# Det oundvikliga
Author: FataMorgana

Det här blev en totalt Osho inspirerad text 😊
____________________________________________________________________

De flesta ser inte världen som den är.
De ser sin inre värld projicerad utåt.
En spegelbild av begär, rädslor, minnen.
En blandning av barndom, idéer och drömmar.
Och de tror att det de ser är verkligt.

Men det mesta är inte verkligt.
Det är tolkningar.
Bedömningar.
Etiketter.

"Vackert."
"Fult."
"Rätt."
"Fel."
"Han är upplyst."
"Hon förstår ingenting."

Det är så vi bygger vår egen värld.
Inte som den är,
utan som vi vill att den ska vara,
eller fruktar att den är.

Och det är inte fel.
Det är bara dröm.
Det är mänskligt.
Men det är inte sant.

Osho sa:
90 procent av världen försvinner i djup meditation.
Det som var projicerat faller bort.
Det som var illusion släpper taget.

Men de återstående tio procenten är inte skapade av dig.
Med dem måste du vara i fullständig harmoni.

Det som blir kvar är det som inte är ditt.
Inte format av dig.
Inte valt, tänkt eller önskat.

Det är det oundvikliga.
Det verkliga.

Och när du möter det
kan du inte fly.
Du kan inte förhandla.
Det lyssnar inte på dina åsikter.
Det svarar inte på dina böner.
Det bara är.
Oförändrat. Oberört. Alltid här.

Allt är precis som förut.
Samma platser. Samma människor.
Samma situationer.

Men något är annorlunda.

Det är dina egna bilder och tankar som försvunnit.
Du trodde att någon var speciell,
att någon var klok eller god.
Men det var du som såg det så.
Det var din önskan,
ditt sätt att tänka.

När det släpper
finns bara personen kvar.
Inte som du ville,
utan som den verkligen är.

Det finns inget sätt att upplösa verkligheten.
Det finns bara ett sätt att låta det falska försvinna.

Det är meditation som gör det möjligt.
Och meditation är inte något komplicerat.
Det är att släppa tankarna.
Att släppa bedömningarna.
Att sluta lägga till egna historier.

För om inget dömande uppstår inom dig
lyser tomhetens ljus av sig självt.

När sinnet stillnar och inte längre strävar
faller illusionerna bort av sig själva.
I ljusets sken försvinner det falska.

Och det som då blir kvar,
det verkliga och oundvikliga,
det måste du möta utan motstånd.
Inte kämpa emot.
Inte vilja ändra.
Bara se, utan att lägga till något.

Annars uppstår konflikt.
Lidande.
Motstånd.

Verkligheten anpassar sig inte efter dig.
Det är du som måste släppa taget
om kampen mot det som är.

För när kampen släpper
öppnar sig en djup frid.
Inte som något du skapar,
utan som något som alltid funnits där,
bakom allt motstånd.

## Comment 1
Author: snowy00

Jag tycker detta är väldigt djupt skrivet 😊🤗 tack för den texten.

## Comment 2
Author: Condor

#0: 

Så sant. Det finns inte mycket att tillägga.

## Comment 3
Author: FataMorgana

#1: Tack. Ja, det blev en djup text – mycket tack vare att jag snubblade över något Osho hade skrivit om just det här. Det inspirerade mig direkt. Jag tänkte: det där sa han så bra, att jag också vill skriva om samma sak. Och nu i efterhand inser jag att det nog blev väldigt Osho-likt. 😊

Förresten hittade jag även en annan text på Osho-sidan som sägs komma från zenmästaren Ta Hui som jag tyckte var så bra att jag bara ville översätta den och dela den här: 

Det oundvikliga
När du mitt i tumultet springer in i något oundvikligt, har du hela tiden utforskat och mediterat – utan ansträngning.

Just det oundvikliga i sig är meditation: Om du fortsätter och anstränger dig för självutforskning, går du till och med längre bort.

Precis när du befinner dig i något oundvikligt – rör då inte vid ditt sinne, tänk inte på att utforska dig själv.

Patriarken sade:
"Om inget dömande uppstår inom dig, lyser tomhetens ljus av sig självt."

Och lekmannen P’ang sade:

I dagliga handlingar utan att döma
harmoniserar jag naturligt, i ensamhet.
Utan att gripa efter något eller stöta bort något,
varken följa med eller gå emot.

Vem betraktar purpur och violett som ärofullt?
Det finns inte ens ett dammkorn bland bergen.
Andliga krafter och underverk verkar –
när man hämtar vatten och bär ved.

Just då, när du inte kan fly,
släpper du plötsligt tygsäcken (av illusion)
och utan att inse det,
klappar du händerna
och skrattar högt.

## Comment 4
Author: snowy00

#3:

Förstår.😊 
Det var också en djup text, som du nu citerar.