# Om den fria viljan Author: FataMorgana Jag kom att tänka på det här med fri vilja – den ständigt återkommande frågan om vi verkligen har en fri vilja eller inte. När jag funderade på detta slog det mig vad U.G. Krishnamurti hade att säga i ämnet och jag tyckte att han förklarade det så bra. Han förklarade det som så, att det vi kallar "jag" bara är ett mentalt koncept, skapat av minnen och samhällets betingelser. Våra tankar, känslor och handlingar är programmerade av vår kultur, uppfostran och tidigare erfarenheter. I detta tillstånd av mekaniskt liv finns det ingen verklig frihet att välja. Människor agerar nästan uteslutande genom automatiska, reflexmässiga reaktioner på yttre stimuli. Nu kan man invända och säga: "Men visst har jag ett val! Jag kan ju välja om jag vill dricka Fanta eller Coca-Cola, eller om jag ska köpa jordgubbsglass eller chokladglass. Jag kan till och med välja om jag vill börja jobba direkt efter skolan eller satsa på att bli professor i något." Och visst kan det kännas så. Men skulle jag verkligen välja jordgubbsglass om jag tycker att choklad är godare? Kanske en gång, bara för omväxlings skull, men för det mesta skulle jag ändå välja den glass jag tycker bäst om. Och samma gäller i större frågor. Skulle någon som sympatiserar med vänstern verkligen rösta på högern? Eller skulle en Coca-Cola-älskare plötsligt välja Fanta istället? Nej, det verkar osannolikt. Hur vi än vrider och vänder på det är det våra programmeringar, våra smakpreferenser och våra grundläggande tendenser som avgör vad vi väljer. Det är också svårt att bara ändra sig. Man kan inte så där plötsligt bestämma sig för att nu ska man börja tycka bättre om jordgubb än choklad. Våra preferenser och val styrs av saker vi inte ens är medvetna om och det är något vi sällan har makt över att förändra. Så på många sätt måste jag hålla med U.G. Krishnamurti. Det ligger mycket sanning i hans uppfattning om fri vilja. Det vi gör är, i slutändan, ett resultat av betingelser, biologiska processer och yttre influenser. Även om det kan kännas som om vi har ett val, är det i själva verket dessa saker som styr oss. Eller vad tänker ni? Har ni andra funderingar, andra infallsvinklar eller tycker ni också som Krishnamurti? ## Comment 1 Author: Condor #0: Det ligger mycket i det som Krishnamurti säger. Vår fria vilja är inte mer än viljan av den "produkten" som andra människor, samhällen, situationer och erfarenheter har format oss till och som vi identifierar oss med. Att vi blev formade till en produkt är en logisk konsekvens. Men den andliga vägen ska leda till insikt om var vi är styrda av andra och att mer och mer skala av sig formen som vi har blivit pressade i. Det är dock alltid formen/produkten/egot som vill eller inte vill saker. Inom buddhismen och vissa andra traditioner ses viljan som en källa till lidande, och att övervinna den kan leda till en mer fridfull tillvaro. Jag kom också på att tänka på min samadhi erfarenhet. Det var när jag släppte taget om allt och inte hade någon vilja kvar till någonting som "det hände". Men med tiden kom viljan tillbaka igen och med den försvann också den lycksaligheten som varade i flera månader. ## Comment 2 Author: snowy00 #0: Intressant tema. Krishnamurti har bra saker att säga om det och annat. Jag måste nog också över lag hålla med honom. Vi styrs, som du beskriver efter stimuli, yttre och inre. Jag hade t ex en inre "impuls", för att kalla det så, att gå in på iFokus. Jag reagerade på den inre stimulin, gick in på er sajt. Där registrerade min hjärna att du skrivit en tråd om fri vilja, och "jag" reagerade på det yttre stimuli, som blev till inre stimuli och min hjärna skickade signaler om att röra handen och klicka mig in på din tråd. Väl där så registrerar hjärnan vad du skrivit, börjar reagera på det, och tankar hos "mig" dyker upp. Var i allt det här ligger den fria viljan? Vad är detta vi kallar "jag" som reagerar på dessa stimuli? Finns det över huvudtaget ett "jag" som skulle reagera? Reaktioner studsar runt som en pingpongboll, en väloljad maskin, vilket leder till olika utkomster.....i ett sånt slutet, och tätt system, finns egentligen inte plats för någon från vilja. Det enda fria är, skulle jag säga, bortom denna värld. Det kan vi kalla medvetandet. Var hittar man medvetandet? Finns det en särskild plats i hjärnan där medvetandet befinner sig? Eller är det helt enkelt icke-materia. Ingentinget i sig. Men sen tänker jag på kvantfysiken, och tänker då, är det så här enkelt. Man brukar ju prata inom den fysiken om händelser på "mikronivå" som sker helt spontant, som inte verkar komma ur ett särskilt händelseförlopp. Är det här någon slags fri vilja skulle ligga? I