# Att hoppa mellan läror
Author: Condor

Jag blev ganska överraskad när jag hörde att en som först trodde på QAnons förståelse av andlighet, sen esoterisk-teosofiska läror och så småningom hermetism, plötsligt blev kristen. Inom kristendomen är ju varje annan lära om gud som inte har med Jesus att göra en djävulsk lära och speciellt esoteriken.

Personen hade en massa problem de sista åren så jag undrade om han träffade någon rekryterare av en kristen rörelse som lovade honom att allt fixar sig av sig själv om man lägger sitt liv i Jesus händer?

Men hur som helst, så har jag ofta stött på människor som propagerar det ena och ett par år senare det andra. På tiden som jag besökte esoterikmässor fanns där alltid ett par som gav kurser i allt möjligt, bland annat reiki. Sen plötsligt slutade dom upp med reikikurserna och sa att reiki skulle vara något djävulskt. 😄 Några år senare erbjöd dom reiki kurser igen. 😄

Människor som hoppar från en lära till en annan söker inte det andliga i sig, utan de söker en andlig eller religiös lära som löser deras problem och som tillfredställer deras önskningar och behov. Det påminner mig lite om ett ställe i filmen "mumien" där en person hade mumien framför sig och sen tog han fram en kedja med någon religiös symbol för att försvara sig och dinglade med den. När det inte hjälpte tog han fram en annan kedja med en symbol från en annan religion och så fortsatte det med att han dinglade med en symbol efter den andra. 😄 Ett kors var också med. 🤣

Problemet är inte lärorna i sig, utan problemet är det mentala mönstret att söka någonting i läror och det yttre, utan att ens förstå lärorna riktigt.  Personen som säger att han blev kristen är en av de självutnämnda "andliga vägledarna" på youtube och fast han säger att han är kristen håller han fortfarande på att sprida esoteriska läror, bland annat pratar han om ett högre och lägre jag. En kristen som lär ut just det som kristendomen bekämpar. 😄

Men helt allmännt är det ingen andlig väg att säga, nu vill jag bli t.ex. kristen, muslim, buddhist eller teosof och sen lär man vad det handlar om, tror på det och lever eftere deras regler. En andlig väg innebär att själv forska, först och främst i sitt eget inre. Det är helller inte andligt att välja en religion för att personen som man gifter sig med har den religionen. Det är bara ett tecken på att man inte tycker att en andlig väg är något viktigt, att man inte vill veta och heller inte är nyfiken.

Personen som säger att han blev kristen fast han fortfarande sprider esoteriska föreställningar på youtube, kan bara leda andra till kaoset som han själv har i sig.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

#0
Så sant så, såg på Youtube för flera år sedan en tjej som på rekord tid hade provat på olika andliga vägar. 
Till och med reiki, men som till sist blev kristen istället. Det framkom senare att intervjuaren som var pastor och tjejen var ihop. 
Så kan det gå till i flumvärlden. 😃

## Comment 2
Author: Condor

#1: 

Inom den korta tiden kan man ju inte studera andliga vägar på djupet. Man kan bara samla första intryck.

Nu tänker jag igen på vad Don Juan sa:

"För mig gäller att jag bara kan färdas på stigar som har hjärta, vilken stig som helst bara den har hjärta. Den följer jag och den enda värdiga utmaningen är att följa den i hela dess längd. Och där färdas jag medan jag ser och ser och mister andan."

## Comment 3
Author: Stjärnskott

#2: Ja, så länge stigen har ett hjärta....

## Comment 4
Author: Condor

#3: 

Ja, men vad som kan vara en stig med hjärta för den ena måste inte vara en för den andra. Don Juan sa att en stig bara är en stig och att ingen stig leder någonstans. Därför är det bara viktigt om den har ett hjärta.

Men jag tror att man bara upptäcker om en stig har hjärta om man ser med hjärtat. De som hoppar från lära till lära ser inte med hjärtat. Annars skulle dom ha hittat deras stig utan att hoppa från en lära till den andra.

## Comment 5
Author: Stjärnskott

#4: Ja precis så menar jag. Under stig bytenas gång lär man sig förhoppningsvis att se med och  öppna hjärtat..    
Jag tänker att det är en del utav att vara människa och att växa i insikt... 
Men jag kan ju ha fel.

## Comment 6
Author: Condor

#5: 

Somliga lär att se med hjärtat men inte alla. Så länge man bara letar efter en väg som löser ens problem och tillfredställer ens önskningar och behov, ser man med huvudet. I så fall måste huvudet ge upp för att lämna plats åt hjärtat.

