# Från uppdelning till enhet / en vishetshistoria
Author: FataMorgana

Vill bara dela med mig av min senaste moderna vishetshistoria 😊
________________________________________________________________________________

Det var en gång en grupp människor som såg sig själva som ljusarbetare. De hade hört talas om en ny värld, en högre dimension, där allt skulle vara fyllt av ljus och kärlek. I sin iver att vägleda andra började de sprida sitt budskap framför sina kameror. Varje dag talade de till sina följare om uppstigningen till den femte dimensionen och om hur världen snart skulle förändras. De lovade ett slut på sjukdomar, på mörker och på ego.

De delade in världen i ljusa och mörka själar, i goda och onda människor, i vakna och sovande. De pekade ut fiender – eliter och krafter som försökte hålla mänskligheten fången i en lägre vibration. För dem var världen en strid mellan ljuset och mörkret, medan de såg sig själva som de som förde kampen för ljuset.

Bland dem som följde dessa vägledare fanns en ung kvinna vid namn Ylva. Hon hade sökt efter mening och hopp och hade till en början funnit tröst i gemenskapen. Men ju längre hon lyssnade, desto mer började något gnaga i hennes hjärta. Det var något som inte kändes rätt.

En dag, när en av vägledarna talade om de "mörka krafterna" som måste besegras för att uppstigningen skulle ske, kände Ylva en stark inre impuls att ifrågasätta det hon hörde. Hon skrev en fråga i chatten:
”Om vi verkligen strävar efter ljus och enhet, varför delar vi då in människor i goda och onda? Är inte detta dömande precis det som skapar mer splittring och lidande?”

Hennes fråga möttes först med tystnad och sedan med förakt. Vägledaren bakom skärmen log stelt och svarade:
"Ylva, du förstår inte. Det är de mörka krafterna som försöker tysta ljuset. Din fråga sprider bara negativ energi."

Inom kort blev Ylva blockerad från gruppen. De kallade henne för "manipulerad av de mörka krafterna" och varnade sina följare att inte låta sig dras ner av hennes tvivel. "Hon är ett verktyg för mörkrets krafter", sa de.

Förvirrad och ensam vandrade Ylva vidare, nu utestängd från den gemenskap som en gång hade gett henne hopp. Men djupt inom sig visste hon att hon inte kunde gå tillbaka till den uppdelande synen på världen.

Så en dag, medan hon vandrade i en stillsam skog, mötte hon en gammal vis man som satt vid en porlande bäck. Hans ögon var som djupa brunnar av frid och när han såg henne, log han varmt.

Ylva satte sig ner och berättade sin historia. "Jag vill bara förstå varför vi, som säger oss arbeta för ljuset, ändå ser världen i termer av ljus och mörker, gott och ont", sa hon med en tung suck. "Jag trodde att det skulle leda till frid, men allt jag ser är mer kamp och splittring."

Den vise mannen lyssnade noggrant och svarade sedan med en mjuk röst:
"De som ser världen som ljus och mörk skapar själva den uppdelning de försöker övervinna. Förstå att världen är som ett hav – ditt sinne skapar vågorna av dömande. Så länge du ser dig själv som 'uppvaknad' och andra som 'sovande', kommer du alltid att vara fången i ditt eget sinne. Så länge du delar in världen i gott och ont, i mörkt och ljust, kommer världen alltid att framstå för dig på samma sätt."

Ylva tittade på honom, förvirrad men hoppfull. "Men hur ska jag bryta mig loss från denna uppdelning?"

Den vise mannen log och sade:
"Ta till dig Buddhas visdom. Buddha lärde oss att släppa taget om uppdelningar – att sluta dela in världen i ljus och mörker, gott och ont. När vi ser människor som 'vakna' eller 'sovande', när vi skiljer på det 'goda' och 'onda', skapar vi själva en illusion av separation. Buddha visade oss att det är dessa uppdelningar som håller oss fångna. Släpp taget om dessa etiketter, och du kommer att förstå världen som den verkligen är – hel och en. Mörkret och ljuset finns inte som motpoler i världen omkring oss, utan de existerar bara i vårt sinne. För att förstå den sanna friheten måste vi släppa alla föreställningar om 'vad som är' och istället omfamna världen i dess fulla komplexitet, utan att döma."

Ylva tog till sig hans ord och bestämde sig för att öva på att släppa sitt dömande. Hon började inse att hennes sinne hade varit fyllt av uppdelningar som bara skapade lidande. Hon övade varje dag på att se människor som de var, utan att sätta etiketter på dem.

Under tiden fortsatte den gamla gruppen hon lämnat att vänta på sin uppstigning. År efter år talade de om den nya världen, om hur mörka krafter snart skulle besegras och att världen skulle bli renad. Men trots alla deras förutsägelser fortsatte världen att vara densamma för dem – en plats fylld av konflikter, rädsla och fiender. De kunde inte förstå varför deras uppstigning aldrig inträffade, varför världen aldrig blev ljusare trots alla deras försök att bekämpa mörkret.

De insåg aldrig att deras eget sinne var den enda plats där ljus och mörker, gott och ont, bra och dåligt existerade. Genom att ständigt dela upp världen i olika delar skapade de bara mer av det mörker de ville förinta. Deras kamp mot mörkret utanför sig själva hade blivit en oändlig strid, för mörkret fanns inom dem själva.