de spontana "kvantprocesserna" inom oss, och inom allt annat. Nu är jag varken filosof, eller kvantfysiker. Men det är ju alltid kul att reflektera över sånt här, och se vilka tankar som dyker upp, ur det inre djupet😊 ## Comment 3 Author: Condor #2 Jag antar att du menar kvantfluktationer, där partiklar dyker upp ur ingentinget, spontant, utan orsak och försvinner igen. Det verkar inte finnas någon kausalitet till händelser och tiden verkar inte gå linjärt. Partiklar beter de sig på sätt som kan tyckas överskrida vår normala uppfattning av tid. Det är ett mysterium hur och varför det händer. Men kvantpartiklar kan vara sammanflätate med andra partiklar och en partikel kan ändra sitt tillstånd om partikeln som den är sammanflätat med gör det, oavsett hur långt avståndet mellan partiklarna är. Vi är anslutna till kvantfältet och kvantpartiklarna i vårt inre kommunicerar med partklar i det yttre. Det är möjligt att saker som telepati eller distansreiki sker via kvantfältet. Jag upplever sådana händelser nästan dagligen. Ett exempel. Det var någonting som jag inte fick glömma igår, som var viktigt för Fata Morgana och som jag inte alls tänkte på längre. Plötsligt när jag rakade mig slog det mig som blixten att jag inte får glömma det. När jag var färdig med rakandet tänkte jag att jag gör det med det samma, men först ville jag kolla om det finns ett meddelande från Fata Morgana. Då såg jag attt hon just skrev ett meddelande, att jag inte ska glömma........ Var det en slump att just när hon skrev meddelandet, att det i samma ögonblick slog mig som blixten att jag inte får glömma? Det tror jag inte, med tanke på hur ofta sådana saker händer. Människor kan vara sammankopplade med andra människor via kvantfältet om de har en nära relation med varandra. Men det är saker som inte sker via viljan, så jag tror inte att kvantprocesserna styr egots vilja. ## Comment 4 Author: FataMorgana "Jag hade t ex en inre "impuls", för att kalla det så, att gå in på iFokus. Jag reagerade på den inre stimulin, gick in på er sajt. Där registrerade min hjärna att du skrivit en tråd om fri vilja, och "jag" reagerade på det yttre stimuli, som blev till inre stimuli och min hjärna skickade signaler om att röra handen och klicka mig in på din tråd. Väl där så registrerar hjärnan vad du skrivit, börjar reagera på det, och tankar hos "mig" dyker upp. Kanske är det först när vi blir medvetna om dessa impulser som en verklig fri vilja kan uppstå? Att kunna se impulserna utan att direkt reagera på dem – det är kanske där friheten ligger. Istället för att slaviskt följa varje känsla eller tanke som dyker upp? Genom att vara medvetna och "bevittna" vad som händer inom oss, kanske vi kan bryta den automatiska reaktionen som annars styr. Och kanske kan den medvetenheten få oss att fatta bättre beslut, sådana som inte bara följer våra vanor eller preferenser, utan som är mer medvetet valda. ## Comment 5 Author: FataMorgana Det här är förresten en bra fråga 😊 "Vad är detta vi kallar 'jag' som reagerar på dessa stimuli? Finns det över huvud taget ett 'jag' som skulle reagera?" Kanske är det så att "jaget" och reaktionen egentligen är samma sak? Om vi blir så medvetna om impulserna att vi inte längre reagerar på dem genom att agera, kan vi då ens tala om ett "jag" som reagerar? Utan reaktionen, vad återstår av det vi kallar "jag"? ## Comment 6 Author: FataMorgana #5 Konstig formulerad mening här: "Om vi blir så medvetna om impulserna att vi inte längre reagerar på dem genom att agera," Tror det skulle räcka med: Om vi blir så medvetna om impulserna att vi inte längre reagerar på dem, kan vi då ens tala om ett "jag" som reagerar? Tänker att det låter bättre så, för annars förstår inte ens jag själv vad jag menar 😄 ## Comment 7 Author: Condor #6: Men det är jaget som säger "aha, där har vi en impuls och nu ska JAG försöka att inte reagera på den. ## Comment 8 Author: FataMorgana #7: Jag snackar inte om ett JAG som försöker att reagera eller inte, utan om när det inte finns ett JAG som försöker att reagera eller inte 😄 ## Comment 9 Author: Condor #8: Om jaget inte längre finns, finns det ingen som skulle kunna reagera. Tänk på hur det var när din kundalini steg upp. ## Comment 10 Author: FataMorgana "Om jaget inte längre finns, finns det ingen som skulle kunna reagera." Men det var ju precis det som jag försöker att säga 😄 ## Comment 11 Author: snowy00 #3: Sånt händer mig med emellanåt. T ex om jag ska skriva och fråga en familjemedlem om något på sms, och precis när jag trycker på skicka så har de redan skrivit och antingen frågat mig samma sak, eller svaret på det jag själv funderade över. Det var nog sådana kvantfluktationer som jag