# Att föra sinnet tillbaka till nuet...
Author: [Borttaget]

...gång på gång. 

De senaste dagarna har jag börjat med en praktik (om man kan kalla det så) som nog liknar minfullness. I vardagens alla lägen, när mitt sinne springer iväg i dåtid eller framtid... Så för jag sinnet mjukt tillbaka till nuet. Jag har inte riktigt fattat det här förr, och jag har alltid blivit spänd när jag försökt. Men nu helt plötsligt funkar det... Det känns som att det dämpar ångest, oro, och stress. Eftersom dessa saker bara kan befinna sig i tankens dåtid och framtid.(det enda ställen tanken kan finnas)

Och jag behöver inte analysera, eller reflektera mer än så. Bara ett enkelt konstaterande.😊

Brukar ni också praktisera så här?

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Du har ju inte beskrivit hur den här praktiken fungerar i detalj. Men vad som gäller mig, så låter jag sinnet springa hur det vill. Nån gång är jag alltid tillbaka i nuet igen.  Ungefär som när man är ute med sin hund. Man låter hunden springa och vet att den alltid kommer tillbaka igen.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

#1:

Jo, kanske risken är att man bara blockerar flödet av tankar annars med denna praktik? Men jag blev inspirerad att pröva, då FataMorgana har skrivit om detta ganska mycket. Men kanske har jag missförstått hur det funkar?

## Comment 3
Author: Condor

#2: 

Det som funkar bra för den ena, måste inte vara rätt metod för en annan.  Vi är alla olika och kanske det här är rätt metod för dig. Det är bara till att pröva sig fram. 😊

## Comment 4
Author: [Borttaget]

#3:

Jo, precis. Man får prova sig fram.😊

## Comment 5
Author: Condor

#4: 

För att fortsätta med jämförelsen med hunden: Om man har en hund som man vet att när den springer iväg, att den inte springer för långt, inte rullar sig i gojan och snart kommer tillbaka av sig själv, kan man låta den springa. Men om man har en hund som man inte vet vart den springer om man låter den springa, inte vet när den kommer tillbaka och den kanske rullar sig i goja, får man själv se till att ha den under kontroll. 😊

## Comment 6
Author: [Borttaget]

#5:

Hehe, ja visst är det så. Min "hund" springer inte så långt bort egentligen. Eller, när jag mår sämre så kan den nog springa sin väg långt åt både det ena och andra hållet...🤔😊 Som nu är mitt sinne tyst och lugnt. I helgen var det tvärt om, och hunden nästan flydde....😄

## Comment 7
Author: Condor

#6: 

😄😊

## Comment 8
Author: FataMorgana

#0 

Jag menar inte heller att man ska anstränga sig för att "komma till nuet", men om jag – mitt i grubblandet, mitt i ältandet – påminner mig om att nu är jag inte i nuet, så uppstår en slags medvetenhet.
Då hjälper det mig att rikta uppmärksamheten mot det som faktiskt finns här och nu – vad ser jag? Vad hör jag? Vilka känslor finns inom mig just nu? Vilka dofter, vilka ljud, vilka fysiska förnimmelser i kroppen?
Bara ett ögonblick där jag låter mig landa i det som är. Och plötsligt är jag inte kvar i tanken längre, utan i nuet – utan att egentligen ha gjort något särskilt. Bara riktat uppmärksamheten tillbaka till det som finns, här och nu, mitt framför mig och inom mig.

## Comment 9
Author: [Borttaget]

#8:

Ja, när jag haft mycket grubblerier och tankar, så har det du skriver faktiskt hjälpt, utan ansträngning. Det kan nog ta ett tag tills man kommer på hur att "göra" (eller inte göra), osv. Men jag tycker det är ett bra sätt... Åtminstone i de där stunderna när sinnet tar över😊

## Comment 10
Author: FataMorgana

#9: 


Ja, precis! Saken är ju den att vi ofta tror att jaget behöver göra något för att komma tillbaka till nuet. Jag vet inte exakt hur jag ska förklara det, men jag gör ett försök:

När vi grubblar och ältar är jaget redan väldigt aktivt. Det pågår en massa inre aktivitet. Om vi då dessutom försöker komma tillbaka till nuet som ett projekt eller en prestation, så blir det bara ännu mer aktivitet. Det är just det som skapar känslan av ansträngning som du nämnde.

Meningen är ju inte att jaget ska bli ännu mer aktivt, utan tvärtom.
Så när jag pratar om att "komma tillbaka till nuet" så menar jag det inte bokstavligt, som något man måste göra. Det är mer ett sätt att beskriva en riktning. Det handlar helt enkelt om att rikta uppmärksamheten till det som redan är här – till det vi ser, hör, känner – utan att analysera, värdera eller kontrollera.

Tänk dig till exempel att du står och lagar mat och är helt inne i tankarna, grubblar över något som hänt, eller oroar dig för något som skulle kunna hända. I det läget kan det hända att du inte ens märker att en fjäril (ja, kanske inte hemma i köket – men ändå 😄) fladdrar precis framför dig. Men om du bara riktar uppmärksamheten till det som faktiskt pågår – ljuden i rummet, rörelserna i kroppen, detaljerna omkring dig – då minskar jagets aktivitet av sig självt. 

Därför tänker jag att det inte krävs mycket tanke för att bara iaktta, känna och lyssna. Att påminna sig om nuet, igen och igen, är något så enkelt, men ändå så verksamt. Med tiden bär det frukt 😊

## Comment 11
Author: [Borttaget]

#10:

Ja, det är bra förklarat. Tack.🤗 Säkert bär det frukt med tiden.