# Den andliga vägen - en ensam väg? Author: Condor Den andliga vägen kan vara en ganska ensam väg, eftersom majoriteten av människorna inte förstår den. Av somliga blir man accepterad även om de inte förstår vägen som man går. Men det finns dom som inte accepterar att man "är som man är". Jag förstår ju att det kan vara ganska svårt att förstå den vägen. Man intresserar sig inte mycket längre för saker som man förr gjorde, t.ex. att gå ut och festa, att ha många sociala kontakter, att sitta på krogen och prata om ytliga saker som det nyaste modet eller om TV program i stil med big brother. Därför ändrar sig ens beteende och det irriterar somliga. Människor som inte förstår en, blir mindre intressanta. Man gillar i stället att spendera tid med att bara vara för sig själv. Inte många har turen som Fata Morgana och jag har, att vi har hittat en partner som man tillsammans kan vara för sig själv med, om ni förstår vad jag menar. För andligt uppvaknade människor är ensamhet inte samma sak som för andra människor. De flesta förknippar ensamhet med något negativt. Men Osho förklarar bra att det finns 2 olika sorters ensamhet. Jag bad copiloten att sammanfatta vad han menar: 1. Negativ ensamhet: Detta är den typ av ensamhet som de flesta känner till – en känsla av isolering, tomhet och längtan efter kontakt. Osho såg detta som ett resultat av en omogen själ, en som söker bekräftelse och mening utanför sig själv. Denna typ av ensamhet är smärtsam och bör övervinnas genom självmedvetenhet och självacceptans. 2. Positiv ensamhet: Detta är det tillstånd Osho idealiserar. Det är ett tillstånd av glädje och frid som kommer från att vara helt bekväm i sitt eget sällskap. Det är inte en frånvaro av relationer, utan snarare en djup förståelse för sig själv och en förmåga att vara helt närvarande i nuet utan beroende av extern validering. Det är ett resultat av att ha funnit sin sanna natur och sitt inre lugn. Osho betonade att den positiva ensamheten är en förutsättning för andlig tillväxt. Genom att vara ensam med sig själv kan man utforska sina innersta tankar och känslor, konfrontera sina demoner och utveckla sin självkännedom. Han uppmanade sina anhängare att inte frukta ensamhet, utan att se den som en möjlighet för självförverkligande och djup förståelse av sin egen existens. Ett exempel på andlig utveckling är Fata Morgana. Förr i tiden var hon på fester, satt på krogen och hon var inte lycklig med sitt liv och inte i harmoni. Nuförtiden är hon helst, bara tillsammans med mig, ute i naturen, mediterar, gör yoga och reiki och hon intresserar sig inte längre för det som hon förr gjorde. Den människan finns inte längre efter att hon blev född på nytt. Just nu är hon ju på besök hos sin familj. Den enda som förstår henne är hennes mor, för hon utövade ju qigong innan hon hamnade i rullstol och träffade andra likasinnade med alla möjliga andliga intressen. Hennes far förstår inte hennes liv. Men han accepterar det för att han ser att hon är lycklig. Den enda som inte accepterar henne som hon nuförtiden är, är hennes syster som har tyranniserat henne för att ändra på henne. Hon vill ha tillbaka den omedvetna systern som hon förr var. Därför har hon haft det ganska jobbigt på hennes semester. Grejen är den, attt vi har hittat en djup meningsfull och kärleksfull väg tillsammans, en väg som ger oss harmoni och styrka. När man lever på ett sätt som skiljer sig från det som andra anser vara "normalt", kan det väcka reaktioner, ibland av oro, missförstånd eller till och med misstänksamhet. För hennes syster är jag någon som har hjärntvättat Fata Morgana och misstankarna går tilll och med så långt att hon misstänker att jag skulle misshandla och kontrollera människan som jag älskar mest i världen. I Castanedas bok beskrivs sådana människor som "de små tyrannerna". Men även utan tyranner, umgås man för det mesta med människor som inte förstår en. I yrkeslivet tyckte mina kollegor också att det är konstigt att jag inte super mig vettet ur skallen tillsammans med dom när det var någon fest i företaget. Men mest hade jag ursäkten, att jag kör ju med bilen. Man verkar också konstig om man inte äter skräpmaten som de andra äter. Man passar inte längre in i majoritetens värld. Därför väljer många upplysta ensamheten och jag är så tacksam att jag kan vara ensam tillsammans med Fata Morgana. Hur är det med er andra som går en andlig väg. Hur hanterar ni sådana saker? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Det låter jobbigt för FataMorgana. Med sin familj ska man ju egentligen kunna slappna av, och vara helt sig själv. Men så ser det inte alltid ut, tyvärr. Jag själv "behöver" nog mänsklig kontakt för att må bra, men samtidigt behöver jag mycket egentid, för att återhämta mig. Så det är en balans, i alla fall för mig. Och just nu tycker jag att jag har en ganska fin balans med att vara för mig själv, och att träffa andra. Men det är nog så att jag måste ha ganska mycket "tur" för att hitta en partner som jag skulle fungera med. Jag är inte nu mer så bekväm med att släppa in "okänt folk" i min lägenhet t ex, heller inte släppa de för nära in på mitt liv. Det ska alltså mycket till innan jag kan lita på någon så mycket, att jag vill dela mitt liv med den, som partner. Bara några reflektioner. Och hoppas FataMorgana mår bättre igen, när hon får komma hem till dig igen, som förstår henne fullt ut. Det där med att du skulle misshandla och hjärntvätta henne låter ju befängt. 