## Comment 7
Author: FataMorgana

Fast det är nog också en del av att vara människa, att man ibland går från väg till väg och att medan man vandrar på de olika vägarna växer i insikt, så som Rore skrev. Eller i alla fall är det nog för många så.

## Comment 8
Author: Condor

#7: 

Visst är det så. Jag skrev ju att somliga lär att se med hjärtat. Men det finns dom som är så fastlåsta i deras huvud att det behövs myckdet för att de ska lära att se med hjärtat. T.ex. personen som jag pratade om i huvudinlägget.

## Comment 9
Author: Condor

En översättning av Don Juans ord:

Därför måste du alltid komma ihåg att en väg bara är en väg. Om du känner att du inte vill gå den, måste du under inga omständigheter följa den. 
[...] 
Titta noga och uppmärksamt på varje väg. Försök så ofta som du anser dig behöva. Sedan, ställ dig själv, och bara dig själv, en fråga. 
[...] 
Min beskyddare kallade den för mig en gång, när jag var ung och mitt blod var för rastlöst för att förstå den. Idag förstår jag den. 
Jag vill berätta för dig hur den lyder: 
Är denna väg en väg med hjärta? 
Alla vägar är lika: de leder ingenstans. [...] Men en är hjärtats väg, och den andra är det inte."

## Comment 10
Author: FataMorgana

#8: Ja, så är det nog. Vissa människor byter väg en enda gång och växer i insikt, medan andra byter vägar flera gånger och får en djupare förståelse för varje gång. Sedan finns det också de som byter vägar upprepade gånger utan att uppnå någon större insikt. Fast man vet ju inte vilka insikter som ännu kommer, hos den där youtubaren. Kanske måste han byta väg ännu ett par gånger till, tills han växer i insikt. Så kanske detta kaos också är del av hans väg 😊

## Comment 11
Author: Stjärnskott

#6: Så är det.

## Comment 12
Author: Stjärnskott

#8: Ja, sen finns det ju de som aldrig lär sig, brukar jag tänka nu mer. Förut kunde jag lägga åtskilliga tid på frusterande tankar om detta fenomen.

Tills jag insåg att jag också fastnade i nått som jag egentligen inte ville...

## Comment 13
Author: FataMorgana

#12: 

"Förut kunde jag lägga åtskilliga tid på frusterande tankar om detta fenomen." 

Jag måste medge, att det händer mig fortfarande från och till 😄

## Comment 14
Author: Stjärnskott

#13: 😅 njoo, så kan det vara här också. Men inte alls i samma utsträckning som tidigare😇

## Comment 15
Author: snowy00

Ja, det finns många vägar. Men frågan kanske är om man växer i medvetande av vägen man går... I så fall spelar det kanske ingen roll hur vägen ter sig i det yttre.

Byter man väg hela tiden, tyder det kanske på att man mest ser till det yttre. Den inre vägen är väglös, och oberoende av hur den yttre vägen ser ut och ter sig🙂

## Comment 16
Author: Condor

#15: 

En av anledningarna till att hoppa mellan vägar kan vara att man har förväntningar av en väg som inte uppfyller sig och sen växlar man. Ofta är det förväntningar för att tillfredställa sina önskningar och behov, dvs. egot vill ha någonting. Om det inte får vad det vill ha växlar det vägen.

Det kan vara förväntningar som är helt orealistiska, t.ex. att få en massa förmågor. Det finns också människor som förväntar sig av reiki att kunna trolla bort alla sjukdomar hur som helst. Funkar det inte är de besvikna innan de ens har upptäckt essensen av reiki. Så kan det komma sig att man går på en massa vägar utan att ens ha förstått vad vägarna handlar om.

## Comment 17
Author: snowy00

#16:

Ja, så kan det ju oxå vara. Tänker jag på mig själv har jag nog följt samma andliga väg i stort, sen jag började intressera mig för ca 18 år sedan. Meditationen har varit central, men jag har emellanåt bytt meditationsmetod då jag utvecklats, och lärt mig mer och mer. Men det har hela tiden handlat om att titta inåt för mig. Som att saker mer och mer fallit bort, och vägen har avskalat, tills den sanna essensen består.

Det är ju synd om man bara skrapar på ytan av de vägar och läror man går, som du skriver. Jag läste en gång en metafor, att om man vill finna vatten i marken, bör man fortsätta gräva på samma ställe... Så är det nog mångt och mycket på den andliga vägen också. Man får fortsätta gräva, på samma ställe

## Comment 18
Author: Condor

#17: 

Det där med att gräva på samma ställe är en bra jämförelse. 🙂
