# Sanningen är inte en upplevelse Author: FataMorgana _______________________________________________________________________ Många tror att de har funnit sanningen när något ovanligt sker. När Jungfru Maria visar sig. När Jesus talar i en vision. När ljusvarelser träder fram. När röster hörs i meditation. Och ja, sådant sker. Medvetandet är djupt. Det öppnar rum bortom det vardagliga. Skapar syner, röster, subtila rörelser och andra sinnesupplevelser. Men det visar sig olika för oss alla. En ser Maria. En annan ser Jesus. En tredje ser något annat. Och alla är övertygade: "Detta är verkligt. Detta är sant." Men få stannar upp och frågar: Vad är det som upplever detta? För upplevelsen är stark. Den skakar om oss. Får hjärtat att darra. Många faller på knä. Tårarna strömmar. En känsla av helighet fyller rummet. Och just därför tror vi: "Det måste vara sant." Men intensitet är inget bevis. Och vördnad är inget mått på sanning. För allt som rör sig är föränderligt. Och allt som kommer och går kan inte vara absolut. Det kommer från sinnet, Från det som tolkar och söker. Det är fortfarande en sinnesupplevelse. Färgad av tro, kultur, längtan. Formad av det inre språk vi bär med oss genom livet. Och därför kan det inte vara den absoluta sanningen. Det som upplevs kan inte vara absolut. Det formas av jaget. Sanningen är inte beroende av det inre landskapet. Den kommer inte och går inte, Utan är konstant och oföränderlig. Den är opersonlig och lika för alla. Och ändå fastnar vi ofta i våra upplevelser. Håller dem för heliga. För sanna. För en sanning som ska spridas till andra. Att ifrågasätta dem kan kännas som att riva bort allt vi står på. Men detta är just det vi måste göra på den andliga vägen. Att ifrågasätta. Att släppa taget om de illusioner vi håller för sanning. För att nå den djupare insikten. Att våra upplevelser, hur intensiva eller heliga de än känns, bara är sinnesupplevelser. De representerar inte den absoluta sanningen. För sanningen är inte visionen du ser. Den är inte rösten du hör. Den är det som ser. Inte bilden som träder fram. Den är det som hör. Inte rösten som talar. Den är det som vet. Inte tanken som formas. Det rena varandet. Det du är. Före varje tanke. Före varje känsla. Före varje vision. Före varje röst. Före varje sinnesupplevelse. Före allt. ## Comment 1 Author: Condor #0: Jag läste en gång om en studie om nära döds upplevelser och beroende på ur vilken kultur folk kommer och vilken religion eller tro som de har, harde de upplevelser som motsvarar deras tro. Vem som t.ex. tror på Jesus, ser Jesus. Vem som har en annan tro, ser det som de tror på. Men troende tar sådana upplevelser som en bekräftelse för att deras tro är sann. ## Comment 2 Author: snowy00 #0: Ja, allt som kan ses, och uppfattas är inte sanningen. Det är ju som att ögat inte kan se sig själv, och spegeln kan inte reflektera sin egen reflektion.😊 #1: Det där har jag också hört någonstans. ## Comment 3 Author: FataMorgana #1: Ja precis! Jag minns när jag hade min kundaliniresning och såg hur det ena lotusbladet efter det andra öppnades. Att det just var lotusblad jag såg berodde nog på att jag då höll på att bekanta mig med traditioner och tekniker där lotusblomman används som symbol. Jag läste mycket om chakrasystemet och om upplysning, och därför var det kanske just en lotusblomma mitt sinne formade. Hade jag istället fördjupat mig i andra traditioner, från andra kulturer, hade jag antagligen sett något helt annat. Det visar bara att dessa upplevelser, hur starka, vackra eller symboliska de än är, inte är den absoluta sanningen. De formas av det vi bär inom oss. Av vårt språk, vår tro, vår kulturella bakgrund. Därför skulle jag aldrig säga till någon att "vid upplysning kommer du se hur lotusblad öppnar sig". Upplevelserna ser olika ut för alla. Men vad som hände sen, när sinnet slutade skapa upplevelser, när allt tystnade för en stund – det är något annat. Det går inte att beskriva. Det är stilla, bortom former och bilder. Och det är det som är detsamma för alla. Det som blir kvar när alla sinnesupplevelser är borta 😊 Det är i alla fall så som jag ser på saken idag... ## Comment 4 Author: FataMorgana #2: Precis så. Det som ser kan inte ses. Det som vet kan inte förstås med tanke. Sanningen är inte i det som uppfattas. Den är i det som möjliggör uppfattningen. I det tysta bakom all rörelse, före all uppfattning 😊 ## Comment 5 Author: snowy00 #4: Just det. Det som inte går att beskriva med ord. Det "eviga subjektet", bortom all form...😊 (antog att # 3 egentligen var svar på Condors inlägg) ## Comment 6 Author: FataMorgana #5: Ja precis, så är det 😊 ( ja, det var ett egentligen ett svar till Condor 😄) ## Comment 7 Author: Condor #3: Fast om man ser energier, är det kanske inte samma sak som att se det som man tror på. Tänk på när du hade din kundaliniprocess, då såg du hur rotchakrat lyste rött och jag tror inte att du skulle ha sett en annan färg om du inte skulle ha vetat att rotchakrat är rött. Och kronchakrat ser faktiskt ut som en lotusblomma och man ser det som en fast man inte är hindu. ## Comment 8 Author: Gråeld #7 Det här med färgerna i chakra, kan jag uppleva. Eller få förnimmelse av att dom kan brytas av i mörkare eller ljusare nyanser. T.ex rött kan vara klara eller mer dämpande ton. Ni som har hållit på med reiki så länge. Hur upplever ni att det här med färger. ## Comment 9 Author: Condor #8: För ungefär 16-17 år, när Fata Morganas syster låg i koma och svävade mellan liv och död och läkarna hade gett upp hoppet, skickade vi genast reiki när vi fick reda på det. Mitt vanliga ritual är att jag stänger ögonen, lägger händerna på hjärtchakrat och sen tonar jag in mig på energin med DKM-mantrat och symbolen, innan jag börjar att visualisera den som jag skickar reiki till. Men den gången hände det att jag stängde ögonen och i samma ögonblick (innan jag hann göra något annat än att stänga ögonen) såg jag genom mina stängda ögon en indigoblå väldigt vacker ljusstråle på höger och en på vänster sida av pannan, som trädde in i mitten av pannan. Det var som om 2 lysande indigoblåa bäckar skulle flöda in i pannan. Det var samma blåa färg som kristallerna på bilden. Sen dess ser jag det här ljuset ofta, t.ex. när jag ger eller får reiki. Men aldrig i samma intensiva blåa färg som när jag såg det för förta gången, utan det är ett blekare blått. Att se energier funkar inte som så att man kan bestämma sig för att se dom. Utan der sker av sig själv när det kommer. ## Comment 10 Author: Gråeld #9 Vilken upplevelse du fick vara med om. 💜 Så uppfattar jag också din sista mening. Tack. ## Comment 11 Author: Condor #10: Ja och jag lärde att det fanns "någonting" som visste att jag skulle sända reiki till någon som svävade mellan liv och död och som skickade en så stark energi genom mig, att jag hade den upplevelsen. Det påminner mig om vad jesus sa i matteusevangeliet: "Och när ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er Fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det."