# Mannen som gick vilse i öknen / vishetshistoria
Author: FataMorgana

Denna historia dök just upp i mitt FB-flöde och jag tyckte att den var så vacker att jag bara ville översätta den och dela med mig av den. Jag vet inte vem som skrivit den 😊
______________________________________________________________________________


En gång var det en man som gick vilse i öknen.

Den lilla mat och det vatten han hade med sig var slut, och de senaste två dagarna hade han desperat längtat efter ens en droppe vatten.
Han visste att om han inte snart hittade vatten, skulle han dö inom några timmar. Ändå levde ett litet hopp kvar inom honom, så han fortsatte att leta efter vatten. Han gav inte upp.

Han hoppades fortfarande att han kanske skulle hitta vatten någonstans. Det var då han såg en hydda. Först kunde han inte tro sina ögon.
Tidigare hade han blivit lurad av hägringar i öknen. Men han hade inget annat val än att tro på det denna gång. Det här var trots allt hans sista hopp.

Han samlade sina sista krafter och gick mot hyddan. Ju närmare han kom, desto mer växte hans hopp. Denna gång stod lyckan på hans sida. Hyddan var verklig.
Men när han kom fram såg han att hyddan var övergiven. Det såg ut som om ingen hade varit där på flera år. Ändå gick mannen in, i hopp om att hitta vatten.

Där inne blev han chockad. Det fanns en handpump. Fylld med ny energi gick han snabbt fram till pumpen och försökte pumpa upp vatten.
Men pumpen var torr. Det verkade som om den inte hade använts på mycket länge. Besviken föll han ner på marken. Han tänkte att nu skulle han säkert dö.

Just då fick han syn på en flaska som var fastbunden i taket. På något sätt lyckades han nå den. Han var på väg att öppna flaskan och dricka vattnet när han såg en lapp fastklistrad på den. På lappen stod det:
”Använd detta vatten för att starta pumpen. Och glöm inte att fylla flaskan igen för nästa person.”

Detta gjorde honom förvirrad. Skulle han dricka vattnet och rädda sitt liv? Eller skulle han hälla det i pumpen, i hopp om att den skulle fungera?
Många tankar snurrade i hans huvud. Tänk om pumpen inte fungerade, även om han hällde i vattnet? Tänk om lappen var fel, och även grundvattnet var borta? Men tänk om pumpen faktiskt fungerade och gav honom massor av vatten? Han var osäker.

Till slut bestämde han sig för att lita på lappen. Med skakande händer hällde han vattnet i pumpen.
Sedan började han pumpa med hopp.
Efter några försök började vattnet strömma. Svalt, friskt vatten! Han drack så mycket han ville. Hans sinne blev klart igen.

Han fyllde sedan flaskan på nytt och band tillbaka den i taket, precis som lappen hade bett om.
När han gjorde detta fick han syn på en annan glasflaska. Inuti låg en blyertspenna och en karta som visade vägen ut ur öknen.
Han memorerade vägen, lade tillbaka kartan, fyllde sina egna vattenflaskor och gjorde sig redo att gå.

Han gick en bit, men stannade sedan och tittade tillbaka. Han tänkte en stund, gick tillbaka till hyddan och skrev på lappen:
”Tro mig, denna handpump fungerar.”

______________________________________________________________________
Den här berättelsen handlar om livet.
Den lär oss att aldrig förlora hoppet, inte ens i de svåraste tider.
Den visar också att innan vi får något stort, måste vi ofta ge något från vår egen sida – precis som mannen först hällde allt vatten han hade i pumpen.
I denna berättelse står vattnet för de värdefulla sakerna i våra liv – som kunskap, kärlek eller pengar.
För att få dessa måste vi först själva göra en insats, som att hälla vatten i livets handpump. Som belöning får vi ofta mycket mer tillbaka än vi gav.
Den visar också hur goda handlingar kan sprida s från en människa till en annan, och långsamt göra hela världen lite bättre.

~ Okänd

## Comment 1
Author: Gråeld

#0
Den var så bra, att sprida goda ringar på vattnet utan eftertanke.💚

## Comment 2
Author: Stjärnskott

Fin och väldigt talande berättelse.

## Comment 3
Author: [Borttaget]

#0:

Ja, vilken bra berättelse. Kan ha varit den bästa vishetshistorian här, hittills. Enligt mitt tycke.😊

Jag tycker också den visar att vi måste ha lite tilltro till att allt ordnar sig, oavsett hur det känns, och oavsett vad som händer.

Kommer också på något sätt att tänka på berättelsen ur bibeln om Jesus vid brunnen.(nu är jag ju inte troende på bibeln eller religiös, men ibland finns en del guldkorn där att hämta...)

*"Jesus svarade att de som dricker av det vattnet [vattnet ur brunnen] snart blir törstiga igen.*

*Men det vatten jag ger dem, sa han, blir en ständig källa som väller fram inom dem och som alltid flödar med evigt liv."*