# Om närvaro
Author: [Borttaget]

Ägnade inte en tanke på björkkvisten, som var i vägen för mig.
Utan förde den bryskt åt sidan, och när jag släppte kvisten.
Så snärtade kvisten till vid min kind.

Svordomar över kvisten lät inte vänta på sig. Som att det var
björkens fel, och inte mitt fel.
Men hallå! sa björken. Jag vill bara uppmärksamma dig, att jag
stod faktiskt här. Men du stövlade på som en ångvält fram.
Utan att se dig för, sa björken tydligt och klart.

Låt detta bli en läxa till dig, nästa gång vi möts. Så slipper jag
påminna dig igen.
Skamset lät jag erkänna för björken att mina tankar var någon
annanstans.

En kvistlig närvaro som uppmärksammar en själ.

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Ibland är det bättre att släppa ut ett par svordomar och sen betrakta saken som avslutad än att vara arg i flera minuter. 😊

## Comment 2
Author: snowy00

#0:

Jo, ibland väcker livet upp en, om man går runt i sina egna tankar🙂 och har man otur väcks man av att ha kvaddat sin bil... Pga av sin o-uppmärksamhet

## Comment 3
Author: Stjärnskott

#0: Underbart skildrat. Känner igen mig på pricken för hur jag kunde reagera. Kunde ju tro att den här berättelsen handlade om mig.
😇Fint skriven är den🤗

## Comment 4
Author: FataMorgana

#0: Jag känner igen mig i att ofta skylla på omgivningen istället för att se min egen del, som när man tex snubblar över en sten i skogen – man blir arg på stenen istället för att inse att det var ens eget fel 😄. Väldigt fint och tankeväckande skrivet av dig. En bra tanke att ta med sig 😊

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Tack alla ni. 🤗
Ja, till sist hoppas jag man lär sig. Mer rädd är jag för att trampa snett med någon fot, när man är ute i naturen.

## Comment 6
Author: snowy00

#1:

...kanske behövs ett par svordomar ibland 😊 när jag är själv, och gör mig illa på något kan nog någon lättare svordom slinka ur munnen 😂

## Comment 7
Author: [Borttaget]

För att fortsätta på mitt föregående inlägg. Ja, naturen har man väldigt mycket nytta och lära sig av. Dessa förargliga kvistar som kan träffa en illa, tänker på ögonen framför allt. Man kan trampa snett och stuka foten, så det gäller att uppmärksamma närvaron så gått det går.
Naturen bjuder på skratt ibland, som när man har legat magplask i riset,med en flygande hink med bär i. En oförarlig kvist som foten hakade fast sig i. 
Kanske inte så roligt just i stunden, men i efterhand,så kan man skatta åt den händelsen. Och man kanske är mer uppmärksammad nästa gång.🙄