🫤 ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tillägg: Det om att festa och sitta på krogen. Det har aldrig lockat mig personligen, och jag har hållit mig borta från sånt i stort sett hela mitt liv. Då bryr jag mig inte om "konsekvenserna" socialt sett av det. Då är jag hellre ensam.🙂 ## Comment 3 Author: Condor #1: I alla fall har hennes syster farit tillbaka till hennes hem igen och resten av tiden kommer Fata Morgana att vara tillsammans med sin mor. Där kan hon slappna av. Hon skulle egentligen behöva semester från semestern. Men på måndag måste hon jobba igen. Fast 3 veckor senare hara hon semester igen och den ska vi njuta av. När jag var ung var jag ganska mycket ute och festade. Idag skulle det tråka ut mig och jag gillar inte energin som härjar där när folk blir fulla. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3: Det är ju bra, att hon kommer vara tillsammans med sin mor resten av tiden i alla fall.. 😊 ## Comment 5 Author: Condor Ja och om 3 timmar kan jag säga att hon kommer tillbaka i övermorgon. 😊 ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5: 😄 Ah, på midsommarafton då. ## Comment 7 Author: Stjärnskott Frånvändandet släpper taget om människan själv. Frigivningen vänder sig till utanförskapet. Som slår på sökljuset. Sökljuset som i sin tur dämpar utsikten eftersom förvirringen rör sig likt en tjock dimbank på invändig mark. Logiken spetsar öronen som om det skulle gå att lägga pussel med dem. För att få dem att passa ihop. Trots deras både hissnande djup och bredd. I det invändigt luftiga vaccum som med möda andas känslor. Medan kontrollen. Den som många av oss så gärna vill tro på och få ett grepp om. Ler manipulativt förföriskt och lockar med luftslott som ställer sig i vägen för alltings vetskap. och gör oss blinda. När människan söker svar med ljus och lykta där ute, utanför sig själv. Innan resan inåt tar sin början. Och jo, nog är det en ensam resa i mångt och mycket. ## Comment 8 Author: Condor #6: Just det! ## Comment 9 Author: Condor #7: Det var en vacker och djup text. Tack för den. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #7: Fint skrivet!😊 ## Comment 11 Author: Gråeld Vandring på ensamhetens stäpp. Vilka ord ska jag väga in? Inga ord som egot eftersträvar passar in. Sökandet och letandet har livet erfarit. Vem är jag, ett ord som passerat mig mången gång, utan svar. Vad är manligt och vad är kvinnligt. Både och eller vad. Rätta in dig i ledet, så du passar in. I ett system av mänsklig konstruktion. Självkänslan som fått sig mer än en törn. Men titta inte bakåt, för Guds skull. Det som har varit har farit sin kos. Idag säger man till sig själv. Var här och just nu, när det tränger på. Vars livets väg är på väg. Vill jag inte veta, tittar man framåt för långt. Blir livet väl för hårt för att leva. Nöjer mig så, med bägge fötterna på jorden. ## Comment 12 Author: Stjärnskott #11: Älskar't. Tack för den texten 🤗 ## Comment 13 Author: Stjärnskott #10: #9 & #10 Tack ! ## Comment 14 Author: Gråeld #12 Tack för din text också, kom jag just på.🤗 ## Comment 15 Author: [Borttaget] #11: Den var oxå bra 😄 ## Comment 16 Author: Gråeld #15 Tack.🤗 ## Comment 17 Author: Condor #11: Fin text, tack för den. Kul att vi har 2 poeter här på sajten. 😊 ## Comment 18 Author: Gråeld #17 Tack.🙂 ## Comment 19 Author: Stjärnskott #17: Kul att det uppskattas 🙂 ## Comment 20 Author: FataMorgana Så fint och rörande inlägg Condor, och så fint skrivet av Stjärnskott och Gråeld 🥰🤗 Är här och läser, men har inte riktigt hunnit kommenterat. De sista dagarna / timmarna här har jag velat spendera med min mor. Ännu en dag kvar och sen hem till Österrike igen. ## Comment 21 Author: FataMorgana #1: Det är befängt och inte riktigt den semestern jag hade föreställt mig, dvs att få slappna av och njuta med min familj, utan istället har jag varit tvungen att förklara mig och rättfärdiga mig, för min livsstil och för saker Condor inte ens gjort. Har blivit ju hånad och förlöjligad och kallad för det ena och det andra, trots att jag inte gjort någon illa. Men så är livet. ## Comment 22 Author: Condor #19: Jovisst, om man läser era poetiska texter kan man dyka djupare i sitt medvetande, varva ner tankarna och "kämna in sig" i det som skrivs. Man måste läsa texterna långsamt. Annars går effekten förlorad. På så vis är det en sorts meditation. Min mor var också poetisk och skrev dikter, ända tills hon blev gammal. Men jag har tydligen inte ärvt den talangen, fast att läsa texterna är kul. ## Comment 23 Author: Condor #20: Om 2,5 timmar kan jag säga, i morgon kväll komer du hem. 🙂 '#21 Så är livet. Man kan välja vilka vänner som man har. Men man kan inte välja sina familjmedlemmar. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #21: ☹️ Vad trist.