Ylva, däremot, märkte att ju mer hon släppte sitt dömande och accepterade världen som den var, desto mer frid fann hon inom sig. Hon förstod att den verkliga utvecklingen inte handlar om att fly till en högre dimension, utan om att stiga ner i sitt eget hjärta – att omfamna hela världen utan att döma. När hon slutade dela in människor i goda och onda försvann också konflikten i hennes eget sinne. Det fanns inget mörker kvar att bekämpa.

Så fortsatte Ylva sin väg, i tystnad och frid, medan den gamla gruppen fortfarande kämpade mot det mörker som fanns i deras egna uppdelningar. År efter år väntade de på sin uppstigning, utan att förstå att den verkliga resan alltid börjar inom en själv, i det ögonblick man slutar dela in världen i olika delar.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

#0
Vad fint och sant skrivet.😊 Det du tar upp i din text, sammanfattar hur rörelser har sitt sätt att agera. Man skapar sin egen trygga borg, mot de övriga. En intoleras och som du beskriver svart mot vitt, gott och ont osv.

## Comment 2
Author: Condor

#0: 

Det var en bra vishetshistoria som passar in i vår tid och kultur. Man skulle kunna säga att den motsvarar verkligheten som den är här och nu. 😊

## Comment 3
Author: FataMorgana

#1: Tack! Ja precis, det är det typiska sättet rörelser agerar på och så påminner den här historian oss även om hur vi ofta först lockas av yttre löften om en "upplysning" eller en bättre värld, men sedan inser att den verkliga friheten finns inom oss 😊

## Comment 4
Author: FataMorgana

#2: Ja så kan man säga 😊

## Comment 5
Author: [Borttaget]

#0: 

Jag tycker också att detta var en fin historia, som talar mycket för sig själv 😊

## Comment 6
Author: FataMorgana

#5: Tack! Jag tycker verkligen att det är ganska roligt att skriva sådana här historier. På något sätt känns det mycket lättare att uttrycka det jag vill förmedla på det här sättet än genom vanliga texter 😊. Jag tycker det är så inspirerande att jag nästan funderar på att skriva en bok om Ylva och Björn. Trots deras olikheter ger de sig ut på en vandring mot det upplysta berget och under resans gång möter de många utmaningar. I boken vill jag förmedla deras insikter och växande längs vägen, och så vill jag att hela boken ska vara fylld med visdom och lärdomar. Men vi får väl se om det någon gång blir en sådan bok, eller om det bara fortsätter existera som en idé i mitt huvud 😄. Hur som helst har jag så många idéer och ämnen jag skulle vilja skildra i den boken, att jag inte riktigt vet hur jag skulle hinna med sajten om jag började skriva den. Och så vill jag ju förstås även posta mina texter här, så snart kommer en ny vishetshistoria som också handlar om Ylva och Björn 😄

## Comment 7
Author: Condor

#6: 

Det ,måste ju inte nödvändigtvist bli en bok. Om du fortsätter att skriva för att det är roligt, kommer du att ha inspirationer. Om du skriver med syfte att det ska bli en bok, blir det en sorts kontroll som tar över och inspiratonerna stryps. Skriv helt enkelt för att det är roligt och om det blir en bok, så blir det en. 😊

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#6:

Förstår det, och du har också talang att skriva och berätta! Själv hade jag också velat skriva en bok, men som jag brukar säga, mitt inre innehåller för tillfället inte så många ord, som skulle fylla en hel bok. Men du har ju hittat ett sätt att skriva på, där orden verkar räcka till, och kanske inte tar slut eftersom det är blandning mellan fiktion och verklighet/vishet. Så säkert skulle du få ihop till en bok om du väl gav det chansen och tiden. Men jag tänker också som Condor, att det viktigaste är nog att inte strypa lusten, och kreativiteten. Då kan det hända att en bok bara blir till, som av sig själv. Så tänker jag med bl a foto, och alla andra konstprojekt jag har... Därför blir jag exempelvis inte ledsen eller besviken om jag exempelvis inte skulle få ställa ut den här gången. Om jag tvingade fram något, skulle det för det första inte alls bli lika bra och äkta, och jag skulle tappa orken och börja må dåligt i stället. Så jag tycket du kan ha en bok i bakhuvudet, men låt det ske av sig själv, vilket det helt säker gör om det är meningen😊

I alla fall hade jag alla gånger köpt och läst din bok, om du någon gång skrev en.

Hm, kanske skulle jag själv pröva mig på att skriva ihop en egen vishetshistoria nån gång🤔 jag älskar ju också att skriva och berätta, och har skrivit några berättelser i mina dagar... Men bara för kuls skull.

## Comment 9
Author: FataMorgana

#8: Jag har redan påbörjat min bok, men vete tusan om den någonsin kommer att bli färdig 😄. En bok är ju inget man skriver över en natt 😄. Men jag älskar verkligen den här kombinationen av fiktion och äventyr, blandat med en massa visdom och andliga insikter. Just nu känns det som att idéerna och orden bara flödar för mig. Men du och Condor har rätt i att man inte ska tvinga fram något. Så just nu skriver jag bara för att jag vill skriva 😊

## Comment 10
Author: [Borttaget]

#9:

Vad härligt att boken är påbörjad 😄👍 spännande att se om/när den blir klar sen. Det är en skön känsla, när orden bara flödar...🌻