, känns det på ett helt annat sätt. Det handlar inte om information, utan om ren närvaro — utan rörelse, utan dramatik. Det är klarhet som strålar ur ögon fyllda av ren energi. Det handlar inte om trance eller extatiska tillstånd där något "tar plats" i kroppen. Det jag syftar på är inte röster som kommer genom oss, utan platsen vi talar ifrån — den tysta närvaron, vår sanna essens, det innersta i oss. Inte det vi säger, utan varifrån det sägs. Klarheten jag talar om har inget med dimma att göra. Den är stilla, vaken, genomskinlig. Fri från påverkan. Fri från intryck utifrån. Inte en röst i huvudet, utan det som ser allting utan att dras in. Jag vill inte förminska andras upplevelser. Men för mig blev det tydligt att det som är verkligt inte kommer utifrån. Inte från röster, visioner eller väsen. Det som verkligen vägleder, det som bär, är inte något som stiger ner i oss. Det är något som klarnar, när allt annat tystnar. Källan inom oss behöver inga mellanhänder. Den är redan här, före alla tillstånd. Den kan inte kanaliseras. Den kan bara levas. Det här är inget försök att säga vad som är rätt eller fel. Men jag känner ett ansvar att tala från det som är verkligt i mig. Jag delar det i hopp om att det kan väcka något i dig. Inte för att övertyga, utan för att lysa upp. Vi är inte en elever på väg mot Gud. Vi är Gud, som bara drömmer att vi är något mindre. Och vår enda uppgift i livet är att minnas det. ## Comment 1 Author: Condor #0: Det var ett bra inlägg, skrivet utifrån levd erfarenhet. 👍 Människor uppfostras ju med tron att gud befinner sig utanför oss. Religionerna förmedlar den bilden och en hel del andra läror och "vägledare". Sen erbjuder de att förmedla mellan gud och människan för att de har en "speciell tråd" till gud eller andra "högre entiteter", guider, andar och liknande. Men precis som solen lyser för alla och trädet spenderar skugga till alla, till och med till den som vill hugga ner det, har vi alla tillgång till den gudomliga visheten som finns i alla människor. Jag är förresten inte så säker på att det är så många av alla kanaliserare, medium och liknande som gör det med ett uppriktigt hjärta, i kärlek och med en önskan att hjälpa andra. Det handlar mest om att vara något speciellt och helst tjäna pengar på det. Jag skrev en gång på en flumsajt att jag skulle inte vilja ha en ande mellan mig och gud och det inlägget togs bort. Sen har jag sett för mycket teater på deras youtube klipps och granskat en hel del mediums, även kända, som visade sig vara bedrägare. För mig är religioner, kanaliserare, medium och liknande dom som hindrar människor att upptäcka sin egen gudomlighet. ## Comment 2 Author: FataMorgana #1 Tack! Ja, kanske är det så, att det finns många fler som mest är ute efter att lura eller bedra, snarare än att med uppriktigt hjärta vilja hjälpa andra. Men jag tror ändå att några faktiskt finns där ute. Människor som verkligen har sett energier och haft visioner, och som därför tror att de är mogna nog att vägleda andra, med en genuin vilja att göra gott. Och då tänker jag att man inte nödvändigtvis kan säga att det är "fel" att de tror på det gudomliga som något utanför sig själva. På ett sätt gjorde jag ju själv det också. Även om du sa att Gud inte är där ute, utan är vår sanna natur, så placerade jag ändå Gud utanför mig. Jag hade helt enkelt ännu inte sett, eller snarare, ännu inte insett, vem eller vad jag i grunden är. Så kanske har alla faser sin plats, även den där vi föreställer oss en separerad Gud utanför oss. Tills en ny insikt, en ny erfarenhet, visar oss att Gud inte är där, utan här. Som vår sanna essens. ## Comment 3 Author: FataMorgana Bara som ett litet tillägg till #2 Vi kan ju inte handla utifrån erfarenheter eller insikter vi ännu inte haft. Vi agerar alltid utifrån den medvetandenivå, eller den inre klarhet, vi befinner oss på just nu. Det är inget fel i det, det är bara så utveckling fungerar. Vi ser det vi ser, tills vi ser något mer 😊 ## Comment 4 Author: Condor #2: Ok...... du förstod det inte förrän du själv hade erfarit det och andra förstår det heller inte förrän de har erfarit. Det är jag med på. Men du gick ju heller inte ut som andlig vägledare, kanaliserare, medium eller liknande. 😊 Det är inget fel med att inte förstå. Men det är fel att presentera sig som någon som förstår, sprida osanning och ta betalt för det. ## Comment 5 Author: FataMorgana #4: Ja det är det förstås inte bra att man gör 😊 ## Comment 6 Author: Condor #5: Och tänk på dina erfarenheter när du sökte en reikilärare. När de fick reda på vilka problem som du hade, vände dig alla ryggen till. Det var ingen kärlek med önskan att hjälpa dig, utan de kalkulerade iskallt att det inte är mödan värt att hjälpa dig. Sen fick du resa tusentals kilometer för att hitta en som bara ville hjälpa. 😊 ## Comment 7 Author: FataMorgana #6: 🤗 ## Comment 8 Author: Gråeld #0 Tack för att du delar med dig, av din väg. 🤗 Vi prövars, antar och förkastar dess sanningar som man möter på vägen. Andar och det övernaturliga var min början, som en del fastnade i. För mig så har det varit avbrott i åtskilliga år i omgångar. Kanske kan det ha varit en mognad som fått mogna fram utan stress. Känns så i alla fall. Människans fantasivärld når inga gränser, var själv en som hörde röster och såg andar. Tills jag själv insåg att det var självskapade. Att bara vara här och nu, skänker så mycket tillbaka. Har inga större mål, allt finns inom och dess tysta ord är större än vad förståndet inbillar sig. ## Comment 9 Author: FataMorgana #8: Tack själv! 🤗 Ja men precis, ofta är det så att vi börjar någonstans och slutar någon helt annan stans. Inte för att jag kan säga att något är slut än.... Men ja, du förstår nog hur jag menar. Det är många insikter som faller på plats längs vägen och kanske är det verkligen så, att alla dessa faser har sin plats 😊 ## Comment 10 Author: Gråeld #9 Nej, man veti nte när och om det finns något slut. Man ska nog inte lägga någon som helst vikt på det. Det mest bedrägliga en kan göra, är att man tror sig veta. Då har man hamnat långt borta i periferin. ## Comment 11 Author: FataMorgana #10: Ja så är det 😊 ## Comment 12 Author: snowy00 #0: Just nu har jag inte så mycket av värde att tillägga din text. Men ville bara säga att den är fint och bra skriven.😊 ## Comment 13 Author: Stjärnskott #0 Mjukt, fint och medvetet srörde sig orden in under läsningen, som från en klar porlande källa. Mycket fint. ## Comment 14 Author: Stjärnskott #8: Stor igenkänning i det du skriver. ## Comment 15 Author: FataMorgana #12: #13 Tack till er med. Kul att ni uppskattade mina reflektioner 😊