menade, som du beskriver. Men nä, det kanske är lite långsökt att de ska ha med egots fria vilja att göra. #4: Så kan det ju vara. Kanske får man se det i olika lager, eller "nivåer". På en nivå, ser det i alla fall ut för oss som att vi har mer eller mindre fri vilja, men tittar man närmre, under mikroskopet så att säga......ja,då kan man verkligen börja tvivla på en fri vilja. Men till vardags, ja, då kan vi ju genom vår medvetenhet vara mer eller mindre fria i våra val, tänker jag😊 åtminstone borde det vara så vi ser på det #5, #6: Jag förstår iaf hur du menar. Att på något vis så uppstår något man kan kalla jag så fort man identifierar sig med något, en reaktion, tanke, eller impuls. Man liksom *blir* reaktionen. Och om man bara observerar sin reaktion, då kanske det inte längre är en re-aktion.🤔 --- Det är inte lätt det här. Det enda vi egentligen VET är att vi FINNS. ## Comment 12 Author: FataMorgana #11: Ja så kan man nog se det, som att vi i vardagen kan vara mer eller mindre fria i våra val, beroende på hur medvetna vi är och blir 😊 Precis! Men vad jag finner lustigt just nu, är att medan U.G Krishnamurti säger att vi alla är typ slavar under våra programmeringar, impulser, tankar och allt, så läste jag just detta som Osho skrivit: "Det finns inget sådant som fri vilja. Det är bara ett ego-koncept, det kan inte finnas något sådant. Jag säger inte motsatsen, att ni är beroende eller slavar. Sinnet rör sig lätt in i motsatser. Det skapar dikotomier: antingen är du en fri agent (med fri vilja), eller så är du en slav. Båda är osanna, båda är falska koncept, eftersom DU inte existerar, så du kan varken vara en slav eller en fri agent, för båda skulle kräva att DU finns." Enligt Osho är vi alltså inga slavar heller, eftersom VI egentligen inte ens existerar Och förstås har han ju rätt med det med 😄 Så vi är nog inne på ett tema där man kan säga både JA och NEJ som svar, allt beroende på från vilket perspektiv man betraktar saken. Vad som gäller det sista du skrev: "Och om man bara observerar sin reaktion, då kanske det inte längre är en re-aktion.🤔" Det måste jag också fundera över 😄 ## Comment 13 Author: snowy00 #12: Då är ju både U.G. och Osho inne på samma spår som vi. Det är nog som du säger, ja, eller nej (eller inget dera) beroende på varifrån man tittar😊 Men Osho sade ju ungefär som du själv skrev och kanske menade i #5 och #6.😄 ## Comment 14 Author: FataMorgana #13: Ja, men medan Krishnamurti menar att vi är slavar, menar Osho att vi inte ens är det, eftersom "jaget" ändå inte finns. Håller ändå med dom båda 😄 ## Comment 15 Author: snowy00 #14: Samma här 😊 Och frågar man ex Eckhart Tolle, eller Mooji, har de säkert sin egen syn på saken. ## Comment 16 Author: FataMorgana #15: Ja det har dom säkert 😊 ## Comment 17 Author: snowy00 Och bara därför googlade jag på Eckharts syn på saken.😅 ## Comment 18 Author: snowy00 Man får visst klicka på Visa på YouTube för att se klippet. ## Comment 19 Author: Stjärnskott #0: Jag tror att du är något osynligt för ögat på spåret här och som du uppmärksammar och synliggör. Det är först när medvetandet väcker upp människan ur sin automatiserade självklarhet..... Som Uppvaknandet plötsligt förstår det som bara egentligen kan anas..... Livets färger djupnar. ## Comment 20 Author: Condor #12: "Enligt Osho är vi alltså inga slavar heller, eftersom VI egentligen inte ens existerar Och förstås har han ju rätt med det med" Men vem säger han det till? 😄 ## Comment 21 Author: snowy00 #20: Den psykologiska strukturen som vi har identifierat oss med..😄 (ursäkta att jag behövde svara på frågan rätt ut hehe 😄😄) ## Comment 22 Author: Condor #21: Jag vet. Jag bara tänkte på det där skämtet med zen mästaren. 😄 ## Comment 23 Author: snowy00 #22: Det vet jag nog, att du vet Tänkte också på det skämtet, och behövde fylla i 😄😉 ## Comment 24 Author: FataMorgana #19: Det var förresten fint formulerat. Så är det nog – att det just är det som är uppvaknandet. När vi blir medvetna om hur mycket av våra tankar och handlingar som styrs av det automatiserade och betingade. Och när vi sen börjar se detta tydligt, kan vi börja ana något djupare, bortom programmeringarna 😊 ## Comment 25 Author: Stjärnskott #24: Tack! 🤗 Det skulle kanske kunna vara så . 🤔 fast helt säker är jag ju inte 🤥 det har ju en förmåga att förändra sig det där som jag tror mig begripa 😉 ## Comment 26 Author: FataMorgana #25: Ja, precis, det där som man tror sig begripa har verkligen en förmåga att förändra sig. Det stämmer i alla fall 😊 ## Comment 27 Author: snowy00 Så är det. Vad man tror sig begripa, förändrar sig. Det man tror, släpper taget. Det man tror sig veta, faller bort.... I det evigt föränderliga Maya 😊